Gener och klimat, var: Att dra ett skepp

[Anna-Carin]

Det enda jag vet är att om man tar en människa som har tummen mitt i handen – så kan du aldrig få honom händig hur mycket han än tränas eftersom han saknar förutsättningarna. På samma sätt kan vissa människor inte teckna, osv.
Min uppfattning är att det ligger i generna på oss – frågan är då hur snabbt det tog sig dit?

Jag är fortfarande skeptisk.

Till att börja med, vad är händighet? Jag kan tänka mig att det är en kombination av:
* hygglig motorisk förmåga
* ofta en del armstyrka
* minne (komma ihåg hur man gjort tidigare, vad som funkat och inte)
Och för den som arbetar självständigt även:
* kreativitet; förmåga att se lösningar
* rimlighetsbedömning (har den här lösningen utsikter att funka)

Det är klart att det varierar hur bra man är på vart och ett av de här områdena. Om vi räknar bort alla personer som drabbats av sjukdomar, olyckor, eller medfödda skador som är funktionsnedsättande i de här avseendena (muskelsjukdomar, minnesskador, darrningar osv), och ger de återstående grundlig träning, så undrar jag hur låg "lägsta-nivån" egentligen är. Dvs, antag att en person t.ex. får träna praktiska arbetsuppgifter 20 timmar per vecka i 10 år (barn i bondesamhället fick antagligen mer träning än så), hur ohändig är det möjligt att vara efter det?

Jag skulle f.ö. ha svårt att tro att någon som kan teckna skulle ha tummen mitt i handen - de flesta förutsättningarna för händighet vore ju redan uppfyllda i hög grad, så han/hon skulle antagligen bara behöva lite extra träning av grovmotorik och styrka.

Ett sätt att avgöra om det rör sig om arv eller miljö, vore att studera vuxna som när de var små adopterades från en händig miljö till en ohändig, och vice versa. Men jag misstänker att underlaget vore alltför litet för att man skulle kunna dra några säkra slutsatser.

Eller, studera händigheten hos dem som haft slöjdlektioner efter svensk läroplan, och jämför med svenskfödda som gått i slöjdfria skolor i andra länder.

[Carl Thomas]

Intressant fråga.
Jag skulle tro att händighet inte enbart handlar om fingrar, händer och armstyrka, det handlar nog lika mycket om att se någonting inom sig, alltså en form av inre syn, och förmågan att med sina händer forma det man sett i verkligheten.

Vi pratar ju om hela befolkningar. Inom en befolkning finns mycket stora variationer, säker miljoner av dem – så det blir ju svårt att diskutera just detta eftersom vi då börjardiskutera undantagen istället för en population.

Att teckna handlar om att se verkligheten som den ser ut, det är själva grunden enligt min uppfattning. När jag vet hur en sak verkligen ser ut – så kan jag även rita den. Problemet är oftast att människor inte vet hur saker och ting ser ut eftersom vi aldrig studerar dem, vi bara accepterar att dom finns där.
Som test: rita ett ansikte rakt framifrån på enklaste sätt, rita ut ansiktsform, ögon, näsa och mun på enklaste sätt, fördela ögon, näsa och mun så bra du kan inom ansiktesformen.

Nu följer du mina anvisningar:
1 rita ett ägg med smala änden nedåt.
2. rita ett streck vertikalt genom ägget mitt i ägget.
3, Rita ett nytt streck horisontalt genom ägget mitt i ägget
4, placera ögonen på den horisontella linjen
5, placera näsans under del mitt mellan den horisontella linjen och äggets botten (hakans spets).
6, placera munnen mitt i mellan näsan och äggets understa del (hakans spets).

Jämför de två bilderna du ritade. Jag skulle tro att på den första teckningen har du placerat ögonen uppe i pannan, alltså inte mitt i ansiktet som ögon brukar vara placerade = du visste inte att ögonen sitter mitt i ansiktet – detta trotts att de sett hundratusentals ansikten under ditt liv – du har alltså inte tittat efter hur ögon sitter, bara accepterat att de sitter där.

