Att betala med mynt var något som inte blev på modet här i Skandinavien förrän i slutet av vikingatiden då bland annat de danska kungarna började prägla sina egna mynt. De mynt som tidigare hittat sin väg hit klipptes ofta i sönder och användes som betalningsmedel. Många mynt förvandlades också till smycken (något som man anamade från Romarriket), medan andra samlades på hög och deponerades i jorden.
Jag känner inte till några studier om hur lång tid ett mynt kan ha varit i cirkulation innan det deponerades. Många gånger kan man hitta romerska mynt i deponier som kan vara flera hundra år yngre. Mynten kan ha gått i arv eller sparats av någon annan anledning.
Däremot kan mynten i sig själva säga en hel del. Mynt från den arabiska världen kan ha kommit hit med handelsmän eller varit betalningsmedel för väringar som arbetat för kejsaren i Konstantinopel. Mynt från England kan vara del av Danagälden.
Jag har själv hittat ett mynt under en utgrävning i Malmö, troligtvis präglat i Lund på 1100-talet. Det är en mäktig känsla att ta i en sådan sak. Myntet hade antagligen tappats, kanske av en präst, vid ingången till en gård som vi vet ägdes av Domkyrkan i Lund och beboddes av en präst. Till saken hör att myntet var i mycket bra skick, faktiskt i bättre skick än de 1600-tals mynt som också hittades på platsen.
/Åsa.
