UPPÅKRA OCH SAMTIDA KÄLLOR.

[Carl Thomas]

Hans, läs vägtråden (om du orkar)

Viltstigar och människostigar är helt olika stigar. Djur och männiakor rör sig helt annorlunda. På vissa platser och sträckor kan de tillfälligt sammanfalla. Hur skall du t.ex. Kunna dölja en rådjursstig i skogen, du är minst 1 meter hlgre än rådjuret - du måste alltså hugga dig fram - eller krypa på alla fyra.

Skillnaden mellan en fotstig och en ridstig är inte enbart höjden som man alltså måste röja från grenar och annat, en ridstig är bredare och kan inte vara lika stenig som en fotstig. Man måste alltså röja stigen, jämna ut den, minska antalet stenar genom utfyllnad av annat material, osv, det är det jag kallar bygga.

Människor går inte rakt upp för en brant sluttning, vi "skrålar" sluttningar - men hästar går rakt upp för sluttningen, därav alla våra hålvägar.

Får su regelbundet på en stig som bara ett fåtal anvönder sig av måste du bryta grenar och kvistar medan du går, annars växer stigen igen. Avbrutna grenar syns bra - och de är lätta att följa om själva stigen inte längre syns.

Thomas

[Yngwe]

Yngwe. Jag påstår inget. Källan finns angiven

Du metakommenterar frekvent  om hur jag skall tänka i dina inlägg för att det skall vara OK ur din synvinkel. Behöver jag ge några exempel?

Kan vi inte bara gå vidare och konstatera att du och jag inte skall diskutera Uppåkra och Lund här? Enas om att vi är oeniga?

Thomas I

Men du redovisar inget som helst underlag. Gör källan det?  Om inte så står ju källans ord helt ostyrkt, och så kan vi inte ha det.



Ja, jag vill gärna att du ger exempel, det kan man nog nästan kräva att du gör.




Det respektfulla är väl att bemöta varandras argument. Du vill bara gå vidare för då vet du att du slipper risken att behöva ändra dig. Det ser jag som jag sagt som en alt för låg nivå. När jag påstår något får jag givetvis vara beredd att försvara det påståendet, och kan knappast ödmjukt be om att få slippa göra det....

[Kungsune]

Det är helt min mening. De tidiga vägnätet är närmast organiska i sin utveckling. De uppfyller normalt bygdens alla behov av vägar. Men deras svaghet är att de inte klarar omfattande trafik. I de flesta marker blir de fort oanvändbara om de belastas hårt  Nu är detta sällan ett problem då självhushållning inte kräver omfattande längre transporter utan i nio fall av tio bara handlar om att få hem produkter till gården.

I de allra flesta fall är det nog riktigt. Vi kanske ska skilja ut lite olika typer av vägar; organiska, sammanbindande och planerade ex. De organiska växer fram som stråk mellan olika resursområden och tenderar att försöka undvika branter och kärr. Sedan finns det vägkonstruktioner i syfte att knyta samman nätverket där det är dålig terräng, ex kavelbroläggningar och spångar mm. Sen har vi konstruerade vägbanor som signalerar mycket speciella platser. Det finns ju ett antal sådana dokumenterade, inte minst i Skåne.

[Yngwe]

I de allra flesta fall är det nog riktigt. Vi kanske ska skilja ut lite olika typer av vägar; organiska, sammanbindande och planerade ex. De organiska växer fram som stråk mellan olika resursområden och tenderar att försöka undvika branter och kärr. Sedan finns det vägkonstruktioner i syfte att knyta samman nätverket där det är dålig terräng, ex kavelbroläggningar och spångar mm. Sen har vi konstruerade vägbanor som signalerar mycket speciella platser. Det finns ju ett antal sådana dokumenterade, inte minst i Skåne.