Har jag fel?

Thomas

[Yngwe]

Självklart finns det skillnad i talang och anlag, man kan ha tummen mitt i hand, läshuvud eller bollkänsla, gehör och mycket annat. En del har fotografiskt minne Vissa är enligt mig till och med begåvade med tur.

Vad det beror på lär vi aldrig reda ut, men klart är att det handlar om anlag och inte om erfarenheter och omvärld. Därmed har ju generna en del i det hela.

[gangrade]

Självklart finns det skillnad i talang och anlag, man kan ha tummen mitt i hand, läshuvud eller bollkänsla, gehör och mycket annat. En del har fotografiskt minne Vissa är enligt mig till och med begåvade med tur.

Vad det beror på lär vi aldrig reda ut, men klart är att det handlar om anlag och inte om erfarenheter och omvärld. Därmed har ju generna en del i det hela.

Japp, instämmer. Men någon/några här i diskussionen ville påtala att en del av dessa anlag hade större förekomster i Skandinavien än i omvärlden för ca 1000 år sen genom att använda sentida företeelser som "bevis". Därav trätan.
 

[Yngwe]

det vore väl iofs ingen märklig inomartsvariation, återigen om vi hade pratat om fiskar hade det varit helt naturligt att se vissa populationer som generalister och vissa som specialister beroende på deras förutsättningar.

[Carl Thomas]

Om vi har någonting idag som skiljer oss från andra i omgivningen så beror det på att våra förfäder utvecklade just detta särdrag. Det verkar logiskt för mig. Alltså är det ett särdrag som är genetiskt, en sorts överlevnads arv som troligtvis kommer av miljön vi lever i.

Visst kan miljö och kultur spela in till en viss grad – men jag tror mer på gener och arv.

Jantelagen gäller i alla lägen: du skall inte tro att du är nåt…Men det fina är att vi alla är just detta ”nåt”. Olika folkgrupper har olika särdrag – och tillsammans är vi starka, anpassningsbara och har förmågan att lära nytt för att överleva hastiga förändringar – det är vår enorma styrka som art. Vi lever i + 60 grader likaväl som minus 60 grader. Finns det någon annan art som gör detta?

Vi är alltså inte bättre än andra, vi är bara lika annorlunda som de är – men på just vårt sätt. Vi kan säkert hitta någon nackdel som vi har också om vi letar – men det var ju inte det vi diskuterar här.

Det är som Yngwe säger, fiskar, hundar osv kan man diskutera skillnader på – men det verkar tabu när det gäller människor. Vi har alla samma värde – där råder alltså ingen tvekan – men visst skiljer vi oss åt på olika sätt, både som enskilda individer, som populationer i olika samhällen liksom jag skulle kunna tänka mig olika världsdelar, kanske till och med kontinenter om man ser på urbefolkningen – detta beroende på klimat osv. Detta ser jag inte som någonting negativt, tvärtom, det är oerhört positivt – och vår styrka.

Thomas

[Anna-Carin]

Som test: rita ett ansikte rakt framifrån på enklaste sätt, rita ut ansiktsform, ögon, näsa och mun på enklaste sätt, fördela ögon, näsa och mun så bra du kan inom ansiktesformen.

Nu följer du mina anvisningar:
<snip>

Jämför de två bilderna du ritade. [...]

Javisst... och i ett slag verkar jag ha mycket bättre sinne för att teckna jämfört med innan! Det kanske t.o.m. inspirerar mig till den grad att jag börjar ägna mer tid åt tecknande, och blir ännu duktigare. Det här är verkligen ett bra exempel på det jag hävdar - nämligen att en miljö med undervisning och uppmuntran gör avsevärd skillnad för hur bra ens genetiska potential utvecklas.

