Har vi inte redan gått igenom allt det här förut?
AndreasE. På din sida har du inga verkliga bevis för ett tempel i Uppsala. Du har sagor.
Adam av Bremen kan ifrågasättas, men hans text kan knappast kallas en saga. Han är samtida med det han beskrivet, han uppehöll sig i Skandinavien och träffade utan tvekan människor som hade varit i Mälardalen.
Själv så har jag ingen klar åsikt i frågan om det fanns ett tempel i Gamla Uppsala på 1000-talet. Som jag har skrivit flera gånger är tanken på ett hedniskt tempel så sent problematiskt. Samtidigt så måste man förhålla sig till Adams text, och det är svårt att förkasta den helt. Dessutom måste man förhålla sig till att Sveriges största kyrka byggdes på platsen för Adams tempel bara ett 50-tal år senare, och att arkeologiska utgrävningar visat att det stått flera byggnader på samma plats tidigare.
Sedan lämnar du Sigtuna i ditt senaste inlägg eller ser det som en separat plats utan samband med Uppsala. Finns inte en chans att en stark makt i Uppsala med hednisk kult hade tillåtit att ett kristet Sigtuna hade etablerats.
Jag lämnade inte Sigtuna, men varje inlägg får bara vara 4000 tecken långt. Jag har aldrig sagt att Sigtuna skulle vara en separat plats utan samband med Gamla Uppsala (jag antar att det är diskussionen om "viktiga platser" du refererar till?), däremot så ser jag dem inte som
samma plats. Kungamakten i Mälardalen på 1000-talet hade uppenbarligen intressen i både Sigtuna och Gamla Uppsala (liksom massa andra platser). Gamla Uppsala ägdes troligtvis helt av kungaämbetet, och Sigtuna grundades av kungamakten och hade en mycket viktig kungsgård.
Däremot så förstår jag inte riktigt vad du menar med den andra meningen? Det mest tyder väl på att samma makt satt i Uppsala som i Sigtuna (jag är ingen expert på alla teorier om "småkungar" eller "medkungar", men jag har svårt att se hur två diametralt motsatta kungamakter skulle sitta så nära varandra). Jag har redan tidigare nämnt
synkretism. Religionskiftet skedde inte tvärt och hos hela befolkningen på en och samma gång. En kungamakt i Mälardalen på 1000-talet var tvungen att förhålla sig till detta. Om kungamakten hade beslutat sig för att bli kristen mot slutet av 900-talet när Sigtuna grundlades, så fanns det ju inget "Uppsala" som motsatte sig detta, för samma människor hade kontroll över Uppsala. Det intressanta är ju snarare att man enligt Adam inte lade ner kulten i Uppsala när den sociala eliten övergick till kristendom. Varför det i sådana fall inte skedde kan vi ju än så länge bara spekulera om, men i analogi med andra religionsövergångar (tex Roms officiella kristnande på 300-talet) så var det nog politiskt motiverat att låta den säkert stora mängden hedniska bönder som fortfarande levde i Mälardalen behålla sina viktigare kultplatser för en tid, och kanske även som kung deltaga i vissa ceremonier.
För den sociala eliten i slutet av järnåldern och tidiga medeltiden så fanns det viktiga politiska fördelar att ta upp kristendomen. Det gav legitimitet i kontinentala regenters ögon och därmed tillgång till politiska, ekonomiska och äktenskapliga allianser. Det öppnade för ökad handel med redan kristnade regioner söder om Östersjön. Samtidigt så fanns det politiska fördelar med att inte försöka slå ned den lokala kulten med våld eller tvång. Elitens makt var relativt svag och man behövde de fria böndernas stöd. Det fanns därför goda anledningar att låta de som fortfarande var hedningar utöva sin kult och kanske även själv deltaga när det behövdes, samtidigt som man började bygga upp en kristen organisation i takt med att den kristna befolkningen blev större.