Vikingahistoria och nationalism

[AndreasE]

Bland namn på platser där rika kvinnogravar under yngre järnålder glömts till förmån för krigare nämns "Valsgärde" och "Tuna i Badelunda" i boken.

Thomas I

Varför dessa citattecken?

Tuna i Badelunda är knappast bortglömt. Däremot så har nog båtgravarna överskuggats av den rika kammargraven (även det dock en kvinnograv).

I Valsgärde så är kvinnogravarna brandgravar, så materialet är inte alls lika välbevarat som det i båtgravarna. Dessutom så grävdes brandgravarna efter båtgravarna, och jag är inte säker på hur det står till med publiceringen av dem.

Men visst, det finns absolut en tendens att man fokuserar på gravar med svärd och hjälmar och glömmer bort alla rika kvinnogravar som har påträffats.

Som kuriosa så kan jag nämna att generellt sett så har kvinnogravarna ett rikare gravmaterial än mansgravarna under yngre järnålder. Det är mycket vanligare att hitta fina smyckesuppsättning än vapen.

[Spiring]

Jag köpte Lihammers bok härom veckan och har läst en fjärdedel eller så. (Det finns så mycket som ligger här i bokhögarna och pockar på uppmärksamhet.)

Än så länge känns det mer som en populärvetenskaplig sammanfattning av var forskningen står idag, än en läsupplevelse. Men det är väl gott nog så.

[Frågvis Amatör]

AndreasE. Det verkar som att krigargravar fått publicetet, efter undersökningarna, och kvinnorgravarna satts på vänstelistan och sedan inte publicerats. Att det funnits mäktiga kvinnor under järnåldern är väl en bortglömd del i forskningen som du själv säger?

Spiring: Förstår inte poängen med din kommentar. Du kan kanske bli tydligare? Är det fel att sammanfatta forskning eller har du förväntat dig ett skönlitterärt verk? Jag tycker att Anna gör ett bra jobb. Hon har även skrivit "Arkeologiska upptäckter i Sverige" som är en utmärkt bok för den intresserade allmänheten.

Thomas I

[Boreas]

... kvinnorna i Västerås är väl tämligen kända?

Visst - men dom två prakt-svärden från en sen-vikingtida kvinnograv i Suontaka, mitt i "Amazonernas land" är kanske mindre känt - i det som genom en rad olyckor kommit att  bli Sverige?

http://www.fableblades.com/Aatelisnainen%20Soturi.html

Kanske dagens svenskar har något att lära om Finlands sätt att underslå och hemlighålla sin egen storslagna järnålder, som varit minst lika avancerad och gloriös som Sveriges. Dom har minsann inte gjort något väsen av sin för-kristna storhet - men lugnt och stilla låtit vidriga amazoner,  mystiska väringar och brutala vikingar glida in i tystnadens och skammens glömska.

Det borde kanske vara ett exempel för den svenska historieskrivningen också. Så slipper man skämmas för 20-talets socialdarwinism och 30-talets rashygien. 

Det är ju aldrig för sent att rätta bagare för smed, sälja ut museernas stjärnpjäser och köpa tyska bilar, franskt vin och italienskt kaffe för pengarna. Så länge dom andra har en identitet kvar kan vi ju låta dom sköta märkliga frågor om identitet och medvetenhet, baserad på gamla skrönor, vidriga figurer och rostade krigshjälmar.

Då har vi bättre använding för hård valuta, så vi alla fritt kan välja hur vi vill leva våra liv - medan vi reser världen runt för att utvidgar vår horisont och uppleva gamla, genuina och spännande kulturer. I Frankrike och Italien, till exempel. "Det är ju dom som har kultur på riktigt..."

Ett sådant förhållningssätt är givetvis lika pro-romantisk som 1800-talets bonde- eller national-romantik.  Sen är det naivt och vettlöst - intill det självdestruktiva.

