Vilka var egentligen "svearna" under vikigatiden?

[Marty]

Redan Tacitus talar väl om "Svear" i pluralis?  Jordanes nämner Suehans och Sueones. Jordanes nämner minst tre Gotiska stammar; Gautigoth, Ostrogoth och Vagoth. Det finns "Svear" i pluralis och Goter/Götar i pluralis. Vid samma tidpunkt finns Danerna som är ett stamförbund där delar av dagens Danmark ingår. Danerna delas av Jordanes inte in i fler grupper som han gör med Götarna. Detta tolkar jag som att danerna är ett mer centralstyrt och etablerat förbund. Kanske var Götar/Goter snarare på väg att splittras vid Jordanes tid. Vi har kanske två sveonska grupper hos Jordanes (och Tacitus). På 800-talet beskriver flera källor Svearna som ett rike vid Östersjön. Områdena som beskrivs måste ha innehållit stammar som haft "egna" namn på Jordanes tid ca 300 år tidigare. Stamförbundet hade alltså vuxit. Inget tyder dock på att Västgötarna ingick. Jag tror stamförbund är nyckeln till att förstå varför saker ibland inte hänger ihop. Alvhem var enligt sagan landet mellan Göta Älv och Romme Älv. Enligt Jordanes fanns här ett stort antal stammar som Ranii m fl. Detta förbund fanns enligt E Hjärne ända in på 900 - talet då Norge/Sverige gör anspråk på området. En sak är att argumentera för att det fanns ett stamförbund som kallades Svear. Det är nåt helt annat att försöka bevisa på några Ur-Svear från en liten byggd.

[Skoglar]

Redan Tacitus talar väl om "Svear" i pluralis?  Jordanes nämner Suehans och Sueones. Jordanes nämner minst tre Gotiska stammar; Gautigoth, Ostrogoth och Vagoth. Det finns "Svear" i pluralis och Goter/Götar i pluralis.

Plural är väl det normala sättet att uttrycka sig på de flesta språk? T ex: Finnar badar ofta bastu, Malagabor gillar tjurfäktningar, hipsters på Södermalm i Stockholm brukar bära fula kepsar. Jag vill nog påstå att pluralformen säger oss ingenting om huruvida det är en enda grupp/stam eller en sammanslagning av flera.
F ö är "suehans" svear på gotiska och "sueones" svear på latin. Det är alltså inte fråga om två olika stammar.
 

Vid samma tidpunkt finns Danerna som är ett stamförbund där delar av dagens Danmark ingår. Danerna delas av Jordanes inte in i fler grupper som han gör med Götarna. Detta tolkar jag som att danerna är ett mer centralstyrt och etablerat förbund.

Vi har väl inte den blekaste aning om det är fråga om huruvida alla daner tillhör en enda stam, om det är ett förbund av likvärdiga stammar eller om det är ett daniskt "imperium" där danerna härskar över andra stammar?
Eller har jag förbisett något?

En sak är att argumentera för att det fanns ett stamförbund som kallades Svear. Det är nåt helt annat att försöka bevisa på några Ur-Svear från en liten byggd.

1. Man bör kanske inte ställa "argumentera" mot "bevisa".

2. Men England, Holland, Belgien, Portugal, Finland, Schweiz, Frankrike, Polen och några till är alla exempel på existerande stater (nja, inte just England) med ursprung i vad som en gång var betydligt mindre stammar. Så det borde inte vara helt orimligt att fundera på om det kunde vara samma sak med Danmark och Sverige?

3. Vidare, det ena utesluter inte det andra. Ett stamförbund kan mycket väl uppkallas efter en av de ingående stammarna, en från början liten och oansenlig stam från sin egen hembygd?

4. Läste ur Erikskrönikan igår. Krönikan stödjer det som Snorre skriver, om att upplänningarna/svearna (de tre folklanden) är de som väljer kung. Det indikerar att svearna hade en särställning, antingen som härskare över andra eller åtminstone som de främsta och ledande inom ett möjligt stamförbund.

[Marty]

Tacitus:
"Härefter komma ute i själva oceanen svionernas folkområden"

Ja du har förbisett att all forskning/litteratur pekar på Danerna som ett stamförbund utan att en enskild stam/grupp pekas ut som Ur-Daner.

