Redan stenåldersfolket kunde ju arbeta med stora projekt som dösar, gånggrifter och hällkistor. Röserna byggde inte heller sig själva, inte heller de vägar som vi vet fanns. Det fanns alltså någon form av sammanhållning och någon form av styrande. Det fanns någon som kunde planera ett stort gravbygge - och sedan genomföra det. De var lika intelligenta som vi samt de hade ett tekniskt kunnande som de även kunde tillämpa. Våra förfäder var långtifrån ”primitiva” – men deras teknik var inte lika avancerad som vår teknik – men även vi har stora problem att frakta stenbumlingar på 40 ton...
Jag tror ju på handel och att plundring förekom då och då – inte tvärtom. De var lika styrda av ekonomin som vi är idag, fast mera handgripligt eftersom de inte hade något skyddsnät som vi känner till. Plundra går bara till en viss gräns – sedan finns ingenting kvar att plundra – och guld och silver kan man inte äta.
Rikedom i livet är att ha en familj, trygghet , tak över huvudet samt mat varje dag – då som nu. Det begriper de flesta människor – då som nu.
Våra förfäder var praktiska snubbar. Jag kan mycket väl tänka mig att man seglade över Östersjön i ett stort skepp samt att man hade tre mindre båtar på släp. När man kom fram bytte man till de mindre båtarna för att kunna ta sig vidare. Jag kan också tänka mig att vissa svenska båtbyggarnördar såg sin framtid tryggad genom att bygga båtar till vikingarna så att de slapp dra dom bakom sig över Östersjön – eller att de köpte, sålde, hyrde ut, båtar till vikingarna. Det bör ha varit en affärsidé – och den bör ha gett bra utdelning också...Jag kan riktigt se runstenen vid älvmynningen med texten : båtleasing, just nu rea för Ruser!
Vi Skandinaver är probleminventerare och problemlösare hela högen. Det ligger i våra gener. Kullagret, blixtlåset, skiftnyckeln, propellern (och enormt mycket mer) har uppfunnits av Skandinaver. Vi har alltid löst våra problem – så jag tvivlar inte på att det hela fungerade med transport av båtar på dragställen – men det skulle vara intressant att veta exakt hur det fungerade.
Tty visar i sitt senaste inlägg på en del av lösningen. Man använde mindre båtar, kanske lokalt tillverkade (tillförsel av mast osv tyder ju på detta), istället för stora skepp – detta medför ju att lyften blev lättare, snabbare och att utsattheten på land därmed minskade. Blev man överfallen förlorade man kanske ”bara” en båt – inte alla sina båtar. Riskspridning kallas det för idag, jag skulle tro att vikingarna hade ett liknande ord för det. Fördelarna med små båtar är alltså många – men hur små/stora var dessa båtar? Hade dom köl eller var dom flatbottnade + centerbord? – eller hade dom två kölar / medar?
Thomas
