Begreppet Uppsala

[AndreasE]

Jag håller dock helt med om vad du skriver i övrigt, man bör skaffa sig ett underlag på det viset du beskriver och se vart det pekar. Möjligen kommer man då fram till att ett, flera eller alla andra Uppsala i Sverige är enheter som etablerats eller fått sitt namn i ett senare skede.  Att bevisa något sådant blir ju mycket svårt då gårdar som etableras i sen tid i teorin kan ha tagit över ett namn på ett objekt som inte finns dokumenterat, t.ex. ett naturobjekt eller en fornlämning.  Såna objekt har ju mycket svårare att fastna i skrift . Men i teorin är det ju också möjligt att det finns dokumenterat att namnet är taget och därmed saknar lokal kontext .


 Men innan en sådan undersökning presenteras tycker jag att man måste hålla det öppet att de andra Uppsalorna möjligen är gamla namn med lokal kontext och möjligen avser något slags begrepp. 

Jag tror att det nog inte är så svårt att göra en storskalig undersökning av de svenska Uppsala-orternas ålder/karaktär. Forskare som håller på med bebyggelsehistoria är väldigt duktiga på att ungefärligt datera bebyggelseenheter, och källläget för en stor del av bebyggelsen är relativt bra ner i 14-1500-tal, så om en bebyggelse är etablerad efter det så brukar det gå att hitta tecken som tyder på det. Tidigmedeltida etableringar är dock lite svårare att vara säker på.

Visst kan man hålla för öppet att Uppsala kan ha representerat något sorts begrepp under järnåldern, och att ett sådant ligger till grund för vissa av de Uppsala som finns ute i landet. Det kan ju dock vara svårt att bevisa. På samma sätt så är ju varken ledet "upp" eller "sala" ovanliga i ortnamnssammanhang, så att vissa orter fått namnet under järnåldern helt separat från Gamla Uppsala skulle inte heller vara konstigt. Men jag tror nog ändå, utifrån den bild jag har av ortnamnsutveckling och bebyggelsemönster, att majoriteten av de små Uppsala-orterna är sekundära enheter som tillkommit under historisk tid.   

[Carl Thomas]

Ynglingasagan berättar att Drotten:  ”Frej byggde ett stort Hov i Uppsala och där hade han sin huvudboplats. Han samlade alla sina skatter, rikedomar och lösöre där. Då uppstod Uppsala Öd och det har alltid funnits där sedan”.

Nu är vi ju inne på sagor. Men Snorres beskrivning kan ju tolkas på många olika sätt. Vi kan se varje mening för sig, alltså att Snorre stolpar upp saker och ting – och vi kan se meningarna som sammanhängande

•   I första fallet bygger han ett stort Hov. Det berättas att Frej bor i Uppsala till största delen – och att han förvarar sitt lösöre och sina rikedomar där, vilka kallas för Uppsala Öd.  Alltså ett Hov och en bostad med marker som försörjde Frej.

•   Om vi kopplar ihop meningarna beskriver de någonting annat. Frej byggde att stort Hov i Uppsala och i detta Hov bodde han samt där hade han sitt lösöre och förvarade sina skatter vilka kallades Öd. = Frej bodde alltså i Hovet.

Vi tolkar ju ett Hov som en tempelplats. Kungens Hov idag är något annat – eller?
Kan Hov här betyda Kungsgård med allt det folk som behövdes för att sköta om Kungen?

Om Hov betyder offerplats så blir ju då denna offerplats med tiden Adams Upsal - vilket stödjer Adams berättelse.
 Nu kände naturligtvis Snorre till Adams berättelse – så hans Hov kanske är tillrättalagt samt Frej den han pekar ut som detta Hovs byggmästare.

Snorre skriver om Frejs Uppsala Öd. 1345 nämns Uppsala Öd första gången i skrift hos oss. Det bör då betyda att när Uppsala Öd nämns hos oss bör Uppsala Öd, om vi skall tro på Snorre, vara ca 1000 år gammalt.

Hur skall vi tolka detta idag?

