Deprecated: preg_replace(): The /e modifier is deprecated, use preg_replace_callback instead in /storage/content/83/155183/arkeologiforum.se/public_html/forum/Sources/Load.php(183) : runtime-created function on line 3 Deprecated: preg_replace(): The /e modifier is deprecated, use preg_replace_callback instead in /storage/content/83/155183/arkeologiforum.se/public_html/forum/Sources/Load.php(183) : runtime-created function on line 3 Syskonäktenskap,en nordisk myt?

Författare Ämne: Syskonäktenskap,en nordisk myt?  (läst 4519 gånger)

Utloggad Karlfredrik

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 346
Syskonäktenskap,en nordisk myt?
« skrivet: november 04, 2011, 09:47 »
Citera
Då Njord var hos vanerna, hade han haft sin syster till hustru, ty det var lag bland dem; deras barn voro Frö och Fröja. Men hos åsarna var det förbjudet att gifta sig med så nära fränder.
Snorre: Ynglingasagan kap 4
Har Snorre lånat denna myt från Egypten,eller fanns den som nordisk myt?

Utloggad Adils

  • Veteran
  • Antal inlägg: 802
  • Arkeolog, konstvetare, poet, konstnär och musiker
SV: Syskonäktenskap,en nordisk myt?
« Svar #1 skrivet: november 04, 2011, 11:53 »
På sätt och vis är väl såväl Adam och Eva som Ask och Embla också bror och syster?
Hell thir regin donaraz!

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Syskonäktenskap,en nordisk myt?
« Svar #2 skrivet: november 05, 2011, 01:37 »
I det gamla grekland trodde man att dom första två människor föddes som tvillingar - gemini - som flicka och pojke, typ Frej och Freja. Lyckligtvis blev Freja gravid med Frejs frö - varifrån den första familj etablerades med systrar och bröder.

Alla senare hominider tillhör en förgrening av denna första familj av nakna, känsliga, språkmäktiga och företagsamma apor. Efter att denna proto-familj (Frej/Freja) befolkade dessa änniskor hela det tropiska områden av klotet - som en enhet - intill en kataklysm förde till att olika folk blev isolerade från andra - för att bilda olika "kungadömen och folkslag". I norr fick vi en isolerad gren som kom blekna under istidens kyliga vintermörker - varför vi fått lite olika och något förvirrande versjoner av en och samma ursprungsmyten.

På latin finns fortfarande den gamla filosofin kvar, vilken berättar att alla människor tillhör EN och samma ett/ätt - genom visan "Gens una sumus".

Dom två första människor som reproducerade sej med varann var givetvis från dom två samma föräldrarna - vilket man i den hellenistiska kultur har ansett vara en apa och en get. Dom första människor som klarade reproducera sej fick nödvändigtvis vara syskon, kanske även tvillingar. I den följande generation fick man också använda ett antal systrar till den son som får föra arten vidare.  Intill vikingatiden ansåg man kusin-äktenskap som ideella. Att man i våra dagar tror och tycker sej veta bättre är en uppfattning om kom med kristendomen och baserar sej på tro, inte på kunskap.

“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad supergeten

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 397
SV: Syskonäktenskap,en nordisk myt?
« Svar #3 skrivet: november 05, 2011, 09:43 »
Lif och Liftraser, som skall föra människosläktet vidare efter ragnarök - ses de som syskon?

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Syskonäktenskap,en nordisk myt?
« Svar #4 skrivet: november 10, 2011, 11:58 »
Lif och Liftraser, som skall föra människosläktet vidare efter ragnarök - ses de som syskon?

Berättelsen om Fimbulvintern, Liv och Liftrase beskrivs i Vavtrudnesmål och omtalas i Gylfaginning. Berättelsen beskriver en klimatisk kris som varit förödande, där enbart EN ända familj lyckas överleva och reproducera sej under och efter ett klimatiskt minimum.  Förövrigt knyts denna legende till historien om 'Fimbulty’ - ett namn för Tyr under Fimbulvintern.

Liv/Livtrase var tydligen ett par – som efter Fimbulvintern varit ensam om att BÅDE ha överlevt och förökat sej. Därnäst (re-)etableras ’Hel’, varifrån sagornas aser och Asgård utvecklades. I Vavtrudnesmål berättas om Fimbul-Ty, ett namn för Tyr/Tor/Oden under Fimbulvintern. Liv och Livtrase kan ha varit är en nordisk variant av familjen Noak. Förövrigt knyts aser, jättar och rimtursar till både fimbulvintern och ’ursprungs tider’.

