Vilka var egentligen "svearna" under vikigatiden?

[Marty]

För att göra din bild lite mer nyanserad:

Tacitus nämner Goterna/Götarna.
Jordanes beskriver Götarna som krigiska och med mest befolkning
Adam beskriver Birka som Götarnas stad och att dessa styr i Svionernas land
Rimbert var knappast i närheten av västkusten

så:

Från ca 1050 och ett par hundra år framåt - definitivt dominans från släkter från ÖG/VG
Före 1050; antagligen ett Svearike/stamförbund runt Mälardalen och längs kusten. Med mäktiga kungar som kanske satt på Helgö, Fornsigtuna, Uppsala, Adelsö.
Före 1050; Västsverige antagligen ett eget rike som eventuellt byter allianser mellan Danmark, Norge och Sveariket. Danmark sätter enorm press på Götar och Svear och får unionen att sätta att sätta sig. Skötkonung med mamma från VG och pappa från Uppland påbörjar arbetet. Det intensifieras med kungar från Götaländerna som Stenkil och Håkon Röde. VG/ÖG är strukturerat och centralstyrt sedan lång tid med kristendom i VG antagligen lika tidigt som i Danmark. Uppland med omnejd blir inte bara "balkan" pga av hedniskt mot kristendom utan kanske även pga det maktvakuum som uppstår när den gamla kungaätten försvinner. Götasläkter som kanske backas upp från kyrkan tar chansen att dominera. För att få trovärdighet följer man Machiavellies grundprinciper och flyttar funktioner så långt in man kan i nytt land (kungaval, städer mm, runsten på Adelsö). Precis så gjorde Normännen då de erövrat Bohuslän genom att anlägga sin näst största stad längst ut (Kungahälla). Stormännen som regerar utgår inte från sin stam utan ifrån maximal makt. 

[Skoglar]

För att göra din bild lite mer nyanserad:

Tacitus nämner Goterna/Götarna.
Jordanes beskriver Götarna som krigiska och med mest befolkning
Adam beskriver Birka som Götarnas stad och att dessa styr i Svionernas land
Rimbert var knappast i närheten av västkusten

Ja.
Ja.
Nja, "...styr i svionernas land" har avhandlats tidigare.
Och ja, kanske man ska fråga sig varför..?

Från ca 1050 och ett par hundra år framåt - definitivt dominans från släkter från ÖG/VG
Före 1050; antagligen ett Svearike/stamförbund runt Mälardalen och längs kusten. Med mäktiga kungar som kanske satt på Helgö, Fornsigtuna, Uppsala, Adelsö.
Före 1050; Västsverige antagligen ett eget rike som eventuellt byter allianser mellan Danmark, Norge och Sveariket. Danmark sätter enorm press på Götar och Svear och får unionen att sätta att sätta sig. Skötkonung med mamma från VG och pappa från Uppland påbörjar arbetet. Det intensifieras med kungar från Götaländerna som Stenkil och Håkon Röde. VG/ÖG är strukturerat och centralstyrt sedan lång tid med kristendom i VG antagligen lika tidigt som i Danmark. Uppland med omnejd blir inte bara "balkan" p g a av hedniskt mot kristendom utan kanske även p g a det maktvakuum som uppstår när den gamla kungaätten försvinner. Götasläkter som kanske backas upp från kyrkan tar chansen att dominera. För att få trovärdighet följer man Machiavellis grundprinciper och flyttar funktioner så långt in man kan i nytt land (kungaval, städer mm, runsten på Adelsö). Precis så gjorde Norrmännen då de erövrat Bohuslän genom att anlägga sin näst största stad längst ut (Kungahälla). Stormännen som regerar utgår inte från sin stam utan ifrån maximal makt.

Säger inte emot helt och hållet, men möjligen är det inte alls ett såpass tydligt hopp från svear till götar som du
vill göra gällande. Det fanns faktiskt en viss kontinuitet som ändå kan anas under 1000-1200-talen, och som gör det enklare att förstå att tidiga medeltida kungar kunde acceptera den svealändska kungavalsprocessen. Vänligen se nästa inlägg.

