Fel bild av vikingatiden?

[Yngwe]

Ja jag vet.


Men mastfiskar, långt uppdragna stävar, extra tunna bord osv är bara anpassningar av tekniken för att fylla ett visst ändamål, t.ex. att klara hög sjö eller vara lätt att ta över land.




Vi brukar prata om att utvecklingen styrs av behov och det mest grundläggande behovet finner vi nog i det användandet som blev kvar efter att plundringstågen tog slut och andra båttyper med större lastförmåga tog över handeln på de stora haven. Det användandet bör också ha varit det ursprungliga och alldagliga.  Såväl krigskepp som stora handelsskutor bör ha varit en anpassning av båttypen från det mer alldagliga användandet. Det är i det användandet grundkraven sattes, att båten skall vara lämplig att framföras på grunda sjöar och hav och på vattendrag. Det säger oss alltså att båten var mycket viktig i de lokala och regionala kommunikationerna och inte bara något man använde för att åka och lägga en långrev eller sätta ett nät.  För det duger den enkla stockbåten utmärkt och därför blev den också kvar i bruk.

[tty]

Om vi ser på Bronsåldern/järnåldern/vikingatiden som helhet - och i grova drag – hur såg kontakterna med andra länder ut från början?

1.trevande handel med enstaka skepp – (eventuellt paddlande/roende handelsmän på bronsådern)

Verkar definitivt i underkant. Kom ihåg att vartenda gram metall under bronsåldern var ett resultat av fjärrhandel. Guldet kom troligen mest från Irland. Bronset kanske mest från Mähren-Ungern.

[Boreas]

Långt i underkant. Speciellt med tanke på att den första "trevande" handeln hade kommit i gång redan under yngre stenålder.

Handelsförbindelserna över nordkalotten - inom triangeln Lofoten-Bottenviken-Vita havet - föregick på ett organiserad nivå redan för 8000 år sen. Varför skulle handeln mellan Östersjön, Engelska kanalen och Medelhavet utvecklas först 5000 år senare?!

Hur förklarar man den naturliga utveckling (evolution) som hela Östersjö-civilisationen genomgår - från den megalitiska stenålderns flint-teknologi till den avancerade virkes- och metall-industri som föregick vikingatiden.

Att samma kultur(er) idkade kontinentala resor och inter-kontinental handel känner man ju redan till - som senast under bronsåldern. 

Det är i grunden märkvärdigt att man i Sverige ständigt vill nervärdera Nordens civilisationsnivå under sten- og brons- och järnålder - trotts att fynd och fyndmängd berättar en helt annan historia - med en logisk progression från stenålder till vikingatid.

Tyvärr har man också under det senaste seklet hatt behov för att anpassa historie-skrivningen till dom stereotypier man ärvt från medeltidens frankiska och latinska källor - där järnålderns nordbon konsekvent skildras som "enkla" och "primitiva".

Med den empiri om numer kan framläggas från Nordens olika epoker - från stenålder till vikingtid - törs det framgå att sådana förställningar baseras främst på fragment av den nordiska skriftkulturen, jämte dom politisk färgade beskrivningar på latin, från Medelåldern.

Det kan kanske anses som ett tidigt utslag av "Stockholms-syndromen" när svenska historiker även i modern tid har behov för att försvara medelålderns uppfattning om dom "primitiva norrmännen" och det "perifera Skandinavien" - som vore det evangelistiska trosbekännelser...

Dom större linjernas evolutionistiska perspektiv torde dock vara tydlig nog för den som kritiskt orkar läsa, observera och tänka själv:
http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,5910.msg60684.html#msg60684
 

[Vetgirig]

Verkar definitivt i underkant. Kom ihåg att vartenda gram metall under bronsåldern var ett resultat av fjärrhandel. Guldet kom troligen mest från Irland. Bronset kanske mest från Mähren-Ungern.

Jag har aldrig hört talas om Irland som guldförande region. Det måste vara fel.

Det finns 2 regioner inom Europa, som är tidigt guldproducerande, till sin egen stora olycka. Det är Gallien inkl norra Pyreneiska halvön OCH Dacien (västra delarna. Guldet var den enda orsaken bakom den romerska ockupationen av dessa regioner.
Nu finns lite guld överallt, men inga anmärkningsvärda mängder att bryta. Även Britanien har lite guld.

