Nya fynd i Gamla Uppsala

[AndreasE]

Hur tänker du dig att denna bro/spång skulle se ut? Det handlar ju om stora stolpar i en rak rad med fem meter emellan. Jag kanske har dålig fantasi, men jag förstår inte riktigt hur den skulle sett ut. Och varför skulle stolparna i en spång behöva hundratals kilo sten som stöd?

Och varför denna spång? Marken den gick över var till största delen inte blöt utan fullt tjänlig som väg/boplats/etc. Det finns alltså ingen praktisk anledning till en spång. Dessutom, troligtvis har stora mängder varor fraktats längs denna väg, så en smal spång förefaller snarare opraktisk än någonting annat.

Personligen har jag svårt att tro att det rör sig om nån ceremoniell pelararkad eller avgränsning. Det måste röra sig om någon slags konstruktion.

Varför har du svårt att tro att det skulle kunna röra sig om en ceremoniell pelarrad? Jag säger inte att det är det, men vad gör det osannolikt enligt dig? Gamla Uppsala är utan tvekan en starkt monumentaliserad plats. Varför skulle man inte som ett led i denna monumentalisering välja att markera platsens gränser och infartsvägar på ett sätt som skilde ut platsen från sitt omland? Oberoende av om det handlade om enkla "totempålar" (säkerligen konstfärdigt snidade) eller någon sorts pallisad så lär storleken varit själva poängen. De stora mängderna sten tyder på att konstruktionen var av ansenlig höjd eller vikt.

Som sagt, jag vet inte vad fundamentsraderna var för någonting. Men jag är mycket tveksam till att det var någon sorts bro eller spång. För mig förefaller någon sorts ceremoniell funktion mer sannolik.

[Yngwe]

Jag tror att vi alla kan gissa vilka sorts ambitioner du syftade på, men jag ska inte lägga ord i din mun. Om du säger att det var mediala intresse du syftade på så är det säkert så.

Självklart var uppmärksamhet ledordet.  Som så ofta!

[Stenhög]

Hur tänker du dig att denna bro/spång skulle se ut? Det handlar ju om stora stolpar i en rak rad med fem meter emellan. Jag kanske har dålig fantasi, men jag förstår inte riktigt hur den skulle sett ut. Och varför skulle stolparna i en spång behöva hundratals kilo sten som stöd?

Jag hade tänkt mig något som liknar en nutida cykelväg som går över sankmark, dvs en 2 meter bred lång 'brygga'. Sen måste allt som byggs på en leråker förankras, så stenskoning och grova dimensioner är en självklarhet hursomhelst. Fem meters avstånd på pelarna är lämpligt för en standardlängd på 6 meter för de längsgående balkarna.

Och varför denna spång? Marken den gick över var till största delen inte blöt utan fullt tjänlig som väg/boplats/etc. Det finns alltså ingen praktisk anledning till en spång. Dessutom, troligtvis har stora mängder varor fraktats längs denna väg, så en smal spång förefaller snarare opraktisk än någonting annat.

En väg över en leråker måste alltid förstärkas vid en större bebyggelsekoncentration, så frågan är snarare hur de löste problemet. Kavelbro eller vägbank är de mest ekonomiska alternativen, men om nån ville göra ett skrytbygge var det här en lämplig plats för ett sånt tilltag.

Varför har du svårt att tro att det skulle kunna röra sig om en ceremoniell pelarrad? Jag säger inte att det är det, men vad gör det osannolikt enligt dig? Gamla Uppsala är utan tvekan en starkt monumentaliserad plats. Varför skulle man inte som ett led i denna monumentalisering välja att markera platsens gränser och infartsvägar på ett sätt som skilde ut platsen från sitt omland? Oberoende av om det handlade om enkla "totempålar" (säkerligen konstfärdigt snidade) eller någon sorts pallisad så lär storleken varit själva poängen. De stora mängderna sten tyder på att konstruktionen var av ansenlig höjd eller vikt.

