Författare Ämne: Om vikingatida järnframställning i Uppland  (läst 19335 gånger)

Utloggad Skoglar

  • Veteran
  • Antal inlägg: 945
  • Amatör utan skolning
Om vikingatida järnframställning i Uppland
« skrivet: juli 11, 2013, 17:31 »

I helgen hade jag en spännande upplevelse då jag besökte jag världsarvet Falu Koppargruva för första gången i mitt liv.

Redan i skolan fick jag lära mig att den första malmen i vårt land kom ur myrarna. Senare, under medeltiden, började man med konventionell gruvdrift. Intressant nog bar guiderna på Falu Gruva en T-shirt märkt med årtalet 700 och med det menades inte (om jag förstod förklaringen rätt) myrmalmsutvinning utan gruvbrytning. Inledningsvis var det dock järn som gällde, kopparbrytningen var av ett senare datum.

Kontentan är att gruvbrytning av järnmalm ska ha skett en bra bit före medeltiden.

Igår lyssnade jag på författaren Maja Hagerman och arkeologen John Ljungqvist som samtalade om Gamla Uppsala (tack för tipset, Frågvise Amatör). Maja Hagerman talade om att låset för Fyrisån successivt har flyttats, allteftersom landhöjningen påverkat geografin, i Uppland i högre grad än andra landskap.

Det här leder mig till Dannemoraområdet.
Frågan jag ställer mig är vad var det man egentligen låste in, eller skyddade?
Fyrisån leder upp till sjösystemet runt Dannemora. Det lär vara belagt att man hämtade järn ur dagbrottet där på 1200-talet, men är det orimligt att tro att förmåga att bryta malm fanns tidigare? Det borde - tycker man - inte ta 500 år för kompetensen att söka sig från nedre Dalarna till norra Uppland.

Jag rotade lite på Fornsök. Dannemoratrakten är ur arkeologisk synvinkel perforerad som en schweitzerost, men mellan alla hålen finns i alla fall ett par gamla gravfält. Kyrkan är från 1400-talet, men lär vara ersättare till en äldre, från 1200-talet.
Namnet skrev "Danamoro" och förleden kan ha koppling till dan/dansk, men man vet förstås inte. Efterleden "mora" är plural av ungefär sank/sumpig granskog. Dannemora ligger invid Florarna, ett ganska stort myrmarksområde/naturreservat.

Avståndet till Vendel är under två mil.

Så nu undrar jag.
  • Kan det stämma att gruvbrytning (inte myrmalm) bedrevs redan under vikingatid, eller är Falu Gruva fel ute?
  • Vet man om det kan ha bedrivits järnutvinning i Uppland/Dannemoratrakten redan under vikingatid?
  • Kan detta i så fall ha varit en källa till rikedom och samtidigt något väl värt att skydda?
  • Om man utvann järn i Dannemora under vikingatid, handlade det om malm från myren, eller kan gruvbrytning ha varit aktuell redan då?








 

Utloggad Ättelägg

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 188
SV: Om vikingatida järnframställning i Uppland
« Svar #1 skrivet: juli 11, 2013, 19:08 »
Man har konstaterat järnframställning från malm redan runt år noll,
Citera
http://www.dn.se/ledare/kolumner/arkeologi-pa-rea?rm=print

det finns flera källor och mer vetenskapliga avhandlingar om detta ifall man söker. Varifrån järnet kom vet man inte men Dannemora har varit en tanke om jag inte missminner mig. Själv är jag koncentrerad på bergslagen och köping. Vi har ett brott med rödjorden runt denna tid men int lär de ha slutat med järnframställning för att återuppta det under medeltiden.
Erik

Utloggad AndreasE

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 947
SV: Om vikingatida järnframställning i Uppland
« Svar #2 skrivet: juli 11, 2013, 19:17 »
Eva Hjärtner-Holdar vid UV-GAL har arbetat väldigt mycket med tidig järnhantering. Det är bland annat hon och hennes kollegor som visat att järnframställningen i Mellansverige startade omkring år 1000 f.Kr, och jag har för mig att det även är de som har forskat runt järnmalmen från Fullerö. Hennes publikationer skulle alltså kunna vara ett bra ställe att börja för att sätta sig in i frågan.

