Övrigt > Religionshistoria

Blodsoffer igår och idag

<< < (5/9) > >>

Herulen:
Att du är personligt engagerad, det förstår jag. Men då arkeologi är en vetenskap så vill vi ju gärna ha vetenskapliga förklaringar, det måste ju även kristna präster underkasta sig. Därför finner jag det märkligt att du inte kan ge mer konkreta uppgifter om hur er kosmologi och politiska ambitioner (att fornnordisk tro grundades på detta får väl anses som truism idag) skapar en alldeles egen syn på samhället, så här tusen år efteråt. Du säger att ni inte kan veta hur forntidens människor tänkte och kände. Det kan inte dagens präster heller säga om människorna i judéen för 2000 år sedan. Ändå måste dessa kyrkans förkunnare ge en viss gryndsyn som förenar dagens uppfattning med den tidens.

Heimdahl:
Nina skrev:
”…vem vittnar om bloten? Som gör att man upprepar något liknande? Tolkningar igen? Hur länge har Asatroende sysslat med detta, hur lång är deras tradition? Även under 1700-1800-talen, eller "nyss"?”

Gandalf skrev:
”Jag har ingen som helst föresats att leva upp till mina förfäders traditioner bl.a. för att jag inte har en aning om hur de gjorde eller hur de tänkte eftersom källorna inte förmedlar denna information. Det vore dumt att ens försöka ta upp traditioner som inte brukats på tusen år och därför har förträngts ur vår sinnevärld.”


Min poäng var inte att påstå att nyasatroende tror att de kan kopiera den gamla asastron (även om det säkert finns en och annan individ som tror så), utan det var att jag uppfattar det som att de i en romantisk tradition vill återskapa en känsla av vad som uppfattas som den gamla asatron. Det vore givetvis naivt av någon att tro att man kan återskapa en skriftlös tradition som varit död i ett millennium.
Däremot vore det lika naivt att förneka att det inom nyhedendomen finns gott om uttalanden och påståenden som antingen söker hävda en obruten kult från 1000-talet eller på andra sätt söker ”legitimera” nyasatron genom att hävda olika band till 1000-talets religion, t.ex. genom att spela ut ”krykan-har-alltid-förtryckt-oss-kortet”.
De äldsta varianter av asatro som finns i Sverige idag har sina rötter i det tidiga 1900-talet, med ett huvudsakligt uppsving under 50- och 60-talet. Under 1800-talet hittar man, så vitt jag kunnat se, inga spår efter asatro på det sättet vi kan se idag, det då tillfälligt uppblommande romantiska svärmerier för fornnordisk religion som resulterade i riter var knappast att betrakta som religiösa i egentlig mening.
Nyasatroende har snarast gemensamma rötter med wiccaner, nydruider och nyockultister. En mycket bra akademisk bok i ämnet (som främst inriktar sig på wicca men som också tar upp en del om nyasatron) är Ronald Huttons ”The Triumph of the Moon” (2000). Hutton går på djupet med de nyreligiösa rörelsernas idéhistoriska rötter samtidigt som han mycket snyggt bevarar respekten för dem som religioner.

Heimdahl:
Herulen skrev bl.a.:
”Därför finner jag det märkligt att du inte kan ge mer konkreta uppgifter om hur …[nyasatrons]… politiska ambitioner (att fornnordisk tro grundades på detta får väl anses som truism idag) skapar en alldeles egen syn på samhället, så här tusen år efteråt.”

Här tar jag mig friheten att lägga mig i. Det är visserligen så att delar av nyasatron har närts i högerextrema kretsar, men idag finns faktiskt många nyasatroende som inte alls känner en samhörighet med dessa. Man kan inte heller säga att nyasatron generellt som religion grundas i politiska ambitioner, även om sådana idéer finns (det finns ju gott om dem i USA t.ex., se Gardell ”Goods of the Blood” 2003). I påståendet hamnar också lätt en ”guilt by association” i undertexten vilket jag tycker man kan försöka undvika. Det är lika rättvist som att förknippa kristendom generellt med den högerkristna rörelsen i USA.

Herulen:

--- Citat från: "Heimdahl" ---Här tar jag mig friheten att lägga mig i. Det är visserligen så att delar av nyasatron har närts i högerextrema kretsar, men idag finns faktiskt många nyasatroende som inte alls känner en samhörighet med dessa. Man kan inte heller säga att nyasatron generellt som religion grundas i politiska ambitioner, även om sådana idéer finns (det finns ju gott om dem i USA t.ex., se Gardell ”Goods of the Blood” 2003). I påståendet hamnar också lätt en ”guilt by association” i undertexten vilket jag tycker man kan försöka undvika. Det är lika rättvist som att förknippa kristendom generellt med den högerkristna rörelsen i USA.
--- Slut citat ---


Det finns inget i mitt inlägg som antyder att nyasatroende skulle vara högerextrema. Vad jag vill veta är hur man återupplivar dåtidens politiska undertoner i riterna till idag. Att den hedniska bloten – förutom den religiösa aspekten – även var ideologiskt färgad finner jag som självklart. Jag menar dessutom att om ideologin i riten förbises så förlorar riten sin andemening. Ingen rit riktar sig enbart till gudarna utan riten är även ett sätt att visa hur människor ska förhålla sig till varandra. Därför anser jag att det vore intressant att veta hur nyasatroende genom sina riter ser på den saken.

Heimdahl:
Aha, då begriper jag mer om hur du menar. Ledsen att jag missförstod dig. När jag läste kopplingen nyasatroende-politisk grund, samtidigt som formuleringen var något slingrigt formulerat, så associerade jag geast till den diskussionen.
Intressant frågeställning föresten. Men riten skulle väll bara fölora sin andemening för en hypotetisk asatroende, inte för en nyasatroende som är fri att lägga in vilken politisk eller social dimension som hellst i sina kultiska handlingar. En nyasatroende behöver ju inte ta hänsyn till de ursprungliga asatroende i sitt religionsutövande. (Men det finns säkert de som tror att de gör det).

Navigering

[0] Meddelandeindex

[#] Nästa sida

[*] Föregående sida