Om man skärskådar härskare under den senare vikingatiden verkar det som att de ofta vill etablera sig på handelsplatser. Vissa av de som har gjort det verkar av sagorna inte alls ha sitt ursprung i Gamla Uppsala. För dem kan man då undra om det var något vidare intressant, eller kanske mest en kultplats.
Landhöjningen är något kontinuerligt och om platsen, som vissa säger, har haft en hamn längre söderut, ja då faller ju hela tanken om att det plötsligt skulle bli väldigt besvärligt att ta sig dit och att det är orsaken till att den inte var lika intressant.
Så jag skriver Yngwes ord nu också - utvecklingen beror på att Sverige var ett land med flera olika centrum. Denna ort ville inte ha kristendom förrän kanske först 100 år efter andra platser. Eftersom kristna kungar vann måste vi förutsätta att de hade skapat något där de fanns som gjorde denna vinst möjlig. Och vad är det om inte ett maktcentrum?
Just den här biten historia är otroligt intressant och kan förklara många skeenden under den tidiga medeltiden, inklusive utvecklingen av etnicitet och annat. Det där är också något som har uppmärksammats i svensk historieskrivning redan på 1800-talet.
Kort sagt, tiden från grundandet av Sigtuna och fram till skapandet av biskopsdömet i Uppsala kan inte ses som bara ännu ett plöjande av åkern. Beviset för det skulle vara att Gamla Uppsala faktiskt inte blev en medeltida stad.
Nu har jag varit polemisk här i tre inlägg
och värre har det kanske blivit efter sex cider, men om man tänker efter. Var ligger egentligen makt i den tidens Sverige, och varför skapade man platser som Birka och Sigtuna? Ser vi där inte en utveckling mot Stockholm, som jag vill mena var en väldigt bra plats, både för att plocka upp handel runt Mälaren, och för att kunna fungera på Östersjön? Att döma av sagorna händer det relativt tidigt att utifrån kommande kungar etablerar sig i området för att kontrollera handel. De lär knappast ha haft samma uppfattning om Gamla Uppsala som tidigare härskare.
Samtidigt är det uppenbart att platsen varit mycket viktig. Det finns ju som så ingen orsak för norska härskare att skapa ynglingasagan, och man kan också undra över stenarna i Skåne. Som jag tror måste det ha varit en tämligen unik plats i Norden, men det betyder ju inte att allt alltid måste vara likadant.
Och ja, så jag tror då att när man flyttade biskopsdömet från Sigtuna och när man skapade ärkebiskopsdömet så var det ett misstag, på ett sätt. Det är svårt att se att landhöjning skulle innebära en så otrolig skillnad under 1100-talet. Vad som istället hände var att politisk utveckling redan hade gjort att platsen inte längre var ett centrum för de som bestämde.
För att komma närmare in i det kan man försöka sätta sig in i hur det måste ha varit för en av kungarnas följeslagare under denna tid. Flera av dessa kungar satte kanske inte ens sin fot i området. Satt de då, liksom kungen och bara väntade på att de skulle få inta Gamla Uppsala? Det är inte troligt - de har förstås skapat maktbaser och nätverk på andra platser, vilka de kanske även hade redan tidigare.
Jag menar att det vi kan se stämmer någorlunda väl med John Ljungkvists uppfattning om en välspridd elit, och i det kan man skönja ett Sverige som var annorlunda jämfört med många andra länder på så vis att det inte räckte med att bossen sade en sak för att alla skulle tycka detsamma. Liksom, om man jämför med t. ex. Northumbria och andra sådana länder så verkar det där som att det räckte med att bossen konverterade. Så fungerade det uppenbarligen inte här.
Vad som sker är ju också tecken på svensk styrka - som vi kanske kan dra nytta av även idag, alltså att vi inte bara lyssnar utan är vana vid att alla har rätt till sin uppfattning
Det jag säger är inget konstigt, det är ju bara att en plats inte alltid har samma position i samhället. Om jag i det gav dig, AndreasE, en del horn, så ber jag om ursäkt för det.