Utloggad Robin D

  • Novis
  • Antal inlägg: 7
SV: Om vikingatida järnframställning i Uppland
« Svar #3 skrivet: juli 11, 2013, 22:10 »
Det låter lite på ditt inlägg som att du tycker att gruvbrytning är finare o bättre. Det kan då vara bra att tänka på att det är väldigt mycket jobbigare att bryta malm ur berget jämfört med att gräva den ur myren/marken/sjön. Sen tror jag att bergmalmen generellt har mer föroreningar som svavel o fosfor, även om just Dannemora ska var ovanligt ren. Den egentligen enda fördelen med bergmalm ligger i kvantitet, ska man driva en stor fast anläggning räcker  myrmalm o liknande oftast inte till, undantag finns.
Jag tror att man kan ha varit medveten om bergmalmen tidigt, men inte tyck det varit mödan värt att använda den. Kanske med undantag för de tillfällen man ville göra tex ett fosforhaltigare järn.

Utloggad Skoglar

  • Veteran
  • Antal inlägg: 945
  • Amatör utan skolning
SV: Om vikingatida järnframställning i Uppland
« Svar #4 skrivet: juli 11, 2013, 22:31 »
Man har konstaterat järnframställning från malm redan runt år noll,
det finns flera källor och mer vetenskapliga avhandlingar om detta ifall man söker. Varifrån järnet kom vet man inte men Dannemora har varit en tanke om jag inte missminner mig. Själv är jag koncentrerad på bergslagen och köping. Vi har ett brott med rödjorden runt denna tid men int lär de ha slutat med järnframställning för att återuppta det under medeltiden.

Tack för intressant länk! Jag måste se till att läsa klart Majas bok om E4-utgrävningarna, har inte kommit till Fullerö ännu.

Eva Hjärtner-Holdar vid UV-GAL har arbetat väldigt mycket med tidig järnhantering. Det är bland annat hon och hennes kollegor som visat att järnframställningen i Mellansverige startade omkring år 1000 f.Kr, och jag har för mig att det även är de som har forskat runt järnmalmen från Fullerö. Hennes publikationer skulle alltså kunna vara ett bra ställe att börja för att sätta sig in i frågan.

Tack! Ett nytt namn för mig. Jag har börjat googla henne. Hon tidigarelägger gruvbrytningen väldigt många år.

Det låter lite på ditt inlägg som att du tycker att gruvbrytning är finare o bättre. Det kan då vara bra att tänka på att det är väldigt mycket jobbigare att bryta malm ur berget jämfört med att gräva den ur myren/marken/sjön. Sen tror jag att bergmalmen generellt har mer föroreningar som svavel o fosfor, även om just Dannemora ska var ovanligt ren. Den egentligen enda fördelen med bergmalm ligger i kvantitet, ska man driva en stor fast anläggning räcker myrmalm o liknande oftast inte till, undantag finns.
Jag tror att man kan ha varit medveten om bergmalmen tidigt, men inte tyck det varit mödan värt att använda den. Kanske med undantag för de tillfällen man ville göra tex ett fosforhaltigare järn.

Finare vill jag inte säga, men kvantitet är viktigt.
Jag vill påminna mig att de nordskånska göingarnas myrmalmsutvinning i princip slogs ut helt efter 1658, när de kom att tillhöra Sverige och fick konkurrens av svenska gruvor. Det, kanske mer än trohet till danske kungen, skall ha varit en viktig orsak till deras upprorsvilja under 1600-talets senare del.

Jag är ingen expert på järnålderns ekonomi men den kung/hövding som lyckades iscensätta en större järnproduktion måste ha fått en stor fördel gentemot andra. Samtidigt inser jag att vi inte har några egentliga spår, vare sig i jorden eller i källorna, av en tidig järnutvinning i Dannemora.