Håller med. Dom sammanbindande har jag kallat traverser, som antingen binder samman två olika organiska system, eller genar inom ett och samma system. Det senare kräver då som du säger ofta arbete för att ta sig över våtmarker eller liknande, t.ex. en kavelbro. Det förra däremot kräver i sig inte arbete , det kan röra sig om en led genom ett område som normalt inte nyttjas i någon högre grad och därför inte har utvecklat "organiska" vägar.


För det relativt tätbefolkade Skånes del så lär de organiska vägnäten varit hårt sammanflätade till ett gemensamt vägnät. Det intressanta blir då att försöka utröna hur detta vägnät nyttjades för transporter...

[Kungsune]

Bra. Då har man något att diskutera lokalers funktioner utifrån. Hade ju varit käckt att hitta en anlagd väg från Uppåkra ned till Lomma. Jag tror att platser som haft någon form av metafunktion ex, maktutövande, mycket väl ibland kan ligga i konstruerade miljöer som sticker ut från det naturliga vägnätet. Dvs på lågproduktiva höjder med konstruerade vägar. Detta i de fall som de var så välorganiserade att de inte var i behov av att ordna sin egen utkomst av föda. Lite som det är med senare tiders fästningar. Men även när vi finner konstruerade vägar ex i samband med normala boplatslokaler så kan de kanske indikera att platsen upphöjts till någon ämbetsbärande roll.

[Vetgirig]

I Europa söder om Östersjön, så har begreppet "väg" i tidig historisk tid en annan innebörd än idag. Idag avser man en dränerad bank (vägbana) med fast bygda överfarter av våtmark resp vattendrag.

Söder om oss, så avdelade befolkningarnastråk där genomfartsresenärer var hänvisade till att använda. Några fasta anordningar höll man inte med. De som färdades valde den för årstid och dagsaktuellt väder torraste delen av resp vägstråk för att ta sig fram. Vägstråket var alltså ett system (nätverka) av parallella små stigar. Med tiden byggdes dock fasta anläggningar vid förträngningar där resenären ingte hade något val. Över en våtmark byggdes en "bro", vilket vi idag skulle kalla vägbank (kunde ibland vara s k kavelbroar). Vattendrag passerades vid anlagda "vad". Större vattendrag passerades genom färjning, vilket kunde arrangeras på många sätt. Gemensamt för allt, var att arbetena för "vägansvariga" innebar engångsarbeten, vilka sedan hade lång livslängd. Det fanns ju eg inga "myndigheter" som beskattade eller kunde åläggas att underhålla/upprätta ett vägnät, så man satsade på att göra insatser vilka arbetade med naturen och inte som i nutid mot densamma.

Däremot kunde det finnas lokala vägar/hjulspår mellan en boplats och ut i deras marker, liksom mellan 2 närliggande boplatser, men det handlar om 100-tals meter och inget genomgående i ett system.

Och man vet allt ovanstående eftersom vägstråken är konstaterade arkeologiskt i områden som bebotts av Irer, Galler, Kelter, Britoner och även områden norr om de traditionellt keltiska.

I England har man kunnat kartlägga vägstråken då man hittat marsklandens "brobyggen".

Det är i Europa också vanligt att hitta lämningar efter kilometerlånga kavelbroar. Den bäst bevarade finns på Irland och är 700 m lång och varit i drift ca 700 f kr till ca 700 e kr. Nu har arkeologerna även lärt sig att hitta lämningar efter de gamla vadställena.

[Yngwe]

Bra. Då har man något att diskutera lokalers funktioner utifrån. Hade ju varit käckt att hitta en anlagd väg från Uppåkra ned till Lomma. Jag tror att platser som haft någon form av metafunktion ex, maktutövande, mycket väl ibland kan ligga i konstruerade miljöer som sticker ut från det naturliga vägnätet. Dvs på lågproduktiva höjder med konstruerade vägar. Detta i de fall som de var så välorganiserade att de inte var i behov av att ordna sin egen utkomst av föda. Lite som det är med senare tiders fästningar. Men även när vi finner konstruerade vägar ex i samband med normala boplatslokaler så kan de kanske indikera att platsen upphöjts till någon ämbetsbärande roll.

