Övrigt > Religionshistoria

Blodsoffer igår och idag

(1/9) > >>

Gandalf:
Denna tråd är flyttad från Eketorp och hästhuvuden eftersom det började avvika lite väl mycket från det ursprunliga ämnet.

/Johan - Admin


--- Citat från: "Sven lagman" ---Inga som har den trosinriktningen i dag håller på med sådana offer. I stället följer alla den linjen att allt offer som har med blod att göra är förbjudet.
--- Slut citat ---


Här måste jag nog inflika att du har helt fel. Om du med "alla" menar oss sedfolk som har en riktig tro och inte bara säger sig vara troende eller lajvar och smyckar sig med allsköns symboler men egentligen fortfarande är medlemmar i kyrkan så är du ute och cyklar. Av de asatroende sedningar jag känner så har jag hittills inte stött på en enda som har något emot blodsriter. Svenska Asatrosamfundet däremot motsätter sig allt användande av blod och kött men de är inte representanter för hela den asatroende skaran även om det verkar vara en vanlig uppfattning hos icke insatta.

Jag skulle vilja påstå att blod och kött förekommer ganska ofta i dagens sedniska riter om än i en annan form än förr eftersom offerslakt troligtvis inte förekommer alls, mest av hygieniska skäl men också av laga skäl eftersom man inte får utföra slakt hur som helst. De flesta verkar anse att grisblod som går att köpa från slakterier är ett dugligt substitut för offerslakten och många använder helst sitt eget blod eftersom det är den största gåva man kan offra enligt många. Detta är dock inget vi vill prata öppet om eftersom det drar till sig en felaktig uppmärksamhet men tro för all del inte att något inte finns bara för att det inte är offentlig kunskap.

Angående hästkadavren så tycker jag att de gjorde helt rätt i att använda äkta vara, särskilt om det var i syfte att se vilka spår en offerplats lämnar efter sig som Gorm påpekade. Man borde kanske gå ut med en varning först och kanske tillägga en åldersgräns precis som man gör med film med stötande material. Att få en blodig skalle framför näsan utan att vara förberedd kan nog verka skrämmande på de flesta. Sen kan man inte komma ifrån att vi i dagens samhälle fjärmats från det dagliga livet innehållande slakt och liknande. Ligger köttet rött och fint i plast är det okej men så fort färgämnena börjar tryta så är det 'äckligt' plötsligt. Men historia är inte vackert och man ska inte försköna något bara för att inte väcka anstöt. Ska vi samtidigt stänga de tyska arbetslägren från WWII? Ska vi be kyrkan att sluta hänga upp stiliserade människooffer i kyrkorna? Att låta ungarna titta på brutala slagsmålsscener på TV och låta dem spela tv-spel med människoslakt som tema är tydligen mer humant än att visa ett hästhuvud.. Varför inte stänga alla slakterier med en gång, någon kanske kommer in och får se något som kan verka anstötligt :shock:

Att ha offerdjur i plast ger en falsk bild av verkligheten, likaså att ha skelettdelar som för länge sedan uttjänat sitt syfte. På bronsåldersmuseet i Norrköping har vi en del kranier vilket de flesta ungar verkar uppskatta tills de märker att de är äkta då vi får bannor av föräldrarna som tycker att det är makabert. Många barn har brustit i tårar när de får veta var hornen och hudarna kommer ifrån vilket bara visar hur verklighetsfrämmande vi har blivit. De äter säkert sitt 'hamburgerkött' utan en tanke på hästarna som fått sätta livet till för det. Titta bara på köttdiskarna i butiken där det står 'griskött' på fläskdisken men 'nötkött' på kodisken och 'hamburgerkött' på hästdisken vilket verkar berättiga att man äter grisar men inte gulliga kossor och absolut inte de söta små hästarna.. Det är makabert enligt mig. Antingen visar man verkligheten som den är eller så visar man ingenting alls, allt annat är meningslös teater.