Som sagt, jag vet inte vad fundamentsraderna var för någonting. Men jag är mycket tveksam till att det var någon sorts bro eller spång. För mig förefaller någon sorts ceremoniell funktion mer sannolik.

En avgränsning av området rör det sig knappast om då fundamenten är längs vägsträckningen och ville de skapa en rumsbildning i landskapet vore det avsevärt enklare att plantera träd.
En totempålerad eller något annan 'utsmyckning' skulle kunna vara ett alternativ, men en bra väg måste byggas hursomhelst. Om arkeologerna på plats hittar en orörd del av vägen från samma tid som groparna kan vi få svaret rätt omgående.

[AndreasE]

Jag hade tänkt mig något som liknar en nutida cykelväg som går över sankmark, dvs en 2 meter bred lång 'brygga'. Sen måste allt som byggs på en leråker förankras, så stenskoning och grova dimensioner är en självklarhet hursomhelst. Fem meters avstånd på pelarna är lämpligt för en standardlängd på 6 meter för de längsgående balkarna.

Hur skulle en två meter bred "brygga" hållas uppe av en enkel rad stolpar? Borde man inte i sådana fall ha en dubbel rad? Alla exempel av sådana kavelbroar eller bryggor jag känner till från tex våtmarker där trä bevarats bärs av stolpar på båda sidor av konstruktionen.

Nja, stolparna i hus i lermark kräver generellt sett inte samma sorts fundament som dessa fundamentsrader uppvisar. Leran runt Uppsala är dessutom väldigt styv (ett riktigt helvete för arkeologerna) så den ger god stabilitet utan överdrivna fundament till stolparna i huskonstruktioner. Dessa rader ligger dessutom i både lermark och morän.

En avgränsning av området rör det sig knappast om då fundamenten är längs vägsträckningen och ville de skapa en rumsbildning i landskapet vore det avsevärt enklare att plantera träd.
En totempålerad eller något annan 'utsmyckning' skulle kunna vara ett alternativ, men en bra väg måste byggas hursomhelst. Om arkeologerna på plats hittar en orörd del av vägen från samma tid som groparna kan vi få svaret rätt omgående.

Nja, tre av raderna ligger längs Vattholmavägen (de utgör möjligtvis tre delar av samma rad), men två gör vad vi vet det inte. Den ena går över fältet söder om högåsgravfältet, och den andra följer gravfältets södra kant. Dessa verkar snarare rama in området söder om gravfältet än följa en väg.

Vi har inga bevis för att man planterade träd i Skandinavien på järnåldern. Det är möjligt att man gjorde det, men vi kan inte anta att så var fallet. Dessutom lär "enkelhet" varit irrelevant i sammanhanget. När man monumentaliserar någonting så vill man inte att det ska se enkelt ut, hela poängen är att det man gör ska imponera. Rader med höga, resta, snidade stolpar eller eller pallisader imponerade nog betydligt mer än en rad av träd. Allén som koncept förefaller dessutom ha sitt ursprung i barockens Frankrike. Det betyder inte att den inte kan ha funnits tidigare, men det gör de mindre sannolikt.

Tyvärr så ser det mörkt ut på väg-fronten. Den moderna Vattholmavägen har i stort sett samma sträckning som den förhistoriska, och har där man hittills grävt utplånat alla spår efter de äldre vägkonstruktionerna. Stolphålen har överlevt för att de är nedgrävda en ordentlig bit under den förhistoriska marknivån. I åkermarken lär plöjning ha lett till samma resultat. Men vem vet, kanske får man tur i framtiden.

[Carl Thomas]

Stolprader kan med ett kanske lite slarvigt ord kallas för staket. Staket sätts upp av olika anledningar för att avgränsa någonting. De stolprader som hittas i GU verkar vara tre sidor av en möjlig rektangel.

Om vi då spekulerar att det är en rektangel vi hittat, alltså ett område som är avgränsat från sin omgivning, oavsett sin form - så bör vi börja fundera på varför detta staket byggdes - skulle det stänga ute någonting, eller, skulle det stänga inne någonting?