[Skoglar]

Här kan vi se kontinuiteten mellan vikingatidens Uppsalakungar och den Stenkilska ätten.
Stenkils eget ursprung är minst sagt otydligt, men en källa menar att hans far var fosterson till Torgny lagman, vilket nog ger fler sveapoäng än götapoäng, om uttrycket tillåts. Stenkil gifter sig även med Emund den gamles dotter, av Erik Segersälls ätt.

Erik Segersälls ätt (970-1060)

Erik Segersäll: Sveakung, dog i GU 995, antagligen begravd där
Olof Skötkonung: son till Erik S och (Sigrid Storråda?) Dog i Husaby 1022, antagligen? begravd där.
Anund Jakob (Emund Kolbränna): son till Olof Skötkonung och Estrid av Obotritien/Venden? Dog 1050. Gravplats okänd.
Emund den gamle (Emund Slemme): son till Olof Skötkonung och Edla av Venden. Efterträdde sin halvbror, dog 1060. Gravplats okänd.

Stenkilska perioden (1060-1130)

Stenkil: Son till jarl Ragnvald Ulfsson och Astrid Nialsdotter (från Halogaland, Norge).
Den antagne fadern Ragnvald beskrivs knapphändigt i olika sagor, men skall ha varit fosterson till Torgny Lagman (Tiundaland) och sedermera jarl över Öster- eller Västergötland. Han kom i delo med Olof Skötkonung, men lyckades komma undan och bli jarl över Adelgjuborg (Staraja Ladoga). Men vi har inga egentliga belägg för att han skulle vara far till Stenkil. Stenkil dog 1066 och ligger kanske i Kungshögen, 30 km från Skara.

Erik & Erik: Två kungapretendenter som skall ha kämpat om makten efter Stenkils död. Bägge stupade redan 1067. Gravplatser okända

Halsten: Son till Stenkil och Emund den gamles dotter (av den gamla Uppsalakungaätten). Avsatt och fördriven runt 1070. Gravplats okänd.

Anund ”Gårdske”: Kom från Gårdarike. Fördrevs tämligen omgående. Gravplats okänd. Avsatt direkt, 1070.

Håkan Röde: Okända föräldrar? Är enligt Västgötalagens kungalängd både född och begraven i Levene, Västergötland. Kungalängden och Adam av Bremen placerar honom på olika ställen i kungalängden. Intressant är förstås Adelsöstenen som talar om ”Håkan…konung”. Kung åren 1070-80

Inge den äldre: son till Stenkil och Emund den gamles dotter (bror till Hallsten ovan). Han kan ha samregerat med Halsten eller Håkan. Skall ha fördrivits från Mälardalen men återkommit. Dog 1100. Antagligen begravd i Vreta kloster.

Blot-Sven: Det är ifrågasatt om han har existerat. Kung under tre år? Fördrev han Inge den äldre? Gravplats okänd.

Filip: Son till Hallsten ovan. Kung 1100 då hans farbror Inge dog. Han själv dog 1118. Begravd i Vreta kloster?

Inge den yngre: Son till Hallsten (bror till Filip) Dog 1125. Begravd i Vreta kloster?

Magnus Nilsson ”den starke”: Dansk prins, son av kung Nils av Danmark och Margaretha Fredkulla (dotter till Inge den äldre). Blev vald av götarna till kung då Inge d y dog men var inte godkänd av svearna. Sedermera avsattes han, stupade i slaget vid Foteviken 1134. Han nämns inte i VgL kungalängd, men kung från 1125? Oklart om var han är begravd.

Ragnvald Knaphövde: Vald till kung av svearna. Ihjälslagen i Västergötland då han kommit utan gisslan. Oklart var han är begravd.

[Skoglar]

Sverkerska och Erikska ätterna. Under 1130-1250 härskar 6 Sverkrar, och 4 Erikar. En Knut långe och en dansk prins. Vi vet egentligen ingenting om varifrån vare sig Sverkerska eller Erikska ätterna kommer. Om Sverker d ä finns olika bud, om Erik Jedvardsson ingenting.

Så de viktigaste ätterna under denna period är av okänt ursprung. Vi har några "engångskungar" som inte lyckas bygga en dynasti, och vi kan se att man gärna gifter in sig i den äldre kungaätten, den Stenkilska.