Thomas

[Boreas]

Jag tror att du har missuppfattat vad jag försökte säga. Upp emot 80-90% av bebyggelsen i södra och mellersta Sverige ligger utan tvekan i gammal kulturbyggd med lång jordbrukskontinuitet. Men om vi ska diskutera specefika gårdar eller byar (så som tex plater som heter Uppsala) så måste vi diskuter den specifika gården eller byns ålder.

I en gammal jordbruksbyggd i Tyskland har man fått fram DNA från LBK-kulturen (4-5000 år f.n.). Märkligt nog hittade man samma Y-dna hos en gammal bondefamilj i trakten. Det tyder på att dagens nord-europeiska språk och namnskick kan vara mycket äldre än vad man hittills trott.
  

Vad jag argumenterade för var att de allra flesta av de här 50 eller så Uppsala-orterna har etablerats sent, och troligtvis blivit döpta efter staden Uppsala, på samma sätt som alla Jerusalem som finns runt om i landet.

I det här sammanhanget bör man även analysera hur vida det medeltida "Jerusalem" - som en helig, upphöjd plats - har en forn-nordisk företrädare i uttrycket "Jor-sal" ('Jord-sal'), - vilket användes under vikingatiden.
värr
Vad som kallats "Troija-borgar" och "Jungfrudansar" känns också under namnet "Jerusalem-sgator". Att dansa i labyrinter var tydligen del av den gamla fertilitetskultur - och över hela det norra Eurasien hittar man dessa troijaborgar i anknytning till topografiska centralorter med spår efter riter och andra kulturuttryck.

Avslutandet av dessa traditioner och denna kulturform tog tyvärr slut när antiken gick från romertid till medelålder. När det nya Roms teokrati erövrade norra Europa fick den gamla kulturformen plötsligt ta stryk också norr om Ejdern. När vikingatiden går mot sitt slut anländer kyrkans makt och tukt tyvärr ganska brutalt. I dom äldgamla jordbrukskulturerna i Sverige - och därför också bland goter och vender - behåller man dock sitt eget språk, mens endera namnskick under tiden får avslutas eller modifieras. Sådan blir Odensö till Onsö, Ollonborg till Oldenburg, och 'Jordsalhem' till 'Jerusalem'.

   

Jag sa även att det säkert finns platser som heter Uppsala och som etablerades under järnålder. De borde då uppvisa tex gårdsgravfält eller i alla fall gravar på sina ägor, möjligtvis några husplatåer eller "svart jord" i fälten, och förstås kunna spåras långt tillbaka i källor, och över huvud taget ge intryck av att vara primärenheter. De behöver dock verkligen inte se ut som Gamla Uppsala.

Man behöver i sej inte motivera en gammal centralort med ett antal gravfynd. Källornas Uppsala är tydligt nog - namnskicket tydliggör även att namnet varit utbrett i äldre, historisk tid. Även utom Sveriges naturliga gränser hittar man "Uppsalir" i namn på gamla centralorter som nu stavas "Opp-sal".

Där man haft nära förbindelser till ett äldre och riksenande Uppsala förekommer ofta samma namn som tribut. Samtidigt hedras den tradition, prakt, heder, signifikans som tilläggs kulturens ursprung, historia och geografiska kärnområde.

Andra Upp-namn hör troligen till centralorter i det 'Svearike" som växte fram ikring Ynglinga-ätten. Upp-åkra är troligen ett sådant exempel. Glöm inte att den jordbrukskultur som gjorde Svealand och Svearike hade rötter i en gammal civilisation, som i Norden visat seg såväl stabil, som produktiv och högst kultiverad. Ända intill vikingatidens slutskede, då Asgård förintades, alla gamla traditioner fick upphöra, landets ledning gå i påvens tjänst och folket betala notan, i sitt ansiktes sved.  

 

[Boreas]

Snorre skriver om Frejs Uppsala Öd. 1345 nämns Uppsala Öd första gången i skrift hos oss. Det bör då betyda att när Uppsala Öd nämns hos oss bör Uppsala Öd, om vi skall tro på Snorre, vara ca 1000 år gammalt.

Hur skall vi tolka detta idag?