En grupp människor som fått teckningsundervisning kommer alltså att uppfattas som mer konstnärliga än en grupp som har samma genetiska potential, men inte fått undervisningen. Analogt kommer en grupp som fått slöjdundervisning att uppfattas som mer händig än en grupp som inte fått det. Och i just Norden har vi obligatorisk träslöjd (vilket är tämligen världsunikt)... och anses vara händiga! I slutet av 1800-talet provade en del skolor i utlandet på slöjdundervisning efter svensk idé, men det verkar inte ha slagit varaktigt där (läs om sloyd på Wikipedia).

Om vi har någonting idag som skiljer oss från andra i omgivningen så beror det på att våra förfäder utvecklade just detta särdrag. Det verkar logiskt för mig. Alltså är det ett särdrag som är genetiskt, en sorts överlevnads arv som troligtvis kommer av miljön vi lever i.

I början av 1700-talet var över 90 % av Sveriges befolkning läskunnig, det var Europarekord med bred marginal. Onekligen något som "skiljde dem från andra i omgivningen". Men det särdraget hade "utvecklats" pga att 1686 års kyrkolag stadgade att alla barn skulle läras att läsa. 100 % miljö, 0 % genetik!

[Boreas]

I början av 1700-talet var över 90 % av Sveriges befolkning läskunnig, det var Europarekord med bred marginal. Onekligen något som "skiljde dem från andra i omgivningen". Men det särdraget hade "utvecklats" pga att 1686 års kyrkolag stadgade att alla barn skulle läras att läsa. 100 % miljö, 0 % genetik!

Möjligen, men inte nödvendigtvis.

När lagen stadgades var det för att ivarata och utväckla dåtidens svenska kulturarv. Men, - det var inte lagen som lärde barnen läsa, men en miljö av "genetiska enheter" - alltså lärovilliga, kunniga och socialt engagerade individer, som föreldrar och lärare.

Vår kulturarv och vår läring vilar alltså på en fyisk bas - av historiska svenskar, norrmän eller danskar - eftersom. De mänskor som befolkade landet under 1600-talet representerade ochså et genetisk arv - som påvärkade kommande generationers fysiska OCH mentala förmågor - på vilken det kulturella arvet fördes vidare. I historisk sammanhang är genetisk vs. kulturellt arv svårt att  skilja på.

När det protestantiska kungadömet Sverige ansåg almogens skriftliga utbildning som ett primärt mål är det ett resultat av den dåvarande kultur - och almenbildning. Detta representerade givetvis den tidens historiska kultur-arv. När dessa svenskars barn och barnbarn sen satte klutarna till fick även deras mentala talanger användas för att projektet skulle lyckas - intill 90 %.  Dessa talanger vilar som sagt på våra psyko-somatiska organer (hjärna, närver, skalle, stämband, lungfunktion) - vilka nog baseras på vår fysiska arv - altså genetik.

Lyckligtvis hade våra förfedrar och mödrar den språkliga och andliga förmåga som behövs för att förstå alfabetets univers av assosiasioner - samt att fatta, sammansätta och bearbeta dessa abstrakta symbolers inversa logik och stringens; till levande ord och nya, vackra melodier. Tack vare deras kulturälla arv och den rådande medvetenhet - som med lag ville återaktivera allmogens litterära talanger...

[Carl Thomas]

Anna-Karin, vi är helt eniga om det du skriver – till en viss gräns.

Visst kan du rita ett ansikte bättre när du lärt dig använda hjälplinjer för att dela in ansiktet i olika fält. Det är en teknik att använda för att få teckningen mera lik originalet. Men utan anlag för teckning kan du knappast få det porträttlikt. Där ligger skillnaden som jag ser det mellan att använda en teknik för att få någonting likt – och att teckna fritt och porträttlikt, utan hjälplinjer - vilket behöver anlag.