Sverker den äldre: Kung efter Magnus/Ragnvald. Son till antingen östgöten Cornube (enligt VgL kungalängd) eller Erik Årsäll (Langfeðgatal). Cornube är helt okänd utöver kungalängden och runt Erik Årsäll finns olika uppgifter, bland annat att han var en sveaman, alla svåra att belägga. Vi vet inte. Kung från 1130 till 1156 (ihjälslagen på vägen till julottan?). Begravd i Alvastra.

Erik Jedvardsson ”den helige”: Vi känner inte hans bakgrund. Gift med Kristina, av Inge den äldres ätt (Stenkilska ätten). Mördad i Uppsala/Östra Aros 1161, begravd i Uppsala.

Magnus Henriksson: Son till Henrik Skadelår och Ingrid (sondotter till Inge d ä). Henrik Skadelår var dansk prins, stödde Magnus Nilsson (se ovan) och stupade även han i Foteviken 1134. Magnus H stupade 1161 vid Örebro. Möjligen begravd i Vreta kloster.

Karl Sverkersson: Son till Sverker d ä (se ovan) och Ulfhild Håkansdotter (av norsk stormannaätt). Blev kung efter Magnus Henriksson, mördad på Visingsö 1167. Begravd i Alvastra.

Kol och Burislev. Bröder eller kusiner till Karl S. Tog över efter hans död, bägge stupade i strid med Knut Eriksson (se nedan). Burislev 1159, Kol 1173. Gravplatser okända.

Knut Eriksson: son till Erik den helige och Kristina Björnsdotter. Gift med Cecilia Johansdotter? Kung 1167? även i Östergötland från 1173. Dog på Eriksbergs kungsgård i Västergötland. Begravd i Varnhem.

Sverker d y Karlsson: son till Karl Sverkersson (ovan) och Kristina Stigsdotter Hvide (av dansk/skånsk stormannaätt). Avsatt efter slaget vid Lena 1208. Dödad i slaget vid Gestilren 1210. Begravd i Alvastra.

Erik Knutsson: son till Knut Eriksson ovan. Gift med Rikissa av Danmark. Blev kung 1208, dog i feber på Visingsö 1216. Begravd i Varnhem.

Johan Sverkersson: son till Sverker d y Karlsson ovan och Ingegärd (dotter t Birger Brosa). Dog 1222. Begravd i Alvastra.

Erik Eriksson ”läspe och halte”: son till Erik Knutsson ovan och Rikissa. Gift med Katarina Sunesdotter av Bjälboätten. Kung från födsel, 1222-29, avsatt, återinsatt 1134-1250. Begravd i Varnhem.

Knut Holmgersson ”långe”: son till Holmger (släkt Knut Eriksson ovan?) Tog makten 1229, förlorade den 1234. Begravd i Skokloster.

Erik Eriksson (igen) fram till 1250

Birger jarl (ej kung): kusin till Ingegärd, drottning till Sverker d y Karlsson. Dog 1266 i Jälbolung, Västergötland. Begravd i Varnhem.
Han är m a o begravd i Erikarnas gravkyrka men är mer släkt med Sverkrarna.

Ber om ursäkt och överseende för denna OffT-utflykt, men jag ville visa att vi långt in i medeltiden hade en kontinuitet mellan den sista tydliga Uppsalaätten (Erik Segersälls ätt) och de därpå följande kungarna. Denna kontinuitet bröts förvisso flera gånger av "utifrån" kommande kungapretendenter, t ex den danske Magnus Henriksson (även om han på mödernet faktiskt härstammade från Stenkilsätten, och därmed även Erik Segersälls ätt)

Uppfattningen att "alla" medeltida kungar är väst- eller östgötar var förvisso ett visst fog, men saken är alltså inte fullt så enkel.