Utloggad Ättelägg

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 188
SV: Om vikingatida järnframställning i Uppland
« Svar #5 skrivet: juli 12, 2013, 08:32 »
Nej men väl bearbetning och järnutvinning i Fullerö. Visst skulle malmen kunna komma långt ifrån men sannolikt torde väl malmbrytningen ligga relativt nära, åtminstonde gällande transport. Intressant är fyrisån naturligtvis eller kringbygd.
Erik

Utloggad Skoglar

  • Veteran
  • Antal inlägg: 945
  • Amatör utan skolning
SV: Om vikingatida järnframställning i Uppland
« Svar #6 skrivet: juli 12, 2013, 12:26 »
Nej men väl bearbetning och järnutvinning i Fullerö. Visst skulle malmen kunna komma långt ifrån men sannolikt torde väl malmbrytningen ligga relativt nära, åtminstonde gällande transport. Intressant är fyrisån naturligtvis eller kringbygd.

Vet inte hur geologin är beskaffad i Fullerö, men en mil norrut längs Fyrisån, i Skärtomt utanför Vattholma, bedrevs gruvdrift i alla fall under 18-1900-tal. Brunna gruvor.
Men givet logistiken, det enklaste borde väl ändå vara att utvinna järnet så nära gruvan som det är möjligt att komma.

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Om vikingatida järnframställning i Uppland
« Svar #7 skrivet: juli 13, 2013, 12:50 »
Gutarna - såväl som finnar och norrmän - lär också ha varit tidigt ute med att framställa järn:
http://www.guteinfo.com/?id=3095
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Ättelägg

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 188
SV: Om vikingatida järnframställning i Uppland
« Svar #8 skrivet: juli 13, 2013, 13:34 »
Gillar det där med "prat"  :) när jag har varit runt och kollat in lite fornlämningar har jag möts av bönder med frågan "är ni från något institut?" och när man nekat har munnen börjat gått. En kompis som är mer van vid fältet säger att detta är standard här.

Varför inte, Gotland ligger där det ligger och har väl tidigt kommit i kontakt, tagit kontakt med omvärlden. Skulle tro att Goterna vid Wisla är en het kandidat som teknik källa.

Vi har malmbearbetning runt år noll vid uppsala, väldigt tidigt globalt sett. Vi har järn från myrmalm, rödjord än tidigare över vårt avlånga land och för vår del upphör rödjordsanvändandet under seklerna efter år noll. Det finns ett glapp mellan medeltiden och rödjordstiden. Sannolikt upphörde antagligen användandet av rödjord till förmån för malmbrytning vilket gör att vi borde kunna förmoda malmbrytning från ung 200 talet och framåt gällande bergslagen.
Erik

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Om vikingatida järnframställning i Uppland
« Svar #9 skrivet: juli 13, 2013, 19:44 »
Nodulerna på Gotland har en egen relevans - eftersom dom lär ha upptäckts redan under jägarstenåldern. 

Numer är 3000 år gamla svärd av järn framgrävda på Finlands södra kust. På denna tid började järnet bre om sej i N-Europa, varifrån det hittar vägen till slagmarkerna mellan Medelhavet och Persiska viken.

På 500-talet FÖRE modern tideräkning började man redan framställa järn industriellt, norr såväl söder som norr om Öresund. I dom två sista århundraden före Augustus och fram till vendeltid lär Mitt-Norden ha varit Europas ledande producent av järn. 
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Ättelägg

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 188
SV: Om vikingatida järnframställning i Uppland
« Svar #10 skrivet: juli 14, 2013, 16:37 »
Time team (?) tror jag det heter, ett engelskt populär arkeologiskt program. I ett avsnitt, tror det handlade om det vikingatida York, hävda den engelska talesmannen om att stålet vikingarna hade framställt till sina vapen var av sådan kvalitet att liknande först under modern tid har lyckats framställas igen. Fast å andra sidan har jag stött på uppgifterna om att vi importerade klingorna under vikingatiden. Vet någon?
Erik

Utloggad AndreasE

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 947
SV: Om vikingatida järnframställning i Uppland
« Svar #11 skrivet: juli 14, 2013, 18:27 »
Fast å andra sidan har jag stött på uppgifterna om att vi importerade klingorna under vikingatiden. Vet någon?