Utbildning av alla sorter är bra eftersom man kan mer, förstår mer, och inser att ju mer man kan - ju mer finns det kvar att lära.
De som kan lite tror att de kan allt eftersom deras kunskap är begränsad. De har aldrig mentalt nått fram till vare sig kunskap eller insikt.

Vi måste alltså skilja på kunskap, den kan man inhämta, och anlag, det föds man med.

Min mening är att det vore väl mer märkligt att vi INTE vore olika mellan kontinenter, länder och folk.

När jag läste var Boreas skriver slog mig tanken om det här med läskunnighet – för det gällde inte Samerna här i Sverige. Enligt lag skulle Samer lära sig att:  skriva sitt namn, räkna till hundra, samt kunna läsa katekes – mer fick Samerna enligt svensk lag inte lov att lära sig. Det togs bort, om jag minns rätt, 1941.

Thomas

[Yngwe]

Utmärkt beskrivet Boreas. Kulturelt och genetiskt arv interagerar i loper. Ju djupare man gräver i detta ju mer invecklat blir det och det framstår som allt mer omöjligt att skilja på kulturell och genetisk inverkan. I ett samhälle är ju genetikens inverkan på kulturen avsevärd, och motsatt. Först i en abrupt byte av kultur skulle genetikens roll och eventuella skillnader kunna vara möjlig att studera, men då kan å andra sidan bytet i sig vara det som orsakar eventuella skillnader.   Som jag ser det är sådan forskning moraliskt och politiskt omöjlig att genomföra. Dagens samhälle lämnar inget utrymme för sådana studier. Och väl är väl det då resultatet knappast kan användas till något konstuktivt men dessvärre till något destruktivt. Jag tycker det räcker med att konstatera att vi är olika och att det är det som är vår styrka och det som gör människor fantastiska.

[Anna-Carin]

Boreas,

Naturligtvis var det "genetiska enheter" (jag säger hellre individer eller personer) som lärde sig läsa respektive undervisade. Men att säga att de mentala och fysiska förutsättningarna för inlärningen är genetiskt betingade, och tala om kulturellt arv snarare än miljö, tycker jag är hårklyverier. Grundläggande förutsättningar som stämband m.m. är ju trots allt genetiska likheter som hela mänskligheten delar.  Och kulturellt arv kan förvisso påverka intensiteten av miljöpåverkan (ex: barn idag ser mer text, och har fler som kan förklara vad det står, nu än på t.ex. 1500-talet), men det är fortfarande miljö det handlar om, inte arv i en genetisk bemärkelse.

Min poäng var att när man väl körde igång med undervisning fick det genomslag så snabbt att det inte gärna kan förklaras med att svenskars genetiska arv skilde sig från andras. Om inte det här är ett fall där man kan separera effekten av genetik och miljö, så vet jag inte vad. Att andra länder har haft sina läsundervisningskampanjer vid andra tillfällen beror knappast på att de låg X årtionden efter svenskarna i sin genetiska utveckling. Det är miljön, i form av undervisning, som gjort skillnaden. (Och syftet var inte att tillvarata och utveckla tidens svenska kulturarv, utan att fostra goda protestanter som kunde Luthers katekes.)

[gangrade]

...
Vi Skandinaver är probleminventerare och problemlösare hela högen. Det ligger i våra gener. Kullagret, blixtlåset, skiftnyckeln, propellern (och enormt mycket mer) har uppfunnits av Skandinaver.
Thomas

Ah, då är vi tillbaka där vi började. Klart att allt det vi gör är beroende av våra gener, annars skulle vi väl inte vara människor. Frågeställningen var väl dock, som påvisas ovan, om skandinaverna var särskilt begåvade, vilket jag inte tycker har bevisats det minsta lilla. För inte gäller väl Thomas inlägg ovan bara skandinaver?