[Marty]

Kanske dags att börja fundera på vissa saker som; varför Varnhem och Vreta? Var dessa orter Götarnas motsvarigheter till Uppsala? Hade de släkter som lät sig begravas här sina traditioner bak i tiden utifrån dessa orter. Varnhem (som jag kan bäst) är en extrem fornlämningsmiljö. Det är knappast en slump att man velat ligga begravd här. Klostret är bara den senaste av ett otaliga maktindikationer på platsen. Här finns en av Sveriges rikaste kvinnogravar från RJÅ, fina fynd från FVT och Västsveriges största silverskatt från VT. Här finns även Sveriges äldsta stenkyrka samt kristna begravningar från 800/900 talet. Platsen är trots få utgrävningar att betrakta som en centralplats över århundraden av högsta rang. Från Varnhem är det nära till Götala (alla Götars ting) och man ser till Skara. Varnhem ligger i Skandinaviens guldtätaste region. Med detta vill jag bara försöka få nån att inse att alla centrala regala funktioner fanns även här. Det känns dock rätt hopplöst att få Östsvenskar att faktiskt försöka lära sig något om andra landsdelar utan att hamna i försvarsläge..

[Yngwe]

Hehe Skoglar. Du är för rolig.  Erik Segersälls ätt klart knuten till Uppsala. Jag vet att du inte skojar, men det blir liksom jättekul ändå.  Den sista tydliga Uppsala-ätten.....     

[AndreasE]

Det känns dock rätt hopplöst att få Östsvenskar att faktiskt försöka lära sig något om andra landsdelar utan att hamna i försvarsläge..

Vilket onödigt uttalande. Har du något stöd för denna otroligt svepande karaktärisering?

Jag har aldrig hört någon förneka eller förringa vare sig Varnhem, Gudhem eller Vreta. Däremot så dyker dessa platser inte lika ofta upp i debatten om "sveriges vagga" då vi helt enkelt vet för lite om dem innan de blir klosterorter. Det finns inga kontroversiella sagor eller kyrkohistoriska skrifter att ändlöst debattera.

Jag medger villigt att jag vet mer om tex GU än Varnhem. Det är inte konstigt, då jag trots allt har jobbat i GU. Det betyder dock inte att jag inte vet någonting om tex platser i VG.

När det gäller om dessa orter var götarnas motsvarighet till tex GU så är väl det sannolikaste svaret att vissa av dem mycket väl kan ha varit det (Varnhem är tex en god kandidat) medan andra inte behöver ha haft samma status innan de blev klosterorter. Ett kloster kan grundas på vilken sorts plats som helst, så länge som någon kan donera mark och ägor till dess underhåll. Vissa grundas på viktiga platser med lång kontinuitet, andra i tidiga städer, och andra på tidigare relativt anonyma gods.

Det är svårt att säga om de familjer som lät begrava sina medlemmar i dessa kloster hade sin bakgrund där. Det är sannolikt att man lät sig begravas i kloster man var "mecenat" åt. Det behöver dock inte betyda att ens familj grundade klostret (även om så förstås ibland var fallet), eller att det hade grundats på den ort ens familj "kom ifrån" eller såg som sitt "huvudgods". Det viktiga var att visa sin fromhet genom att stödja ett eller flera kloster med pengar och landgåvor, och att sedan begravas i ett sådant kloster man hade stöttat ekonomiskt. Samma mönster går tex att se bland Englands kungahus och adelsfamiljer. Efter ett tag kan förstås en familjetradition ha uppstått varpå det blev mer sannolikt att man valde ett specifikt kloster. Själva begravningen skedde ofta betydande tid efter själva dödsfallet, så det var inget problem om kroppen behövde förflyttas betydande avstånd innan begravningen. Detta gav även berörda familjemedlemmar, vänner och allierade tid att meddelas om dödsfallet och om möjligt ta sig till begravningen.

När det gäller Varnhem så är det intressant att det blir ett kloster på 1140-talet. För mig tyder det på att godset hade minskat i betydelse för sin ägare vid denna tid. Det är väl sannolikt att den tidiga stenkyrkan tyder på att den familj som ägde godset på 1000-talet vid denna tid satsade stort på platsen. 100 år senare donerar man godset (vilka dessa människor var vet man vad jag förstår inte) till cisterciensermunkarna i Alvastra. Det betyder förstås att man inte längre kunde använda godset och dess tillgångar. Man kan fråga sig vad som låg bakom denna förändring. Självklart var det en investering att donera mark till ett kloster, men man behövde förstås inte välja ett storgods med urgammal historia. Anledningen till detta går förstås bara att spekulera i.