Thomas

Snorre beskriver Ynge-Frej som drott, alltså den ättefader som vi alla utgått från. Häri ligger betydelsen av öd, som i öde/livsöde. Ärftlighet är alltså inte ett nytt begrepp. Man visste redan mycket väl att olika bockar ger särskilda getter. Begrepp som 'utseende', 'egenskaper', 'fallenhet' och 'läggning' var minst lika viktiga under sten- och bronsåldern som dom är i våran tid. Frökvaliteten hos den första av alla svenskar torde alltså ha varit ett tema, så snart hans ynglingar började sprida sej i landskapet, 'bebygga landet' och göra det fruktbart.

Eftersom Frejs ynglingar hittade var sitt län kunde dom göra varsin ättegren, genom att befolka varje härad med en av sina söner. Från häradsgården kunde denne i sin tur göra nya torp inom häradet - och sätta en son efter sej att där ta hand om torpet och fylla det med sunda, friska och glada barn...

När den första Frej dog fick hans äldsta son ta över landets äldsta och första gård (Sigtuna). Samtidigt tog han över plikterna vid hovet och templen i Uppsala. Sen blev det Eriksgata genom varje län, där hans bröder sitter som hertigar, intill dom alla samlas i Uppsala till en ny Erik (eRig) och en ny Eriksdag.

Efter det kan Frejs son (Fjolne) visitera varje län som 'Erik'/'Konung' - och med den utkorade kvinna göra länets nästa hertig, vilken kom att göra nästa generation jarlar i länets härad, vilka i sinom tur fick göra den nya torparen på varje torp i häradet. På så sätt kom alla barn att ha farbröder och kusiner på alla torp i bygden. Sen fick man uppleva sysslingar över hela länet och pysslingar över hela landet. I en sådan, agnatisk monarki kommer alltså alla invånare vara i direkt släkt med sin jarl, sin hertig och sin kung. Därav begreppet dynasti.
 
Uppsala Öd är alltså arvet efter Yngve-Fröjs frö och frö-kvaliteter, genom en obruten linje av söner som under historiens lopp gjort alla svenskar...



 

[gangrade]

Ynglingasagan berättar att Drotten:  ”Frej byggde ett stort Hov i Uppsala och där hade han sin huvudboplats. Han samlade alla sina skatter, rikedomar och lösöre där. Då uppstod Uppsala Öd och det har alltid funnits där sedan”.

...

Hur skall vi tolka detta idag?

Precis som historien om Adam & Eva, trollkyrkor, jättekast och andra myter; det finns/fanns ett behov att förklara någonting och det där var den gängse förklaringen till något som man inte riktigt kände till. Jag tror som jag tidigare nämnt, man måste försöka förstå syftet med berättelsen för att kunna tolka den.
Troligen betyder det att någon gång före Snorres tid så uppstod Uppsala Öd, förmodligen växte det fram över tid så att ingen enskild människa mindes hur - och då tog man till det gudomliga som än idag är ett sätt att förklara/ursäkta saker och tillstånd.

[Herulen]

Snorre beskriver Ynge-Frej som drott, alltså den ättefader som vi alla utgått från. Häri ligger betydelsen av öd, som i öde/livsöde. Ärftlighet är alltså inte ett nytt begrepp. Man visste redan mycket väl att olika bockar ger särskilda getter.

Språkvetarna menar att ordet Öd (øþ eller auðr i fornnordiskan) betyder rikedom, inte ödet. 

[Mats Hansson]

Är det samma "öd" som i ordet "ödsla" = slösa bort (rikedomar/tillgångar)?

/Mats

[Mats Hansson]

1345 nämns Uppsala Öd första gången i skrift hos oss.

Var det inte någon som skrev nyss att Uppsala Öd nämns redan i äldre Västgötalagen, bl.a. i samband med Gudhem? Då är vi väl i början av 1200-talet?

/Mats

[Heinrich H]

Men vad är då en ödla?

[Carl Thomas]

Mats, jag ändrar gärna årtalet 1345 till tidigare - men jag har inte hittat källan än.

Gangrade, det är ju på uppgifter som denna som vår historia har blivit beskriven utifrån tidigare. Uppsala Öd nämns alltså på tidig medeltid hos oss (fakta) – men i sagorna 1000 år tidigare (saga).