Holland, Belgien, Portugal, Finland, Schweiz, Frankrike, Polen?? Skojar du?

Frankerna är väl ett av de kändaste stamförbunden? Belgien är delat i två ungefär lika stora befolkningsgrupper som talar helt olika språk. Schweiz är ju i sig ett modernt stamförbund med olika språk i olika dalar osv. Här är du helt ute och cyklar..

Du menar väl inte på allvar att Erikskrönikan har nåt att göra med vilka som var svear 795 e kr? Erikskrönikan har däremot mycket relevant för förhållanden i Sverige några hundra år in i medeltiden.

[Marty]

Tacitus.nu som är Sveaskolans förkämpe skriver:

"1.Suiones, det är svearna, vilka här, likasom t. ex. förut anglerna, möta för första gången i litteraturen. De utgjorde enligt T:s framställning flera folkområden, folkland eller landskap (civitates)."

=stamförbund

[Marty]

Tacitus.nu
"Efter svionerna vidtaga omedelbart sitonernas stammar. I övrigt lika de förra"

Sitonerna  finns intill Svionerna är "i övrigt lika". Precis som för Götarna finns flera stammar med samma rot i sitt namn intill varandra.

Så Svioner finns runt Östersjön och Sitoner alldeles norr om dem.

Gutoner nämns även de av Tacitus som havandes starkare kunglig styrning än andra grupper.

Jordanes kallar dem Suetidi och Suehans. Suehans är stora på skinnhandel vilket kanske antyder att de är den nordliga gruppen av de två.

Jordanes ger alltså även han namn på två olika Svea-grupper (samt 3 Götiska). Förhållandena är sålunda rätt lika med ca 450 års skillnad.

Vid 800-talet nämns bara en Sveagrupp i samma område. Antagligen har man gått samman och bildar då ett stamförbund längs östersjökusten och uppåt Norrland. Även i dessa källor finns inga indikationer på någon sammanslagning med VG och kontakt med västerhavet.

Kanske den viktigaste platsen för Suetidi var Uppsala och för Suehans Högom?

[dersa]

Det där är ju inte korrekt. Tacitus, Jordanes, Wulfstan och Adam är alla äldre än VgL och de nämner svear. Snorre är dock samtida/något år senare än VgL. Att man sedan kan ha synpunkter på stavningen är en helt annan sak,

Nej, där har du fel, ingen av de nämda skriver svear i sina verk. De skriver om stammar som kan antagas för att vara de som vi kallar svear, vilka de nu är, då den tidigaste dokumentarade benämningen först återfinns på 1200-talet, alltså långt efter vikingatiden..

[Skoglar]

Tacitus:"Härefter komma ute i själva oceanen svionernas folkområden"

”Civitates” betyder ungefär samhällen. Av det som Tacitus skriver kan man inte utläsa huruvida han avser:
”stamförbundet svearnas olika samhällen”,
”stammen svearnas olika samhällen” eller
”de olika samhällen som svearna har överhöghet över”

Men ändå menar du att du säkert kan avgöra det?

Ja du har förbisett att all forskning/litteratur pekar på Danerna som ett stamförbund utan att en enskild stam/grupp pekas ut som Ur-Daner.

Jag visste inte att man var säker på att danerna redan från början var ett stamförbund och aldrig har varit en enskild stam benämnd daner (eller ngt liknande). Danernas sagor går väl tillbaka till sagans kung Dan? Underlig saga om det är frågan om ett förbund, kan man tycka.

Holland, Belgien, Portugal, Finland, Schweiz, Frankrike, Polen?? Skojar du?

Frankerna är väl ett av de kändaste stamförbunden? Belgien är delat i två ungefär lika stora befolkningsgrupper som talar helt olika språk. Schweiz är ju i sig ett modernt stamförbund med olika språk i olika dalar osv. Här är du helt ute och cyklar.