Det finns exempel på importerade klingor, men jag vet inte om någon verkligen visat att alla eller ens en majoritet av alla svärdsklingor skulle vara importerade.

Utloggad JanneF

  • Medlem
  • Antal inlägg: 50

Utloggad Skoglar

  • Veteran
  • Antal inlägg: 945
  • Amatör utan skolning
SV: Om vikingatida järnframställning i Uppland
« Svar #13 skrivet: juli 15, 2013, 18:31 »
http://youtu.be/yBxQ90Br13w

Tack för länken. Ska försöka se denna så snart som möjligt!

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Om vikingatida järnframställning i Uppland
« Svar #14 skrivet: juli 18, 2013, 00:57 »
http://youtu.be/yBxQ90Br13w

Tankeväckande produktion. Tack för länk.  8)

En kurant kort-version finns på följande blogg:
https://shrineodreams.wordpress.com/2012/08/09/ulfberhts-swords/

En utförligare arbete om Ulfberths-svärden gjordes av norska arkeologen Anne Stalsberg på 90-talet. Här hittar man kompletterade översiktskartor - och den objektiva frågan blir igen; Varifrån tycker man dom torde härstamma, enligt föreliggande empiri?

Man kan lita på Stalsbergs vetenskaplighet vad gäller arkeologiska fakta, utan att samtidigt 'köpa' hennes tolkningar betr. ursprung - eftersom dom senare vilar på litterära källor och en något franco-romantisk världsåskådning.

Hennes uppgifter och kartor kan man emellertid tolka själv - utifrån enkel statistik och sannolikhetsräkning. Så länge fem fynd är fler än fyra och dom båda väsentligt mer än ett, kan ju envar se vart i landskapen den centrala produktionen legat:

http://jenny-rita.org/Annestamanus.pdf

Jmfr. förövrigt med vår gamla diskussion om ringsvärdet från Onsey, i Rhenlandet - där dom samma "underliggande tolkningar" framträder som både premiss och argument:
http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,4042.0.html
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Ättelägg

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 188
SV: Om vikingatida järnframställning i Uppland
« Svar #15 skrivet: juli 18, 2013, 08:41 »
Tackar för intressanta länkar och visst är spridningskartorna intressanta men samtidigt kan de spegla olika kulturer där vi begravde svärden medans det i kristendomen handlar om lösfynd. Dock tyder väl mycket på att skandinavien var framstående i järntillverkning och med fullerö väldigt tidigt ute med malmbrytning. Beskrivningen om den myrmalmsrostande järnåldersbonden torde behövas kompletteras med expertframställning redan runt år noll. Vi pratar alltså om åtminstonde 1000 år av avancerad järnframställning ur malm. Någonstans tror jag veta att malmbrytning och framställning av järn är en mycket mer komplex och svår historia än utvinning av rödjord/myrmalm. Kräver högre värme och kunskap. Kanske det där med en sannolik ursprung från Afgahnistan för stålet till Ulfberth svärden kan sökas närmare än så?
Erik

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Om vikingatida järnframställning i Uppland
« Svar #16 skrivet: juli 18, 2013, 19:03 »
Fyndkontext:

I dom områden som dessa svärd gravlades - i hop med div. hövdingar - lär "Ulfberht" ha varit en ideal.

I områden med enstaka lösfynd - främst från bottnen av älvar - lär någon ha kastat från sej denna kostbarhet, i någon form av nöd. Ett gammalt motiv i krig är att man som döende soldat pliktar undvika att ens vapen faller i fiendens händer och så vänds emot ens egna. Att "kasta svärdet" - som det refereras i sagorna - har troligen ansetts som en hjältedåd av en döende viking.

