Om nu kvinnor är relativt osynliga i historieböckerna så är det väl desto viktigare hur en sådan genuint kvinnlig företeelse som just 1970-talets kvinnorörelse hanteras i historieböckerna nu och i framtiden. Om nu denna rörelse var viktig (vilket jag tror) så vore det ju trist om den skildras på fel sätt och inte ges utrymme. Uppenbarligen verkar folk inte vara eniga vad som hände, man läser ibland att vissa vill reducera det hela till ett över-/medelklassprojekt med överintellektuella förtecken för folk som "hade tid". Vilket för övrigt inte stämmer med mina minnesbilder från de vänner som på 70-talet var engagerade i såväl kvinnorörelsen som andra motrörelser (FNL-rörelsen, Alternativ Stad m.fl.).
Det pågår en liten debatt igen på DN, efter Ebba Witt-Brattströms (hon som var en av författarna till rapporten som denna tråd handlar om) bok "Å alla kära systrar". Ann Heberlein skrev en kritisk recension som länkas till här:
http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/ebba-witt-brattstrom-a-alla-kara-systrar-1.1099368och igår stod en debattartikel av Kajsa Ekis Ekman som jag tyvärr inte hittar någon länk till på DNs site. Kajsa vänder sig mot Ann Heberleins kritik, och har en helt annan bild av hur kvinnorörelsen såg ut.
Ytterst är detta historia som håller på att skrivas nu. Det är lite intressant att vi har så svårt att enas om ett historiskt skede, 1970-talet, där vi har tillgång till så mycket skriven information och där det mesta så att säga borde vara avslutat. Man undrar vad det kommer att bli av den här splittrade bilden till slut, kommer historiker år 2060 att vara helt eniga om vad man ska skriva i läroböckerna om 70-talets kvinnorörelse? Kommer någon ny Witt-Brattström att också år 2060 anklaga historieboksförfattarna för att ha reducerat ner betydelsen av detta?
Skrivs det förresten något nu i historieböckerna om 1970-talet, eller vilken tidsperiod behandlas på "sista sidan" egentligen, är det någon som har gymnasie-barn som kan tjuvkika?
/Mats