I den eventuella rektangeln låg för inte så länge sedan en sjö som blev allt mindre tills den torkade upp helt efter dikning. Hur stor var denna sjö runt år tusen?  Hur djup var den? Varför byggde man staket runt den - om det nu var det man gjorde?

Eldstäder finns utanför stolpraden/erna, inte innanför, alltså inte på den sida som sjön finns på.

Någonting bör ha funnits på sjön, vad kan vi bara spekulera över än så länge, men oavsett vad det var bör vi finna spår av det ungefär mitt i sjön. Det behöver inte vara byggnadsrester, sjön kanske bara användes när den var istäckt? Men spår bör finns om många människor vistades även på is.  Kanske var det ett religiös skådespel? Oavsett vilket, folk har tappat saker och ting. Mycket folk tappar många saker under årens lopp - på ett litet område. Kanske offrades det någonting genom ett hål i isen?

Ovanstående är en spekulation naturligtvis. Poängen är frågan, stängdes någonting ute - eller stängdes någonting inne?

Thomas

[AndreasE]

Eh, jag är osäker på att det skulle ha funnits en sjö på den södra slätten under järnåldern. Jag har faktiskt för mig att denna var torrlagd under den period som det handlar om.

Jag måste även påpeka att denna potentiella "sjö" i sådana fall låg utanför denna "rektangel" som stängslades in av fundamentsraderna.

[Carl Thomas]

Det är möjligt att du har rätt. Jag har sett kartor beräknade efter landhöjningen, som visar en sjö just här runt år 1000. Naturligtvis kan kartorna vara fel. En skiss från 1600 talet visar en bäck med ev vattensamling mitt i området söder om gravfältet. Jag ser det alltså som mycket möjligt att det låg en sjö här 600 år tidgare. Sjön verkar ha varit inhägnad av stolprader på i alla fall tre sidor.

Grunda sjöar blir med tiden myrar. Myrar dikas ut och blir till åkermark. På karan drån 1600 talet finns en liten vattensamling mitt i området kvar. En senare karta visar ett lite område som verkar vara just det område dör vattensamlingen fanns, den har så torkat ut genom dikning (?) och nu blivit åkermark. Tydligen ganska lång tid efter att övrig mark torkat ut eftersom den markeras som ett eget område, kanske till och med instängslad?

Detta är alltså en spekulation att fundera över. Vi vet att offer dränktes kanske var det i denna sjö?

Thomas

[Boreas]

Detta är alltså en spekulation att fundera över. Vi vet att offer dränktes kanske var det i denna sjö?

Thomas

Vet?

Vilka källor baserar du denna vetskap på?

[Carl Thomas]

var det inte Adam som skrev om offerkällan där man dränkte jungfrur? Boreas? Eller minns jag fel?

Thomas

[Carl Thomas]

Tre äldre kartbilder.

Bild 1 visar en sjö söder om gravfältet. Var denna karta kommer ifrån och när den är ritad vet jag inte.

Bild 2 är Rudbecks karta från ca 1670. Där sjön på bild 1 låg finns nu en bäck och en vattensamling i en markerad sänka.

Bild 3 är Peringskölds karta från 1709. Området söder om Gravfältet är nu utdikat och där vattensamlingen var en generation tidigare finns nu en inhägnad av något slag? Eventuellt är det diken som omger den tidigare vattensamlingen år 1709.

Kartorna ger mig en bild av ett skeende, hur bäckar runnit, var vattensamlingar funnits, osv.

OM jag rätt förstått hur dessa stolprader stått så omsluter de den sjö som visas på karta 1.

Gravfältet har alltså varit en ”halvö” omgiven av vatten som hängde ihop med ”fast mark” med en smal landremsa öster om Tingshögen.