Vad gäller brons, så producerades denna legering inom regioner, vilka antingen bröt ingående metaller själv eller endera av dem och hade god handelskontakt med en region som producerade den saknade metallen. På nytt hamnar vi i Dacien, som kan producera hur mycket koppar som och en mindre del tenn. En annan region som kan producera något koppar och något tenn är Pyreneiska Halvön. Britanien kan producera enormt med tenn och lika enormt med koppar. Denna region var förmodligen Europas största producent av bägge metallerna, vilket var en av orsakerna bakom romarnas anfall så småningom.
Notis! När romarna tömt britaniens koppargruvor öppnade detta upp för senare kopparbrytning i Sverige.

Däremot har jag inte hört talas om brytning av koppar eller tenn av större betydelse inom Mähren-Ungern. Eftersom bärnstensleden har regionen som en viktig knutpunkt, så kanske de har förutsättningar att förmedla exportmetaller från Dacien och Medelhavsområdet. Något måste handeln med bärnsten betalas med.

Nyligen läste jag en rapport om att koppar tidigt brutits i Norges inland och har för mig att det gällde Nordtröndelag och att denna brytning sedan utvecklades till en framgångsrik järnproduktion. Något motsvarande har inte hittills kunnat konstateras runt kända svenska kopparförekomster.

[Boreas]

Grundpåståendet tidigare i den här tråden var inte om klostren var befästa utan att man använde dem att ha garnisoner av soldater i dem. Detta är omöjligt eftersom det strider mot klostrens bakgrund och de privilegier som de fick, ytterst av påven, att vara andliga platser, reträttplatser från den alldagliga världen.

Kom inte det med Benediktiner- och Cistencienser-orderna? Hur tidiga förordningar syftar du på här?

Dessförinnan - och även senare - fanns det ju endera "munkar" vars jobb det var att ta livet av religiösa och/eller politiska motståndare. Redan på 500-talen lägger ju påve Gregorius klara, politiska strategier för att "återbygga Roms inflytande i Frankrike och England" - baserad på militär, ekonomisk och akademisk makt. Med den sista kommer också den mest utspekulerade maktutövning, i form av nya och dolda vapen, skrupulösa sanktioner,  effektiva massmord, strukturellt förtryck, kulturell utplåning och mer effektiv tortyr.

Att skarpt separera klostren från kyrka, stat, handel och militärer passar inte riktigt in i denna bild.

Den katolska recepten är ju känd från tidigare krigsherrars härskarideologi: Ta bort et folks forntid och dom kommer lydigt be om en framtid. Utan kunskaper om eget ursprung blir man identitetslös - som etnicitet, språkgrupp, folkgrupp, kultur och gemensamhet. Då saknas et lim som kan håller individer i hop över tid, som sociala enheter och identiteter. 

Efter Amalierns fall som regenter i Rom fick dom nordliga 'ursprungs-kulturer' åter plundras. Några år innan hade dessa 'nya herrar' redan gjort rent bord i Alexandria och Efesos, Aten och Rom. Huvudaktör i väst var den franco-romanska alliansen. Här uppstod både påvar och 'heliga kejsare' som själva gick i fält - och även deltog i aktiv kamp. Leo 9 och Alexander IV är väl två av dom mer kända, bland dom så kallade "krigar-påvar".

När man på 700-talet skickade "kristna soldater" till krig mot araber, slaver och germaner var det inte enbart för att "skydda egna kyrkor och kloster" - men för att erövra "dom andras" land, rikedomar och arbetskraft.

Dom första slavarna som såldes i Rom och Cartago lär inte ha varit svarta, men snarare vita. Även påve Gregor tyckte - som vi vet - om ljusblonda flickbarn av anglisk härkomst. När den fromme Alcuin blev 'kloster-herre' hos Karl den Store hade han inte mindre än 20.000 slavar till disposition. På samma tid hade kalifen av Cordoba inte fler än 5.000...