Hade lite för bråttom…
De germaner som romarna kallade franci, ungefär vid nuvarande Nijmegen, lär ha varit ett förbund av mindre germanska stammar. Men Frankerriket som sådant var långt större än det frankiska kärnområdet.
Belgier var en keltisk folkstam som gav namn åt en romersk provins och år 1830 åt det nygrundade kungariket vi känner idag.
Schweiz är som sagt ett slags stamförbund, men kantonen Schwyz är väl inte det? Det är snarare den enskilda folkstam som fick ge namn åt hela förbundet…

Du menar väl inte på allvar att Erikskrönikan har nåt att göra med vilka som var svear 795 e kr? Erikskrönikan har däremot mycket relevant för förhållanden i Sverige några hundra år in i medeltiden.

Jovisst! ÄVgL (1220), Snorre (ca 1230), UpL (1296) och Erikskrönikan (1300-tal) beskriver alla att svearna väljer kung. Enkel slutledningsförmåga ger oss att:
Antingen är detta en tradition från minst vikingatid
Eller så har denna svealandsvänliga tradition införts under 1000-1100-talen, en period som vi alla vet såg en hel del politiskt inflytande från VG/ÖG.

Nej, där har du fel, ingen av de nämnda skriver svear i sina verk. De skriver om stammar som kan antagas för att vara de som vi kallar svear, vilka de nu är, då den tidigaste dokumenterade benämningen först återfinns på 1200-talet, alltså långt efter vikingatiden..

Eftersom ingen av dessa skriver på nusvenska, så är det kanske inte så konstigt att de inte skriver "svear" med vår stavning.

Sedan undrar jag. De ovan nämnda författarna nämner alla många olika folkstammar. Menar du att inga folknamn kan identifieras med någon säkerhet, eller är det just "svear" som det är svårt att identifiera?

"Efter svionerna vidtaga omedelbart sitonernas stammar. I övrigt lika de förra"

Vet inte vilka sitonerna var. Men uppgifterna att de tillämpade matriarkat, får mig att fundera på kväner/finnar (i någon källa felaktigt översatt till kvinnolandet)

Jordanes kallar dem Suetidi och Suehans. Jordanes ger alltså även han namn på två olika Svea-grupper

Med risk för att framstå som övermåttan tjatig. Goten Jordanes använder både det gotiska och det latinska ordet.

[Vetgirig]

Skulle "Götar" inte kunna vara stamförbund? Det är sant att regionen där jag anser Götarna bebor i sina östra delar (dagens Västergötland) inte går att tydligt urskilja dess ursprungliga folkland (stam- resp snarare klanland), men det finns i ett kärnområde bevarat en grupp av "kind-namn" som ger tydliga indicier på folkland och en något större federation (centralaste Vgl, Kinnekulleregionen).

Inom resten av det som kommer att bli dagens Sverige, finns ju tydliga "lämningar" av självständiga folkland inom vad vi kallar Småland (-en), Östergötland, Södermanland, Uppland, Västmanland, Närke. Även inom Helsingländerna kan man urskilja folklanden, såvida man inte är blind. Även de 3 folklanden kan ses som federationer av då underordnade folkland (vilka småningom övergott till hundare), d v s ett slags stamförbund.

Götarnas ursprung bör hämtas från regionen runt "älva" med förbindelser längs hela floden (dåtida) upp mot Kongsvinger. Sagamaterial ger indicier även i detta fall. Vi har även rekryteringsområdet för de många anfallen mot SV norden (danska övärlden) som ett kraftfullt indicium för någon form av rike, kanske federativt, vilket kan vara ett "Urgötaland".

Några skriftliga bevis lär aldrig flyta in.

[Marty]

”Civitates” betyder ungefär samhällen. Av det som Tacitus skriver kan man inte utläsa huruvida han avser:
”stamförbundet svearnas olika samhällen”,
”stammen svearnas olika samhällen” eller
”de olika samhällen som svearna har överhöghet över”

Det är i alla fall fler än en av något=pluralis

Men ändå menar du att du säkert kan avgöra det?

Jag är inte säker men det känns sannolikt.

Jag visste inte att man var säker på att danerna redan från början var ett stamförbund och aldrig har varit en enskild stam benämnd daner (eller ngt liknande). Danernas sagor går väl tillbaka till sagans kung Dan? Underlig saga om det är frågan om ett förbund, kan man tycka.

Samma som sagan om Göte (Odens son) som Götarnas stamfader. Dessa skall nog tagas med många nypor salt. Tror mer på liknande strukturer i Skandinavien som på mer dokumenterade på kontinenten.