Gorm:

--- Citat från: "Gandalf" ---De flesta verkar anse att grisblod som går att köpa från slakterier är ett dugligt substitut för offerslakten och många använder helst sitt eget blod eftersom det är den största gåva man kan offra enligt många.
--- Slut citat ---


Borde inte själva lakten och förtärandet av offerdjuret vara en viktig del i ritualen? Vi har ju diskuterat tidigare (på annan plats) vad som skulle kunna anses vara ett "offer" idag jämnfört med t ex järnålder. Att köpa grisblod känns liksom inte som en lika betydande handlig som att offra ett djur som man fött upp själv.

/Johan

nina:
Vad går offret ut på? Att blidka gudarna, att alliera sig med deras makt? Att kunna påverka näring, liv, död? I alla tider har människan försökt påverka det hon inte kan påverka. Offer idag? Månatliga inbetalningar till försäkringsbolag ser jag som ett offer. Försäkringsbolagen har tagit över det du inte kan förutse och tröstar dig när skiten har hänt. Människan har som grupplevande varelse reciprok altruism som egenskap, dvs tjänster och gentjänster som alliansskapare. Där kommer offret in.

Blot innebär inte nödvändigtvis blod. Ett blot kan lika gärna handla om en måltid. Att stänka blod på stenar kan vara ett sätt att försöka ge liv. Eftersom att med blodet följer livet. Men man kan ära på flera sätt. Och varför skulle man inte ha rekostruerade offer? Det verkar lite väl fånigt att byta ut djurkroppar varannan dag pga sanitära olägenheter och liklukt! Och hur ska man etiskt försvara en sådan handling? Att äta är en sak, men att tycka att djur ska sätta livet till bara för att inbilla sig att betraktare inte för sitt inre kan föreställa sig autenciteten... det är att inte ta betraktaren på allvar. Vad är det som drar med grånat kött som det kryper maskar i? Det låter mer som hänförelse över den vämjelse som andra känner. Faktum är att VI SKA känna vämjelse över ruttet kött. Lukt räddar liv. Annars hade ingen av oss nått vuxen ålder. Att "härda" betraktare, för att de verkligen ska fatta, finns ingen som helst vits med. De fattar ändå.

Och offra sitt eget blod? Men varför skulle det vara den största gåvan? Prisade vare blodgivarna förvisso! Men vad exakt tjänar blodsriterna för syfte utöver en spännande grupptillhörighet... (ursäkta bristen på kunskap)?

nina:
Förvisso har jag vid tidigare inlägg ifrågasatt upprördheten som infann sig när man hängde hästhudar/huvuden i Leire. Jag jämförde med julgrisen på julbordet. Men den var tillagad. Nåväl. Hur exakt VET man verkligen hur forntida riter gick till? Om man inte vet exakt så känns det inte försvarbart, om man nu inte skapar nya riter. Så kan det ju vara förstås!

Gunnar Creutz:
Vad offret går ut på?

Om du har en god vän, tror gott om honom och vill ha glädje av honom, så skall du öppna din själ, utbyta gåvor och söka upp honom ofta. Men man ska inte ständigt ge stora gåvor. Ofta får man lovord med litet. Med ett halvt bröd och bägaren på lut fick jag mig en vän. (Hávamál 44 och 52)

Vem vill du ha till vän? Vad tror du att du ska bjuda på som kan uppskattas? Ja, det hela beror på vilka makter du vill ha kontakt med. Småfolk kan gilla tobak, Enögas korpar kan uppskatta skämt kött, rödskäggige Gogubben kan tycka om god dricka och vanasyskonen kan tilltalas av både säd och säd. Du väljer gåvor allt efter tycke och smak.

Det är bättre att låta bli att bedja än att blota för mycket. Den som ger vill ha något igen. Det är bättre att inget offra, än att offra för mycket. (Hávamál 145)

Hälsningar
Gunnar

Navigering

[0] Meddelandeindex

[#] Nästa sida