Vilka var egentligen "svearna" under vikigatiden?

[dersa]

Men det vi känner till om Sigrid Storråda är väl att hon var hedning, dvs icke ansluten till den romerskt-katolska kyrkan? Sigrid är väl ett nordiskt/germanskt namn?? Eller så har hon aldrig existerat, eller så kanske stämmer det att hon var västgöte och betydelsefull under sin tid?  Säger jag som är bohuslänning.. 

[Vetgirig]

Sigrid lär ju i ett andra gifte haft Sven Tveskägg till make. Men vad jag minns, så var han omgift med en kvinna, som tog namnet Gunhild. Sven hade också en slavisk kunglig "frilla".

Nu har jag i ett annat forum fått bekräftat att Normanderna brukade gifta sig officiellt med en högättad kvinna, men leva av tycke med en helt annan kvinna (frilla/konkubin). Alla normandiska härskare utsågs bland frillosönerna. Det är t ex därför Wilhelm kallas "bastarden". Skrivaren menar att det kan vara ett systematiskt bruk bland de högättade i norden att skilja på politiska äktenskap och det av kärlek.

[Carl Thomas]

Var Magdalena Jesus fru- eller en fd prostituerad? Kyrkan beslutade det senare, men, hon kanske i verkligheten var Jesus fru.

Kan kyrkan ha ansett en hednisk fru vara en  älskarinna eftersom hon inte var gift i den kristna kyrkan?

Thomas

[Ättelägg]

Om vi nu kan tänka oss att svearna var ett folk namn under vikingatiden, vilka inbegreps? Alla i Mälardalen, Upplänningar? Själv ser jag från mitt väst mälardalska synvinkel en blandkultur så långt fram som romersk järnålder. Bronsåldern verkar ha varit mer splittrad med ett centrum tidigt vid Enköping och senare vid Håga. Dock har vi även i väst en egen samlingsplats. Verkar som om storhögarnas tid varit en tid av genomgripande förändringar i Mälardalen. Alltså runt 500 talet och framåt.

[Carl Thomas]

Ättelägg, die hard Sveaister ansåg att riktiga Svear fanns enbart i Tiohundraland.  Byn Svia var deras kärnområde  De andra folklanden var något annat än riktiga Svear och de ockuperades av Svearna och de styrdes alltså av Sveakungen som satt i Uppsala.

Numera har Svearnas kärnområde utökats till hela Mälardalen. Det har alltså växt avsevärt med åren. Fortsätter det i samma takt ingår snart även Götar, Smålänningar och annat löst folk i Svearnas Kärnområde.  Först då kanske vi kan få rätsida på vår historia?   

Thomas

[dersa]

Var finns svearna i dag? Östgötar, Västgötar, Skåningar, Smålänningar, Jämtar och en massa andra svenskar finns det. men vilka är svear??

[Skoglar]

Ättelägg, die hard Sveaister ansåg att riktiga Svear fanns enbart i Tiohundraland.  Byn Svia var deras kärnområde  De andra folklanden var något annat än riktiga Svear och de ockuperades av Svearna och de styrdes alltså av Sveakungen som satt i Uppsala.
Numera har Svearnas kärnområde utökats till hela Mälardalen. Det har alltså växt avsevärt med åren. Fortsätter det i samma takt ingår snart även Götar, Smålänningar och annat löst folk i Svearnas Kärnområde.  Först då kanske vi kan få rätsida på vår historia?

Detta kan ha att göra med trådens rubrik, "Vad var egentligen "svearna" under vikingatiden?" Inte "vilket var svearnas kärnland?".
Vi vet egentligen ingenting om svearna ett antal hundra år före vikingatiden, annat än att man kan anta att det har gått från ett ganska stort antal småstammar till successivt större enheter. Hur ”vet” vi det?

a)   Det är, tror jag, den vanliga utvecklingen under förhistorisk tid. En trend från många små självständiga stammar till färre. Även om det säkert finns undantag som bekräftar regeln.
b)   Runt 1220 berättar Snorre om att Svealand består av flera delar. Jag får intrycket av att man under tidig medeltid fortfarande tydligt kunde urskilja några olika ”delmängder” av Svealand. Först 1296 fick folken i Uppland en gemensam lagbok.
c) Den allmänna förekomsten av namn som slutar på "-inge"

Till det kan man, med risk för lynchning, ända även försiktigt peka på att sagomaterialet beskriver en forntid med många olika småkungar, "häradskungar" som Snorre kallar dem.

