Övrigt > Religionshistoria

Blodsoffer igår och idag

<< < (6/9) > >>

nina:
Gandalf: Jag tycker att du svarat på ett sätt som gör det hela begripligt, i alla fall från din egna personliga sida. Du har gett, ialla fall mig, perspektiv på asatron. Jag måste tyvärr erkänna (lite skämsigt) att jag trodde att man hade för avsikt att försöka skrämma liv i gamla ritualer. Säkerligen finns representanter för detta med. Ibland kanske man är lite snabb att tro något sådant bland alla "lajvare" och re-in-actment-are. Jag tycker att du har givit en bra försåelse för hur denna tro kan te sig idag för den enskilda personen. Och jag ser nyanser nu. Men måste villigt erkänna att jag stött på blodsritual-törstande "asa-troende" (eller var det möjligen ett försök till uppmärksamhet?). Frågan som gällde 1700-1800-talen kom mest som fundering på kontinuitetn avseende autenciteten. Som jag nu ser inte alls är målet.

Gunnar Creutz:
Vi får vara klara över att den forntida hedendomen i Norden knappast var enhetlig. Polyteistiska religioner är sällan enhetliga utan fulla av lokala och regionala varianter, något som vi tydligt kan se i dagens Indien.

Samma sak kan sägas om den nutida nordiska hedendomen. Vi kan urskilja flera riktningar, som ibland samverkar och ibland motverkar. Dessa riktningar har delvis olika rötter. Den rekonstruktionistiska asatron försöker återuppliva den vikingatida hedendomen. Dess källor är främst medeltida litteratur och arkeologiska fynd. Den hedniska folktron å sin sida fortsätter de traditioner som lever kvar och återuppväcker traditioner som relativt nyligen dött ut. Sejdarna å sin sida är i grunden neoshamaner med nordisk inriktning. Andra är ursprungligen wiccaner med ett huvudsakligen nordiskt panteon. Detta är några av de viktigare riktningarna. Vad vi ser i dagens asatrosfär är dock en mängd synteser mellan olika riktningar. Det intressanta är ju att de olika riktiningarna ofta kompletterar varandra i uppbyggandet av en modern nordisk hedendom, en religion med både återuppväckta, kvarlevande och nyskapade inslag.

Hälsningar
Gunnar

Gandalf:
Tack Gunnar, jag kunde aldrig ha sagt det så bra själv.

Nina: "blodsritual-törstande "asa-troende" " säger du, jag vet vilken sort du menar och jag vill inte blandas ihop med dem. Det finns många som gömmer sig bakom begreppet 'asatro' men som inte har några religiösa tendenser överhuvudtaget vilket ger oss andra ett oförtjänt dåligt rykte. Detta är ett problem som jag inte tror att vi kommer att kunna lösa under min livstid men det är bara att bita ihop och göra det bästa av situationen genom att bistå med information där den efterfrågas.

Angående kontinuiteten så kan jag inte ge några bra svar då jag är dåligt påläst om detta. Jag tror nog att det finns en viss kontinuitet som dock döljer sig under andra benämningar. Om man läser de gamla landskaplagarna så förstår man att man helst inte gick ut offentligt med en sådan sak som att man hade en annan religion eller tillbad andra gudar. Kristendomen förr går inte att på något sätt jämföra med den kristendom vi har nu i Sverige. Vi kan tycka att ett tillmäle som 'Konung av Guds Nåde' låter pampigt idag men för bara några hundra år sedan så var verkligen konungen en förlängning av Gud vilket inte fick betvivlas ens det ringaste, det kan vi inte sätta oss in i idag. Alltså tror jag att om det har funnits någon slags kontinuitet så har den funnits bakom kulisserna eller under annan skepnad för att inte avslöjas. Detta går naturligtvis inte att bekräfta eftersom det knappast skrivits något om det. Jag tror också att det finns väldigt många saker som man gärna skulle vilja tillskriva någon slags kontinuitet men som egentligen bara är föreställningar om något som en gång var. Jag är dock övertygad om att en viss kontinuitet finns även om vi kanske inte har sett den än.

Herulen:
"..Men då arkeologi är en vetenskap så vill vi ju gärna ha vetenskapliga förklaringar, det måste ju även kristna präster underkasta sig."
Kristna präster har mängder och drösvis av källor att bläddra i och att jämföra en världsreligion med en religion baserad mestadels på lokala traditioner som du gör tycker jag är direkt fel och en omöjlig ekvation.