Stefan

[Yngwe]

Vi är tillbaka där vi började alltså, ingen har skrivit begåvade Gangrade, uppfinningsrik är vad som sagt. Och inte enbart för skandinaver, andra folk under liknande förhållanden är säkerligen likadana.

Genom att vi kan konstatera att det på grund av klimat varit glest på folk i skandinavien, och genom att konstatera att gleshet på folk ger litet underlag för specialister och stort avstånd till de som finns för större delen av befolkinngen, så har vi också därmed sagt att folk har tvingats lösa sina problem själva.

På en vanlig svensk gård i skogen för 1000 år sedan sysslade man bl.a. med timmerarbete och snickeri, murning, textiltillverkning och sömnad,skinnberedning, rökning av livsmedel, ölbryggning, bak, fiskenätstillverkning, järnutvinning, väderprognoser, sjukvård och mycket mycket mer förutöver jordbruk och boskapskötsel. I ett tätbefolkat samhälle är det här exempel på specialistyrken.  I Damaskus som exempel lär du för 1000 år sedan ha hittat högre kompetens inom vart och ett av områdena, men troligen har du mycket svårt att hitta någon som kan knyta ett nät och vet hur man bereder ett skinn. Nätmakaren har mer nytta av att knyta fler fiskenät som han är specialist på och låta skinnmakaren fixa en bra vattensäck. När dom blir sjuka går dom till läkaren. Den skandinaviske bondens framgång hänger istället på att nå ett acceptabelt resultat för alla behov. Ju fler problem han kan lösa ju mindre risk att något nödvändigt på gården saknas. Eftersom livet inte erbjuder marginaler av det större slaget och svält och mördande kyla är regelbundet återkommande så kommer den duktiga uppfinnaren och problemlösaren ha större chanser att överleva än den dåliga. Alltså har vi en rent darwinistisk modell och om tillståndet i en region är likadant under en tillräckligt lång tid kommer det att ge ett genetiskt utslag i populationen.

Om vi inte accepterar det måste man anta att våra hjärnors utveckling inte i grund följer Darwins mönster.  Nu har ju många just den uppfattnigen och jag har inget emot den, men i det läget kan ju ingen diskussion om genetiskt beting föras alls, då handlar det om blueprints istället. Och eftersom arkitekten då sägs vara god får man väl förutsätta att blueprintsen har anpassats efter miljön, eller miljön efter blueprintsen och att vissa skillnader då trots allt kan förmodas finnas.

[Anna-Carin]

Thomas,

Jag håller helt med dig om att personliga anlag sätter gränser för vilken högsta nivå av skicklighet en viss individ maximalt kan uppnå.

Vad jag ifrågasätter, är åsikten att nordbor är genetiskt disponerade att vara mer händiga än andra. Jag hävdar istället att det är frukten av en gynnsam miljö. Tack vare att vi har haft obligatorisk slöjdundervisning i skolan, och kanske delvis genom att gör-det-själv-attityden lever kvar sedan självhushållssamhället några få generationer bort, så har varenda en i Norden fått en grundläggande "allmänbildning" på det praktiska området, som folk i andra länder har gått miste om. Och om många lär sig lite grann, så höjs det genomsnittliga kunnandet jämfört med dem som har samma medfödda förutsättningar men inte fått tillfället att lära sig. (Sen är det förstås möjligt att nordisk händighet bara är en myt, och i så fall faller ju hela resonemanget...) Om jag förstått dig rätt, så menar du tvärtom att om nordborna har lärt sig lite mera, så beror det på att de är genetiskt disponerade för att lära sig mer. I den här delen verkar i så fall du och jag inte kunna enas.

När jag läste var Boreas skriver slog mig tanken om det här med läskunnighet – för det gällde inte Samerna här i Sverige. Enligt lag skulle Samer lära sig att:  skriva sitt namn, räkna till hundra, samt kunna läsa katekes – mer fick Samerna enligt svensk lag inte lov att lära sig. Det togs bort, om jag minns rätt, 1941.