Sedan frågan om vad som var svearnas kärnland? I den mån det kan pekas ut, är det antingen i Uppsalaområdet (bygger på antagande om kontinuitet) eller någon annanstans (underlag saknas, förutsätter brott i kontinuiteten).

Var finns svearna i dag? Östgötar, Västgötar, Skåningar, Smålänningar, Jämtar och en massa andra svenskar finns det. men vilka är svear??

Svarar genom att citera mig själv:

Svear är inte ett statiskt begrepp. I själva verket har begreppets betydelse väl helt upphört under de sista århundradena? Tagits över av landskapslojaliteter och av det övergripande svenskhetsbegreppet?

Till det kommer att identiteter som "Stockholmare" eller "Göteborgare" för många nog väger tyngre än upplänning/sörmlänning, eller bohuslänning/västgöte/hallänning. Alltså avseende de som bor i själva storstadsregionen.

[Yngwe]

PÅ vilket sätt påvisar inge-namnen att ett antal små stammar går mot större enheter??

[Skoglar]

PÅ vilket sätt påvisar inge-namnen att ett antal små stammar går mot större enheter??

http://de.wikipedia.org/wiki/-ing
Scrolla till Ortsnamen

Ortnamn som slutar på -inge, -ing, -ingen är vanliga över hela det germanska språkområdet. X-ingarna. Ändelsen kan i sin enklaste form betyda "de som bor på gården vid..." men med uttryck som göingar, lysingar, helsingar, huddingar eller kävlingar börjar det bli ganska stort för att bara avse en familjegrupp och/eller en bosättning.

Vi måste nog komma ganska långt fram i förhistorien innan alla dessa mindre områden har blivit underordnade en makt på riksnivå, eller ens på regional nivå.

Men, jag använde ordet "anta"...

[Yngwe]

http://de.wikipedia.org/wiki/-ing
Scrolla till Ortsnamen

Ortnamn som slutar på -inge, -ing, -ingen är vanliga över hela det germanska språkområdet. X-ingarna. Ändelsen kan i sin enklaste form betyda "de som bor på gården vid..." men med uttryck som göingar, lysingar, helsingar, huddingar eller kävlingar börjar det bli ganska stort för att bara avse en familjegrupp och/eller en bosättning.

Vi måste nog komma ganska långt fram i förhistorien innan alla dessa mindre områden har blivit underordnade en makt på riksnivå, eller ens på regional nivå.

Men, jag använde ordet "anta"...

Men inge-namnen är ju ett levande begrepp och ingen fossil från tiden innan svearnas sammanslutning. Det är ju begrepp som används i ett annat perspektiv. Det finns ju mängder med exempel på långt modernare begrepp som fått efterledet -inge. Ingenting säger att de skall ses som en föregångare till någon svea-sammanslutning.

[Skoglar]

Ingenting säger att de skall ses som en föregångare till någon svea-sammanslutning.

Håller med. Jag ser det som en generell utveckling vilken antagligen var giltig i hela NV Europa. Absolut inget svea-specifikt. Många men långt från alla X-inge är ekon av tidiga små självständiga enheter

[Yngwe]

Och Skoglar, att Svealand består av en mängd delmängder även idag, och dom är mycket tydliga. Snorres häradskungar skulle mycket väl kunna vara lika självklart inordnade i ett svearike som senare tiders häradshövdingar och landshövdingars. Det behöver inte alls vara så att sveariket bara kan ha haft en enda kung och att häradskungarna därför ska ses som ett tillfälligt stadie mitt i steget från flera småenheter till en samlad större.

[Carl Thomas]

Det framhålls ju här ibland att Svear är ett eget folk. Det är inte omöjligt att ett folk invandrat via Åland. Detta folk skulle alltså då komma från öster. När man studerar äldre namn så finns ju faktiskt indikationer på att det kan vara möjligt. Ynglingaättens namn kan ju faktiskt vara  en förvrängning av detta folks ursprungsnamn:  Yng Ling.

Yng Ling:arna bosatte sig främst i östra Sverige och deras bosättningar fick förled, eller efterled, på "Ing" efter folkets namn.

De som redan bodde i dessa områden, innan folket Yng Ling kom dit, stod på stranden och såg dem komma i sina skepp och utbrast "Ups, ve" - vilket av vissa historiker har feltolkats till att detta folk har kallat sig själva för Uppsvear.