Återigen, detta är en ren spekulation, baserad på kartorna ovan, stolpraderna och en karta över landhöjningen som visar en sjö där dessa kartor också visar en sjö omkring år 1000.

Thomas

[Boreas]

var det inte Adam som skrev om offerkällan där man dränkte jungfrur? Boreas? Eller minns jag fel?

Thomas

Har du gett Adam status som en objektiv, sanningsenlig historiograf vad gäller hedendomens kulturella grundvärden och traditioner?

Går det att förklara eller styrka hans beskrivning av hedendomens "vidriga riter" - som annat än renodlat, politisk propaganda?
 

[Boreas]

Det jag däremot tycker är intressant är att vi nu alltså har ytterligare ett gravfält med elitindikationer i Uppsala-området. Utan att ha gjort någon djupare analys så förefaller frekvensen av dessa platser vara mycket hög, på ett sätt som jag skulle gissa endast påträffas i ett fåtal områden runt om i landet.

För mig är det extra intressant, då jag för bara tre år sedan var med och undersökte ett gravfält exakt 1 km NÖ om Gnista där vi också hittade en hjälm i en grav, den gången i en på ytan helt omarkerad grav.

Vi har alltså på Uppsalaslätten, längs Fyrisåns sträckning Fullerö, Valsgärde, Gamla Uppsala, Gnista, Danmark, Ultuna och längs Ekoln, Alsike. Inte så lång söder ut kommer platser som Fornsigtuna, Åshusby och Runsa. För att inte prata om alla de mindre kända men rika fynd som gjorts på andra platser i området.

En sådan fynd-täthet är sällsynt - åtminstone på fenno-skandiska halvön.

Jag undrar om här finns liknande komplexitet på samma (eller mindre mindre) landyta i NV-Europa - under folkvandrings- och merovingertid? 

Kan ett så geografiskt litet område ha understött en så, vad det verkar, stor elit?

Det verkar ju så.

Hövdingar i ett ättesystem där rättigheter och plikter går i arv - råder för olika familj-grenar. Dessa tar gärna hand om olika uppgifter - efter landskap och ort - från fiskeri och lantbruk till söm och snickerier, båtbyggen, metallsmide, hästavel, handelsfärder, lagfarter, nyheter och forn-historia. När ätten växt till och 'gjort landet fruktbart' uppstår under tiden ett 'rike' av familj-grenar från samma 'stamfader' och 'arnmoder'. Fenomenet kallas gärna en kultur och/eller en civilisation, fast dom flesta fortfarande omtalar dessa samfund som kungadömen - efter ättens manliga överhuvud.

Lägger man sagornas kosmologi till grund kunde ätterna växa i rikedom eftersom den ena generationen konsekvent byggde på arven från dom dom tidigare generationer - i lärdomstraditioner som överförde traditionernas rön, kompetens, kunskaper och lagar genom ett hundratals generationer.   

[Boreas]

Nu berättar Gutasagan om en koalisation/fusion mellan svear och götar. Efter den tid kommer Uppsala öd - och därmed Mälardalen att få en större, kunglig byråkrati.

Jag har tidigare argumenterat för att denna fusion inträdde under folkvandringstid - då Gautrek (götarnas reiks/rex) efterföljs av Alrek och Eirik, den senare av Ynglinga-ätten.

Under tiden dyker Beowulf och Rolf Krake upp i Uppsala, medan nya goter/germaner och vender/vandaler flyttar in i det kollapsande romerska riket - till England och Frankrike, jämte Balkan, Spanien och Algeriet.

I materialet från Sverige ser man endera tydliga ändringar under ikring 500-talet, vilket en rad seriösa arkeologer beskrivit och funderat ikring. När man numer anser att såväl goter som vandaler härstammat från Skandinavien är det väl en vanlig form för konsekvenstänk att se ett samband mellan 400-talets ut-vandrande götar eller vender - och 400-talens in-vandrande ostro-goter, visi-goter och vandaler.

