Är det verkligen så att kyrkor och kloster ofta byggdes på fd hedniska kultplatser, eller är det bara en vedertagen sanning? Jag vet att det finns en hednisk kultplats vid Frösö kyrka - men hur vanligt är det egentligen?
Sen, om det verkligen är så, byggdes kyrkorna där av nitiska präster för att ta platsens magi till sin kyrka, eller för att godsägaren hade ledig mark där han/hon förut dyrkat något annat?
Begrepp som "platsens magi" och dylikt tyder enbart på att medelålderkyrkans stigmatiserande syn på antikens högkulturer fortfarande hålls vid liv - även i akademiska cirklar. En centralort var aldrig så 'magisk' i vikingatiden som den blev just därefter. Kombinationer av makt, mirakel och magi hör givetvis till den övertro som bredde sej i medelåldern, efter att antikens högkulturer hade fallit - ända in i Norden...
Fynd av guldbleck i återupptäckta församlingslokaler från järnåldern räknas som tydliga tecken på hedna kulturformer. I Norden har man nu ett 40-talls sådana fynd av guldgubbar hittat i spillrorna från hedna kulturhus. Den större delen av dom har hamnat under eller just intill medeltida kyrkor.
Behovet att församla sockenbarnen upphör givetvis inte av ett politisk maktskifte. När dom gamla kulturtraditionerna försvinner är det ju ett resultat av ett omfattande reformarbete, där man använder gamla vägnät ikring regionala församlingslokaler, eftersom radikalt nya lagar och livsläror skulle indoktrineras.
Nu har begreppet 'hedniska kultplatser' fortfarande en något dubiös förklang, eftersom uttrycket "kult" mer än antyder en "primitiv" livsfilosofi, i kristen-rätten kallad "övertro". Därmed bär ordet "kultplats" fortfarande på ett rasistisk stigma från medelåldern. Av den orsak kan debatten tjäna på att använda mer "neutrala" begrepp, som 'kulturhus' eller 'församlingslokal'.
Exempel på guldbleck under äldre församlingslokaler har hittats på en rad naturliga centralorter i Skandinavia, Vid sidan av dom stora fynd på Bornholm, Gudme och Uppåkra finns dom över hela Norden, norr till Kongsvik och Borg i Lofoten.
Om man googlar "Hov" och kyrka/kirke hittar man endera kyrkor som är direkt uppkallade efter dom gamla kulturhusen. På Hov Gård i socknen Vingrom ('Vinger-hem') i Gud-brandsdalen, hittades nyligen 19 guldbleck i en gammal hovbyggnad, sida om sida med ortens medelålderskyrka. Anknytningen till områdets centrala färdvägar är också tydliga:
http://www.pilgrim.info/view.aspx?pid=3876100&etappeid=2672943 – Det store omlandet rundt Mjøsa var rikt og hadde stor befolkning i jernalderen, sier Haraldsen, som blant annet peker på den store utførselen av jern fra dette området. Det er store likheter med andre, skandinaviske kultsteder på samme tid, som Uppåkra ved Lund i Sverige, forteller arkeolog Tom Haraldsen.
Uppåkra er det stedet i Norden hvor det er funnet flest gullgubber etter Sorte Muld på Bornholm. Kanskje vil funnet av gullgubbene ved Mjøsa plassere Vingrom helt oppe i den skandinaviske eliteserien av makt og innflytelse i jernalderen, sier Haraldsen.
http://www.nrk.no/kanal/nrk_p2/1.6468037