De tvingades flytta från området eftersom Yng Ling folket gjorde anspråk på det. För att få råd till flytten samlade de ihop pengar, de "salade". Platsen där de "salade" kapitalet hette Upp. Därav kommer t.ex. ordet "uppbörd". Det tog sin tid att sala det kapital som behövdes så några bosatte sig på Upp. Platsen kallas därefter för Uppsala och folket Yng Ling bosatte sig där och behöll namnet. De blev senare kända under namnet Ynglingarna och deras släkt som Ynglingaätten.

Thomas

[Skoglar]

Det framhålls ju här ibland att Svear är ett eget folk. Det är inte omöjligt att ett folk invandrat via Åland. Detta folk skulle alltså då komma från öster. När man studerar äldre namn så finns ju faktiskt indikationer på att det kan vara möjligt. Ynglingaättens namn kan ju faktiskt vara  en förvrängning av detta folks ursprungsnamn:  Yng Ling.

Yng Ling:arna bosatte sig främst i östra Sverige och deras bosättningar fick förled, eller efterled, på "Ing" efter folkets namn.

De som redan bodde i dessa områden, innan folket Yng Ling kom dit, stod på stranden och såg dem komma i sina skepp och utbrast "Ups, ve" - vilket av vissa historiker har feltolkats till att detta folk har kallat sig själva för Uppsvear.

De tvingades flytta från området eftersom Yng Ling folket gjorde anspråk på det. För att få råd till flytten samlade de ihop pengar, de "salade". Platsen där de "salade" kapitalet hette Upp. Därav kommer t.ex. ordet "uppbörd". Det tog sin tid att sala det kapital som behövdes så några bosatte sig på Upp. Platsen kallas därefter för Uppsala och folket Yng Ling bosatte sig där och behöll namnet. De blev senare kända under namnet Ynglingarna och deras släkt som Ynglingaätten.

Och sedan är det jag som får mothugg för mina teorier!
 

[Skoglar]

att Svealand består av en mängd delmängder även idag, och dom är mycket tydliga. Snorres häradskungar skulle mycket väl kunna vara lika självklart inordnade i ett svearike som senare tiders häradshövdingar och landshövdingars. Det behöver inte alls vara så att sveariket bara kan ha haft en enda kung och att häradskungarna därför ska ses som ett tillfälligt stadie mitt i steget från flera småenheter till en samlad större.

Vi vet inte, vi kan bara spekulera. Kanske har det under järnåldern förekommit ett eller flera försök att ena folken runt Mälardalen som misslyckats direkt eller som följts av splittring efter en kort tid. Sagan om Ingjald Illråde skulle kunna vara ett eko av sådana skeenden.

Vi vet inte om det, som exempel, bakom de tre folkländerna finns självständiga stammar som vid något tillfälle enats under en (Uppsala?)kung.
Nu vet jag att Mora Sten inte är belagt förrän under högmedeltiden, men man kan fundera över placeringen, på gränsen mellan Attunda- och Tiundaland.

På motsvarande sätt vet vi inte hur utvecklingen såg ut i Götaländerna. Finns det minnen av gamla länder bakom några eller flera av kinden? Min gissning är att ju mer tydligare häradsgränserna följer naturgränser, desto mer troligt att det är riktigt gamla gränser. 

[Vetgirig]

PÅ vilket sätt påvisar inge-namnen att ett antal små stammar går mot större enheter??

Namn på -inge kan om de inte är så gamla kanske härledas till någon gudom "ing".

Men för en Skåning, så är känslan av språkliga betydelsen alltid att -inge har med ett släkt/klanväsende att göra. Alltså att gården/platsen var en typ av huvudgård under ett antal generationer, d v s så länge att namnändelsen inte ändrades efter att släkten/klanen upplösts eller uppgått i andra eller flyttat (drivits bort?). Förleden i namnen pekar som regel på något namn på en av släktäldste/klanledarna, kanske grundaren av gården.

Med tiden har förståss många platser fått namn som är av överförd typ, d v s att någonstans i närheten finns ett gamalt -inge och då väljs ett namn  på -inge även för en ny platsen.

Även skeppslag/socknar/härader/folkland (motsv) kan få namn på -inge, vilket kan innebära att regionen dominerades av just denna släkt/klan.

Handen på hjärtat ni skåningar, som är uppväxta på skånska landsbygden från 40-50-talen: Visst känner ni igen denna språkkänsla?