Att Jordanes uppgifter i fallet på senare decennier bestridits ändrar inte det faktum att arkeologin nu berättar att början på 500-talet visar en demografisk ändring som vittnar om att en avfolkning - typ migration - hade skett, från såväl Hälsingland som Östgötaland.

I ljus av det nya "Uppsala öd" får man alltså utgå från att Mälardalens position - och behov för högbildade adelsfolk med "elitfunktioner" - förökades rejält. Forntidens konstitution och ämbetsverk var - så långt vi vet - funktioner ur adliga dynastier och dessas familjära traditioner.   
 

Eller handlar det om ett mindre antal människor/familjer som rör mellan olika platser i landskapet? Eller är det så att det vi idag ser som "elit" snarare är att jämföra med "övre medelklass" idag, och att alla dessa "rika" gravar snarare speglar en spridning av "elitindikationer" ner bland samhällsskikten? I sådana fall, varför förefaller denna yngre järnåldersmedelklass så mycket "rikare" än medeltidens motsvarighet, de självägande bönderna?

Bra analyser kan ge närmast själv-lysande frågor. 

Frågan är ju iofs. gammal, men din analys är ny: Vad gick förlorad efter dom krigsförluster, plundringar och bränder som försiggick då skandinaverna förlorade sina hemland, riken och kulturtraditioner - "till främmande herrar"?

Vi vet att den franco-romanska (katolska) alliansens erövring av Tyskland, Holland, Britiska öarna, Skandinavien och Östersjön skedde under vikingatidens slutfas. Desverre er det meget lite vi vet om dom eldgamla kultur-traditioner man då förlorade...

Vad hade de stora centralplatserna som GU, och kanske Fornsigtuna och Åshusby, för roll i detta nätverk av rika platser?

En rad gamla rim och sägner talar om ynglingarnas rituella (konstitutionella) centrum i Uppsala, ledt av en kungslinje vars hemgård kallades "Sig-tuna". Man skiljde redan då på riksrådets (hovets) officiella residens - i Uppsala - och riks-chefens egen hemgård/hemort på Sigtuna. På denna tid lär såväl kungar som trälar haft fasta hemadresser.   

Tacitus förklarar att Si-thonerna  ('Si-tunerna'?) som ett ledande skikt redan bland romertidens Sveoner. Enligt den romerska historiografen bodde dessa sveoner - och deras sithoner - norr om "goternas kungadöme".

http://samla.raa.se/xmlui/bitstream/handle/raa/1914/1962_193.pdf?sequence=1

Dom forn-nordiska källorna är mao. inte ensamma om att beskriva skandinaviska etniciteter (ätter) som ärftliga monarkier. Samma omkväde återgår i Beowulf och Widsith, såväl som Jordanes och Tacitus.

[Carl Thomas]

Boreas, här har vi faktiskt ett praktexempel 

Om kartan inte överensstämmer med terrängen så gäller -  kartan 

Thomas

[Marty]

Först vill jag poängtera ett Uppsala med dess omland är riktigt spännande. Sen är väl det så att samma elitmiljöer finns exempelvis I Östfold och på Gotland under samma period. Andreas pekar helt riktigt ut metalldetektering som en faktor som kan ha fått Uppåkra att framstå som mer fyndrik än andra regioner/platser. Samma försiktighet måste vi använda för Uppland då motsvarande högar/gårdar/centralplatser i andra landskap I princip inte är undersökta överhuvudtaget. Under de senaste 50 åren har mig veterligen bara en "storhög" (ca 20m) grävts i VG, den på Kållandsö. Högen och gården intill ger en fyndbild som är oerhört lik en motsvarande miljö i Uppland. De små grävningar som skett i Husaby, Gudhem och Varnhem indikerar mycket rika storgårdar med lång kontinuitet. Jag tror vi skall utgå från att samma rika kultur som Uppland uppvisar under vendeltid är spridd i alla rika jordbruksbyggder i Skandinavien. Det är sedan graden av forskning/utgrävningar som skiljer sig.

