Nya fynd i Gamla Uppsala

[stakodder]

Fråga från en okunnig: finns det "kungagravar" vid Gamla Uppsala som kan dateras före kungshögarna?

Mvh

[AndreasE]

Nej. Den äldsta daterade graven som har undersökts i Gamla Uppsala är just en av kungshögarna, Östhögen, som nyligen daterades till ca 550-600 e.Kr. I samma artikel så daterades Västhögen till ca 575-625 e.Kr.
Artikeln går att hitta här: http://uppsala.academia.edu/JohnLjungkvist/Papers/97455/Uppsala_hogars_datering 

En till hög med mycket exklusiva gravgåvor, Gullhögen, undersöktes samtidigt som Östhögen, och den tros även den dateras till sent 500-tal eller tidigt 600-tal. Tyvärr så är fyndmaterialet idag sammanblandat med andra fynd, och man vet inte heller exakt var högen låg, så det är svårt att uttala sig säkert.

Då Gamla Uppsalas gravfält har decimerats kraftigt av odling och sentida bebyggelse, och inte heller varit med om några större sammanhängande undersökningar, så vet vi väldigt lite om gravarnas kronologiska spridning.

[Herulen]

Det bör sägas att i de så kallade kungagravarna ligger det kvinnor. Kungarna kan mycket väl ha begravts i någon annan mindre grav. Den processuella uppfattningen att stor grav lika med mäktig person håller inte.

Med det sagt menar jag inte att kvinnorna i de undersökta gravarna saknade makt och ställning. Vad saken handlar om är att de kungar som sägs ha begravts i gamla Uppsala mycket väl kan ha begravts i en obetydlig grav. Att de tre jättehögarna är gravar efter kungar är en konstruktion av den tidigare generationens forskare och dåtidens Uppsalafantaster. 

[Marty]

Kvinnogravar.. säger vem?

[supergeten]

Det bör sägas att i de så kallade kungagravarna ligger det kvinnor. Kungarna kan mycket väl ha begravts i någon annan mindre grav. Den processuella uppfattningen att stor grav lika med mäktig person håller inte.

Med det sagt menar jag inte att kvinnorna i de undersökta gravarna saknade makt och ställning. Vad saken handlar om är att de kungar som sägs ha begravts i gamla Uppsala mycket väl kan ha begravts i en obetydlig grav. Att de tre jättehögarna är gravar efter kungar är en konstruktion av den tidigare generationens forskare och dåtidens Uppsalafantaster.

Det är väl inte fastslaget att det är kvinnogravar? Även om det mycket väl kan tänkas vara det, kopplat till badelundagravarna så känns det inte helt omöjligt.

[Mats Hansson]

Av allt att döma ligger det minst två individer i både öst- och västhögen, varav minst en kvinna i varje som det ser ut. Mitthögen är inte undersökt. Se mina inlägg på denna sida:
http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,4226.760.html

/Mats

[AndreasE]

Det där är en missuppfattning som har spridit sig här på forumet. När gravarna undersöktes på 1800-talet var osteologin ganska outvecklad, och benen blev till största delen återbegravda när gravarna stängdes igen.

När de benrester som fanns bevarade undersöktes osteologiskt för ett tiotal år sedan så visade det sig att de var så starkt brända att bara ett enda benfragment kunde gen en trolig könsbestämmelse. Det var ett ben i Östhögen som på grund av att att det var gracilt byggt identifierades som ett kvinnoben. Samma ben gav troligtvis upphov till den gamla idén om att det skulle vara en ung pojke som begravts i Östhögen. Västhögens benfragmemnt kunde endast identifieras som en vuxen individ, ca 30-40 år gammal.

Kruxet i kråksången är förstås gravgåvorna. I Östhögen hittades bla fragment av hjälm och pressbleck som troligtvis kommer från ett munbleck till ett svärd. Desseutom innehöll högen spelbrickor. I Västhägen påträffades fragment av en svärdsknapp och delar av en guldsölja och beslag som i stort sett är identiska med de i grav 1 i Sutton Hoo. Alla dessa föremål förknippas vanligtvis med mansgravar.