[AndreasE]

Hehe Skoglar. Du är för rolig.  Erik Segersälls ätt klart knuten till Uppsala. Jag vet att du inte skojar, men det blir liksom jättekul ändå.  Den sista tydliga Uppsala-ätten.....     

Nu är inte jag Skoglar, men Erik Segersälls relation till Uppsala/Sigtuna är väl ungefär lika starkt belagd som tex den Stenkilska ättens relation till VG? Dvs, inte särskilt starkt belagd, och dessutom i betydligt yngre källor. Förutom då att Olof Skötkonung slog mynt i Sigtuna, vilket väl måste anses väl belagt.

[Skoglar]

Det känns dock rätt hopplöst att få Östsvenskar att faktiskt försöka lära sig något om andra landsdelar utan att hamna i försvarsläge..

Jag vet inte riktigt vad du förväntar dig ska avhandlas i en forumtråd med rubriken "Vilka var egentligen "svearna" under vikingatiden??"

Hehe Skoglar. Du är för rolig. Erik Segersälls ätt klart knuten till Uppsala. Jag vet att du inte skojar, men det blir liksom jättekul ändå. Den sista tydliga Uppsala-ätten.....     

Alltid roligt om man kan underhålla andra. Men finns det någon historiskt bevandrad individ som på allvar vill göra västgötar av Erik Segersälls ätt? Läs f ö gärna Sveriges historia, band II, sidorna 120-24 under avsnittet som inleds med orden ”Kungarna i Mälardalen…”. Eller läs Olav den heliges saga, kapitel 80 (vilket alltså inte är en del av Ynglingasagan).

Nu är inte jag Skoglar, men Erik Segersälls relation till Uppsala/Sigtuna är väl ungefär lika starkt belagd som tex den Stenkilska ättens relation till VG? Dvs, inte särskilt starkt belagd, och dessutom i betydligt yngre källor. Förutom då att Olof Skötkonung slog mynt i Sigtuna, vilket väl måste anses väl belagt.

Tja, bortsett från att vi faktiskt inte vet varifrån Stenkil kommer (utöver den ensamstående uppgiften om Levene i VgL:s kungalängd) så gifte han sig med Emund den gamles dotter och enligt traditionen lär han vara höglagd – trots sin kristna tro – i Kungshögen utanför Skara. Och kungar i stora gravhögar tycks väl vara vanligare i Mälardalen än annorstädes? Så hur ser Stenkils VG-koppling egentligen ut?

[Marty]

Skoglar
Det är väl rätt relevant att försöka förstå vilka som INTE var Svear i Skandinavien för att bli lite klokare i frågan? Jag hävdar då att Götarna inte var det fram till medeltiden vilket borde föra frågan framåt något. Dessutom försöker jag påvisa att de maktstrukturer/traditioner som finns runt "Uppsala" finns om än mer fragmentariskt för Götaland. Att sätta Svear i relation till andra kända grupper som Götar och Daner, Angler osv borde vara relevant.

[Skoglar]

Marty: Varför inte starta en tråd om t ex Varnhem (jag sökte men fann ingen gammal). Jag skulle gärna ta del av en sådan tråd, där forumet kunde samla kunskaper och tankar om platsen och trakten.

Jag känner att vi - jag är själv i hög grad medskyldig - nu i denna tråd talar mer om Sverige under medeltid än svear under vikingatid.
Det måste väl finnas fler aspekter att diskutera om vikingatidens svear, än medeltida kungars kopplingar till VG/ÖG?

[Marty]

Problemet med Svear är att när det kommer fler oberoende källor på 1000-talet så är det full cirkus med VG/ÖG etc. Denna bild är helt annorlunda än den som ges av Snorre i hans sagor. Här framställs Svearna och Uppsala som ett mäktigt rike från hedenhös. Problemet är de få källor som finns från tiden före år 1000. Även runstenarna är ju nästan allihop från 1000-talet så de hjälper inte så mycket de heller. Då är man tillbaka i det basala som: regional struktur, ortsnamn och arkeologi. Lockelsen från Snorre verkar dock vara enorm vilket gör diskussionen mer sluggerartad än vad den hade behövt vara. På detta forum finns de som läser Snorre som en faktabok medans andra behandlar hans sagor som ren fiction. Sanningen ligger ofta mittemellan. Att inte Uppåkra nämns mer är för mig en oerhört viktig indikation på att antalet omnämnanden inte har med en plats betydelse att skaffa (detta betyder inte att Uppsala inte är viktigt utan att det antagligen även finns rent slumpmässiga/politiska skäl till att en plats hamnar i fokus).

