Det här har nu blivit en väldigt kul diskussion.

Jag har funderat över Claes tillrop om 30-talet och jag måste hålla med honom, han har helt rätt. Men vi kommer att få klarhet i detta så småningom. Jag tror att kelterna kan vara en nyckel till låsen.
Så var det Norge och Oden, där finns som sagt inte många Odennamn. De verkar ha hållit kvar sina Ull-ställen och inte ersatt dem med Oden.
Om man studerar Storbrittaniens historia och också sneglar lite på Y-dna i denna västra zon, så kan man tänka sig ganska täta förbindelser emellan kusttrakterna, till Norge också. R1b är typisk.
Augustinus sände en mission till år 597 eKr, som närapå gick i stöpet och kungadömena i England blev åter hedniska. De hade kristnats innan. Man kan tänka sig att kristnandet inte var en enkel process.
Detta får mig också att tänka på Finnestorp i Västergötland. Där finns en figur som används som symbol för Oden. Man slängde i krigsbyte, vapen, hästar och utrustning i ett kärr, och rikaste utrustningen är från ca 500-talet eKr. Ett spänne för ett svärdsgehäng (troligen) används som arkeologisk symbol. Ett huvud med prickar på överläppen och två fåglar.
Man tolkar prickarna som mustasch, och säger att det är Oden, men jag anser att det ser mer ut som tatueringar.
Liknande tatueringar förekom på kvinnor i Asien. Ainu-folket tatuerar fortfarande mustaschliknande tecken på överläppen.
Dessutom finns samma typer av symboler i en kyrka i Avicennes(?, måste kolla vad Bengt Nord(?) sa) som det finns på rustningarna. Var detta egentligen en "kristen" mission, typ korståg?
Kelterna hade ett stort välde, vid viss tidpunkt härskade man i det som är nuvarande Turkiet, ett område som kallas Galatien, man fanns i Illyrien (nuv Albanien), Makedonien och Trakien dit man kom på 300talet fKr från längre österut. Trakien hade keltiska herrar ända till 193 fKr.
Lite kuriosa, kan hoppas över:
Det får mig att tänka på när jag jobbade som invandrarlärare och undervisade turkar i svenska. De blandade ihop P och K. "Paffe" sade de. Nu ser jag att den keltiska varianten man talade i Galatien, "Brythonic Celtic", just ersatte K med P. Det är samma i Gaulish. Det är ett indoeuropeiskt språkljud qu(kw) som man ersatte med P alltså. Den andra varianten kallas "Goidelic Celtic". Bryth. lämnade också bort dualis. (Dualis har vi i samiskan också).
Nu måste jag jobba ute, nästa gång ska jag skriva om germanerna i samband med kelter och romare. Förresten Finnestorp har en hemsida.