Utifrån fynden så har båda högarna tolkats som mansgravar. De innehåller båda föremål som enbart brukar hittas i mansgravar, och saknar helt föremål som anses exklusivt kvinnliga.

Så hur ska vi tolka den osteologiska bestämningen av ett kvinnligt benfragmen i Östhögen? Kanske var det en dubbelgrav (som tex Ottarshögen verkar ha varit). Kanske är bestämningen fel - ett starkt förbränt ben är ett väldigt litet material att könsbestämma en grav på, och osteologisk könsbestämning ger inte säkra svar utan en trolig könsbestämning. Även obrända skelett kan vara svåra att könsbestämma. Vissa individers benstruktur är helt enkelt könsmässigt tvetydig.   

[Marty]

Kvinnliga vapengravar från 500-talet är väl rätt ovanliga? Vi Västgötar och andra får nog förlika oss med att högarna i Uppsala innehåller kungliga föremål som skall kopplas till platsen Uppsala som nämns i sagorna. Att Skånes Uppåkra och kanske Västergötlands Varnhem inte nämns i sagorna är beklagligt men inget att vara bitter över. Se på de norska kungasagorna där Kungahälla nämns otaliga gånger medans det större och äldre Lödöse i princip aldrig nämns. Kul att det forskas kring Uppsala. Kul att det forskas kring Uppåkra. Sorgligt att det händer så lite i Varnhem-Överbo. (lägg märke till Över-Upp:)

[AndreasE]

Mats - precis vad jag just la ner en kvart att skriva, men bra mycket mer ekonomiskt sagt

Ja, det verkar vara förvirring runt de osteologiska analyserna som gjorts på benen. Benen är dock väldigt svårt brända, så det är inte konstigt. Som sagt, har själv grävt ut ett fantastiskt välbevarat skelett i en medeltida grav, som vi alla var säkra på skulle gå att könsbestämma utan problem. Snacka om snopet när rapporten kom och det visade sig att vårt skelett hade "otydliga könsindikationer". Könsbestämning sker på en flytande skala där vissa punkter på skelettet uppvisar mer karaktäristiskt kvinnliga eller manliga drag. Dessa är dock olika utvecklade hos olika individer, och ibland motsäger de varandra på samma skelett. En gracilt byggd man är mycket svår att skilja från en lite grövre kvinna; om individen dessutom tex har "sciatic notch" med en vinkel som ligger mellan standardvärdena för en man och en kvinna så är det i stort sett omöjligt att avgöra. Om man sen har att göra med hårt brända ben, med allt det betyder i krympning, förvridning och sprickbildning så blir det väldigt svårt att göra en säker könsbestämning. 

[AndreasE]

Kvinnliga vapengravar från 500-talet är väl rätt ovanliga?

Kvinnliga vapengravar är nog generellt rätt ovanliga. Om det beror på arkeologernas fördomar ("alla gravar med vapen är mansgravar") eller de faktiska förhållandena är svårt att säga. De allra flesta vapengravar som har grävts ut har så vitt jag vet inte blivit osteologiskt analyserade. Däremot så kan man nog säga att man mycket sällan hittar både vapen och kvinnliga dräktdetaljer i samma grav, om det inte handlar om tydliga dubbelgravar (dubbla dräktuppsättningar osv). 

Och det är absolut väldigt synd att platser som Uppåkra och Varnhem, liksom säkert andra centralplatser runt om i Skandinavien, inte nämns i sagorna och de tidigmedeltida källorna. Man önskar ju att de som skrev ner de berättelser som hade överlevt på 1100-talet och 1200-talet kunde ha varit lite mer heltäckande  

[Herulen]

En kvinna och en pojke är det som har begravts i Östhögen. I varje fall om vi ska tro Birgit Arrhenius. Se "Birgit Arrhenius 1995. The infant prince from the East Mound at Old Uppsala. Laborativ 8."

[Mats Hansson]

Och det är absolut väldigt synd att platser som Uppåkra och Varnhem, liksom säkert andra centralplatser runt om i Skandinavien, inte nämns i sagorna och de tidigmedeltida källorna. Man önskar ju att de som skrev ner de berättelser som hade överlevt på 1100-talet och 1200-talet kunde ha varit lite mer heltäckande

Om man får önska så skulle jag också vilja ha en Domesday Book (alltså från 1000-talet) över våra trakter.
http://en.wikipedia.org/wiki/Domesday_Book
Där skulle våra "primärenheter" sitta klockrent fastlagda. 