[Boreas]

Den[/u] platsen borde man borra djupare i. Skyddat läge under ett vakande berg, kungshögar, urgamla ortnamn (t ex Ullevi) och mitt i Tjust/Theustes. Kollade Fornsök efter besöket och blev förvånad över den relativa fyndfattigheten. Här borde finnas mer.

Ull och Ulls vien representerar tydligen en gammal förbindelse österut, till sägnernas "vaner" och deras "Vanaheim" resp. "Vanaland".

-Ull omtalas inte alls så ofta som Oden och Tor, men tillhör samma gudaklan. Han har också koppling till en annan gudagrupp, de så kallade vanerna. Ull är en lite mystisk figur som rör sig mellan gudagrupperna. Det vi jobbar efter är att han kanske är en östskandinavisk gud som var lokalt dyrkad i östra Götaland, berättar Mathias Bäck.

http://www.dn.se/kultur-noje/kultplats-helgad-at-guden-ull-hittad-i-upplands-bro/

Under medeltiden blev dessa folk beskrivna som 'vender' och delar av deras områden som 'Vendland'.

Numer är Lilla Ullevi även presenterad på archeurope.com:
http://www.archeurope.com/index.php?page=lilla-ullevi

[Vetgirig]

Det är väl rätt relevant att försöka förstå vilka som INTE var Svear i Skandinavien för att bli lite klokare i frågan? Jag hävdar då att Götarna inte var det fram till medeltiden vilket borde föra frågan framåt något. Dessutom försöker jag påvisa att de maktstrukturer/traditioner som finns runt "Uppsala" finns om än mer fragmentariskt för Götaland. Att sätta Svear i relation till andra kända grupper som Götar och Daner, Angler osv borde vara relevant.

Inlägget blev för långt, så läs via länken.

[Boreas]

Jag känner att vi - jag är själv i hög grad medskyldig - nu i denna tråd talar mer om Sverige under medeltid än svear under vikingatid.
Det måste väl finnas fler aspekter att diskutera om vikingatidens svear, än medeltida kungars kopplingar till VG/ÖG?

När man underkände den forn-nordiska litteraturen som källor till forskningen omkring YJ/TM/Vikingatid blev det kvarvarande material mycket torftigt - och rätt spretigt.

Därmed fick man enbart medeltidslitteraturen från medeltiden kvar - när man under 60- och 70-talet skulle göra en 'ny och bättre' bild av vikingatiden. skulle göras. Därmed använder man dom föreställningar mn kan göra sej av Sverige och Skandinavien under 1100- och 1200-tal,  vilken man sen projicerar tillbaka på vikingatiden.

Därmed lägger man den katolskt kristnade kulturperiods verklighet - och den senare, kristnade verklighetsuppfattning - till grund för tänkandet omkring den förutgående kulturformen - som alltså erövrades, fördrevs och decimerades i perioden 1050-1150. Under denna period upplevde hela Skandinavien (minus Finland och nordkalotten) ett massivt katolsk inträngande - och en påföljande "kulturrevolution", där all förvaltning och historieskrivning skulle föregå på latin.

Efter vikingarnas fall - som organiserad militärmakt - fanns fortfarande ett gravt folkligt motståndet mot dessa ändringar - vilket slår ut i lokala revolter och dödande av "den nya tids" ivrigaste missionärer. Under tiden utvecklas grava motsättningar mellan olika delar av landet - vilket ger borgarkrigsliknande dispyter och slag mellan olika fraktioner av den gamla adeln och deras respektive bönder.   