Kan det verkligen stämma? Jag har inte hört förut att man begränsade i lag vad som fick läras ut. Men att man skulle kunna läsa katekesen var det som gällde för alla, och undervisningen fram till 1842 gick ut på att säkerställa grundläggande protestantisk kristendomskunskap - läskunnigheten var svarast ett medel, inte ett självändamål. (De som inte nöjde sig med katekes och postilla utan ville läsa bibeln i hemmet var t.ex. suspekta.)

[Carl Thomas]

Anna-Karin,
Grunden i min åsikt är att alla människor har anlag. Vi har, gudskelov, inte exakt samma anlag. Denna skillnad i anlag mellan oss kan ses på olika sätt, som, t.ex dödlighet i hjärt-kärlsjukdomar på västkusten – och cancer på östkusten (äldre statistik) – eller som att. t.ex, skandinaver är händiga – medan.t.ex Tyskar (?) har ett bättre musiköra(?) + en mängd andra olika skillnader mellan olika populationer – som, enligt min uppfattning, kan gå att avläsa som skillnader i en totalpopulation än idag – men det kommer knappast att gå i framtiden eftersom vi blir allt mer övergår till ett multikulturellt samhälle. Detta är min uppfattning. Jag kan ha fel – jag är medveten om detta – men det är den uppfattning som under mitt liv har vuxit fram hos mig.
Vi delar naturligtvis också en väldigt massa olika anlag med andra populationer, vi har absolut mer gemensamt (99,99%) än vad det är som skiljer oss åt (0,01 eller mindre) – och det finns ingen värdering eller ens gradering i min uppfattning.

Det har heller absolut ingenting med inlärningsförmåga att göra, inte heller med intelligens eller annat. Det är, som jag ser det, ett anlag vi har från våra förfäder. Jag tror att detta anlag har ”tvingats” fram av klimatet vi bor i. Det är inte speciellt många folk som har fyra årstider där det skiljer temperaturmässigt så mycket som det gör hos oss mellan sommar och vinter – med de svårigheter detta för med sig, speciellt för våra förfäder. Vi tänker inte så mycket på detta – men vi bor faktiskt ganska långt norrut på jordklotet, samma höjd som Alaska. Det har påverkat oss under 12.000 år.

Jag säger inte heller att Skandinaver är världens mest händiga människor, jag säger att vi är kända för vår händighet. Jag tror att det är ett genetiskt anlag förstärkt av miljön vi lever i, du tror att det är vårt sätt att leva i vår kultur, kanske har du rätt. Vi lär knappast lösa denna åsiktsskillnad här.
Det vi, förhoppningsvis kan enas om är att alla människor har samma värde oavsett vem man är eller var man kommer ifrån – och att ingen av oss (utom enäggstvillingar) har exakt samma gener/DNA.

Gangrade, jag har inte skrivit eller ens antytt att Skandinaver skulle vara särskilt begåvade. Det du påstår, att jag har framfört, strider alltså helt mot all min erfarenhet, kunskap och personliga övertygelse.

Angående Samerna, ja, det stämmer. Tyvärr.

Thomas

[miklagard]

Den skandinaviske bondens framgång hänger istället på att nå ett acceptabelt resultat för alla behov. Ju fler problem han kan lösa ju mindre risk att något nödvändigt på gården saknas. Eftersom livet inte erbjuder marginaler av det större slaget och svält och mördande kyla är regelbundet återkommande så kommer den duktiga uppfinnaren och problemlösaren ha större chanser att överleva än den dåliga. Alltså har vi en rent darwinistisk modell och om tillståndet i en region är likadant under en tillräckligt lång tid kommer det att ge ett genetiskt utslag i populationen.