/Mats

[AndreasE]

Ja, det hade varit fantastiskt. Måste dock säga att jag ofta blir imponerad av hur många bebyggelseenheter som faktiskt dyker upp i källorna så tidigt som 1200-tal, med tanke på hur fragmentariskt vårat medeltida källmaterial faktiskt är. Man undrar ju hur mycket som gick upp i rök när Stockholms slott brann upp.   

[stakodder]

Tack för info!   

Det som jag egentligen var ute efter var fynd från de tidigare århundradena 0-500, men då kanske man får leta efter Tacitus "Ynglingar" någon annanstans. Men frågan är ändå under vilket århundrade Gamla Uppsala framskymtar som ett tydligt hövdingasäte.

[Marty]

Intressant utifrån bl a de ofta framförda teorierna om hemvändande Heruler som skulle stå bakom Uppsalas framväxt. Ser vi Varnhem som en hypotetisk götisk motsvarighet så är den platsen starkt förankrad som centralplats tillbaka till 200-talet med praktgravarna i Överbo. Varhem har starka centralplatsindikerande fynd från romersk järnålder, folkvandringstid, vikingatid för att avslutas med kungagravar från tidig medeltid. Uppåkra är mer utforskat och har en kontinuitet som motsvarar Varnhems. Dyker Uppsala upp som en centralplats ”plötsligt” runt 500AD?

[liothida]

Tack för info!   

Det som jag egentligen var ute efter var fynd från de tidigare århundradena 0-500, men då kanske man får leta efter Tacitus "Ynglingar" någon annanstans. Men frågan är ändå under vilket århundrade Gamla Uppsala framskymtar som ett tydligt hövdingasäte.

Det här kan säkert Andreas svara bättre på men som jag förstått resultaten av utgrävningarna så ser man en kraftig bebyggelseexpension i  området under romersk järnålder 1-200 e kr. Under resten av järnåldern och ända in i historisk tid förefaller Gamla Uppsala vara en ovanligt stor by. Det som tyder på att platsen är något annat än en vanlig bondby, en centralort eller säte för en samhällselit är vid sidan om de monumental gravarna fynden av omfattande hantverksverksamhet. Spår av sådana "verkständer" har kunnat spåras tillbaka till 300-talet i alla fall (Matsgården). Det går att konstatera att gravfältet i Gamla Uppsala är mycket stort (trots att stora delar odlats bort) och det är bara enstaka gravar som undersökts. Så, för att svara på din förra fråga, kan det mycket väl finnas äldre "kungagravar" än de daterade storhögarna. Jag har sett någon äldre datering av den s k domarhögen (den plattare högen som ligger öster om östhögen, närmre kyrkan) till 300-talet men jag är tveksam till om den dateringen bygger på någon undersökning. Högen är iaf inte utgrävd.

[stakodder]

Det låter bra. Var kan man då som lekman bäst hitta samlad info om platsen, såsom naturliga förutsättningar, landskapets framväxt, vattennivåer, bebyggelse och gravfält under olika tider, eventuellt med tillhörande kartor. Vad för människor bodde där, hur såg dom ut, kläder, vapen, husdjur osv. Antar att allt detta inte finns samlat helt och hållet, men nog hade det varit trevligt.

[Marty]

Är nyfiken på om det "bara" handlar om en stor bondby före 500-talet eller om det finns centralplatsindikerande fynd (CPI) från tiden före 500AD. Exempel på motsvarande analys för Öland finns via länk. På sid 3 finns en modell.

lnu.diva-portal.org/smash/get/diva2:343275/FULLTEXT01

[AndreasE]

Några sidor tillbaka finns det massor med hänvisningar till källor. De behandlar framför allt de undersökningar som har gjorts sedan början av 90-talet, men de flesta innehåller olika genomgångar av var forskningsläget runt Gamla Uppsala står, med kartor och annat.

