Det är några saker som får mig att betvivla de här teorierna om tidigt kristnande (då menar jag före senare delen av 900-talet)
Det handlar mycket om defintitioner. Mycket av diskussionen av kristnandet har förts av personer som själv är kristna och därmed med kristna förtecken och kristen retorik. Dvs man har utgått ifrån sin egen tro och utifrån källor skrivna av kristna personer och diskuterat utifrån termer av omvändelse, frälsning etc. Dvs att Gud kan fungera som en aktör och omvända hedningarna och därmed ge dem frälsningen, men transcendala krafter är inga vetenskapliga storheter.
Det vi pratar om är ett samhälle som bygger på jordbruk, där fruktbarhet / äring är samhällets viktigaste grund. Detta sker inte abstrakta tankar utan i denna talspråkskultur,genom ritualer, tydliga aktiva handlingar. Det är själva upprepandet av ritualerna som garanterar samhällets bestånd och är själva fornseden- det förkristna. Att vara kristen innebär då att man utför andra ritualer som då kommer utifrån och sägs vara kristna/tillhöra den nya seden. Det är det som kan vara viktigt med vad A. Sanmark vill visa genom studierna i det äldsta lagnmaterialöet och jämförelser med kristnandet av England och Sachsen på 6-700-talen. Att genom lagar och regler omvandlas livsföringen till en kristen livsföring. Dvs ett kristet samhälle. I den mer organiserade formen är det ungefär samma regler från England, Sachsen och Norge. Befolkningen skulle iakta-faste och helgdagar, döpa barnen, begravas på kyrkogård och följa kristna äktenskapsregler.
Att feodala strukturer skulle slutat vid den Tyskagränsen finner jag nog otroligt. Alltså hade nog stormannen en betydande makt över det "samhälle" som ligger inom hans sfär, inte minst om han också varit gemenskapens "kultledare" etc. Allså hade han makt nog att byta sed .Att man byter sed i grupp så som exv Martin Rundqvist tycker sig se på Gotland. Det är inte alls oävet att tänka sig att i de överregionala nätverken blev bytet av seden, ett sätt att visa lojalitet med andra personer på exv högre status/habitusnivå, eller kanske en nödvändighet om man tänker på hur vissa av dessa kungar agerade i dessa frågor. I detta perspektiv blir tanken på¨den Tyskromerske kejasren intressant då han uppenbart kan sägas haft en högst status och under honom lägre nivåer. Exv harald Gormsen som nog var,som föreslagits, vasall. De storman som då var på ytterligare en lägre nivå, ingick då att byta sed för att visa lojalitet etc.
Jag tror att råtta på repet kan var en tankemetafor för hur bytet av sed på det officiella planet gick till, medan man på det inofficiella planet också använde de gamla ritualerna för äringen. Flera av de gamla ritualerna plockades också upp av kyrkan då den i början var tolerant mot olika bruk. Dvs allmogen utförde vissa av sina gamla ritualer för äringens skull men som beroende av stormannen begravdes man på kyrkogården och övriga "fasta" regler och därmed var man kristen. Att man i Varnhem verkar vara mycket tidig och att övriga centrala delarna verkar byta sed relativt tidigt är nog just dessa överregionala nätverk och deras inneboende ideologiska "regler". Därmed håller jag med i mycket av vad de senaste inläggen påtalat./P-A