 

Det har heller absolut ingenting med inlärningsförmåga att göra, inte heller med intelligens eller annat. Det är, som jag ser det, ett anlag vi har från våra förfäder. Jag tror att detta anlag har ”tvingats” fram av klimatet vi bor i. Det är inte speciellt många folk som har fyra årstider där det skiljer temperaturmässigt så mycket som det gör hos oss mellan sommar och vinter – med de svårigheter detta för med sig, speciellt för våra förfäder. Vi tänker inte så mycket på detta – men vi bor faktiskt ganska långt norrut på jordklotet, samma höjd som Alaska. Det har påverkat oss under 12.000 år.

Jag säger inte heller att Skandinaver är världens mest händiga människor, jag säger att vi är kända för vår händighet. Jag tror att det är ett genetiskt anlag förstärkt av miljön vi lever i, du tror att det är vårt sätt att leva i vår kultur, kanske har du rätt. Vi lär knappast lösa denna åsiktsskillnad här.
Det vi, förhoppningsvis kan enas om är att alla människor har samma värde oavsett vem man är eller var man kommer ifrån – och att ingen av oss (utom enäggstvillingar) har exakt samma gener/DNA.

Man blir duktig på det man tränar på. Tvingas man jämnt träna på och uppfinna nya tekniker p.g.a en hård livsmiljö sker förbättringar i sättet att leva. De kreativa blir framgångsrika och överlever, och för därför sina gener vidare.   

[Sigurd Hring]

Man blir duktig på det man tränar på. Tvingas man jämnt träna på och uppfinna nya tekniker p.g.a en hård livsmiljö sker förbättringar i sättet att leva. De kreativa blir framgångsrika och överlever, och för därför sina gener vidare.   

Ni som argumenterar för genernas roll glömmer nog bort spridning av innovationerna. I ett självhushåll på landsbygden är relationerna till grannarna säkert lika viktigt som innovationsförmåga. Den som kommer på någon riktigt bra idé delar säkert med sig till grannarna, och även om han/hon inte gört det så försöker säkert grannarna kopiera innovationer som fungerar bra. Bra idéer sprider sig som ringer på vattnet. Plötsligt har mycket fler än personen med "innovationsgenen" skapat sig bättre förutsättningar att föra sina gener vidare. Det är nog (minst sagt) ganska svårt att visa att gener påverkar individers förmåga att föra sina gener vidare i samhällen där interaktion både lokalt, regionalt och globalt är viktiga element i kulturen.

[Yngwe]

Helt riktigt Sigurd, visst sprider sig uppfiningar även i glesa populationer. Det är en del av mervärdet för den uppfinningsrika, han får hög status i samhället med alla fördelar det ger.

[Sigurd Hring]

visst sprider sig uppfiningar även i glesa populationer. Det är en del av mervärdet för den uppfinningsrika, han får hög status i samhället med alla fördelar det ger.

Det kan vara rimligt att anta att uppfinningsrika personer får hög status pga sina uppfinningar eller pga sin innovationsförmåga, men hög status kan man få av många skäl, där innovationsförmåga bara är ett av dem.

Med tanke på hur få generationer det är fråga om när vi talar om nordisk/skandinavisk kultur krävs en mycket effektiv genetisk selektering för att egenskaper skall kunna sprida sig till en hel population. Kan någon argumentera för att "status" uppnådd just pga innovationsförmåga kan ge en sådan effektiv selektering?

[gangrade]

Gangrade, jag har inte skrivit eller ens antytt att Skandinaver skulle vara särskilt begåvade. Det du påstår, att jag har framfört, strider alltså helt mot all min erfarenhet, kunskap och personliga övertygelse.

Thomas

Vi har nog olika tolkning av begåvad. 

Från Wiktionary (http://sv.wiktionary.org/wiki/beg%C3%A5vad):
Adjektiv
begåvad
* med stor kunskap eller färdighet inom ett visst område, särskilt medfödd eller naturligt (spontant) utvecklad
Han är begåvad när det gäller matematik.

 Synonymer:
*skicklig
*talangfull