Vilka var egentligen "svearna" under vikigatiden?

[Yngwe]

Vilken del ska vi koncentrera oss på?  Det förnämnsta i hela egentliga Svitjod, vad betyder det? Enligt dina tidigare inlägg så betyder det då ett vagt definierat område i Mälardalen. Är det det du vill ha sagt?




Och hur får man egentligen ihop detta? Kungastol i Uppsala efter det att ärkebiskopstolen inrättats? I praktiken säger ju andra källor att så inte alls var fallet vid den tid Snorre verkade och än mindre bugade hela riket dit.  Man kan fråga sig vad en sådan uppgift över huvud taget har att göra i Olof Heliges saga? Det är en märklig vana som Snorre ha, att framställa Uppsala som den självklara platsen för styrelse och skatteuppbörd. Eftersom vi som sagt ser en liten annan bild i andra källor så får man kanske fråga sig varför Snorre skriver så här, och inte minst, om han alls är värd att tro på?

[Vetgirig]

I Angeln bodde anglerna (därav tex Anglo-saxare och England efter att en del av dem utvandrat) så begreppet danerna måste betyda något annat än bara ett annat namn för anglerna. Mitt tips är att det är ett samlingsnamn på flera olika grupper av människor inom det som senare blev Danmark (där anglerna säkerligen ingick).

Av nämnda tråd i forumet framgår tydligt att "daner" är en stormannasläkt med kungakrävande makt. Danerna är alltså inget "folk". Danerna blir kanske så småningom under stormannasläktens samlande styre ett folk, men det tar säkert åtskilliga generationer. I exemplet den daniska grenen i Holland, så ser man att de som är daner är några namngivna individer och några krigare/närmaste män. Deras "folk" består av den befolkning, som finns på plats när de får överta styret av sitt område som vasall åt kejsaren.
Om alltså danernas kung då och då finns i Angeln, så innebär detta att Anglerna (befolkningarna) ställt sig i beroende av denne kung. I o m detta anonymiseras Anglerna i framtida historia. I kungastaden har antagligen funnits fogden för Dannevirke med en liten hird. Kungen har sedan regelbundet utnyttjat staden som bas och då medfört sin större hird. I kungens närhet har också vistats några specialister (hantverkare, smeder, juvelerare etc).

Det är kanske på motsvarande sätt vi bör spåra "Svearna" i det blivande Sverige.

[Ättelägg]

Yngwe,

det är en mycket intressant formulering från 1200 talet, det egentliga Sverige, som egentliga Finland ung. Det ursprungliga, vilket måste stå i paritet till det senare Svitjud, det större, det vi kallar Sverige. Mao har vi på svart och vitt att man under medeltidens tidigaste sekel såg skillnad på olika delar av Sverige. Likaså tyder det på att kungavärdigheten var förknippat med Uppsala/Tiundaland vid denna tid. Det är inte så märkvärdigt med Snorre om man utgår från att Uppsala och Uppland är kärnområdet/kungastolen, att eriksgatan utgick därifrån, att sveakungavärdigheten var förknippat med Uppland och Uppsala... mao att historien kanske är vad som sagts tidigare. Märkvärdigare blir det om man försöker vända på historien och förflytta allt från Mälardalen, historieomskrivning. Skulle tro att Snorre helt enkelt beskriver sakernas tillstånd vilket bara blir förvirrande för Götister. Allt är inte konspirationer och fö hade Snorre sin anknytning till VG vilket gör en tidigmedeltida konspiration mkt osannolik.

[AndreasE]

Är tyvärr fortfarande skeptisk. Egentligen är det iofs Mönekragen som har identiska ornament. Det konstiga är att endast ett ynka fragment finns. Visserligen inte avgörande för tråden eftersom det inte går att fastställa vad för föremål det skulle representera.

Det är inte alls konstigt att bara ett fragment finns bevarat. Materialet i högarna i Uppsala är otroligt fragmenterat, vilket är typiskt för gravar i Mälardalen från den här tiden. Föremålen har nästan säkert brutits sönder innan de antingen kremerades, eller placerades bland askan från bålet. Alla stora järndelar togs bort, liksom stora delar av resten v föremålen. Vad man gjorde med dessa fragmenterade föremål vet vi inte, men det räckte uppenbarligen att varje föremål endast representerades av ett eller några fragment i graven. Glöm inte heller bort att det mesta av gravarnas material lämnades kvar när man undersökte dem. Ytterligare fragment finns säkerligen kvar i de många tiotal liter brandlager som aldrig gicks igenom ordentligt.

Det kan lika gärna ha varit i Gudhem som i Uppsala. Följer vi guldet som ledtråd leder spåret åt ett håll.

Förutom då att det inte är så enkelt som att "följa guldet"... Som sagt, formeringsprocesserna är A och O. Det saknas ju trots allt inte guld i Mälardalen. Skillnaden är att det hittas generellt sett i gravarna, inte i fälten. I VG har guldet hamnat i marken, i Mälardalen i gravarna.