Dessa slavars exakta härkomst känner vi inte - men vi vet att Karl gjorde som sina för- och efterträdare i kejsarstolen - där fördelningen av krigsbyte och omsättningen av slavar föregick från dom senast erövrade områden. Att komma under "Kristi òk" - och få tjäna under ”främmande herrar” -  var den gång något som i karolingernas och kazarernas tid främst gällde angler, saxer, vender och slaver - alltså skandinavernas närmaste grannar...

När allt hednisk land är erövrat och man fått en ny Pax Romana gjordes allianser mellan kyrkans ledande familjer och dom hövding-ämnen som fanns kvar från dom inhemska aristokratier. Med Bernhard av Claivaux på 1100-talet kommer det ordensregler där  kejsarmakten medger ’autonomi’ till såväl korsriddare och tempelordnar som teologer och klosterordnar.

[Boreas]

Nyligen fick jag en ny inblick i temat genom dom frankiska annaler som Anne Stalsberg anger i sin redovisning om frankisk vapen-produktionen under karolingernas tid. Som det törs framgå var alla kristna institutioner i norra Europa den gång organiserade ut från kejsarens behov för infrastruktur, häller än folkets behov för hälsovård, frälsning, fred och fröjd. På denna tid var tydligen alla biskopssäten - och därmed alla kloster - involverade i Karls politiska strategier och militära kampanjer.

I diskussionen om Ulfberht-svärden belyser hon följande:

... abbots signed their names with an initial cross, since they were key men in the weapons production, obviously more important than the bishops

...

Capitulare de Villis vel Curtis Imperialibus from around AD 800 states that "every steward shall have in his district good workmen, that is blacksmiths" and further mentions a large number of other workmen, without special stress on the blacksmiths, gold- and silversmiths. The steward is also instructed to make annual statement of all the king’s income, and mentions from forges, from iron-working among a long list of other
incomes (Loyn & Percival 1976:70, 72).

...

Slave energy was very important in the Frankish Realm. The slave trade had enormous dimensions, slaves were traded for use not only inside the Frankish Realm, but were in large numbers exported to Arab Spain and the Near East (Verlinden 1970, Verhulst 2002:105-107).

Slaves came from many countries, preferably from pagan countries, and Slav prisoners of war were a steady source of slaves. Slaves did farm work on the demesnes, they served as soldiers, as craftsmen (e.g. Verlinden 1955, Verlinden 1977, Bachrach 2001:53, 76, Verhulst 2002:34-36, 105-107).

Smiths belonging to at least some monastic houses were required to pay their dues in weapons they produced, in casu 7 spears (Bachrach 2001:93).

...

There obviously were arsenals of weapons in the Frankish Realm, as indicated by the fact that Arles could collect 150 swords as part of the ransom for their archbishop (Annales Bertiniani sub anno 869, loc.cit.). Charlemagne’s requisition to abbot Fulrad to bring with him to the campaign machines for throwing stones, also indicates that there were not only ready weapons in the Abbey, but also men skilled in their use (Bachrach 2001:57).

... bishops and abbots were also warlords who waged war, and not least because weapons, from throwing machines for stone missiles to lances and swords, were produced at the episcopal seats and even more in the large abbeys (Verhulst 2002:78-84).

Blacksmiths living on Abbey or aristocraticy lands, could be obliged to pay land rent with lances. Numerous abbeys produced weapons: St. Gallen, Lorsch, Fulda, Corbie, St. Riquier, St. Quentin, Bobbio, Vincenzo al Volherno, and others (Verhulst 2002:78-79).

http://jenny-rita.org/Annestamanus.pdf

Det borde gottgöra dom uppgifter som framkommit om Karl den Stores bundsförvanter i England under 780- och 790-talen. Att använda kloster till militära syften - från vapenproduktion till depå ("förhandslager") av vapen, pengar och alla andra, nödvändiga resurser - lär alltså vara väl belagd i dom frankiska annaler. I Norge har man tydligen varit mån om dessa förhållanden sen början på 90-talet. Förhoppningsvis kommer man numer uppfatta dessa nyanserade realiteter också öster om Kölen. 

Se förövrigt dom källor jag redan refererat, som "Nordsjöns Kungar 250-850”, artiklarna av Björn Myhre och Per Hernäs och det senare seklets publikationer av professor Torgrim Titlestad.