Hade lite för bråttom…
De germaner som romarna kallade franci, ungefär vid nuvarande Nijmegen, lär ha varit ett förbund av mindre germanska stammar. Men Frankerriket som sådant var långt större än det frankiska kärnområdet.
Belgier var en keltisk folkstam som gav namn åt en romersk provins och år 1830 åt det nygrundade kungariket vi känner idag.
Schweiz är som sagt ett slags stamförbund, men kantonen Schwyz är väl inte det? Det är snarare den enskilda folkstam som fick ge namn åt hela förbundet…

Visst ger stammar namn åt nationer. I Englands fall en mindre grupp som av nån anledning ger sitt namn. I Kinas fall en stark folkgrupp som kom att dominera hela riket. Detta är en helt annan fråga. Tror få ifrågasätter att Sverige och Svear hänger ihop. [/b]

Jovisst! ÄVgL (1220), Snorre (ca 1230), UpL (1296) och Erikskrönikan (1300-tal) beskriver alla att svearna väljer kung. Enkel slutledningsförmåga ger oss att:
Antingen är detta en tradition från minst vikingatid
Eller så har denna svealandsvänliga tradition införts under 1000-1100-talen, en period som vi alla vet såg en hel del politiskt inflytande från VG/ÖG.

Är du alltså inne på att Svear runt Uppsala sedan urminnes tider bestämt i vadå? Du får tala ur skägget här; hade Svearna=Upplänningarna från folkvandringstid och framåt makten över vilket område?

Eftersom ingen av dessa skriver på nusvenska, så är det kanske inte så konstigt att de inte skriver "svear" med vår stavning.

Har ingen åsikt om stavningen

Sedan undrar jag. De ovan nämnda författarna nämner alla många olika folkstammar. Menar du att inga folknamn kan identifieras med någon säkerhet, eller är det just "svear" som det är svårt att identifiera?

Jag identifierar både i Jordanes och Tacitus Svearna lika säkert som Götarna

Vet inte vilka sitonerna var. Men uppgifterna att de tillämpade matriarkat, får mig att fundera på kväner/finnar (i någon källa felaktigt översatt till kvinnolandet)
Med risk för att framstå som övermåttan tjatig. Goten Jordanes använder både det gotiska och det latinska ordet.
Jordanes beskriver två olika folk som fanns intill varandra, de var lika. Det ena låg mer norrut och handlade med skinn, det andra var kännt för sina hästar som de sålde.

[Castor]

[Jordanes ger alltså även han namn på två olika Svea-grupper (samt 3 Götiska). Förhållandena är sålunda rätt lika med ca 450 års skillnad.

Vid 800-talet nämns bara en Sveagrupp i samma område. Antagligen har man gått samman och bildar då ett stamförbund längs östersjökusten och uppåt Norrland. Även i dessa källor finns inga indikationer på någon sammanslagning med VG och kontakt med västerhavet.

Kanske den viktigaste platsen för Suetidi var Uppsala och för Suehans Högom?

Det har nämnts förut i denna tråd (vad har inte det?), men jag tror att det är viktigt att ta fasta på att Jordanes faktiskt förbigår den skandinaviska östersjökusten med tystnad:

This island lies in front of the river Vistula, which rises in the Sarmatian mountains and flows through its triple mouth into the northern Ocean in sight of Scandza, separating Germany and Scythia. The island has in its eastern part a vast lake in the bosom of the earth, whence the Vagus river springs from the bowels of the earth and flows surging into the Ocean. And on the west it is surrounded by an immense sea. On the north it is bounded by the same vast unnavigable Ocean [...]

Jag tycker att man får en ganska klar bild av kuststräckan från Öresund i söder upp till ungefär 67e breddgraden i norr, med fyrtio dygns midnattssol. Den stora sjön i den östra delen måste rimligtvis vara Vänern. I övrigt var Skandinaviska halvön okänd för de lärde i Ravenna och Konstantinopel på 500-talet. Vilket även understryks av Prokopios.

