.
Mycket av det Boreas skriver är intressant, men mycket är så svårt att få ihop att det kräver ytterligare förklaringar.
Förstår givetvis att hypotesen behöver en hel del arbete - innan man kan styrka eller sparka den överbord. Men ett stort antal fynd tycks styrka dom sägner vi trotts allt har - från såväl Norden som södra Europa. I hop med geologins tidsaxlar, biologins biotoper och genetiska analyser har vi ny ett antal t-y-d-l-i-g-a indikationer, som faktisk passar ihop - som bitar i en större pussel. Det är dessa bitar vi kan diskutera - under hypotesen som genetiken nu förordnar; svear och götar har funnits i nuv. Sverige sen tidlig stenålder.
Trots i klimatförbättringar och frodiga skördar under bondestenålder och bronsålder finns det fortfarande inga täcken på nya migrationer till Skandinavien. Vad källorna berättar - från Tacitus till Snorre - så gick migrationerna enbart härifrån. Tro det eller inte, gilla det eller ej, men här är källorna samstämda med varann - och med vad som nu tycks utvecklas inom arkeologin och genetiken.
Man kan inte bara hävda att götar är arvtagare till fiske/båt/handelskulturen, och sen vidhålla det trots att definitionen av både götar och denna fiske/båt/handels-kultur är riktigt luddig och desutom återfinns i ett område där det finns goda bevis för tidigt och omfattande jordbruk...
Jag försökte enbart ta reda på trådarna mellan stenålderns kulturformer och järnålderns demografi. När endera av stenålderns haplogrupper fortfarande finns kvar i dagens befolkning så finns här ett tydlig, kontinuerlig progression. Det borde sen kunna återfinnas i utvecklingen av dom olika kulturformer - som ekonomiska och kulturella traditioner...
När jag har beskrivit framväxten av jordbrukskulturen - och relaterat denna till 'svear' och 'daner' - får man tydligen understryka att framväxten av dessa specifika kulturer/folk har ett etnisk och kulturellt förflutet bland den mesolitiska ('gutniska') fiske-/fångst-kulturen. Utvecklingen av pastoralism har fått följa klimat och geografi - i nära samverkan med dom familjer som redan befolkat dom rikare marker och skogar av fisk och villebråd. Sen - eller samtidigt - utvecklas fäbodar på dom 'flator' där vi numer hittar vida åkrar och ängar. I en dynamisk utveckling utvecklas dom traditionella ekonomier vi hittar ända fram till modern tid - där fiskare växlar med fiskebönder, svedjebrukare, dalmasar och fjällbönder - vid sidan om eller ikring dom stora lantbruken, skattbönder och brukspatroner...
När jag påvisar länkar mellan stora lågland och den 'högre' lantbrukskulturen med utvecklingen av jordfasta egendomar och framväxten av timrade konstitutioner av bondesamhällen ikring en kung/adel så pekar 'svearna' sej ut norr om Öresund, medan 'danerna' utvecklar en parallell samhällsorganisation söder om saltvattnet.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Bondest%C3%A5ndet_i_SverigeSen får givetvis arkeologin kolla ut vart och när denna specifiering fortgick. Jag har redan påpekat att vad vi fått veta under senare decennier pekar åt samma håll, som skisserat. När vi hittar tidiga och omfattande spår efter lantbruk i södra Sverige, alltså utanför
nuvarande Svealand, så 'bevisar' det inte att dessa jordbrukare varit vare sej 'svear' eller 'götar'. Allt vi vet är att dom varit tidiga jordbrukare. Det ändrar dock inte på förutsättningarna för hypotesen, att denna utvecklingen organiserades av familjer som tillhörde en specifik gren av stenålderns 'götafolk' - som med tiden utvecklade sina kärnområden i inlanden, med ett huvudsäte i gamla Uppland. Dom litterära källorna berättar ju om det - och numer har ju arkeologin börjat verifiera att Uppland och Svealand - mellan götar, hälsingar och vender - verkligen haft en kontinuerlig och rik bondebefolkning genom ett antal tusen år...
