Jag tog mig för att införskaffa och läsa "Stockholms Tre Borgar" av Anders Ödman från 1987. Eftersom det ju var uppe det här med Stockholm/Agnefit som ev. efterföljare till Birka, och för att Börje Sandén hänvisar friskt till denna skrift. Och den var verkligen läsvärd. Den beskriver ju (delar av) en av de största utgrävningarna som skett i Sverige, den på Helgeandsholmen vid Riksdagshuset mellan åren 1978-1980, ett rätt häftigt projekt faktiskt som det verkar, massor av samverkande forskare från olika discipliner, många olika tidsepoker i materialet. Jag hade småbarn då när det begav sig, men idag hade jag sprungit där stup i kvarten

.
Det man hittade från vikingatiden är intressant men ändå alltför magert. I stort sett tre saker är värt att nämna:
1. Ett humuslager, dåvarande botten i Norrström, med spår av kol, ben - brända och obrända, C14-dateringar 700-1100. Helt klart uppehöll sig människor här då.
2. Påvisbara schaktningar, daterade till 700-1100. Det man verkar ha gjort är att man grävt en kanal (öst-väst) rakt igenom den udde som stack upp norrut från Stadsholmen. Därvid bildades Östön som senare smälte samman med Västön (under nuv. Riksdagshuset) och bildade Helgeandsholmen. Ganska häftigt bara det, att dagens Stallkanalen (mellan Helgandsholmen och Slottet) är grävd redan på vikingatiden. Schaktmassorna lade man på nordsidan av Östön, så att den blev större mot norr.
3. 24 virkesdetaljer av ek liggande på den dåtida botten norr om Östön, daterade dendrokronologiskt c:a 1010. Av dessa är det bara tre som var nerkörda i botten, i en liten grupp mellan dåvarande Östön och Norrmalm. Elva av styckena är bearbetade med olika slags hak och urtag, resten obearbetade stockar. Detta är alltså inte klart en pålspärr, en sådan finns däremot tydligare från 1200-talet. Ödman föreslår att gruppen med tre tätt sittande pålar kan vara ett stöd för en flytande stockkedja, finns avbildat i Olaus Magnus.
Ödman tolkar allt detta som en borg, med hänvisande till stockarna och att man medvetet skapat en ö i Norrström. Han argumenterar med att säga att
Med stor sannolikhet kan man nog fastslå att funktionen varit fortifikatorisk. Vilken annan orsak skulle ha kunnat föranleda den vikingatida verksamheten?
. Därefter hänvisar han till detta som "den första borgen" i resten av avhandlingen, jag tycker det hela är lite tunt argumenterat. Inga stenmurar från denna första borg har hittats, inte ens en tydlig pålspärr. Virket, som ju är bearbetat för att fogas samman på olika sätt, kan lika gärna ha varit en brygga, en fiskeanordning eller vad som helst. Men visst, en försvarsanordning på platsen vore inte onaturlig, men kan knappast ledas i bevis utifrån dessa undersökningar enligt min uppfattning.
Undersökningarna fäste stor vikt vid de kvartärgeologiska förhållandena, vilket måste ha varit ganska framsynt då för 30 år sedan. Geovetarna kom då fram till att den konstanta strömmen i Norrström utbildas först c:a år 1300, och att det århundradet innan förekom sporadiskt starka strömmar. De vikingatida schaktarbetena överlagras av ett svämsediment (dvs. de delar som låg under den dåtida vattenytan) vilket tyder på att det var förhållandevis lugna vattenförhållanden då. Så jag måste nog revidera min tidigare uppfattning att nivåskillnaden mellan Mälaren och Saltsjön uppstod under 1200-talet, det ska nog snarare vara tidigt 1300-tal.
Ödman anser att det i princip är "utmark" i områdena söder och norr om Stadsholmen, och att detta skulle tala emot någon annan slags centralpunkt än en försvarsborg. Men jag tycker slutsatsen är lite märklig eftersom han samtidigt visar kartan med de ganska många vikingatida gårdarna på Norrmalm, det som senare kom att tillhöra Solna socken (Sollentuna hundare). De tidigare nämnda gårdarna Väsby och Ekeby finns där, liksom Ösby. Så helt folktomt var det absolut inte i omlandet.
/Mats