Jag har mycket svårt att ta till mig en ”samhällsfunktion” som skulle ha överlevt 800 – 1000 år, alltså ca 30 generationer (Uppsala Öd). Jag ser alltså hans omnämnande som ett bevis på en 1200 tals information som han tidigarelägger för att få till en kontinuitet och förankra Kungarnas historia bakåt.

Vi har minst tre ord, Hov, Vi och Tempel. Tempel finns enbart nämnt av Adam, alltså i en enda källa. På just denna enda källa baseras i princip hela Uppsala Templet. Adam är Tysk, van vid stora kyrkor osv, så han använder ordet Tempel. Vad kallade vi detta för i vårt språk? Vi sa ju knappast ”Templet i Uppsala”? Vi borde ju använt vårt eget namn, kanske sa vi Uppsala Vi, eller Uppsala Hov? Kanske Uppsala Blotplats? Eller räckte det enbart med Uppsala?

Vi använder alltså ett latinskt ord som begrepp – och översätter det direkt till Tempel. Det borde ju heta Hov eller Vi - i vårt eget språkbruk.

Är ett Hov, och ett Vi, samma företeelse? Är det en sorts srorleksbeteckning? Är ett Hov större än ett Vi? Eller är det tvärtom? Är ett Hov en byggnad med tak och ett Vi är en inhägnad offerplats? Vilka källor/sagor har vi som beskriver detta?

Thomas

[Boreas]

Språkvetarna menar att ordet Öd (øþ eller auðr i fornnordiskan) betyder rikedom, inte ödet. 

Bygger på ett cirkelargument.

Aud/aude är den västnordiska formen av Od/Öd. Od som i arv-ode, Öd som i livsöde och ödesdigert. Analyserar man arv och miljö, eller personlighet/egenskaper och omgivning/utmaningar, kan vi försöka fatta vår arv och begripa vårt öde...

[gangrade]

Jag har mycket svårt att ta till mig en ”samhällsfunktion” som skulle ha överlevt 800 – 1000 år, alltså ca 30 generationer (Uppsala Öd). Jag ser alltså hans omnämnande som ett bevis på en 1200 tals information som han tidigarelägger för att få till en kontinuitet och förankra Kungarnas historia bakåt.

Det finns vissa regler att följa när man beskriver en historia och legitimerar en kung. Man kan inte förändra det nuvarande, däremot skyla över och förbättra historien. Jag tror alltså inte att han ljuger på något sätt, utan han skriver nog det som anses vara sanning, eller så nära det kan bli. Ljuger han medvetet och någon motbevisar det så faller hela legimiteten, ergo, när Snorre (för det är han som är "han" eller?) nämner det finns det nog ingen som minns hur det uppstod. Så... Öd:et borde ha funnits i minst 100 år (tre-fyra generationer) när det skrivs ned, men det måste inte ha hetat Öd hela tiden. Det är min teori iaf.

/Stefan

[Carl Thomas]

gangrade, jag tror inte att Snorre medvetet ljuger, jag hyser en stor rerspekt för det arbete han har utfört och jag tror uppriktigt att han gjort så gott han kan med de källor han hade.

Samtidigt är det ju som så att han skriver sagor och att han vill ha ett sammanhang som sträcker sig över tid. Kanske någon uppgiftslämnare gav honom information om att frej skapade Uppsala Öd. Det är ju ständigt detta problem, vad är saga och vad är fiktion - vi har svårt att skilja ut vad som är vad.

Jag tror också att Öd fanns, eller hade funnits, på 1200 talet. Det var så levande i folkminnet att Snorre informerades om det. Det bör då ha haft en hygglig ålder, så några generationer bakåt i tiden verkar vettigt. Jag kan tänka mig 1-200 år.

Thomas

[Boreas]

Jag har mycket svårt att ta till mig en ”samhällsfunktion” som skulle ha överlevt 800 – 1000 år, alltså ca 30 generationer (Uppsala Öd). Jag ser alltså hans omnämnande som ett bevis på en 1200 tals information som han tidigarelägger för att få till en kontinuitet och förankra Kungarnas historia bakåt.