[Carl Thomas]

Tacitus stycke 45:

Till svionerna sluta sig omedelbart sitonernas stammar. I övrigt lika (de förra) skilja de sig från dem i ett avseende, nämligen däri, att deras härskare är en kvinna. Till den grad äro de vansläktade ej blott från friheten utan också från slaveriet.

Felöversatt? Av vem?

Thomas

[Castor]

Tacitus [...]

T ex hans påstående att gotoner (goter/Wielbark) och rugier (Rügen) bor vid oceanen eller att de bärnstensplockande aesti (Estland) bor vid sveahavets högra kust?

Detta har också nämnts tidigare: Tacitus' bärnstenssamlande aestii har ingenting med Estland att göra, utan de bodde snarare i Samland. Det var dit bärnstensvägen gick.

[Skoglar]

Samma som sagan om Göte (Odens son) som Götarnas stamfader. Dessa skall nog tagas med många nypor salt. Tror mer på liknande strukturer i Skandinavien som på mer dokumenterade på kontinenten.

Man skulle kanske kunna tänka sig att förekomsten av en stamsaga (t ex langobarderna, Gutasagan) är en möjlig indikation på att vi har att göra med en stam med djupare interna band, medan avsaknaden av stamsaga skulle kunna indikera stamförbund. Bara en reflektion...

Är du alltså inne på att Svear runt Uppsala sedan urminnes tider bestämt i vadå? Du får tala ur skägget här; hade Svearna=Upplänningarna från folkvandringstid och framåt makten över vilket område?

Vänligen se inlägg 4215, så slipper jag upprepa mig själv. Jag sitter inte på facit, jag kan bara bygga resonemang kring det jag vet eller tror mig veta. Jag har tidigare fått intrycket att det jag uttrycker där inte ligger särskilt långt från det som du har förespråkat. Har jag fått detta väldigt mycket om bakfoten?

Hur är det själv? Förnekar du att medeltida källor pekar ut svear som "kungamakare" eller ser du att landskapslagarna, Erikskrönikan och Snorre faktiskt stödjer varandra? Och om man nu går över till den "mörka sidan" och faktiskt tror att de medeltida källorna är korrekta, utgår du från att reglerna om svearnas kungaval måste vara skapade av kungar med basen i VG/ÖG, dvs. vara medeltida, eller kan du se möjligheten att de är äldre än säg 1050?

[Skoglar]

Det har nämnts förut i denna tråd (vad har inte det?), men jag tror att det är viktigt att ta fasta på att Jordanes faktiskt förbigår den skandinaviska östersjökusten med tystnad:

Jag tycker att man får en ganska klar bild av kuststräckan från Öresund i söder upp till ungefär 67e breddgraden i norr, med fyrtio dygns midnattssol. Den stora sjön i den östra delen måste rimligtvis vara Vänern. I övrigt var Skandinaviska halvön okänd för de lärde i Ravenna och Konstantinopel på 500-talet. Vilket även understryks av Prokopios.

Jordanes är ganska västligt inriktad (så att säga) särskilt om man förlägger tiuesti? vid Tjuteån i Helsingborg istället för Tjust/Småland. Men östgötarna har väl ändå aldrig bott på västkusten? Och inte heller svearna...

Om den stora sjön avser Vänern/Göta älv eller Östersjön/Öresund eller något annat, är väl ändå en öppen fråga?

Även om beskrivningen av Norge och den svenska västkusten är väldigt detaljerad, så var Östersjön inte helt okänd. Som du själv nämner hade man koll på bärnstenskällorna i Baltikum. Inte Estland som du korrekt påpekade, utan längre söderut, men likväl av esterna.,.

[Castor]

[...] medeltida källor pekar ut svear som "kungamakare" [...]

Enligt Upplandslagen 1296 heter det väl att de som bor i den tre folkländerna Fjädrunda- Tiunda - och Attundaland först skall taga konung. Detta torde väl mest ha berott på att det var det mest praktiska förfarandet, då Eriksgatan hade start och målgång i Uppsala. De som fick vänta till sist med att taga konung var västmanlänningarna, var inte de också svear? För övrigt hade alla de centrala landskapen, så som jag tolkar det, lika rätt att taga eller vraka konung. Turordningen var: Uppland - Södermanland - Östergötland - Västergötland - Närke - Västmanland. Denna turordning betydde inte att något av landskapen var överordnat något annat.