[AndreasE]

AndreasE. Det verkar som att krigargravar fått publicetet, efter undersökningarna, och kvinnorgravarna satts på vänstelistan och sedan inte publicerats. Att det funnits mäktiga kvinnor under järnåldern är väl en bortglömd del i forskningen som du själv säger?

Tror inte att det satts i system på det sättet. Visst var forskningen mansdominerad under lång tid, men jag tror inte att man medvetet valde att publicera mansgravar först.

För det första så är långt ifrån alla mansgravar publicerade. Tex är varken Valsgärde eller Vendels båtgravar färdigpublicerade ännu. För det andra så var det ett förvånansvärt antal kvinnor inblandade i dessa undersökningar. Att tex Greta Arwidsson som ledde undersökningarna i Valsgärde under många år skulle ha valt bort kvinnogravarna medvetet låter osannolikt för mig.

Om man titta på det publicerade materialet så finns det många rika kvinnogravar publicerade, minst lika många som mansgravar. Rika kvinnogravar finns publicerade från bla Birka, Valsgärde, Gamla Uppsala, Tuna i Badelunda, Tuna i Alsike och Ultuna bara i Uppland. 

Tyvärr så är det nog någonting med vapen som fångar fantasin lättare än smycken och husgeråd för de flesta. Förhoppningsvis håller det här på att förändras. Som sagt så finns det ett rikt publicerat material att ösa ur.

[supergeten]

Visst - men dom två prakt-svärden från en sen-vikingtida kvinnograv i Suontaka, mitt i "Amazonernas land" är kanske mindre känt - i det som genom en rad olyckor kommit att  bli Sverige?

http://www.fableblades.com/Aatelisnainen%20Soturi.html

Kanske dagens svenskar har något att lära om Finlands sätt att underslå och hemlighålla sin egen storslagna järnålder, som varit minst lika avancerad och gloriös som Sveriges. Dom har minsann inte gjort något väsen av sin för-kristna storhet - men lugnt och stilla låtit vidriga amazoner,  mystiska väringar och brutala vikingar glida in i tystnadens och skammens glömska.

Det borde kanske vara ett exempel för den svenska historieskrivningen också. Så slipper man skämmas för 20-talets socialdarwinism och 30-talets rashygien. 

Det är ju aldrig för sent att rätta bagare för smed, sälja ut museernas stjärnpjäser och köpa tyska bilar, franskt vin och italienskt kaffe för pengarna. Så länge dom andra har en identitet kvar kan vi ju låta dom sköta märkliga frågor om identitet och medvetenhet, baserad på gamla skrönor, vidriga figurer och rostade krigshjälmar.

Då har vi bättre använding för hård valuta, så vi alla fritt kan välja hur vi vill leva våra liv - medan vi reser världen runt för att utvidgar vår horisont och uppleva gamla, genuina och spännande kulturer. I Frankrike och Italien, till exempel. "Det är ju dom som har kultur på riktigt..."

Ett sådant förhållningssätt är givetvis lika pro-romantisk som 1800-talets bonde- eller national-romantik.  Sen är det naivt och vettlöst - intill det självdestruktiva.

Haha! Bra formulerat! Ja, det är allt bra märkligt att alla andra folkslag kan ha en egen kultur.

[Spiring]

Spiring: Förstår inte poängen med din kommentar. Du kan kanske bli tydligare? Är det fel att sammanfatta forskning eller har du förväntat dig ett skönlitterärt verk? Jag tycker att Anna gör ett bra jobb. Hon har även skrivit "Arkeologiska upptäckter i Sverige" som är en utmärkt bok för den intresserade allmänheten.

Nej, jag tycker inte det är "fel att sammanfatta forskning". Jag skrev tvärtom att det är "gott nog så". Vet inte riktigt hur jag ska kunna skriva det tydligare.