[Skoglar]

Namn på -inge kan om de inte är så gamla kanske härledas till någon gudom "ing".

Men för en Skåning, så är känslan av språkliga betydelsen alltid att -inge har med ett släkt/klanväsende att göra. Alltså att gården/platsen var en typ av huvudgård under ett antal generationer, d v s så länge att namnändelsen inte ändrades efter att släkten/klanen upplösts eller uppgått i andra eller flyttat (drivits bort?). Förleden i namnen pekar som regel på något namn på en av släktäldste/klanledarna, kanske grundaren av gården.

Med tiden har förståss många platser fått namn som är av överförd typ, d v s att någonstans i närheten finns ett gamalt -inge och då väljs ett namn  på -inge även för en ny platsen.

Även skeppslag/socknar/härader/folkland (motsv) kan få namn på -inge, vilket kan innebära att regionen dominerades av just denna släkt/klan.

-Ingennamn som gudanamn tror jag är väldigt ovanligt.

först kommer -ing som efterled, vilket innebär att man tillhör en viss grupp, skåning, utlänning, tusenfoting, etc
Av detta kommer IBLAND i andra hand -inge för att markera plats eller område där dessa X-ingar lever.

Men det gäller inte alla ortnamn. Ingen bor väl i Skåninge?

Familjegrupper, klaner, stammar. Oavsett benämning tror jag att vi här har de många små beståndsdelarna som först växer/slås samman till små lokala "riken", kanske av häradsstorlek, och senare blir ännu större, och färre.

Varför skulle vi tro att alla områden i t ex Tiundaland var enade från den dag landet steg ur havet?

[Boreas]

Verkar som om storhögarnas tid varit en tid av genomgripande förändringar i Mälardalen. Alltså runt 500 talet och framåt.

Sammanfallet av ändringar i demografi, gravskick och gravgods på sent 400-tal/tidigt 500-talet lär nå större delar av skandinaviska halvön. Det kan väl sammanfalla med dom politiska ändringar som beskrivs i Gutasagan, där gutarna gjorde en allians med svearna - och deras kung i Uppsala.

Alliansen tycks ha kommit gälla 'götar' såväl som 'gutar' - och omtalats som "Uppsala öd", efter den nyskapade gemensamhet kring huvudsätet i Uppsala. Sen ser man att Snorre och andra beskriver denna samexistens som "Sviaveldi" och "Sviariki".

En ny allians formas sen 700 år senare, då spillrorna från dom gamla konstitutioner i hela Norden kunde samlas under kyrkliga fanor. Med den reviderade Hälsingelagen som bas kunde man då inkorporera den kvarvarande 'eliten' ('ur-adeln') av "vendisk ursprung" - vilka lär ha styrt större delar av Stor-Hälsingland jämte hela Finland, Karelen, Ingermanland, Estland, Lettland, Kurland och Samland.

Efter den tid behövde inte eliten i Högom, Stockholm, Uppsala eller Lund "drömma om att bli en stormakt" - dom var det redan. Sen kan man ju tycka vad man vill om detta "Stora Svitjod", alltså det stora "Svearike" som under 1520-talet vågar göra revolt mot både påve, kejsare och kungar - och genomkämpa en effektiv reformation av den politiska självständighet, kulturella frihet och ekonomiska självstyre.

Så kom det faktisk förbli till danskar och holländare gjorde en allians med Peter den Store och initierade den Stora Nordiska Krig.

Gutalagens och gutarna lär ha varit etablerade länge före vendeltid. När Uppsala öd beskrivs under 800-talet är landskapsnamn (etc.) redan inbäddat i dom dåtida språk- och kultur-traditioner, såväl bland svear som götar.

Språkligt lär dom ha stått varandra mycket nära sen "urminnes tid".  Enligt senare seklets språkforskning påstås den skandinaviska språkgruppen ha rötter i stenåldern, se www.continuitas.org.

Det lär styrka dom ursprungsmyter - typ Saxo och Jordannes - som påstår att både svear och danskar har gemensamma rötter med götarna/guterna/goterna. 
 
Att svear och daner representerar varsina ätter - och dito jordbrukskulturer - törs vara rätt tydligt, fortfarande. När götarna förenas med svearna gav det tydligen en styrkt infrastruktur mellan fastlands-Skandinavien och dom gutniska/götska båtfolkens vendiska vänner och handelspartners öster om Ålands hav. Vendelperiodens inslag i det gamla Svealand lär berätta om dom förstärkta förbindelserna mot öster.