Det liothida säger stämmer så vitt jag vet i stort. Däremot så skulle jag nog säga att man har skjutit tillbaka befolkningsökningen till åtminstone förromersk järnålder. Kolla tråden om förmedeltida byar där vi har diskuterat delvis de här frågorna och där jag har referenser till källor som jag inte orkar leta upp igen här.
(tex första inlägget på den här sidan: http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,4809.20.html )

Uppsalaområdet anses idag ha varit i stort sett fullt koloniserat sedan början av äldre järnålder. Den enda expansionen som skedde efter det var nog en viss jordbruksexpansion kopplad till att vissa våtmarker runt Fyrisån blev torrar och därmed tillgängliga, och att Ekoln (Mälarviken som går upp mot Uppsala) minskade i storlek och och drog sig söder ut varmed nya lerslätter exponerades.

Bebyggelsen i Gamla Uppsala verkar ha varit stor sen åtminstone romersk järnålder. Kungsgårdsläget norr om kyrkan, där södra och norra terrasserna ligger, verkar däremot ha börjat bebyggas på 400-talet. Den bebyggelsen verkar dock omedelbart ha varit av en exklusiv karaktär. Ska dock kommas ihåg att endast de sista faserna har undersökts. Alla kända äldre dateringar och anläggningar (framför allt stolphål) har upptäckts genom små titthål genom de yngre faserna.
Dateringar från romersk järnålder finns uppe vid kyrkan (liksom bronsålder för den delen...) men där är förstås kunskapen mycket fragmentarisk på grund av de begränsade undersökningarna som gjorts och det faktum att området är mycket stört av domkyrkan och kyrkogården. Metalldetektorkarteringar av fälten runt kyrkan och kungsgården har gett högstatusföremål från yngre romersk järnålder fram till medeltid. Tex har man hittat agraffknappar från tidig folkvandringstid.

Som liothida säger så har Gamla Uppsalas gravfält varit mycket stora, och de allra flesta gravar har förstörts av bortodling och bebyggelse. Gravundersökningarna har varit få och småskaliga, så vi har faktiskt ingen koll alls på gravfältens kronologiska spridning. Man har riktat in sig på de stora högarna (3 undersökta, ett antal kvar) och sedan mest naggat några gravfält i kanterna. Ett stort gravfält av äldre järnålderstyp (ca 200 synliga gravar) ligger ungefär 1500 meter från den centrala bebyggelsen i Gamla Uppsala och ca 400 m från dess utkant. Det är dock helt oundersökt, men ser ut som att det skulle kunna innehålla högstatusgravar.

När det gäller Gamla Uppsalas omgivning så ligger ju faktiskt Valsgärde bara ungefär 2 km från Gamla Uppsala, och är synligt ifrån kungsgårdsplatåerna. Där har man (plundrade) kammargravar varav tre verkar ha anlagts mellan 300-talet och slutet av 400-talet. Brandgravarna i Valsgärde spänner från förromersk järnålder till sen vikingatid. Ytterligare en plundrar kammargrav från romersk järnålder har hittats i Fullerö, strax norr om Gamlis. Fullerögraven innehöll, trots att den var plundrad, ett mycket rikt material med bland annat flera guldföremål.

Sammanlagt skulle jag säga att utifrån gravmaterialet så börjar en tydlig elit i området växa fram under yngre romersk järnålder. Eller, i alla fall en tradition att anlägga rika gravar börjar växa fram då.   

[AndreasE]

Råkade precis söka runt lite på google om Fullerögraven (innehöll visst rester av en ringbrynja, vilket jag tyckte med tanke på dess datering är spännande) och snubblade på ett indexkort på Myntkabinettet där en romersk silverdenar slagen åt kejsar Hadrianus är registrerad. Den hittades visst i en hög som grävdes ut i Gamla Uppsala 1689 i Karl XI:s närvaro, och kan dateras till 134-138 e.Kr. Högen borde alltså kunna placeras till senast slutet av 200-talet skulle jag gissa (skulle vara intressant att se hur slitet myntet är) och skulle kanske kunna klassas som relativt rik. Det var visst en brandgrav då den hittades i en urna, så vad vet vad för saker som man valde att kasta bort på 1600-talet?