Voluspaas och Gutalagens inledande strofer skildrar samma typ historiska fenomen. Inledningen på Kalevala likaså. Parallellerna mellan den gutniska Svanvits öde och Leminkainens tåliga och tålmodiga fru, Joutsen ('svan') – reser omedelbara misstankar om ett gemensamt ursprung för båda dessa mytologier. Båda skildrar en osedvanlig klimatkris och beskriver ’de ända överlevande’ – på randen av existensen - i en livsmiljö som är mycket tjärv, kall och påfrestande.  Minnen från dessa ovanliga köldperioder kan alltså spåras i vår mytologi och berättartraditioner – och även som inslag i dagens nordiska språk och folk-kultur, där Sol-en fortfarande kommer först, när livet skal gillas och dagarna räknas efter sina namn. 

Fimbulvintern var tydligen en terminal kylperiod, varifrån enbart en handfull människor överlevt. En konsekvens  tycks vara att man får ta till syskonäktenskap för att föra såväl familjen som ätten, stammen och rasen vidare. Därför får även Tjelvar och Väinömöinen giftas sej inom familjen...

---


I völvans kväde om Ragnarök beskrivs därimot Asgårds ändelikt – som en etnisk, politisk och kulturell förintelse. Katastrofen är denna gång inte resultatet av ett natur-fenomen men av ett kulturellt fenomen – förintelsen påförs alltså av människor, ledt av ”Byleists broder”,  som genomför en till dess oerhört massiv massaker och  ’brandskattning’ - under ”skinande svärd’”. Slutresultatet är ett kulturelt och etnisk armageddon.

I Gylfaginning och Voluspaa berettas att ’asernas mågar'  (’asmegir’) överlevde den sista ragnaröken. Därmed kan Völvan förutse (prognosticera) att deras efterkommare - en gång i framtiden, "när jordens åter grönas" - kommer återupptäcka minnet om "Balder och Höder, Oden och Hoener". Dermed framförs en kulturpolitisk prognos – om en bättre framtid, efter att ”Nidhögg har fallit” - då man tryggt kan gräva upp minnen efter asarna - från 'det gröna gräset' - och där återupptäcka ’guldtavlorna från Asgård”. Här anges ändock att dom skal finnas "under gräset” - ”på Idavallen, där Asgård stod i fordom."

När völvan framträder med sitt kvad ikring 1070-talet besrivs alltså Ragnarök som en redan passerad händelse. Slutstroferna beskriver destruktionen av asarna och dom heligaste av alla helgedomar som ett passerad faktum. Samtidigt indikeras att aserna, innan förintelsen, gömt sina legendariska rikedomar under jorden – innan erövrarna, plundringen och förintelsen anlände...

Därmed kan völvan "förutse" att man en gång i framtiden kommer hitta dessa "fordoms guldtavlor”. Dessa 'ättlingar' kallas numer för  ’Vidar, Våle, Mode och Magne’. Eposet mynnar alltså ut med en optimism - att man en gång på Idavallen kommer återupptäcka forntiden, återupprätta livsglädjen och "hedra minnet om förfäderna, som förut...”.
 
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad supergeten

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 397
SV: Syskonäktenskap,en nordisk myt?
« Svar #5 skrivet: november 10, 2011, 12:18 »
Tackar.

Gillar verkligen ditt sista stycke. Återupptäcka forntiden. Tänk om våra politiker förstod vikten av vår historia... Jag anser att dagens rotlösa samhälle är en katastrof - jag brukar fråga unga människor om lokal historia, samt om svensk historia. Kunskapen är så låg att man blir smått deprimerad.
 
Detta kan inte vara bra för ett samhälle(?)


*hyttar lagom trött med näven...* ;)

Utloggad Adils

  • Veteran
  • Antal inlägg: 802
  • Arkeolog, konstvetare, poet, konstnär och musiker
SV: Syskonäktenskap,en nordisk myt?
« Svar #6 skrivet: november 10, 2011, 12:29 »
Håller med till 100%!
Hell thir regin donaraz!

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Syskonäktenskap,en nordisk myt?
« Svar #7 skrivet: november 12, 2011, 15:00 »

När man beaktar detaljrikdomen i Völvans berättelse så vittnar den om ett nära samband till händelsen i fråga. Ragnarök beskrivs som följden av ett krigståg seglande österut. Motivet bakom gärningen framträder tydligt - eftersom Asgård representerade 'hedendomens huvudsäte' - vid sidan om att vara nordbornas historiska 'urhem' - det naturgivna kulturcentrum. Völvan har tydligen fått bevittna förintelsen i första eller andra hand.

En liknande katastrof återges också i "Heivor och Heidrek", där prinsessan Heivor upptäder som völva och berättar om en förödande, samtida katastrof, som gjorde slut dom gamla kungar och helgedomar. I Kalaevalan avslutas finnarnas gamla kultur när "tron på jungfru Marjattas son" anländer och Väinamöinen tvingas fly från sin sätesgård och ’försvinna ur historien’.