[Anganatyr]

Av nämnda tråd i forumet framgår tydligt att "daner" är en stormannasläkt med kungakrävande makt. Danerna är alltså inget "folk". Danerna blir kanske så småningom under stormannasläktens samlande styre ett folk, men det tar säkert åtskilliga generationer. I exemplet den daniska grenen i Holland, så ser man att de som är daner är några namngivna individer och några krigare/närmaste män. Deras "folk" består av den befolkning, som finns på plats när de får överta styret av sitt område som vasall åt kejsaren.
Om alltså danernas kung då och då finns i Angeln, så innebär detta att Anglerna (befolkningarna) ställt sig i beroende av denne kung. I o m detta anonymiseras Anglerna i framtida historia. I kungastaden har antagligen funnits fogden för Dannevirke med en liten hird. Kungen har sedan regelbundet utnyttjat staden som bas och då medfört sin större hird. I kungens närhet har också vistats några specialister (hantverkare, smeder, juvelerare etc).

Det är kanske på motsvarande sätt vi bör spåra "Svearna" i det blivande Sverige.

Jag måste erkänna att jag aldrig hört om denna hypotes tidigare. I alla de texter vi har om den danska kungaätten (varav de flesta är från medeltid, även om tex vikingatida engelska källor finns) så anses den danska kungaätten komma från Sköldungaätten, inte någon danerätt. I Danmark vågar forskarna idag dra den danska kungasätten tillbaka till Gorm den gamle som dog 958 och hade sitt kungasäte i Jelling.

[Kungsune]

De som har sett föremålen från östhögen förstår nog vad jag menar. Det leder ingen vart att diskutera det här.
Du går långt i dina tolkningar kring guldfynden Andreas. Flera av de sk markfynden i VG misstänks vara från gravanläggningar som överpllöjts. Inte minst mönekragen ska ha legat i en anläggning som schaktades bort för ett trappbygge. Hur du än grupperar fynden får du ett överskott i Västergötland.

[Anganatyr]

Yngwe,

det är en mycket intressant formulering från 1200 talet, det egentliga Sverige, som egentliga Finland ung. Det ursprungliga, vilket måste stå i paritet till det senare Svitjud, det större, det vi kallar Sverige. Mao har vi på svart och vitt att man under medeltidens tidigaste sekel såg skillnad på olika delar av Sverige. Likaså tyder det på att kungavärdigheten var förknippat med Uppsala/Tiundaland vid denna tid. Det är inte så märkvärdigt med Snorre om man utgår från att Uppsala och Uppland är kärnområdet/kungastolen, att eriksgatan utgick därifrån, att sveakungavärdigheten var förknippat med Uppland och Uppsala... mao att historien kanske är vad som sagts tidigare. Märkvärdigare blir det om man försöker vända på historien och förflytta allt från Mälardalen, historieomskrivning. Skulle tro att Snorre helt enkelt beskriver sakernas tillstånd vilket bara blir förvirrande för Götister. Allt är inte konspirationer och fö hade Snorre sin anknytning till VG vilket gör en tidigmedeltida konspiration mkt osannolik.

låter snarare som om man under 1200-talet vill legitemera flytten av kungasätet från Visingsö i Småland till Stockholm genom att ge området ett långt och ärorikt förflutet. Snorre fick ju sina uppgifter av Eskil lagman i Västergötland som tillhörde Bjälboätten. Hans bröder var Karl (biskop i Linköping), Bengt (lagman i Östergötland), Birger (Svea rikes jarl). Eskil satt dessutom med i den förmyndraregering som styrde istället för pojkkungen Erik (den läspe och halte). Att Eskil med sin ätt var involverad i flytten av kungasätet får nog anses som klart. Självklart gav han Snorre de uppgifter som passade honom själv bäst politiskt.

[Marty]

Snorre Sturlasson ger i Olov den
heliges saga följande skildring..

Kanske stämmer på 1200-talet. Men har antagligen inget med tider långt före att skaffa.

Att guldet används olika på Öland VG och i exempelvis Mälardalen visar att man har olika kulturer. Domarringar och andra begravningsformer understryker att det inte finns någon "statlig" norm satt någonstans i Skandinavien under folkvandringstid. Olika regionala indelningar (Härad/Kind- Hundare) och ortsnamnsformer visar att vi inte hade någon samordning från något centralt håll. Allt tyder på självständiga kungadömen fram till sen vikingatid precis som i de flesta europeiska länder. Ingen från Sveaskolan vågar säga rent ut att man bygger sina storsveiska hypoteser på sagor nedskrivna på 1200-talet och framåt. Det är bara sagorna som stödjer idéer om Uppsalakungar som styrt över stora delar av dagens Sverige. Sagor kan dock vara mer eller mindre sanna. Allt annat visar på en fragmenterad region med småriken fram till sen vikingatid. Sen tror jag att det funnits tre huvudspelare när nationerna börjar bildas runt år 1000AD, Götar, Svear och Daner. Svearna kan mycket väl ha varit ett större stamförbund i Östsverige och runt Östersjön med sin ideologiska klanhuvudstad i dagens Uppsalaområde. Götarnas motsvarighet har legat någonstans Gudhem/Varnhem/Skara.