Marty

[gangrade]

Först vill jag poängtera ett Uppsala med dess omland är riktigt spännande. Sen är väl det så att samma elitmiljöer finns exempelvis I Östfold och på Gotland under samma period. Andreas pekar helt riktigt ut metalldetektering som en faktor som kan ha fått Uppåkra att framstå som mer fyndrik än andra regioner/platser. Samma försiktighet måste vi använda för Uppland då motsvarande högar/gårdar/centralplatser i andra landskap I princip inte är undersökta överhuvudtaget. Under de senaste 50 åren har mig veterligen bara en "storhög" (ca 20m) grävts i VG, den på Kållandsö. Högen och gården intill ger en fyndbild som är oerhört lik en motsvarande miljö i Uppland. De små grävningar som skett i Husaby, Gudhem och Varnhem indikerar mycket rika storgårdar med lång kontinuitet. Jag tror vi skall utgå från att samma rika kultur som Uppland uppvisar under vendeltid är spridd i alla rika jordbruksbyggder i Skandinavien. Det är sedan graden av forskning/utgrävningar som skiljer sig.

Marty

Ett av de vettigaste inläggen på länge!
Det finns väl inte så många spår efter några större riken i vårt land före vikingatidens slutskede. Då känns det nästan självklart det fanns en mängd mindre "riken" eller intresseområden om man så vill. Och eftersom hela den germanska elitens värld är likartad så måste ju också "våra" lokala eliter vara väldigt lika. Och följdaktligen bör deras miljöer också vara väldigt lika. De var ju knappast isolerade från varandra.
/Stefan

[AndreasE]

Först vill jag poängtera ett Uppsala med dess omland är riktigt spännande. Sen är väl det så att samma elitmiljöer finns exempelvis I Östfold och på Gotland under samma period. Andreas pekar helt riktigt ut metalldetektering som en faktor som kan ha fått Uppåkra att framstå som mer fyndrik än andra regioner/platser. Samma försiktighet måste vi använda för Uppland då motsvarande högar/gårdar/centralplatser i andra landskap I princip inte är undersökta överhuvudtaget. Under de senaste 50 åren har mig veterligen bara en "storhög" (ca 20m) grävts i VG, den på Kållandsö. Högen och gården intill ger en fyndbild som är oerhört lik en motsvarande miljö i Uppland. De små grävningar som skett i Husaby, Gudhem och Varnhem indikerar mycket rika storgårdar med lång kontinuitet. Jag tror vi skall utgå från att samma rika kultur som Uppland uppvisar under vendeltid är spridd i alla rika jordbruksbyggder i Skandinavien. Det är sedan graden av forskning/utgrävningar som skiljer sig.

Marty

Nu skrev jag faktiskt inte att Uppsala-området skulle vara unikt, utan att det är ett av få områden med denna täthet av elikindikationer. Självklart finns det andra områden - delar av tex VG (framför allt under folkvandringstid som förefaller väldigt rik i VG) osv, och förstås områden i våra grannländer. Observera dock att jag inte talar om Uppland, utan bara Uppsalaområdet (igentligen Fyrisåns nedre dalgång och Ekoln). Ett stort område som tex hela VG, Östfold eller Gotland är alltså inte en bra jämförelse.

Självklart finns samma rika vendeltida kultur som i Uppland spridd över hela den jordbrukande delen av Sverige (och Norden). Ingen ifrågasätter Gudhem eller Varnhem eller någon annan fantastisk plats.

Sen håller jag bara delvis med om din poäng med undersökningsgrad. Ingen storhög har undersökts i Uppsala-området på 70 år, och det totala undersökta antalet är inte större än fyra eller fem (varav 4 ligger i GU). Gamla Uppsala och Fornsigtuna finns med i de skriftliga källorna så kunskapen om den har ingenting att göra med undersökningsgrad. Båtgravarna och kammargravarna i Ulltuna, Fullerö och Alsike upptäcktes alla av en slump. På alla dessa platser är boplatserna näst intill oundersökta. Båtgravarna i Valsgärde är väl synliga ovan mark och skulle alltså vara kända även om de inte hade undersökts av universitetet. Åshusby är i stort sett helt oundersökt, samma sak gäller för Fornsigtuna. Endast de två senaste platserna jag nämnde (Gnista och Fyrislund) samt kammargravfältet i Danmark är kända på grund av exploatering.