[Skoglar]

Castor:
Längre bak i tråden valdes kungen på "alla götars ting."
Sedan gick
Man med på att kungen valdes av "svear", villet beskrevs egentligen vara götar "som i egenskap av svear" valde kung.
Sedan insåg man att kungen faktiskt valdes i Uppland, mest för att ärkebiskopen fanns där.

Är det bara jag som förvånas över energin och viljan att finna förklaringar runt det som ingen vill inse?

Svearna hade en särställning i det tidigmedeltida Sverige. Att förneka detta är rent nonsens. Snorre är tydligast med att Tiundaland är det förnämsta landet, men fler spår pekar i den riktningen. Någonstans i detta har vi också orsaken till att vi idag bor i Svea rike och inte Göta rike.

Vi vet nog för lite för att i detalj beskriva höndelseförloppet 1050-1250, men grovt beskrivet har vi ett skede där Upplands särställning successivt utmanas och urholkas av maktcentra med baser i Götalandskapen. Runt 1300 återstår inte mycket mer än den formella rätten att välja kung, ett eko av en tidigare starkare ställning.

Jag är själv skåning, så jag anser mig själv stå utanför svea/götakonflikten. Uppenbarligen gör inte alla det...

[Marty]

Götarna har den tidigmedeltida sagan om kung Götrik där det beskrivs hur kung Göte, son av Oden blev Götarnas stamfader. Gutarna har Gutasagan och Goterna har i Jordanes Gapt/Gaut som gav dem namn. Trots dessa ser jag götarna som ett stamförbund. Fram till folkvandringstiden kanske bestående av Jutar, VG, ÖG, Gutar och Goter (Wielbark). Efter detta i samband med Goternas fall i Europa blir dessa grupper mer lösa i sin samverkan men anslutna via språk och tradition. Genetiskt behöver de inte vara speciellt närsläktade. VG i sig torde vara ett stamförbund där exempelvis Alverna vid Göta Älv ansluter sig senare. Det finns indikationer på att norra Bohuslän (Ranii) kan ha ingått i ett Götiskt förbund (även delar av Halland).

Jag tycker det verkar finnas ett Svearike vid Östersjön vid 800-talet. Att detta rike innefattade VG tror jag inte. Att just Upplänningar hade speciell rätt att välja kung på 800-talet  är oerhört spekulativt som jag ser det. Visst kan Upplänningarna vara Ur-Svearna men detta är omöjligt att veta. Att dra Eriksgatan, Mora Stenar etc 500 år bakåt i tiden är oerhört ovetenskapligt som jag ser det. Erikskrönikan och andra medeltida källor håller inte för slutsatser för 800-talet. Vi har dock en runsten i VG där det står om en som satt i Uppsala på 800-talet. Betyder detta att Svearna valde en kung från VG då?

[Skoglar]

Jag tycker det verkar finnas ett Svearike vid Östersjön vid 800-talet. Att detta rike innefattade VG tror jag inte. Att just Upplänningar hade speciell rätt att välja kung på 800-talet  är oerhört spekulativt som jag ser det. Visst kan Upplänningarna vara Ur-Svearna men detta är omöjligt att veta. Att dra Eriksgatan, Mora Stenar etc 500 år bakåt i tiden är oerhört ovetenskapligt som jag ser det. Erikskrönikan och andra medeltida källor håller inte för slutsatser för 800-talet. Vi har dock en runsten i VG där det står om en som satt i Uppsala på 800-talet. Betyder detta att Svearna valde en kung från VG då?

Jag tror inte heller att 800-talets svear härskade över VG.
Men det borde ha funnits kungar i Svealand även vid den tiden, och antagligen valdes de också, även om valet ofta föll på den gamle kungens son.

Vi vet väl inte hur nära relationerna var mellan de ledande släkterna på 800-talet. Så vi vet inte om svearna valde eller inte valde en västgöte som kung på 800-talet, eller en person med starka band till VG. Men det är väl fullt möjligt?

Sedan vet du att jag inte säger att Erikskrönikan beskriver vikingatid. Men av det som källorna faktiskt berättar så tycks det som att det är svearnas modell för val av kung som blir gällande i den stora politiska enheten Sverige som växer fram. Är detta verkligen så oerhört kontroversiellt?

