Nu är Doggerland ett relativt nytt, spännande och viktigt område inom Nord-Europeisk arkeologi. Sen är det också ett enigma man kan spekulera mycket, länge och ganska fritt över. Området var visserligen befolkat under varmare perioder av sen-paleolitikum och sen under tidig holocene. Men - det återstår dock att precisera att här inte finns spår som styrker att dessa våtmarker varit befolkat under dom glaciala köldperioder.
Under LGM avfolkades större delen av Eurasien, ända ner till Anatolien och Medelhavet. Ynder äldre Dryas även dom brittiska öarna och det väst-tyska låglandet, där biotopin i utgångspunket borde vara bättre än på Doggerland. I början på Alleröd är dessa områden - och troligen Doggerland - nära folktomma.
När Yngre Dryas inträder lämnas även dom bästa och väletablerade boplatser i NV Europa - som Cramond i SV Scotland, Mount Sandel i Ireland, Howick, Kingsmead och Starr Carr i England, Vaihinger, Verlaine i Belgien, Ahrensburg, Wehinger och Langweiler i V-Tyskland, Swinojuce i Pommern, Årö i Lillebelt och Bromme på Sjöland, jämte Skateholm och Alby i Skåne.
Det ända säkra täcken vi har efter mänsklig aktivitet i denna period - mellan 12.700 och 12.200 - har alltså grävts fram vid Öresund, på lokaliteten Hasselberga - där man jagat ren och gjort flintverktyg 12.500 f.n. Den lilla befolkning - mellan 30 och 40 personer - som förmådde överleva Yngre Dryas får mao. ha hittat skydd i detta områdes närhet, snarare än på ett platt slättlandskap ute i havet.
Nu finns det ju redan gamla sägen som berättar att ett sådant, istida refugium skulle ha försiggått. Det är ju en indikation på sägnens trovärdighet i sej. Sen beskrivs det även vart detta refugia - bestående av en ända storfamilj - skulle ha legat.
Vad man sen månne mena, tycka eller tro om den genuina fyndorten i Hasselberga hör inte längre denna tråd till. Sådant får man gärna diskutera i andra fora.
Nu är Doggerland ett enigma man kan spekulera relativt fritt och länge över. Området var visserligen befolkat under perioder av sen-paleolitikum och sen under tidig holocene. Det återstår dock att precisera att här inte finns spår som styrker att dessa populationer kunde vidhålla reproduktiviteten i dessa våtmarker under dom glaciala köldperioder.
Under LGM avfolkas även större delen av Brittiska öarna och det väst-tyska låglandet, där biotopin i utgångspunket borde vara bättre. Efter äldre Dryas är dessa områden - jämte Doggerland - troligen folktomma.
När Yngre Dryas inträder lämnas även gamla, väletablerade boplatser som Cramond i SV Scotland, Mount Sandel i Ireland, Howick, Kingsmead och Starr Carr i England, Vaihinger, Verlaine i Belgien, Ahrensburg, Wehinger och Langweiler i V-Tyskland - såväl som Swinojuce i Pommern, Årö och Bromme i Danmark, Skateholm och Alby i Skåne.
Det ända säkra täcken vi har efter mänsklig aktivitet i denna period - mellan 12.700 och 12.200 - har alltså grävts fram vid Öresund, på lokaliteten Hasselberga - där man jagat ren och gjort flintverktyg 12.500 f.n. Den lilla befolkning - mellan 30 och 40 personer - som förmådde överleva Yngre Dryas får mao. ha hittat skydd i detta områdes närhet, snarare än på ett platt slättlandskap ute i havet.
Nu finns det ju redan gamla sägen som berättar att ett sådant, istida refugium skulle ha försiggått. Det är ju en indikation på sägnens trovärdighet i sej. Sen beskrivs det även vart detta refugia - bestående av en ända storfamilj - skulle ha legat.
Vad man sen månne mena, tycka eller tro om den 12.500 år gamla fyndorten i Hasselberga hör inte längre denna tråd till. Sådant får man gärna diskutera i andra fora.
