De glöms inte bort. Vad som har hänt här är att utgrävare har tagit fasta på definitioner som gör att de kan säga vad de sagt. Att de inte är bortglömda märks ju tydligt av den myckna möda som förspillts här i funderande om det är en båt, eller ett skepp, eller stålmannen - eller självmord, som Bon Scott hade uttryckt det.
Hur som helst: det viktiga här är väl att konstatera att det här är en något fin grav, och att den existerar i ett område som traditionellt inte har ansetts vara ett centrum i någon dynamiskt växande nationalstat. Det föranleder oss till att än mer reflektera över att Sverige är ett ganska stort land, och att det finns plats för mycket. Jag tror också att den ger oss goda indikationer på vad man kan förvänta sig att finna i liknande gravar.
Jag har en fråga om själva tänkandet kring varför man ursprungligen inte skulle få gräva ut denna hög. Vad man kan konstatera är att det uppenbarligen har gått bra att gräva ut runtomkring. Jag menar att man a priori inte kan avgöra vad som är viktigt att bevara inför framtiden. Nu kan det ju tänkas att allt annat också höll på att förstöras av grävlingar eller annat, men något sådant har vi inte hört talas om. Min enkla slutsats är att den största högen i området har behandlats annorlunda än annan mark, vilket tyder på förutfattade meningar om vad som är viktigt. Det hade varit intressant att höra vad en examinerad arkeolog har för tankar om det, för utifrån min horisont tyder det lite på att beslutsfattarna är amatörmässiga.