Min poäng är alltså att denna miljö till stor del skulle vara känd oberoende av var den ligger i landet, även om det inte fanns ett universitet och två stora städer i närheten. Självklart missgynnas vissa områden av att de ligger "fel till" för exploatering och utifrån universiteten, men det går inte att tillskriva Uppsala-miljön enbart till att "det har grävts massor".

[AndreasE]

Tre äldre kartbilder.

Jag trodde att du menade den sjö som ganska länge fanns kvar längre söder om GU som en sista rest av den vik som var fortsättningen av Ekoln och som idag är Uppsalaslätten.

Men visst, någon sorts sankmark/liten sjö har funnits på åkern söder om höggravfältet. Jag tror att man kan bortse från den första kartan du la upp. Den kartan är från 1500-talet (har jag för mig) och inte helt pålitlig, framför allt inte när det gäller skala. Att en sådan stor sjö skulle ha funnits på platsen så sent som på 1500-talet är osannolikt och har inget stöd i den (förvisso begränsade) arkeologi som utförts på platsen. Kanske visar bilden förhållandet under vissa blötare tider på året då åkermark var översvämmad.

[Marty]

Andreas,
Om du laser Bratts utmärkta redovisning från Mälardalen så ser du att han listar ett stort antal utgrävda högar som är från perioden, 29 stycken! Motsvarande siffra är exempelvis för Västergötland 1 (Kållands Ö). Du kan inte som vetenskapsman dra någon slutsats kring exempelvis vendeltida gravformer eller rikedom i exempelvis VG. 29 grävda gravar jämför med 1 omöjliggör alla jämförelser.

Man måste försöka vara konsekvent i sin vetenskapliga metodik, annars blir man lätt tolkad som "lokalpatriot. Att man sedan har en inbyggd entusiasm för den byggd man studerar är inte fel eller förbjudet.

Marty

[AndreasE]

Andreas,
Om du laser Bratts utmärkta redovisning från Mälardalen så ser du att han listar ett stort antal utgrävda högar som är från perioden, 29 stycken! Motsvarande siffra är exempelvis för Västergötland 1 (Kållands Ö). Du kan inte som vetenskapsman dra någon slutsats kring exempelvis vendeltida gravformer eller rikedom i exempelvis VG. 29 grävda gravar jämför med 1 omöjliggör alla jämförelser.

Men nu pratade jag inte om Mälardalen utan om Uppsalaområdet vilket jag definierade som Fyrisåns nedre dalgång och området runt Ekoln. Alla dessa 29 utgrävda högar ligger inte i detta område. Som sagt, jag kan på rak arm komma på ungefär fem, men kan förstås ha missat någon.

Sen är förstås inte enbart utgrävda storhögar det enda måttet på rikedom. Av de platser jag nämnde har faktiskt bara en utgrävda storhögar, och det är GU. Åshusby har en kungshög, men den är inte utgrävd. Resten av platserna har andra sorters gravar (allt från kammargravar och båtgravar till vanliga, flacka brandgravar) eller andra tecken på elitnärvaro. Antalet utgrävda storhögar är förstås bara en datapunkt bland många när man diskuterar elitförekomst. Områden i VG, Skåne, Östergötland osv har förstås många fler sorters elitindikationer än bara storhögar (precis som Uppsala).

Och återigen, det är ingen tävling. Jag har inte sagt att Uppsalaområdet är "bättre" än något annat specifikt område, i VG eller någon annanstans. Jag sa bara att koncentrationen är anmärkningsvärd och troligtvis ovanlig (men inte unik).