[Karlfredrik]

Låg inte vapensmedjorna utanför klostren? Finns det något arkeologisk fynd av vapensmedja innanför murarna?
Vad jag har sett från engelska kloster låg smedjorna utanför klostermurarna. Att biskoppar kunde delta av krig mot "otrogna" är ju väl känt sedan tidigare.

[Boreas]

Hursomhelst ändrar inte produktionslokal och depåns placering - i relation til huvudbyggnaden - väsentlig roll, så länge det ligger på klostrets lokaliteter och under abotternas fulla kontroll. Angreppet på Lindisfarne var inte riktad mot en byggnation, men en institution. 

[Karlfredrik]

Hur vet du att vapentillverkningen var under abbotens kontroll?

[Karlfredrik]

Tidigare citerade frankiska annaler från 800-talet om att munkar och nunnor som sålde vapen och hästar till vikingarna var undantagna för dödsstraff tyder väl snarare på okontrollerad vapenhandel?

[Boreas]

Hur vet du att vapentillverkningen var under abbotens kontroll?

Anges i två av citaten från Anne S. - ovan.

Om citaten stämmer med värkligheten lär det ha varit abbotarna i diverse kloster som ansvarat för en infrastruktur av många kloster, speciellt i Frankrike under Carlemagne, som gjorde "lansar, svärd och kastmaskiner".

Än vidare anger Stalsberg att både abottar om biskopar var centrala aktörer i såväl vapenproduktion som mobilisering av soldater och aktiv ledning i krig. Se ovan.

Att därefter lansera teorier om att alla dåtida kloster stått utanför alla militära och politiska kommandolinjer - och även haft full autonomi - blir knappast seriöst.  I bästa fall hittar man endera kloster som sluppit delta i dom gedigna militära operationer som kejsaren och hans legoknektar organiserade - genom såväl påve som biskopar och abottar.

När munkarna slipper bli soldater och gå i krig är ena orsaken att dom behövs i de bakre leden, som lokala ledargrupper inom produktion och infrastruktur. 

Vill man därefter teoretisera omkring enstaka detaljer - så som silverdepåns, matdepåns eller vapendepåns exakta placeringar i relation till klostrens fysiska ytterväggar och eventuella ringmur - ber man inte om ett konstruktivt avklarande på huvudfrågan, men om en detaljstudie och en ordklyvning som knappast leder någonvart.

Såframt Stalsberg återger sina källor korrekt är huvudpoängen i Svens invändning - som citerat - härmed avklarad.

[Karlfredrik]

Men, Stalsberg återger inga orginalkällor utan citerar två böcker i ämnet. Det intressanta är vad dessa två författare baserar sina påstående på.

[Jotuni]

Fann följande mycket roligt text om vikingatiden några dagar sen.

Om din pappa är bonde och traktorn skulle gå sönder.
Vad skulle han göra då om han levde på vikingatiden?
Han skulle ge sig ut med grannarna och plundra i kanske London och sedan köpa en ny traktor!

http://www.ungafakta.se/lattlast/vikingar/

[Boreas]

Under senaste sekel har amerikanska forskare presenterar en något annan bild av vikingatiden än den man fortfarande får från Holywood. Redan år 2000 gav Fitzhugh och Ward ut ett betydligt bidrag till en mer nyanserad  förståelse av vikingtiden, kallad  "Vikings: the North Atlantic Saga".

Sist ute är Robert Ferguson, som i 2010 gav ut boken "The Vikings".

The so-called Viking Age—roughly between 793 CE, with the raid on the island of Lindisfarne, and 1066, with the Battle of Hastings—got under way when the sea-faring Norsemen began their marauding infiltrations of the British Isles and the European continent, venturing as far as Muslim Spain and Constantinople. The motivation for their movement south is sometimes attributed to the overpopulation and scant resources of their Scandinavian homelands, but Ferguson debunks this idea, advancing the case of holy war in retaliation for the slaughter of Saxons by the crusading Christians under Charlemagne.

...