[Boreas]

Bronsåldern verkar ha varit mer splittrad med ett centrum tidigt vid Enköping och senare vid Håga.

Kontinuiteten i bosättning mellan dom olika perioder i och innanför Stockholms unika skärgård berättar att regionens gynnsamma klimat och fruktbara jordbruksmarker hör till dom bästa i Norden. Det gamla Rodslagens äldsta båtkultur kan nu dateras som "mer än" 10.000 år - och kan väl associeras med den gutiska/götska båtkultur. Banden mellan Gotland och Svealand er minst lika gamla som banden mellan Asa-ätten och Ynglinga-ätten...   

Enligt denna progression är det föga grund att undervärdera Mälardalens centrala betydelse inom bronsålderns Skandinaviska halvö. Handeln och samvaron med dom grannar öster och söder om 'sjön' var påtaglig också under denna period. Den keltiska bronsåldern sto tydligen mycket nära den skandinaviska, vart den råkade bestå som längst. Vendeltidens sirliga ornamentik har en tydlig bakgrund i den keltiska bronsålderskonsten. Logisk kontinuitet är stängt framträdande, framför slumpartad dis-kontinuitet.   
   
Lars Landström har skrivit mycket och grundligt om Svearikets centrala landskap genom brons- och järnålder. Man behöver inte instämma med alla hans tolkningar för att ha glädje av följande tips:

http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,4226.msg53096.html#msg53096

[Boreas]

Snorres häradskungar skulle mycket väl kunna vara lika självklart inordnade i ett svearike som senare tiders häradshövdingar och landshövdingars.

Det är även sannolikt - eftersom man har svårt t förklara dessa 'småkungar' som något annat än just 'häradshövdingar'.

Sen är det mycket svårt att förklara uppkomsten av alla dessa lands- och häradshövdingar med mindre dom ges ett gemensamt ursprung, om knyts till en och samma ätt/samhälle/kulturform.

Konsekvensen av det blir att man fått börja med en gemensam hövding - för hela ätten - innan man delat upp den i landskapshövdingar, häradshövdingar, bönder och allmoge. Dom fick ju alla vara av samma ätt ("stam") - och gärna ha samma 'modersmål' - för att få en klart definierande och gemensam identitet.

Det behöver inte alls vara så att sveariket bara kan ha haft en enda kung och att häradskungarna därför ska ses som ett tillfälligt stadie mitt i steget från flera småenheter till en samlad större.

Korrekt. Man kan väl tänka sej en ursprunglig 'storfamilj' som förstadium till "ätten" - som igen utvecklade en "stam" eller "folk" - med ett gemensamt "rike" eller "aud". 

Men för en Skåning, så är känslan av språkliga betydelsen alltid att -inge har med ett släkt/klanväsende att göra.

"Ling" i ord som yng-ling och ling-on och ling-vis reflekterar "led" eller en "lem". Ord som 'med-lem' reflekterar samma sak, alltså "en hel del av en hel" - eller "En fullvärdig enhet av en definierad helhet". 

"Yng/Yngling" reflekterar samtidigt "ung/avkomma".  -ing/-inge törs vara ett derivat av samma grundbetydelse, som fått företräde bland dom gamla svearna, som alla lär ha varit av yngliga-ätt. Din skånska språktraditions baskänsla verkar alltså vara i omedelbar närhet av denna grundbetydelse.

Hur regionala grenar och lokala kvistar från dom gamla ynglinga-ätten skapade namn med "linge" och "inge" kan möjligen förklaras med den ätte-baserade, femdelade socialstratigrafin man känner från sagorna:
 
http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,4340.msg36234.html#msg36234

Varför skulle vi tro att alla områden i t ex Tiundaland var enade från den dag landet steg ur havet?

Dom människor som införde det intensiva jordbruket kan nu knytas till specifika haplogrupper. Det innebär att den ätt - och dom ättlingar - som befolkade dessa stora, öppna och flata ytor tillhörde en och samma kultur- och folkgrupp. Därmed blev dom syd-skandinaviska slätterna en naturlig domèn för den kultur som utvecklade det intensiva, skandinaviska jordbruket.

Dom kallades tidigare för "svear" och uppträdde som en nordlig - och egen - gren av det lantbruk som bredde sej i Europa för 7.000 år sen. Jämför gärna med den danska, tyska och franska bondekulturen som befolkade dom stora, flata landskapen som steg ur havet - söder om Öresund.