Kontinuiteten i dom nordiska befolkningar kan följas från vikingatiden bakåt till järnålderns början och bronsålderns stabila bondesamhälle. Symboliken på hällristningar och bronsbeslag behålls ända in i vikingatiden. Varför skulle en dynasti på 30 generationer vara konstigt? I det antika Egypt och Kina har man tydligen haft successiva dynastier i mer än 2000 år...

[Boreas]

Är ett Hov, och ett Vi samma företeelse? Är det en sorts storleksbeteckning? Är ett Hov större än ett Vi? Eller är det tvärtom? Är ett Hov en byggnad med tak och ett Vi är en inhägnad offerplats? Vilka källor/sagor har vi som beskriver detta?

Hur stora och ståtliga dessa hov varit är sen en helt annan fråga. Att utgå från att dom varit enkla timmerkojor är hursomhelst en kraftig underdrift. Karl F. nämnde just att hallen i Gudme hade en grundyta på 500 kvm. Långhuset på Borg i Lofoten är 8 m x 89 meter. Sen kunde man givetvis bygga både vind och torn i flera våningar. Tyvärr kunde dom bränna också, varför vi numer inte har nått rejält hum om hur den nordiska träkulturens hednatempel såg ut.

Vi vet dock att dom norska stavkyrkorna byggdes till 3. oich 4. våning - och helt och hållet efter hednatidens hovarkitektur. Vikingatiden hade dock större hov än kristnatidens första kyrkor. Jmfr. med följande foto och betänk att dom centrala hov/tempel alltså varit några stockar längre, bredare och högre...

http://www.touristphoto.no/images/nye%20bilder%202005/heddal%20stavk%202.jpg

Historien om dom klassiska grundstrukturer på hov och tempel har troligen haft gemensamma drag i norra som södra Europa. Skillnaden tycks dock ha varit att den Nord-Europeiska kulturen byggt i träd, häller än sten - med undantag av slott och herrgårdar där man haft vall, mur och torn. Från bronsålders tid har såväl borg-arkitektur som megalitstrukturer utvecklats också i Norden. Borgarna kan väl ha tjänat som hov, men i allmänhet anser man att dom riktigt stora hoven, typ Mære och Uppsala, varit timrade - i grövsta tillgängliga malmfuru. Sen borde man - som nämnt i tråden om "Tre högar" - hitta något liknande i närheten av Helsingtuna och/eller Högom...

---

Följande kategorier kan kanske hjälpa till att få en översikt över dom olika heligdomar från hednatiden:

1. Hult - Lysning i skog där man möttes för att "utiseta" och "vecka trollen".
2. Lund - Alm- eller eklund där man samlades under s.k. 'lövsalar' och "offrade".
3. Vie/Ve - "Hasslad vall", gårdens eller byns samlingsplats i heliga/sakrala/ödesdigra sammanhang.
4. Horg/Hörg - 'Hägnat hus", mindre, lokala bygg, med sal och kammare. Tillsvarande 'kyrkor'. Möjligen inuti fornborgar. Här utfördes troligt något som benämns som "ergi".
5. Hov - Större, regional församlingslokal med endera salar och kammare. Användes till en variation av intima möten och blott närvaro. Tillsvarande 'tempel'.
6. Kungahov/Drottninghov.

Magnus Lagaböters landslag från 1100-talets slut förbjuder explicit att "söka råd och umgänge med dom trollkyndiga finnar". Annars förbjuds man också att "ta upp gamla seder", som t.ex. att  "vecka troll".  Att söka sej ut i en hult eller ett horg med en partner kallades "utiseta" och förbjöds. "Ergi" kan ha varit en homosexuell praxis som på det tydligaste förbjudits.

Vad gäller dom större festligheter som arrangerades i hoven vet vi att dom markerade årets tider och livets gång, jämte en rad gamla, numer okända, ideal och traditioner. Sen drack dom varandra till, fästade på och "fäste fasta vänskapsband". Beskrivningarna av dom nordiska hov/tempel och tillhörande kan jämföras med dom funktioner och kulturuttryck man hittar i det antika Hellas och i Roms kungatid. Dom blottande skönheter och glada festligheter man dyrkat i Vikingahoven berättar om tydliga paralleller till antikens Baccanalier, Dionysos-fester och Mithraritualer.  