Völuspaa beskriver hur Ragnarök kommer med ”sur hetta” och "svidande eld" framdriven av ’fördärvade män’ som eggats till att bli ”ihärdiga mördare” - med huggande svärd och svidande kolbränder. Völvans berättelse beskriver alltså en kultur-politisk och etnisk förödelse som kan jämföras med senare folkmord under den katolska kleptokratins frammarsch i Nord-Europa och dom ödeskända Kathar- och Albigensertågen…   
 
När Adams kleptokrater sen börjar omdefiniera Nordens antika kulturform fick dom sista skalder och völvor fly österut til kvener och vender – eller fara väster i havet, då man på Island, Grönland och N-Amerika där man fortfarande slapp tredjegradsförbrännas av de allmektige.

200 år senare, när dom gamla traditioner och sagor är blotta minnen, får författaren av Snorres Gylfaginning tydligen lägga i hop information från olika källor. När ragnarök beskrivs 'lånar'  man tydligen in fragmenten om Liv, Livtrase och Fimbulvintern. Vi får givetvis korrigera text-förståelsen därefter.
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Syskonäktenskap,en nordisk myt?
« Svar #8 skrivet: november 12, 2011, 15:38 »
Jag anser att dagens rotlösa samhälle är en katastrof - jag brukar fråga unga människor om lokal historia, samt om svensk historia. Kunskapen är så låg att man blir smått deprimerad.
 
Detta kan inte vara bra för ett samhälle(?)
 

”I dag vet vi priset å allt, men känner inte värdet av något”, het det väl nyss i DNs kulturspalt. Förståelsen av historiens socio-kulturella betydelse - som bakgrundsorkester för alla våra ideal, tankar, känslor och handlingar – ligger troligen på ett minimumsnivå bland såväl ung som gammal. Även bland historiker kan man höra agnotologiska teser om "historiens tillfäldigheter” som påstås vara ”utan samband eller mening”.

Vad man inte tycks förstå är att historia - speciellt den delen som inkluderar arten Homo sapiens sapiens - vilar till 100% på ett antromorft grundlag. Människan som art kräver och producerar knappt annat än små och stora meningar. Alltså får livet ha en 'mening' – också som historiskt fenomen - hur man än vänder på det. Kulturhistoria kan alldrig vila på enskilda ämnen eller museala fakta per se.  Historia som ämne får alltid speglas som en mosaik av fakta, som kan skitsera mäningsbärande bilder, bild-sekvenser (’processer’) och konsekvenser ('meningar'). 

Utan 'mening' riskerar våra historielärare framstå som löjligheter gentemot dom kunskapstörstiga ungdomar som frekventerar våra skolor, på letan efter 'kunskap' och 'förstånd' som kan ge 'vett' och 'mening'. I  efterkant kan det vara svårt att kritisera 'ungdomen' för att dom inte bryr sej - om något vi i grund och botten har kastat vrak på, som 'meningslöst'...  ::)

Det konstiga är sen att när man frågar dom samma ungdomar så är dom alla förlästa på historiska romaner och fiktiva animerade mytologier - från Lord of The Rings till War Games III. Behovet för en större, enhetlig ('kosmologisk') mening är alltså tydlig. Frågan är då vilken mening det ger att sparka 'meningen' ut av den offentliga historien – och överge ungdomens krav på mening till esoteriska romaner, konstruerade mytologier eller politiska dilletanter.

Det folk som får ta sin kulturella och filosofiska näring från modern media-industri har tydligen förlorat sitt naturgivna värde om historisk identitet. Även inom modern psykologi är man sams om att 'utan forntid, ingen framtid' - i den mening att personer "utan historisk ryggrad' har svårare med att "ko-ordinera fokus av båda ögonen" medan man blickar mot framtiden. Först när livets löpande intryck och fakta-ström kan reflekteras mot en meningsbärande kunskapsbas - kan självständiga tankar hitta integrerade känslor och bli karaktär-utvecklande upplevelser - för livet... 

Det är i summan av jämförbara kunskaper man hittar mening. Därmed blir det meningslöst att diskutera hur vida vår historia har en bärande mening för vår egen vardag eller inte. Så länge vi abonnerar på artsnamnet Homo sapiens bör ’mening i tiilvaron’ anses som en 'naturgiven' del av det att vara människa – då som nu. Därför är ’kosmologi’, ’större helheter’ och ’röda trådar’ livsnödvändiga, inom såväl forskning som förmedling. Slutligen kan man ju fråga hur våra folkvalda kan forma en vettig politik utan grundläggande kunskap om befolkningens historiska behov, kulturella traditioner och ekonomiska historia...?!
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad supergeten

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 397
SV: Syskonäktenskap,en nordisk myt?
« Svar #9 skrivet: november 12, 2011, 17:30 »
Bra formulerat, historia är allt vad vi är. Utan rötter faller man.
Folkvalda ja...man kallar allt innan kristnandet för barbari. Eller så kallar man våra högtider för töntiga... Sen kryddar man detta med att säga att någon svensk kultur inte finns, eller ens har funnits.

Historielärare förenen eder! :)