Jag blir så hjärtinnerligen trött på missuppfattningen att den enda skriftliga källan om forntidens Sverige och Uppsala skulle var Snorre. Den mytiska kungalängd som enligt sagorna residerat i Uppsala, ynglingaätten, finns främst skildrad i ett epos "Yngligatal" som är författat av skalden Tjodolf av Hvin i Norge på 800-talet. Alltså första halvan av vikingatiden. Eposet finns bevarat i två versioner, dels i latinsk översättning i Historia Norvegie (nedtecknad på 1100-talet), dels i en version på originalspråk nedtecknad på Island på 1200-talet (av Snorre). Snorre har försett dikterna i eposet med förklarande text i prosa, som brukar kallas Ynglingasagan. Antar att man blandar ihop Yngligatal och Ynglingasagan och får för sig att berättelserna uppkommit först på medeltiden. När Tjodolf av Hvin diktade sitt verk hade det bara gått några decennier sedan hallen som nu blivit utgrävd övergivits och de stora vendeltida kungshögarna var 200-400 år gamla. Att flera av kungarna i Tjodolfs dikt också dyker upp i det brittiska Beowulfkvädet (nedtecknad redan på 700-talet) gör det ännu mer intressant. Från 700- och 800-talet och framåt finns en berättelsetradition i olika nordeuropeiska länder om svenska kungar under vendeltiden. I Danmark finns en lång rad berättelser om samma Uppsalakungar bevarade i Saxo Grammaticus historieverk från 1200-talet. Skildringen av Uppsalatemplet är som tidigare nämnt inget som har med dessa kungahistorier att göra, utan ingår i en reseskildring från 1000-talet skriven av Adam av Bremen. Textkällorna utgör förstås fragment, de både bekräftar varandra och motsäger varandra och de kan ifrågasättas på en rad grunder. Inte destå mindre, att jämföra dessa fragment är intressant. Att dessutom jämföra dessa fragment med de fragment av kunskap som arkeologiska utgrävningar kan ge oss, gör det hela ännu mer fascinerande. Oavsett om fynden och texterna bekräftar eller motsäger varandra så är resultatet av jämförelserna intressant och ökar vår kunskap. Jag har svårt att förstå att detta är så oerhört provocerande för vissa.