När man sen vill skapa sej en bild av vikingatiden projicerar man helt enkelt dom små blick man har från denna extraordinära period i landets historia. Därmed producerar man ett dubbelfel, vilket kommer tillbaks å biter oss alla i svansen när vikingatidens politiska och sociala strukturer skal beskrivas. Då kan projektionerna, hårklyverierna och cirkelargumenten köa om varann - över hundratals meningslösa sidor...     

Glömmer man dom längre linjerna och dom välkända makro-element som arkeologin nu beskriver - blir det latinska materialet från 1200-och 1300-talen ett mycket spätt och spretigt grundlag för sociala, ekonomiska och politiska analyser av dom skandinaviska kultursamhällen från YJ/MT. Bryter man inte ner dom sterotypier och faktoider som då bildas blir vidare forskning lönlöst.

Alla som gärna vill försöka förstå vikingatidens antika kultursamfund och deras livsvärden - som dom framstår genom modern arkeologi - får alltså undersöka objekten i ljus av dom forn-nordiska källorna som faktisk finns - och som onekligen beskriver dom symboler, bilder och dekorationer vi hittar från såväl äldre som yngre järnålder.

Då är man plötsligt tillbaks vid dom gamla kungs- och ättesagor - jämte Eddornas beskrivningar av dom nycklar som behövs för att lösa dagens arkeologiska mysterier.

I dag kan alla SE att dom Gotländska bildstenarna handlar om dom gestalter som beskrivs  Eddorna. Samma texter beskriver även en rad andra (arkeologiska) fynd som gjorts av dom hedna tidens symboler och stilarter.  Dessutom beskriver dom forn-nordiska texter också deras institutioner, idoler och symboler. Man behöver bara ta dom på allvar - och söka förstå vad om menas med deras 'kodifierade' meddelanden - s.k. 'känningar' - som behövdes för att passera katolikernas inkvisitoriska censur...     

http://heimskringla.no/wiki/Snorre_Sturlesons_Edda_samt_Skalda_Omskrifningar

[Boreas]

För att göra din bild lite mer nyanserad:

Tacitus nämner Goterna/Götarna.
Jordanes beskriver Götarna som krigiska och med mest befolkning
Adam beskriver Birka som Götarnas stad och att dessa styr i Svionernas land

så:

Från ca 1050 och ett par hundra år framåt - definitivt dominans från släkter från ÖG/VG
Före 1050; antagligen ett Svearike/stamförbund runt Mälardalen och längs kusten.

1) Du glömde Gutasagan. Den beskriver också götarna, och även deras ursprungshistoria, fast dom där kallas 'gutar' - allihopa.

2) I god tid före 1050 hade götarna som inte utvandrat fusionerad med Svearna, enligt samma saga och lagsaga. Det kan betyda att all adel under denna tid fått utgå från Ynglingarnas hus - i Uppsala. I så fall var adeln i dom gamla göta- och svea-landen i nära familj med varandra - intill deras (gemensamma) ledungskrafter fallerade, kärnhuset gick förlorat (1061) och hela det gamla statsskicket bröt ihop. Då först ser man hur landsdel kan stå mot landsdel - i bitter strid.

[Boreas]

Tacitus.nu
"Efter svionerna vidtaga omedelbart sitonernas stammar. I övrigt lika de förra"

Sitonerna  finns intill Svionerna är "i övrigt lika". Precis som för Götarna finns flera stammar med samma rot i sitt namn intill varandra.

Så Svioner finns runt Östersjön och Sitoner alldeles norr om dem.

Gutoner nämns även de av Tacitus som havandes starkare kunglig styrning än andra grupper.

Jordanes kallar dem Suetidi och Suehans. Suehans är stora på skinnhandel vilket kanske antyder att de är den nordliga gruppen av de två.

Jordanes ger alltså även han namn på två olika Svea-grupper (samt 3 Götiska). Förhållandena är sålunda rätt lika med ca 450 års skillnad.

Vid 800-talet nämns bara en Sveagrupp i samma område. Antagligen har man gått samman och bildar då ett stamförbund längs östersjökusten och uppåt Norrland. Även i dessa källor finns inga indikationer på någon sammanslagning med VG och kontakt med västerhavet.

Kanske den viktigaste platsen för Suetidi var Uppsala och för Suehans Högom?