"Därför finner jag det märkligt att du inte kan ge mer konkreta uppgifter om hur er kosmologi och politiska ambitioner (att fornnordisk tro grundades på detta får väl anses som truism idag) skapar en alldeles egen syn på samhället, så här tusen år efteråt."
Det är inte märkligt alls om du betänker att 'vi' inte är en enhetlig grupp utan en mängd grupper fullkomligt oberoende av varandra samlade under samma tak. Vår syn på samhället skiljer sig väldigt lite från de flesta andra religioners syn på samhället. Det är den moderna egoism-ateismen som har en märklig syn på samhället då de verkar tro att allt finns enkom för dem att utnyttja. Ett samhälle där det egna Jaget går före allt annat tycker jag är långt märkligare än en religion som förespråkar sammanhållning och mod att ställa sig upp för det man står för utan att enbart gynna sig själv och sina egna egenintressen.  I dagens värld måste allt ha trovärdiga hårda fakta för att räknas, religionerna försvinner bit för bit eftersom man inte kan bevisa en guds existens. Vetenskapen är den nya religionen trots att mestadelen av vetenskapen är flexibel och flyktig precis som en religion. Angående politiska ambitioner.. hur menar du att "fornnordisk tro grundades på detta"? Menar du att det skapades en religion baserad på politiska ambitioner? Nu förstår jag inte vad du menar så du får gärna utveckla. Vad menar du att vi 'nyhedningar' skulle ha för politiska ambitioner?


 "Du säger att ni inte kan veta hur forntidens människor tänkte och kände. Det kan inte dagens präster heller säga om människorna i judéen för 2000 år sedan. Ändå måste dessa kyrkans förkunnare ge en viss gryndsyn som förenar dagens uppfattning med den tidens."
Skilnaden är att dagens präster kan veta hur dåtidens präster tänkte och kände eftersom de hade för vana att skriva ned det i ett oändligt källmaterial som fyller större delen av Vatikanens källare och bokrum. Att dagens kristna präster försöker modernisera kristendomen och föra Kristi budskap in i framtiden beror bara på att kristendomen som statsväsen har tappat sin styrka, lejonet har tappat sina klor och kryper nu inför lammet som inte längre fruktar det. Kyrkan har byggt sin styrka på skrämsel och svavelosande domedagsprofetior som har tappat sitt sting i dagens moderna samhälle när folket faktiskt kan läsa bibeln själva och göra sina egna tolkningar. Det är inte konstigt alls, om kyrkan vill överleva så måste den förnya sig. 'Vi' bygger däremot inte vår religion på några uråldriga dogmer som måste hållas strikt. Asatron är tvärtom oerhört flexibel och anpassningsbar vilket öppnar upp för att skapa en nyhedendom som är minst lika legitim som en forntida hedendom. Principerna är desamma även om kläderna har givits ny design, något som kyrkan inte klarar av att genomföra utan att tappa sina övertygelser.

Jag tycker överhuvudtaget inte att jämförelser mellan kyrkan och asatron är legitima eftersom de är så skilda från varandra sett ur det stora perspektivet. Vad får dig att alls göra jämförelser mellan asatron som religion och kristendomens prästerskap?

nina:
Ja, det jag menade är ju att det verkar mer seriöst (om man nu kan säga så) att göra sin tro till sitt eget redskap än att just försöka iscensätta bristfälligt omnämnda traditioner som man kan tolka lite som man tycker. Sedan är det ju de "blodtörstande" som får mest uppmärksamhet och på så sätt representerar alla.

Jag ifrågasätter alltså att man ens skulle kunna ha en kontinuitet. Att påstå det är nog kanske det som gör att man "går i gång". Och det gör du inte. Påstår det alltså. Att släppa tanken på detta verkar riktigast. Annars missar man liksom målet.

Sedan tycker jag kanske inte att man måste kunna allt om sin religion. Det finns massor med kristna som inte har en susning om allt i Bibeln eller historien men som känner sig "sedda" av Gud ändå. Det mest seriösa tror jag kanske är när det gäller tro på det egna planet, att det känns rätt. Inte att det nödvändigtvis ser rätt ut. Bara det finns en tro på riktigt. Fast det kan man kosta på sig att säga idag, när tro inte handlar om tvång (i vårt land). Själv tror jag på människans inneboende godhet :D

Heimdahl:
Gandalf skrev:
"Att dagens kristna präster försöker modernisera kristendomen och föra Kristi budskap in i framtiden beror bara på att kristendomen som statsväsen har tappat sin styrka, lejonet har tappat sina klor och kryper nu inför lammet som inte längre fruktar det."

Efter den här retoriska utgjutelsen vill jag bara inflika att läran om kyrkans utveckling i ett föränderligt samhälle inte alls är ny och ur teologisk synvinkel kan ses som att människan successivt lär känna olika aspekter av gud. Om det var det Iraenus eller Tertullianus som pratade om detta minns jag inte, men gammalt är det hur som helst och tankarna utvecklades in en miljö där kyrkan ännu inte alls var att betrakta som stark.
Att sammankoppla en religions förändring med dess vikande styrka anser jag är så förenklat och retoriskt att det blir plumpt. Alla religioner förändras med sina samhällen, snarare skulle jag anse att en religions som är alltför statisk skulle vara svag.
Att kyrkans makt sedan länge är decimerad är en annan sak. Diskussionen om detta är intressant men blir bara tråkig om den hemfaller åt retoriskt svammel.

Navigering

[0] Meddelandeindex

[#] Nästa sida

[*] Föregående sida