[Marty]

Skoglar

Du kan se i mina inlägg att jag inte har någon fundamentalistisk inställning i denna fråga. Götarna hade alla Götars ting i Götala. Här valdes kanske Götarnas kung. I så fall hade man kanske samma kungavalsmodell på fler platser i Scandivavien före medeltiden. Nämns inte samma modell för Danmark? När så Sverige bildas i tidig medeltid väljs kungen i Uppland. Detta kan bero på flera saker:

1. Att Götarna som hade makten då ville ge Svearna nåt i samband med unionen
2. Att det var viktigt att krossa den sista biten hedniskt motstånd på plats. Uppsala som den kanske kändaste (och sista hedniska bastionen i Europa) skulle domineras via kristna europeiska kungavalstraditioner.
3. Att Svearna av hävd var viktigare än andra och det var därför naturligt för stormännen på medeltiden att välja denna plats.

Det känns ibland som du tror mest på 3. Jag vet själv verkligen inte. Jag tror dock att 1och 2 är mest populära bland akademiker just nu. Detta betyder inte att det är så, men inte heller att dessa synpunkter är speciellt krystade eller baserade på någon form av mindervärdeskomplex.

[Skoglar]

1. Att Götarna som hade makten då ville ge Svearna nåt i samband med unionen
2. Att det var viktigt att krossa den sista biten hedniskt motstånd på plats. Uppsala som den kanske kändaste (och sista hedniska bastionen i Europa) skulle domineras via kristna europeiska kungavalstraditioner.
3. Att Svearna av hävd var viktigare än andra och det var därför naturligt för stormännen på medeltiden att välja denna plats.

Det känns ibland som du tror mest på 3. Jag vet själv verkligen inte. Jag tror dock att 1och 2 är mest populära bland akademiker just nu. Detta betyder inte att det är så, men inte heller att dessa synpunkter är speciellt krystade eller baserade på någon form av mindervärdeskomplex.

Min formulering av 1-3 ovan hade kanske varit lite annorlunda, men ja, alternativ 3. känns mer naturligt än de andra.

Jag tror det kan leda fel när vi bedömer vikingatidens människor efter vår syn på nationer. De ledande stormän som stred om makten hade nog alla olika band och kopplingar i flera olika delar av landet, och bilden av en tydlig konflikt svear vs. götar tror jag är ganska missvisande och antagligen driven av en lokalhistorisk agenda.

Antagligen rådde ingen hetare konflikt om HUR kungen valdes, så länge RÄTT kung valdes. Vi gör en stor sak av något mindre viktigt. Skönheten i modellen med svearnas roll i kungavalet är kanske att den dels är förankrad i en gammal tradition som även götarna kände som "sin" samtidigt som den omöjliggör val av en kung som ÖG/VG - med sitt starka politiska inflytande - inte vill ha.

Vi bör kanske inte glömma GU:s status som kultcenter, för ett långt större område än bara Uppland.

Vidare är frågan om graden av hedniskhet i GU på tusentalet inte helt enkel. Attundalands runstenar och kristna gravar vittnar om kristendom i närområdet redan före 1050. Kanske var påståendet om hednatempel ingenting annat än ett "casus belli", en förevändning för att öka det politiska trycket, och få in Svealand i den frankiska/kontinentala samhällsmodellen. Som AndreasE tidigare har skrivit, så finns det gott om fynd i GU som pekar på kristen närvaro ganska tidigt. Kanske kan det vara något att fundera över.

Sedan kan man diskutera vem som var "viktigast". En annan synvinkel är att konstatera vem som syntes mest i förhistoriska källor. För mig blir det uppenbart med Tacitus, Jordanes, Rimbert, Adam et cetera att svearna var en av de grupper som från en kontinental synvinkel syntes tydligast under århundradena före vikingatiden och fram till 1000-talet. Det innebär inte att svearna styrde och ställde över alla andra, men väl att de var politiskt starka (och antagligen tidvis starkast) under järnålder, vikingatid och en bra bit in på medeltiden. Kanske ska man se Sparrsätra 1247 som slutet på en epok.