Intressant tanke. Hälsingtuna och Hög är en annan kandidat. Det kan möjligtvis förklara traditionerna bakom Helsingelagen och den Hälsinglands 'ur-adel'.

[Boreas]

Sverkerska och Erikska ätterna. Under 1130-1250 härskar 6 Sverkrar, och 4 Erikar. En Knut långe och en dansk prins. Vi vet egentligen ingenting om varifrån vare sig Sverkerska eller Erikska ätterna kommer. Om Sverker d ä finns olika bud, om Erik Jedvardsson ingenting.

Så de viktigaste ätterna under denna period är av okänt ursprung. Vi har några "engångskungar" som inte lyckas bygga en dynasti, och vi kan se att man gärna gifter in sig i den äldre kungaätten, den Stenkilska.

Sverker den äldre: Kung efter Magnus/Ragnvald. Son till antingen östgöten Cornube (enligt VgL kungalängd) eller Erik Årsäll (Langfeðgatal). Cornube är helt okänd utöver kungalängden och runt Erik Årsäll finns olika uppgifter, bland annat att han var en sveaman, alla svåra att belägga. Vi vet inte. Kung från 1130 till 1156 (ihjälslagen på vägen till julottan?). Begravd i Alvastra.

Erik Årsäll är en intressant knutpunkt på vägen från den gamla monarkin till det nya valkungadömet - där dom katolska biskoparna från Achen, Hamburg och Bremen träder avgörande in i Svearikets konstitutionella organ. (Det är i detta samband att påven - i brev till medlöparna I. och H. - beskriver det (gamla) svenska riket som "gloriöst".)

Här finns redan endera om ämnet:
http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,4277.msg53247.html#msg53247
http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,5837.msg57095.html#msg57095

[Marty]

Boreas
Gutasagan handlar antagligen bara om Gotland. Götarnas ursprungsmyt är som jag ser det sagan om kung Göte som gav namn åt Götarna. Denna saga är förankrad i Götaland medans Gutasagan känns mer Gotländsk. Arkeologiskt så är Västergötland fullt uppodlat och befolkat från 200-talet. Det finns inga perioder då en befolkniningsminskning kan skönjas före digerdöden. Jordanes beskriver Götarna som den folkrikaste stammen på 500-talet. Deras kapacitet syns även i Beowulf. Vid början av medeltiden har landskapet över 500 kyrkor och är Sveriges folkrikaste. De utvandringar som eventuellt skett har inte påverkat befolkningsunderlaget nämnvärt. Större utvandringar har i så fall skett före 200-talet då landskapet är fullt uppodlat etc. Utvandringar till Polen/Wielbark har antagligen pågått sedan bronsåldern. Den Gotiska kulturen i Polen var en blandning av ursprungsbefolkning, tidigare invandrade Skandinaver och Skandinaver som kom över på 100-200 talet e kr. Den typ av förkristen adel nu lanserar syns tydligt i VGs landskap. 

[Marty]

Boreas
Alla de funktioner du hittar i Uppsala har sina motsvarigheter i exempelvis Gudhem i VG.Inom en radie på 5km finns över 2000 registrerade fynd i en byggd som är fullt uppodlad sen 2000 år.
-   Inom området finns
o   Ållebergskragen
o   Snösbäck med minst 5 praktsvärd
o   Jättenefyndet 1,3KG guld
o   Jättene smedsfynd från förromersk järnålder
o   Gudhem guldarmring- bronsålder, agraff FVT, cloisonné arbete FVT?, vikingatid mynt mm
o   Forentorp kniv med silverlindat skaft och guldskatt (aldrig registrerad)
o   Tunhem, Svärd och glas RJÅ
o   Åsle Mosse, lansspets, vapenoffer?
Ortsnamn:
- Odens Källa nämns redan i brev på 1200-talet, Odens Marka, Odens berg, Odens Torp
- Jättene, Friggeråker, Stora Lunden, Under Lunden, Ålleberg (Ahl+Berg), Uppsala
I sagorna beskrivs Gudhem som Odens hemvist och som Götalands största offerplats med 100 avgudabilder. Motsvarande omständigheter finns inte norr om VG med undantag möjligtvis för Uppsala.