Fast visst kan jag försöka skingra din förvirring inför denna min kommentar. Nej, jag hade givetvis inte förväntat mig ett skönlitterärt verk. Det finns dock populärvetenskapliga böcker som både sammanfattar forskningsläget och är en stor läsupplevelse, där det svänger om språket och man drivs framåt i berättelsen likt en god thriller. Exempel på detta är, i mitt tycke, Jonathan Lindströms "Bronsåldersmordet" och "De dödas tempel", lysande böcker som kombinerar gedigen bildning med berättarglädje - och både sammanfattar och drar upp nya perspektiv av bara farten. Att de böckerna ger mig en större läsupplevelse än exempelvis Anna Lihammers nya är naturligtvis rent subjektivt, och jag har inga problem med att inte alla populärvetenskapliga böcker är på det viset. Det behövs referensböcker och uppslagsverk också. Jag har heller inga problem med att du eller andra tycker annorlunda och du behöver inte utveckla varför du tycker annorlunda.

Jag tycker dock att Anna Lihammer är en bättre skribent än Dick Harrison, som trots en språkbehandling på genomsnittlig gymnasienivå tycks sälja mängder av böcker, så det är väl mig det är fel på. (Hoppas nu inte att du känner dig trampad på tårna å Harrisons vägnar.)

[supergeten]

Nej, jag tycker inte det är "fel att sammanfatta forskning". Jag skrev tvärtom att det är "gott nog så". Vet inte riktigt hur jag ska kunna skriva det tydligare.

Fast visst kan jag försöka skingra din förvirring inför denna min kommentar. Nej, jag hade givetvis inte förväntat mig ett skönlitterärt verk. Det finns dock populärvetenskapliga böcker som både sammanfattar forskningsläget och är en stor läsupplevelse, där det svänger om språket och man drivs framåt i berättelsen likt en god thriller. Exempel på detta är, i mitt tycke, Jonathan Lindströms "Bronsåldersmordet" och "De dödas tempel", lysande böcker som kombinerar gedigen bildning med berättarglädje - och både sammanfattar och drar upp nya perspektiv av bara farten. Att de böckerna ger mig en större läsupplevelse än exempelvis Anna Lihammers nya är naturligtvis rent subjektivt, och jag har inga problem med att inte alla populärvetenskapliga böcker är på det viset. Det behövs referensböcker och uppslagsverk också. Jag har heller inga problem med att du eller andra tycker annorlunda och du behöver inte utveckla varför du tycker annorlunda.

Jag tycker dock att Anna Lihammer är en bättre skribent än Dick Harrison, som trots en språkbehandling på genomsnittlig gymnasienivå tycks sälja mängder av böcker, så det är väl mig det är fel på. (Hoppas nu inte att du känner dig trampad på tårna å Harrisons vägnar.)

Lindström är fantastiskt duktig, nästan så att han skapat ett eget fack vad gäller vetenskaplig litteratur.

[Spiring]

Lindström är fantastiskt duktig, nästan så att han skapat ett eget fack vad gäller vetenskaplig litteratur.

Ja, verkligen. Så jag menar inte att hans böcker är en norm som andra borde rätta sig efter. Han var det mest närliggande exemplet här, eftersom det är arkeologi han skriver om. Och jag har en hel del omistlig litteratur i mina hyllor, som jag inte heller skulle klassa som stora läsupplevelser.

Ibland kan det vara svårt att förklara varför vissa böcker griper tag, medan andra med samma syfte och upplägg lämnar mig lite kall. Jag förmodar att det till stor del har med språk och språkbehandling att göra. Som med musik: samma låt med samma arrangemang kan svänga nåt djävulskt i vissa musikers händer och läppar men låta platt i andras. Fast vad som svänger i mina öron eller lemmar är väl också subjektivt.

[Frågvis Amatör]

Supergeten: Nationalistisk baklängeshistoria har alltid ett högt underhållningsvärde. Jag skrattar över mycket jag läser här.