Så kan det så klart vara. Men frågan är om vägarna bildas spontant till den ny lokala destinationen, Uppåkra, eller om de bara är hårdare nyttjande av de stigar som en gång trampades då platsen kanske bara var just en kulle man samlades på.  Eller kanske anlade man helt nya vägar för att markera platsens betydelse.  Man kan ju här se flera möjliga scenarion. Som du säger är ju eventuell kunskap om en faktisk väg en viktig pusselbit för att förstå såväl platsen som dess omgivning.


(Det är därför jag blir så förbannad nr folk slarvar med vägar och antar att de fanns där som en naturlig del av landskapet, eller att en ridstig per automatik innebar karavaner av handelsmän som bara letar efter en plats att slå upp sitt bord på)

[stakodder]

Så kan det så klart vara. Men frågan är om vägarna bildas spontant till den ny lokala destinationen, Uppåkra, eller om de bara är hårdare nyttjande av de stigar som en gång trampades då platsen kanske bara var just en kulle man samlades på.  Eller kanske anlade man helt nya vägar för att markera platsens betydelse.  Man kan ju här se flera möjliga scenarion. Som du säger är ju eventuell kunskap om en faktisk väg en viktig pusselbit för att förstå såväl platsen som dess omgivning.


(Det är därför jag blir så förbannad nr folk slarvar med vägar och antar att de fanns där som en naturlig del av landskapet, eller att en ridstig per automatik innebar karavaner av handelsmän som bara letar efter en plats att slå upp sitt bord på)

Med tanke på den relativa trädfattigdomen i SV Skåne under järnåldern, så behövdes nog vägar där vedlaster kunde ta sig fram från skogsområdena till byarna, låt säga 10-20 km avstånd. Och då gissar jag att det inte bara var Uppåkra som behövde värma sina bakugnar utan många andra byar också. Hur dessa "vägar" såg ut? Ja kanske ringlande hjulspår över någorlunda torr mark, troligen förstärkta på vissa ställen.

[Yngwe]

Med tanke på den relativa trädfattigdomen i SV Skåne under järnåldern, så behövdes nog vägar där vedlaster kunde ta sig fram från skogsområdena till byarna, låt säga 10-20 km avstånd. Och då gissar jag att det inte bara var Uppåkra som behövde värma sina bakugnar utan många andra byar också. Hur dessa "vägar" såg ut? Ja kanske ringlande hjulspår över någorlunda torr mark, troligen förstärkta på vissa ställen.

Då är frågan bara om man kör ved på kärra på mycket enkla vägar? Hur mycket ved beräknar du att du kan lasta på en kärra och köra ett par mil, ett antal turer i rad?

[Kungsune]

Har man rutin att samla in ved och lägga upp vintertid så klarar man "vägproblemen" ganska problemfritt.

[stakodder]

Då är frågan bara om man kör ved på kärra på mycket enkla vägar? Hur mycket ved beräknar du att du kan lasta på en kärra och köra ett par mil, ett antal turer i rad?

Man kör väl så mycket ved som behövs och under den tid på året då det är minst problem.

[Yngwe]

Man kör väl så mycket ved som behövs och under den tid på året då det är minst problem.

Men hur mycket ved klarar man på ett vagnslass under tidig medeltid? Hur många kg klarar en medeltida kärra?  Det är en viktig parameter om man talar om vägar...

[Carl Thomas]

Träd skall fällas under vårvintern, randbarkas samt läggas på tork. När träden fälls håller de 50% fuktighet. På senvåren fraktas träden, nu med ca 35% fuktighet, dit den skall eldas. Där kapas och klyvs stockarna och staplas till tork under tak. Detta skall vara klart före midsommar. Under sommaren torkas veden ned till 15-20 % fuktighet. Därefter skall veden staplas in i en vedbod så att dess torrhetsgrad inte förändras.

