När man läser isländska sagor o dyl får man intrycket att vikingatidens människor var ovanligt snarstuckna och våldsamma, inte bara de som var ute på krigståg (där ju brutalt våld hör till) men även på hemmaplan. Där talas mycket om blodshämnd och liknande. Även när det gällde ting såsom idrott, fest och humor tycks deras våldsamma sidor ofta ha tagit överhanden. Man undrar hur sann den här bilden är? Är det en överdriven skildring av vikingatidens sinnelag vi får oss till livs, i syfte att tjäna som god underhållning, att förhärliga eller ibland att avskräcka? Vad säger gravfynden, hur ofta hittar man människor som lidit en våldsam död?