Spiring: Jag har inga åsikter om Dicks eller någon annan författares prosa när man skriver faktainriktat. Torra grävrapporter för en akademisk publik är ännu värre. Visst hjälper det till när språket är bra! Jag har inga ömma tår när det gäller någon av dessa två författare vi har diskuterat.

Thomas I

[supergeten]

Supergeten: Nationalistisk baklängeshistoria har alltid ett högt underhållningsvärde. Jag skrattar över mycket jag läser här.


Thomas I

Men onationalistisk historia lockar till mindre skratt?
Häng med mig till Oslo 17.e Maj nån gång så skall du få se hur stolta skandinaver beter sig. Det är faktiskt riktigt roligt

[Boreas]

Visst.  Där törs dom fortfarande gå ut i sina bästa kläder och tåga fram i prydliga processioner, medan dom skämtar och skrattar åt sej själva och varann, hurrar för kung och land, förfädernas insatser och deras gemensamma, historiska kulturtraditioner. Sådana minnen har man visst förlorat i det förblåsta flatlandet söder om Strömsund.     

[Frågvis Amatör]

Det är också stor humor att läsa om hur utövarna av nationalistisk baklängeshistoria tycker att livet blir torftigt utan dessa luftslott från 1800-talet, inte för dom själva utan framförallt för de som inte delar samma entusiasm.

Thomas I

[supergeten]

Det är också stor humor att läsa om hur utövarna av nationalistisk baklängeshistoria tycker att livet blir torftigt utan dessa luftslott från 1800-talet, inte för dom själva utan framförallt för de som inte delar samma entusiasm.

Thomas I

Du tycker sålunda att ca 90% av jordens befolkning är något att skratta åt (jag gissar nu här att så många på jordklotet faktiskt är väldigt stolta över sin historia och sin kultur, siffran är förmodligen mycket högre). Det är rätt anmärkningsvärt och lite tragikomiskt antar jag.

Eller menar du att, låt säga, en stolt fransman inte är något som förlöjligas av dig? Eller kines? Kenyan? Portugis? Islänning? Chilenare?

Finns det någon kultur du inte skrattar åt?

[Anganatyr]

Jag tror det skiljer sig markant varför man är stolt över att vara svensk. Jag finner tex ingen stolthet över en "krigarkung" som tillbringat stora delar av sitt liv på slagfältet med att döda andra människor. Däremot kan jag känna stolthet över att vi har en så väl förankrad demokrati, yttrandefrihet (som det här forumet tex), fritt internet utan censur, att vi kan prata med varandra istället för att mordhota varandra när det inte passar, att vi har lite korruption i förhållande till många andra länder osv.

[supergeten]

Jag tror det skiljer sig markant varför man är stolt över att vara svensk. Jag finner tex ingen stolthet över en "krigarkung" som tillbringat stora delar av sitt liv på slagfältet med att döda andra människor. Däremot kan jag känna stolthet över att vi har en så väl förankrad demokrati, yttrandefrihet (som det här forumet tex), fritt internet utan censur, att vi kan prata med varandra istället för att mordhota varandra när det inte passar, att vi har lite korruption i förhållande till många andra länder osv.

Finner du samma "anti-stolthet" över de generaler/soldater som under andra världskriget dödade miljoner människor, offrade sina liv och som faktiskt är den enda anledningen till att du har frihet, demokrati, fritt internet, ingen censur* Vilka krig är ok? Skulle Karl XII ha kapitulerat, försökt att föra en dialog? Skulle Sverige inte ha deltagit i världen?

Vad gäller svenskhet idag: Jag tror att svenskar är rätt unika i just sitt sätt att faktiskt ta avstånd av sig själva, sina förfäder. Sin historia. De som faktiskt dött, givit sitt liv för att just du ska kunna andas. De skäms man över. Eller iaf så skäms man ofta över dessa tidsepoker.

