Du blandar genetiken (mtDNA och Y-haplogrupper) med språket.
Uralisk urspråket plaseras nära Ural därför att indoeuroper plaseras till söder. På detta sättet förklarar man urindoeuropeiska lånord i uraliska språken.
Vad gammelgutniskan har fiskan? Var så goo och förklara.
Vad i hela Hälsingland har det här att göra med årtalet 1050 - och vikingatidens slut?
Du blandar kristendom med romerska kyrkan. De är olika.
Nu blandar du in "kristna impulser" - som resultat av kulturutväxling - med vikingtidens militära aktioner, ekonomiska utplundringar, folkmord och politiska omvältningar. Förstår han inte skillnaden på dom
olika kristna kulturimpulser som pågått sen 300-talet - och det katolska kejsardömets skrupulösa erövringar, som nådde Norden först på 980-talet - för att bli allsmäktig på mitten av 1000-talet?!
Strövfynd efter tyska missionsbiskopar, iriska arianer eller grekiska diakoner är alltså en något annan skiva - som redan behandlats i
andra trådar. Processen vi nu försöker följa handlar om den tid då Nordens gamla kultursamhällen genomgick sin kanske största och mest grundläggande ändring någonsin. I det yttre kan vi se grava ekonomiska ändringar och dito militära aktioner som leder till att det gamla ättesamhällens inhemska hövdingar - Nordens aristokratier - vid sidan av sina liv också förlorar sina politiska traditioner - varför folket förlorar sin ekonomiska självständighet, till "nya och främmande herrar".
Den militära erövring som då sker beskrivs gärna som "frankisk" och den politiska och ekonomisk allmakt som nuy underlägger seg NV Europa - inkl. Skandinavia - kallas stundom "kristen", stundom "katolsk". På detta forum kan du även möta begrepp som "det franko-romanska kejsardömet" och "Det Heliga Tysk-Romerska Riket".
En helt annan sak - och fullständigt OT - är att man på 700-talen kunde möta grekiska munkar från Istanbul - i såväl Kiev och Novgorod som Wolin, Birka, Hedeby och York. Det är faktisk gammalt nytt - beskrivet redan av langobarden Paulus Diakonus - på 780-talet.
Sen vet vi att grekiska kyrkan blev officiell statsreligion i Ryssland först år 987 - två år efter att Danmarks kungadöme invaderades av katolikerna. Då har dom grekiska missionärer för längst nått dom finska språkgrupperna i norra Ryssland och Karelen.
Dom baltiska landen däremot, befann sej fortfarande utanför Kyrkans skattländer - vare sej den östliga eller västliga kommandolinje. Likaså Sverige, Norge och Finland (inkl. Karelen) - där vikingarnas ledung fortfarande kommenderas av inhemska, självständiga kungar. År 1008 inträder dock en förmäl förändring i det hårt pressade Sverige, där kung Olof gör ett politisk snilledrag genom att ta ett personligt dop - och som kung ponera att landet 'nu är kristet'.
Sen följer dom katolska 'motdragen' - där den danska ursupator Knut blir påvens och kejsarens viktigaste aktör i norr. Således etableras den 'stora kristna ledung' - som under perioden 1025-1035 får kontroll på alla viktiga hamnar och landområden i England, Wales, och Skottland - jämte Norge, Danmark och södra Sverige. När Knut den Store dör hör alla dessa områden fått anamma "kristendomen" som
statsreligion - antingen dom ville eller inte. Pr. 1035 hör dessa länders alla invånare (förmält) till i den katolska kyrkans
välde och
'skattemantal'.
Norge kristnades sist - officiellt år 1030. Finland kristnades först 219 år senare - år 1249 - officiellt. Alltså kunde hedendomen fortsätta existera i Finland, inklusive Karelen, till väl fram på 1300-talen. På nordkalotten kunde den 'hedniska gudadyrkan' även fortsätta fram till 1700-talet, enligt Schäffers "Lapponia". Det borde ju du veta, eller hyr?