  

[tty]

Var det inte någon som skrev nyss att Uppsala Öd nämns redan i äldre Västgötalagen, bl.a. i samband med Gudhem? Då är vi väl i början av 1200-talet?

Det är i den yngre Västgötalagen som Uppsala Öd nämns, liksom i Södermannalagen, Upplandslagen och Hälsingelagen. I Östgötalagen nämns i stället Uppsala Bo.
Det finns alltså flera inhemska källor som nämner begreppet mot slutet av 1200-talet, men den äldsta källan är Snorre, vars uppgifter rimligen härrör sig från hans besök i  Sverige (Västergötland) 1219.

[Herulen]

Bygger på ett cirkelargument.

Aud/aude är den västnordiska formen av Od/Öd. Od som i arv-ode, Öd som i livsöde och ödesdigert. Analyserar man arv och miljö, eller personlighet/egenskaper och omgivning/utmaningar, kan vi försöka fatta vår arv och begripa vårt öde...

På vilket sätt menar du att det är ett cirkelresonemang? De flesta filologer jag känner till översätter snorres auðr till rikedom, vilket man även gör med fornöstnordiskans øþ, som ju finns i landskapslagarna. Menar du att alla andra har fel och du har rätt?

De olika fornnordiska varianterna på öd finns i Snorre och landskapslagarna. Snorre skriver i sin Ynglingasaga:

"Freyr reisti på Uppsölum hofmikit, þar höfuðstaðsinn för ok setti; lagði som är þar til sínar allar skyldir, ok lausaaura för lönd; þáhófst Uppsala auðr, ok síðan hefirhaldistæ"

Och i till exempel hälsingelagen kan vi läsa: 

"þæt skal fult ok frælst wære foræ allom wtskyldom sum Upsala øþ konungsi."

[dersa]

Herulen, nu hängde inte jag med.., vilka argument har du??, citaten sa inte så mycket för att klarlägga det hela, för mig i alla fall..

[Carl Thomas]

Ynglingaätten och Skilfingaätten tillsammans ca 400 år av sagokungar, Iverksa, Lodbrokska och Munsöätten tillsammans ca 400 år, Stenkilska ätten Ca: 120 år, Eriska och Sverkerska ätterna ca: 100 år tillsammans, Fokungaätten drygt 100 år. Så ser det ut. Från ca 1060 varar en ”dynasti” bara ca 100 – 120 år.

Men det var inte ämnet, frågan var om Uppsala Öd skulle kunna överleva i 1000 år som samhällsfunktion. Uppsala Öd skulle då ha överlevt 7 olika ”dynastier” av Kungar?

Vilka Hov har vi hittat där vi med full säkerhet kan säga att detta var ett Hov? Vad jag vet är den summan noll. Några tror vi kan ha varit ett hov – men vi vet inte. Hur de såg ut kan vi inte heller avgöra med hjälp av de stolphål vi har hittat, vi kan inte heller avgöra hur höga de har varit eller hur många våningar de haft.

ATT vi kunde bygga i trä vittnar stavkyrkorna om. Men ingen stavkyrka är från denna tid. Det vi ser är inte den kyrka som byggdes först på platsen när folket kristnades.

Grundfrågan var – vad är det för skillnad på ett Hov och ett Vi?

Thomas

[Herulen]

Herulen, nu hängde inte jag med.., vilka argument har du??, citaten sa inte så mycket för att klarlägga det hela, för mig i alla fall..

Just själva citaten gjordes inte för att bevisa något, utan för att visa vilka varianter källorna har av ordet Uppsala Öd, dvs., i de fornvästnordiska (Snorre) och de fornöstnordiska (landskapslagarna) texterna. Vi har således två skrivsätt som båda betyder rikedom. Boreas menar dock att ordet inte alls betyder rikedom utan öde. I detta är han unik, och jag önskar veta på vilka språkliga grunder han kommer fram till detta.