Jo visst är det så!
Men din ursprungfråga var.
Jag tycker alltså att den frågan inte bara kan besvaras utifrån fysikens lagar.
Visst kan 1000 kg vara fysik - men nu är det blott ett grovt ton generellt handelsgods, som kan användas med sunt förnuft, medan vi försöker förstå vikingarnas varuhandel - som den nordliga huvudled mellan Asien och Europa. Ingvarstågets poäng ligger ju i försvaret av dom ekonomiska och politiska resursser som förmedlades inom alliansen mellan Ynglinga-kungarna i Suzdal, Novgorod och Uppsala. Huvudmotståndare var religiöst motiverade kejsardömen och khanatat, som i generationer hade krigat för att få kontroll på all handel mellan Asien och Europa.
Vill man klarlägga det grundläggande premiss för etableringen av dessa handelsvägar och handelsallianser får man givetvis starta med geografin och topografin, jämte skriftliga och andra källor. Här får förklaras hur endera handelskulturer kunde utveckla större överskott - och ackumulera det gods och den rikedom som behövs för att utveckla stabilt växande kulturer och kontinentala civilisationer - som handlar med varann...
Det är på denna bakgrund man får analysera Östersjöns unika läge, omkransad av vattenvägar till såväl Nordsjön och Atlanten som Adriaterhavet, Donau-deltat, Djepr-deltat, Ob-deltat och Volga-deltat. När man utgår från dom tidliga spår efter flint, bärnsten och andra produkter från Östersjö-området så berättar arkeologin att den tidigaste produktion och handel initierades
från produktionsmiljöerna i norr.
Om man tittar efter naturgivna förutsättningar för handelstrafik och utveckling av såväl kompetens och kunskap, som materielt välstånd, så ligger Östersjön risigt bra till - så länge handeln går lugnt och trevligt och produktiviteten inte störs. Med tiden utvecklar Östersjö-kulturerna sej som centrala aktörer i flödet av statusobjekt och förnödenheter mellan östra och västra Eurasien, såväl som mellan norra och södra Europa.
Den skånsk-danska flintan dyker upp vid Nordkap redan under tidlig stenålder. I samma period exporteras den också till södra Europa. Egyptens äldsta gravkammare och grekernas äldsta skrifter berättar om deras handelsförbindelser med bärnstensskulptörerna i östra del av Östersjön. Från dom kvarlevande källskrifter från vikingatiden berättas om skandinaver som reser till Bagdad med svärd och annat järn. Därav frågan om den nordliga sidenvägen genom "Svitjod hin Mikla" - efter Volgan till Kasbergshavet och "Karavanerna i Samarkand".
När Ingvar åker i österled hör han själv till den ynglinga-ätt som försökte styra det enorma "Gårdariket", som efter 862 kallades "Stora Svitjod". När Ingvar anländer har Novgorod tappat greppen om Kiev och Svarta havet - den enda rutt till "Serkland" som inte kontrollerades av Bysants, men ständigt attackerades av pirater, gick då över Volgan och Kaspihavet. Kampen med khazarer och andra - om Kasberget och Volgamynningen - blev till tider vital för den svenskspråkliga handelskulturen ikring Östersjön. Speciellt kritiskt blev det efter att Kyrkomakten ständigt blåste till krig mot Skandinaverna - för att frälsa dom från sej själva. Vad som inte predikades med samma eftertryck var viljan att ta hand om dom nordiska handelskulturernas "ackumulerade rikedomar" såväl som deras "gynnsamma handelsvägar", "vida handelsförbindelser" och "mänskliga resurser". Koloniväldet var utvecklat redan under romartiden och i medeltidens Europa fick detta styrningssystem namnet 'feudalvälde'.
Stryktipset är alltså att Ingvar - i kampen mot kolonimakten och hennes proselyter - åkt efter Volgan till Kaspihavet, där man fortfarande hade nått kvar att försvara.