Järnkälla:

Jämför man med dom övriga fakta som framkommit på denna tråd är det mer än sannolikt att stålkvaliteterna kom från lokalt järn. Dom mest avancerade smältugnar ("järnvinnor") som fanns under romartid är utgrävda i Mellan-Norden, där man var i gång med metodisk utvinning redan 400 år före Augustus. Under den mest intensiva utvinning var man uppe i en årlig produktion på mer än 50 ton - vilket föregick mellan 100 f. Kr. till 200 e. Kr.  Sen föll produktionen i detta området gradvis fram till vikingatiden.

På grundlag av dom senare års mitt-nordiska arkeologi är det alltså mer än långsökt att förlägga källan till stålkvaliteterna i fjärran land. När man sen spekulerar fram Afganistan blir det rent av löjligt, eftersom Ibn Falladn och andra arabiska källor berättar att väringarna EXPORTERADE vapen av järn till arabländerna söder om Kaspihavet. Vid sidan av lampolja, vita falkar och andra "arktiska skatter" var det främst denna vapenteknologi som gav kufiskt silver - och en allians mot gemensamma fiender - i retur. 

Arabiska krönikor berättar förövrigt om väringar (Rhos) som hade dött och höglagts i dessa områden, med sina svärd. Så snart väringarna lämnat blev gravarna öppnade av lokala hjältar, på grund av "vapnens exceptionella kvalitet".   

Tolkningsram:
 
Att skandinaviska arkeologer och historiker inte uppfattat vad den föreliggande empiri vittnar kanske om att man har en "underliggande, outtalat tolkning" liggande som en paradigm under hela ens tänkande. Därmed håller man - mer eller indre medvetet - fortfarande på utdaterade deviser från gamla och nya bibelskolor, där man "alltid trott" att all vår civilisation och kultur-impulser kommit från dom stora och folkrikare områden mellan Italien och Indien.

Vad gäller metallurgi och järnhantering stämmer det tydligtvis inte - om fynd o fakta har något med saken att göra. Alltså får man vidga sina tolkningsramar - och justera sin paradigm.

Dagens europeiska arkeologi berättar som sagt en långt mer nyanserad historia, där kulturimpulser och civiliserande faktorer kommit och gått i bi-laterala förbindelser - mellan Nord-Atlanten, Östersjön, Vita havet, Kaspihavet, Svarta havet och Medelhavet. Vidare vet vi numer att den båtkultur som befolkade norra Europa, Skandinavien, Baltikum och Ryssland under mesolitisk stenålder omsider fick igång dom kommunikationer som kunde binda dom sydliga kulturfolk till handel och vandel med Östersjöns båtbyggare, navigatörer, flinthantverkare och bärnstenskonstnärer.

Att denna Östersjökultur varit en aktiv del av dom "stora" civilisationernas framväxt har tydligen lite svårt för att hitta hem till endera nordiska fakultet. Därav en hel del onödvändiga spekulationer - om "mystiska krafter" och "afghansk myrmalm" för att göra vikingarnas främsta krigsvapen - av ulfberht-kvalitet.  ::) 

Tolkning:

Det man behöver för att göra dessa svärd hittar man främst i dom myr-och skogrika områden inom "Nordens Gröna Bälte" - där det finns tjära och träkol mer än nog för att producera 1500 graders värme - och därmed dom stålkvaliteter som beskrivs i ovan länkade film.

Forn-nordiska legender och mytologier framställer ett antal grov-och finsmeder. Smederna som ideal och centrala aktörer i forntidens antika värld - som Ilmarinen, Tyr, Volund och Hefaistos - förklarar ju att metallurgiska kunskaper och färdigheter hållits i ära och hävd från "dom äldsta tider" - inte minst ikring Östersjön...
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Om vikingatida järnframställning i Uppland
« Svar #17 skrivet: maj 20, 2014, 00:16 »
Skandinavisk teknologi ledande under järnåldern:
http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,4042.0.html

Ulfberht-svärdet, "vikingatidens Rolls Royce":
https://www.youtube.com/watch?v=FKvRHaJ2w6w

Ulfberht-svärdets tbredning i Europa:
http://jenny-rita.org/Annestamanus.pdf

http://en.wikipedia.org/wiki/Ulfberht



“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Vetgirig

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 470
  • Skåning, naturaliserad Norrlänning, orienterare
SV: Om vikingatida järnframställning i Uppland
« Svar #18 skrivet: maj 20, 2014, 17:49 »
Det nämns att norden var ledande vad gäller kvalitéten på järnprodukter under järnåldern. Jag skulle vilja precisera från runt år 0.