Ferguson notes how the study of place-names reveals the extent to which the Vikings seized control. He looks at Viking culture and pre-Christian beliefs, such as their rich cosmology and myths, skaldic verse, strong sense of communal responsibility, a view to an afterlife evident from burial ceremonies and an ingrained employment of law—the Danelaw. The author also examines King Harald Bluetooth’s monument to his conversion, the pyramidal rune-stone in Jelling, Denmark. Ferguson’s scholarly study requires close attention, but the intellectual rewards are plentiful. 

https://www.kirkusreviews.com/book-reviews/robert-ferguson/the-vikings/

[Vetgirig]

Har inte haft möjlighet att läsa boken.
Har Ferguson noterat de nyligen kända kristna regionerna Himmerland (fr ca 800) och Jumne/Odermynningen (greker, efter 850?). I texten om Poppo, så nämns om avfallna kyrkor och kristna. D v s att det kristna före Poppo, som inte underställde sig Hamburg-Bremen och därmed erkände Påven som den främste bland biskopar.

Det finns alltså ytterligare en dimension utöver offensivt försvar i de vikingatida anfallen. Att försvara sina religioner, både en kristen och icke kristen.

[Boreas]

Men, Stalsberg återger inga orginalkällor utan citerar två böcker i ämnet. Det intressanta är vad dessa två författare baserar sina påstående på.

Stalsberg har själv studerat originalkällor från klostren i N-Europa - och tydligen haft jämn kontakt med kyrkohistoriker i Norge och Frankrike. I artikeln från SPOR 2, 2007 har hon även återgett en ritning av klostret St. Gallen, anno 820, där det lär framgå att man inom klostrets murar haft såväl järnsmide som sköld- och svärdmakare:

http://www.ntnu.no/documents/10476/62052/spor_2007_2.pdf

[Boreas]

Arkeologen Stalsberg har genom ett långt forskarliv fått ett grundligt koll på äldre medeltid. I det här fallet har hon även fått tillgång på originalkällor från klostren i N-Europa. Under tiden har hon tydligen haft jämn kontakt med auktoriteter såväl som historiker inom katolska kyrkan.

I den angivna artikeln från SPOR 2, 2007 har hon återgett en ritning av klostret St. Gallen, anno 820, där det lär framgå att man inom klostrets murar haft såväl järnsmide som sköld- och svärdmakare. Orsaken var att biskopar och abbedar också fungerade som krigsherrar inom det växande franko-romanska imperium:

VÅPENPRODUSENTAR

Biskopen gav viktig opplysning, for biskopar og abbedar var også krigsherrar i Frankarriket. Våpen vart produserte ved bispeseta og særleg i dei store abbedia. Smedar som budde på land som tilhørte abbedia, kongen eller adelen, kunne betale jordleie med våpen som dei smidde sjølve.

Ein stad betalte ein smed sju spydoddar i året. Det var mange abbedi som laga våpen, mellom dei var St. Gallen (Sveits), Lorsch, Fulda (Tyskland), Corbie, St. Riquier, St. Quentin (Frankrike), Bobbio, Vincenzo al Volherno (Italia).

http://www.ntnu.no/documents/10476/62052/spor_2007_2.pdf

Ett lärdomssäte eller ariansk kloster i som övertagits av den katolska kulten kunde mao. utgöra ett hot mot den rådande samhällsordningen - i såväl politisk som militär mening. Som tidigare redovisat var det just en sådan situation som föranledde dom skandinaviska truppernas deltagande i dom arianska northumbrernas motståndskamp - och attack mot Lindisfarne, m.v.

I det större perspektiv handlade alltså vikingatidens politiska och militära konflikter om herradömen över dom större handelsvägarna i Nord-Europa. Därnäst rörde det sej om britternas, skandinavernas och vendernas politiska frihet och ekonomiska självständighet.

Dom första berättelser om dom nordiska kungadömen som samlar 'vikingar' till dåd härrör alltså från 770-talet, under Harald Hildetands och Sigurd Rings tid, då man gör en försvarsallians till ett gemensamt motstånd mot dom framryckande katolska armèer. och samlar tränade slagkämpar från alla Östersjö-landen, jämte Frisland och Norge - till större enheter gemensamt motstånd mot "frankerna".   

[Vetgirig]

Om de tidiga kristna bland västnordborna var arianer är inte helt enkelt att fastställa.

