Nej nej, du förstår inte. En period har ju inte ETT särdrag. Utan många. Dessa börjar och slutar vid olika tidpunkter men kännetecknar alla vikingatid.
Det där hänger helt och hållet på vilka särdrag man väljer att studera. Nu gör jag det lätt för mig och plockar i princip direkt ur "Vetenskapligt program för malmö kulturmiljö" tabeller på sidorna 40-41. Tendenser för vikingatid:
Hus grundkonstruktion, sidsulehus placerad som del i gård. Ingen principiell skillnad mot tidigare perioder.
Hus, detaljer. Husen blir bredare än tidigare och får tydligare spår av väggar.
Odling ingen principiell skillnad mot tidigare. Fortfarande permanenta åkrar, och en uppdelning i inägomark och utmark.
Grödor, eventuellt skillnad mot tidigare. Möjligt att tresäde dyker upp under vikingatid.
Tamdjur, här kan man märka en ökning av andelen svin
Gravarna är individuella. Både brandgravskick och inhumation. Principiellt sett samma som tidigare.
Offer förekommer i våtmark och i hus (ben) som tidigare.
Poängen med att ta upp dessa punkter är att visa att vikingatiden inte särskiljer sig speciellt mycket om man arbetar med längre principiella tidslinjer. Jfr mentalitetshistoria som jag tror att jag nämnt i ett tidigare inlägg (Longue duree, anallesskolan)
Nu när jag skriver en bok om perioden 700-1500 så finner jag en specifik brytpunkt då det händer EXTREMT mycket i landsbygden i södra västergötland och norra småland.
Det är 1200-talet. Det är en period då i princip allt förändras i det
arkeologiska materialet, märk väl att jag fullständigt och mycket medvetet ignorerar de historiska källorna i detta post-doc arbete. Jag har även ignorerat allt vad kyrkor, borgar och städer heter! Jag försöker teckna den profana landsbygdens historia utifrån dess fysiska lämningar. Vad är det då som händer utifrån det arkeologiska materialet? Jo:
Den omfattande järnhanteringen i Taberg och Kind trappas ner.
Gårdarna flyttar, de tidigare lägena överges.
Den odlade ytan ökar markant, både utifrån vegetationshistorisk data och utifrån C14 dateringar i fossil åker.
Utmarksbrukets omfattning ökar extremt mycket.
Det intressanta i sammanhanget är att den senmedeltida agrarkrisen är i princip osynlig i det material jag gått igenom (ca 70 lokaler, samtliga sedan tidigare avrapporterade och publicerade).