Vi har t ex ett fynd av järnframställning från någonstans i trakten av Kalix framställd någon gång 700-300 f kr, om jag minns rätt. Kvalitéten är så nära dagens moderna stål, man kan komma. Tekniken för framställningen är östlig, men resultatet är bättre är vad östliga samtida järnframställare kunde prestera.

Europa skrek efter högkvalitetsjärn från ca 400 och framåt. Dels berodde detta på behov av vapen och rustningar inför krig/försvar, men även fästningsbyggen samt byggen av flottor. Men de kristna kyrkoorganisationerna, i väst Romersk Katolska kyrkan, var stora byggherrar (katedraler, kyrkor, kloster), vilket också krävde högkvalitétsjärn av jämn kvalitét och jättevolymer.
Här duger inte s k "bondejärn". Det årliga järnbehovet för en europeisk normalgård kunde bonden framställa själv.

Däremot fanns de i princip bara 2 regioner mellan ca 400 och ca 1350, vilka kunde leverera Västeuropas behov av högkvalitétsjärn. Helsingländerna resp (Nord-) Tröndelag. Helsingländerna lanserade också en för Europa vid tiden välkänd kvalitétsmarkering, d v s spadjärnet. Fram till digerdöden fungerade denna järnproduktion utmärkt i ett symbios mellan inlandsbefolkningar (mest samer) och kustlandens handelsgrosister (stormän). Befolkningen hade trots en litenhet stora rikedomar och var så väl rustade med vapen och rustningar, att de kunde freda sin frihet mot söderifrån kommande Romersk Katolska "militära" framstötar, fram till digerdöden vill säga. Då bröts detta ekonomiska system samman.

I landen från Dalarna och söderut försökte centralmakten lancera ett konkurrerande kvalitétsbevis, osmunden, men detta blev uppenbarligen ingen större succé. Ingen vet än idag säkert hur osmundet m fl data runt det, såg ut. Sannolikt höll osmundjärnet inte samma jämna höga kvalitét som spadjärnet, även om kvalitéten hos järnproduktionen i söder bör ha nämat sig vad Helsingländerna kunde prestera från 1200-talet.
Amatör! Skåning i Norrland!

Utloggad supergeten

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 397
SV: Om vikingatida järnframställning i Uppland
« Svar #19 skrivet: maj 20, 2014, 19:54 »

I landen från Dalarna och söderut försökte centralmakten lancera ett konkurrerande kvalitétsbevis, osmunden, men detta blev uppenbarligen ingen större succé. Ingen vet än idag säkert hur osmundet m fl data runt det, såg ut. Sannolikt höll osmundjärnet inte samma jämna höga kvalitét som spadjärnet, även om kvalitéten hos järnproduktionen i söder bör ha nämat sig vad Helsingländerna kunde prestera från 1200-talet.

Nja. I Norberg hade man Europas första masugn, 1100:tal - nu har man lyckats skapa järn igen på samma sätt som då.

http://bergslagensmedeltidsmuseum.se/jarnet-flyter-igen-efter-900-ar/   

  Innan denna utgrävning var den allmänna uppfattningen att tekniken med hög syretillsättning, vilket ökade såväl kvalitet som kvantitet, kom med tyska bergsmän på 1400-talet. Lapphyttan invid bergsmansbyn Olsbenning, som visade sig vara en hel industrianläggning med flera byggnader, kunde dock dateras till tidigt 1100-tal  . En ny referenspunkt i järnets historia som gör att man i dag talar om Norbergs gamla bergslag som Sveriges industriella vagga.   

Linné kallade förresten de i dagen förekommande malmkropparna för Sveriges förnämsta och rikaste. "Hela socknen tycks liksom vara en grufva".