Lika väl finns goda tecken på att man var britonskt kristna alternativt iriskt kristna. Observera att dessa kristna var ursprungskristna från tiden från det romerska England. När kristendomen återkommer ca 600, så är det i form av en påvestyrd romersk katolicism (som inte ännu helt funnit sina former). Kungen av Kent, och motsvarigheterna allt sedan tidig bronsålder , har alltid idkat handel med västeuropas fastland, vilket omkring 600 var hotat, genom att Romersk Katolska kyrkan genom frankerna lade sig i handeln. Såvida inte kungen av Kent gifte in sig i den frankiska kungasläkten, underförstått att kungadottern fick ta med sig sin biktfar med assisterande präster. Detta blev den andra segerna för Romersk Katolska kyrkans nya expansionsstrategi (Frankernas "kristnande" var den första). Kungarna i de engelska småkungadömena kunde i Whitby 656 enas om att de skulle stödja Romersk Katolicismen, men som nämnts var allmänna menigheten iriskt eller britonskt kristna.

I Himmerland står i en 1100-talskyrka en sten, som enligt texten var lagd som monument över den iriske prästen Patrik, vilken så småningom accepterades som helgon. Denne präst, som dog i Iona kloster, var dock redan långt innan Romersk Katolikernas helgonförklaring ett helgon bland de iriskt kristna och även bland de britonskt kristna. I analerna från Iona omnämns ett frutansvärt plundringsanfall mot Iona 830. Någon gång kort före 830, så hade Romersk Katolska kyrkan lyckats tillsätta en abott för Iona, som var iriskt eller britonskt kristen. Det märkliga är att den plundrande flottan inte tog med sig några dyrbarheter av guld, silver, ädla tyger, förnäma böcker etc. De snodde relikerna efter Patrik och hans gravmonument. Ingen lär ha dödats.

Detta monument har för några år sedan alltså hittats i en kyrka i Himmerland, Jylland. Vilka andra än en iriskt/britonskt troende kristen storman skulle skicka en plundringsflotta till Iona, för att enbart röva ett stenmonument och skelettdelar av en kristen präst? I samband med berä'ttelsen om Poppo, så sägs ju att det fanns kyrkor på Jylland, men underförstått inte Romerskt Katolska, så de ansågs vara "avfälliga". Liknande säger Adam i Gesta... i någon mening.

På Bornholm skulle rundkyrkorna kunna vara bevis för arianism. Symbolik och konstruktionsdetaljer i kyrkorna finns i paralleller inom Toulouse-regionen, som är ett känt näste för arianism (tillsammans med Galicien). Alternativet är kopplingar till de Grekisk Ortodoxa församlingarna i och runt Jumne (Odermynningen), vilka nämns i Adams Gesta... som "greker".

Situationen bör dock ha varit komplex, då det knappast bör varit alla, som var kristna bekännare vid tiden.

[Vetgirig]

Om överfallet på Lindisfarne kunde sägas vara det första av sitt slag och totalt sakna föregångare så vor det möjligen relevant att disktura en möjlig "trigger" för detta, och i detta söka lösningen i europeisk storpolitik.

Råkade på detta när jag sökte annat. Lindisfarne var kanske först i sitt slag, men framförallt chockerande för att piraterna rövade mässkrudar, kyrksilver och framförallt alla böcker. Några munkar eller lekmannabröder till saligheten var inte något märkligt, men allt det "heliga", var en annan femma.

Sedan hade de Brittiska öarna dessförinnan plågats av återkommande attacker på 780-talet, varav 2 st är klart dockumenterade. Men när de drabbade inte var högättade, kunglig egendom eller kyrklig egendom, så gav de inte särskilt stort eko.

[Hans Menzing]

Om vi skulle återgå till den ursprungliga frågan så ger Carl Thomas redan i andra inlägget den bästa förklaringen. Krönikörerna då, liksom journalisterna idag, skrev inte om den vardagliga lunken, utan om våld och annat som fångar intresset. Så de berättelser som finns bevarade speglar inte alls hur livet var på den tiden. Liksom TV och tidningar inte ger en riktig bild av livet idag.
Samma sak gäller andra tider och andra krönikörer. Detta gör att vi måste vara mycket försiktiga när vi använder gamla texter.