Det är idag sorgligt nog ren svensk kultur - Avsaknad av insikt, tacksamhet och ödmjukhet kring sin egen.


*"ingen censur" är dock på väg att upphöra. Idag måste man tycka som normen föreskriver. Annars är man en galen serietecknare som förespråkar kolonialism...

[Spiring]

Det skiljer sig uppenbarligen markant varför man är stolt över att vara svensk. Dags att tagga ner och återvända till vikingatiden?

[Frågvis Amatör]

Spring:

Det skiljer sig uppenbarligen markant varför man är stolt över att vara svensk. Dags att tagga ner och återvända till vikingatiden?

Håller med. Tillbaka till ämnet!

De nationalistiska götiska historiska baklängesmyterna från 1800-talet berättar aldrig om att det funnits handel och andra fredliga täta kontakter, som immigration till de nuvarande brittiska öarna, mellan Jylland och andra delar av västra Skandinavien långt före vikingatiden.

Det har bara handlat om krig och plundringar, i den nationalistiska yran under 1800-talet och in i dagens skolböcker, trots att det inte har hittats några signifikanta fynd som visar tecken på krigsaktivitet som gravar på de brittiska öarna. Finns enstaka fynd.

Thomas I

[Vinstorparn]

Debatten ovan är viktig i dagens Sverige. Det är bara att beklaga att den i huvudsak är hänvisad till nätet. Sedan kan det ju naturligtvis diskuteras huruvida  just Ark-forum är rätt platts.
Kulturbegreppet har under det senaste decenniet blivit laddat, infekterat och inte minst föremål för mycket osämja och träta.  Begreppet ”Svensk kultur” är inom vissa kretsar t.o.m. tabubelagt medan man samtidigt gärna bejakar annan kulturtillhörighet.

Orsaken till det hela är naturligtvis den pågående utomeuropeiska massinvandringen till Europa och Norden och syftet med den ofta smutsiga och snedvridna debatten är att få folk att acceptera läget.  Kritikerna anklagas för att vara både nassar och rasister. Rasistkortet har tveklöst blivit ett mycket effektivt vapen, inte minst bland våra egna politiker, för att skrämma kritikerna till tystnad. 

Det som händer just nu kommer kulturellt och demografiskt att förändra Sverige för all framtid, därför är tabustämpeln och ”locket på” attityden när det gäller debatten i allra högsta grad alvarlig och sorlig.   Till det som skrämmer mig allra mest hör politikernas till synes totala brist på kunskap när det gäller kulturbegreppet, historien och de mänskliga sociala beteendemönstren. 

[supergeten]

Spring:

Håller med. Tillbaka till ämnet!

De nationalistiska götiska historiska baklängesmyterna från 1800-talet berättar aldrig om att det funnits handel och andra fredliga täta kontakter, som immigration till de nuvarande brittiska öarna, mellan Jylland och andra delar av västra Skandinavien långt före vikingatiden.

Det har bara handlat om krig och plundringar, i den nationalistiska yran under 1800-talet och in i dagens skolböcker, trots att det inte har hittats några signifikanta fynd som visar tecken på krigsaktivitet som gravar på de brittiska öarna. Finns enstaka fynd.

Thomas I

1. Kan du bevisa att det under 1800:talet ALDRIG talades om vikingar och handel?


2. Menar du sen att det inte har varit vikingar och krigat i England? Danagälden är en nationalistisk uppfinning?


3. Om vi antar att det har förekommit saker som ovanstående (mycket tyder på att vikingar våldfört sig i England och på andra ställen...) så blir nästa fråga - tycker du att det är märkligt att forskare med historiskt intresse uppmärksammar detta? Då som nu? Övriga världen gör TV-program och ägnar mycket tid till denna helt unika tid i världshistorien. Den var udda, spännande. Helt unik.

Men, du menar att man istället borde ägna tid åt att prata om handeln?


Alltså... jag finner detta gränslöst komiskt.