Skall man frakta ved på vinterns isar måste man alltså ligga 2 år före hela tiden. Detta är fullt möjligt - men det kräver betydligt större vedbodar och torkstaplar - hade man verkligen plats för det i städer? 20 kubik tar en yta av ungefär 2x5 meter markyta om man staplar veden till 2 meters höjd. Att ligga 2 år före själva eldandes av veden innebär att en yta av 4x5 meter går åt. Det är en yta ungefär lika stor som bostadshuset i en stad?

Thomas

[Yngwe]

Träd skall fällas under vårvintern, randbarkas samt läggas på tork. När träden fälls håller de 50% fuktighet. På senvåren fraktas träden, nu med ca 35% fuktighet, dit den skall eldas. Där kapas och klyvs stockarna och staplas till tork under tak. Detta skall vara klart före midsommar. Under sommaren torkas veden ned till 15-20 % fuktighet. Därefter skall veden staplas in i en vedbod så att dess torrhetsgrad inte förändras.

Skall man frakta ved på vinterns isar måste man alltså ligga 2 år före hela tiden. Detta är fullt möjligt - men det kräver betydligt större vedbodar och torkstaplar - hade man verkligen plats för det i städer? 20 kubik tar en yta av ungefär 2x5 meter markyta om man staplar veden till 2 meters höjd. Att ligga 2 år före själva eldandes av veden innebär att en yta av 4x5 meter går åt. Det är en yta ungefär lika stor som bostadshuset i en stad?

Thomas

Ibland fick man kanske låta andra faktorer än ideal torkning styra, som när man hade tid och när man kunde få hem saker smidigt. Med andra ord under vintern...

[Kungsune]

Det handlar också om hur kinkig man är med perfektion:-S

[Carl Thomas]

Yngwe och Kungsune,

Ved var livsviktigt och prioriterades därefter. Utan ved - ingen varm mat, inget ljus - och ingen vörme. Utan ved dog man helt enkelt i vårt klimat.

Gå ut i skogen en kväll vintertid. Det är kolsvart och kallt. Stanna där hela natten. Fixa lite mat. Vad upplevde ni? Tänk er sedan 6 månader med mörker ca 18 timmar per dygn...

Vi har haft en vedtråd...skall vi ta en till? 

Thomas

[Karlfredrik]

Vad ni försöker säga, det behövs vägar för vedtransporterna? Och dessa vägar gick till Uppåkra?

[Carl Thomas]

Karlfredrik, ved börjar som stockar. Stockar kan fraktas - men det är mycket  besvärligt och mycket tungt. Man kan t.ex. Göra en "släpa" av två stockar - men det kräver utrymme och en bred röjd yta. Man kan kapa stockarna i bitar och klövja dem, det kräver mindre utrymme - men många fler turer. Man kan kapa upp stammarna och klyva veden till "vedträn" - men det kräver då en kärra eller en vagn - som behöver en väg. Ju större last - ju mindre antal turer - och tvärtom.

Utan ved sitter man i mörker 18 timmar per dygn vintertid och kan inte äta varm mat - och fryser. Ved var alltså livsviktigt.

I början av en stads liv tog man den ved som fanns i närområdet. Närområdet rensades från brännbar ved första året. Andra året måste man ta ved längre bort - osv. En stad som fanns under, säg, 500 år hade alltså ganska långt till. Ed efter en tid. Oavsett avstånd måste veden in till staden.

Hur löste man problemet på enklast tänkbara sätt och med minsta möjliga arbetsinsats i t.ex, Uppåkra ?

Thomas

[stakodder]

Man högg väl ned de lagom tjocka och hanterbara träden i första hand. Sedan frakt på tjälad mark.

[Kungsune]

Carl Thomas, jag och Yngwe bor båda ganska nära Uppåkra och vintermörkret är inte riktigt samma sak här nere som uppe hos dig:-). Jag brukar själv klyva ved på vintern för att börja använda den hösten därpå. Fungerar alldeles utmärkt. Problemet i Skåne är väl snarare att grönvintrar är vanliga så tidsfönstret för att utnyttja tjäle kan vara väldigt kort.