När det gäller Uppsala tror jag nog att vägen leder till fältet söder om högarna och dVid sidan om stensättningar kunde man inrama dessa heliga familj-träd med en hägn av träd.
en södra hägnar in denna yta vilket torde vara intressant. Fått reda på att vad man hittat på detta fält utifrån det lilla som grävts är människoben, kringspridda vilket med tanke på det människoben som hittats under de nuvarande grävningarna utsökt får en att tänka kring offer. Tolkningen av benen då var att de skulle kunna vara rester av kristen begravningssed men med tanke på inga gravar hittats är den nog något osäker.
Gravfält med brända ben känner man igen från skeppssättningar och domarringar.
Sen fanns det 'heliga lundar' som efter sägnerna kan uppfattas som 'gravfält'. Här kunde en hägn av mindre träd - som hassel eller lönn - omge et 'heligt träd', 'tunträd' eller 'familj-träd'. I sagorna existerar sådana 'hägn' under namnet "horg" - vilket alltid knytns till vien, hov och sakrala värden.
I såväl Saxland som Skandinavien hör man om 'heliga träd' - som (bl.a.) knyts till liv och död. Traditionen lär ha varit att askan från alla döda i familjen skulle forslas över rötterna på ett och samma träd - generation för generation. Därför talas det också om specifika 'vård-träd' och 'tun-träd'. Begreppet 'familj-träd' kan alltså ha två betydelser - varav en skal läsas bokstavligt, den andra uppfattas allegoriskt.
Det är i den senare betydelse vi använder ordet i dag - eftersom seden, skicken och traditionerna knuten till den hedniska naturfilosofi och dito gravskick "gick ut ur tiden" när den franko-romanska adeln (karolingerna) under YJ lyckades kapa makten i merovingernas Frankrike - och därifrån bekriga och med seklen erövra hela det nuv. Be-Ne-Lux, Tyskland, Danmark och England.
När Karloman under 780/790-talet erövrar Thüringen, Holstein och Saxland beskrivs det hur han förbjuder och utrotar saxernas heliga träd. Sen förbjöds man även kremera sina döda. Den kristna kontroll och dominans över dom erövrade skulle alltså gälla ända in i döden.
När påven och kejsaren senare fick hand om Fenno-Skandia skedde samma sak där. Dom heliga lundar fick avvecklas - likaså alla domarringar och skeppssättningar.
Vid sidan om "domarringar" och andra stensättningar kunde man alltså inrama dessa heliga familj-träd med en hägn av träd. När dom heliga träden fick huggas har man i vårdträdets plats (mittpunkten) satt ett s.k. "gravklot".
Innan dess lär varje familj-gren (hemgård m/byggd) ha haft var sin gravanläggning, med träd av samma slag som alla andra i samma ätt. Enligt legenderna har några ätter använt asken till detta föremål. I andra har man använt ek, alm eller björk.
I Uppsalas heliga lundar låg alltså resterna efter ortens kremerade adel och allmoge - medan högadeln under tiden fick egna 'mausoleer', gjord av hällar, kummel, grus och jord. (I kummel-gravarna hittar man ofta askan och dom brända benen bevarad - i en kruka, typ urna.)
En mer sakral ort är svår att hitta - enligt antikens livsfilosofi och etiska värden. Är man här på spåret av Uppsalas "heliga lund(ar)" är det inget mindre än ett kulturhistoriskt genombrott - eftersom det klargör vad dom heliga ekarna användes till - inte bara i legendernas lundar och det för-kristna central-Europa, men också i verklighetens gamla Uppsala.
Adam beskriver templets placering som liggande med berg (=högarna) som en teater vilket det södra fältet passar in bra på. Likaså om man tittar på tidiga kartor finns det en avvikelse i mitten vilket jag tolkar som en trädgård till skillnad mot omgivande åkrar. Trädgårdar anläggs oftast där det finns fukt och god näring.
Heliga lundar likaså. Som familjens/ättens gemensamma gravplats fick dom nog samma typ skötel som dagens frukthagar...