[Kungsune]

Ättelägg, det finns ju fler källor än Snorre att ta hänsyn till. Beträffande Eriksgata och kungaval blev man så klart nödgat att flytta det dit ärkesätet för kyrkan var förlagd. Inte konstigt alls. Det är ju detta som är själva anledningen att man vill förlägga allt mer nationalmytologi till platsen för att legitimera den.

[Boreas]

Och hur får man egentligen ihop detta? Kungastol i Uppsala efter det att ärkebiskopstolen inrättats? I praktiken säger ju andra källor att så inte alls var fallet vid den tid Snorre verkade och än mindre bugade hela riket dit.  Man kan fråga sig vad en sådan uppgift över huvud taget har att göra i Olof Heliges saga? Det är en märklig vana som Snorre ha, att framställa Uppsala som den självklara platsen för styrelse och skatteuppbörd. Eftersom vi som sagt ser en liten annan bild i andra källor så får man kanske fråga sig varför Snorre skriver så här, och inte minst, om han alls är värd att tro på?

Man får skilja på analys och kritik. Inkvisitorisk retorik och hyper-kritik leder tyvärr ingenstans.

Vill man analysera Snorres värk får man samla många faktorer - från en rad ämnesområden. En gemensam premiss är dock att man utgår från att Snorre, som andra medeltidshistoriker - handlade rationellt. Åtminstone gentemot sin samtid och dom gamla och nya vindar som då rådde, lite om varann.

Vad gäller Snorres texter så har en rad filologer och historiker krystat både poesi och prosa för innebörd, signifikans och relevans. Sen vet vi numer vad 1800-talets övertolkningar kan leda till - från romantiska överdrifter till överdriven skepsis. Många ser fortfarande inte skillnaden på Snorres berättelser och dom 'hemnära' och naiva tolkningar som kom till uttryck på 1700- och 1800-talen.

I en tid då Saxo och dom frankiska annaler var det ända material om Nordens forntid var nog Snorre en mycket välkommen och värdefull källa. Speciellt efter att man under 1500-talet kunde fira sin kulturella frihet och självstädnighet - och får börja (åter?) skapa egna skritsspråk - och egne böcker - på danska såväl som svenska och finska. Då först började det bli möjligt att acceptera dom isländska källorna som 'fullt lagliga och tillåtna'.

Vi skal inte glömma att även dom två exemplar av "Kringla Heimsins" som finns kvar - från senare hälft av 1300-talet - bär prägel av att ha blivit rakad ut ur "flammornas rov".

Sen får vi väl beakta att Huitfeldt, Torfäus, Messenius, Rudbeck, Oxenstierna och senare historiker stod utan stöd från geologin, arkeologin, biologin, genetiken och en global språkhistoria. När endera av dom gick för långt i sina tolkningar räcker det länge att beskriva och påvisa deras tolkningsfel - utan att ty till yviga teorier om "nationalromantik" eller "stormaktsdrömmar".

Från fredsslutet 1249 var Tre Kronors Rike redan en 'stormakt' i Östersjön och i Europa. Med herradömet över allt land från Skåne till Nordkapp - och därifrån öster om Vita havet, Karelen, Finland, Ingermanland, Estland och Lettland. Inom Hansa-förbundet blev Stockholm den viktigaste maktbas i edn centrala Östersjön - som garant för Lybecks handel med Ryssland - genom 'birkarlarna' ikring Bottenhavet och 'götarna' i Novgorod, Viborg, Reval och på Gotland.

Vägen fram till detta "Stor-Sverige" hade alltså gått genom "kristningstiden" under tiden 1050-1250 - då man från tre gamla, självständiga kungadömen spann i hop ett - och därigenom lyckades bevara endera minnen om forntidens Norden - genom den katolska kolonitidens kyrkliga censur.

Beskrivningarna av detta riket som "fritt och självständigt" är alltså något som hör 1500- och 1600-talen till - och var i princip en logisk reaktion på den återvunnen självständighet från Roms åk och skattebördor  - lite i tråd med vad man upplevde i Norge efter 1905 och i Finland efter 1917. Det vore konstigt om inte dagens svenskar skulle minnas och fira 1523 med samma glädje och tacksamhet... 

Det går alltså en utveckling från den återvunna friheten man upplevde efter reformationen till en slutgiltig re-konstituering av dom gamla kungadömen i Skandinavien, som redan Snorre omtalade som Danmark, Norge, Sverige och Finland - på riktigt... 

[AndreasE]

De som har sett föremålen från östhögen förstår nog vad jag menar. Det leder ingen vart att diskutera det här.
Du går långt i dina tolkningar kring guldfynden Andreas. Flera av de sk markfynden i VG misstänks vara från gravanläggningar som överpllöjts. Inte minst mönekragen ska ha legat i en anläggning som schaktades bort för ett trappbygge. Hur du än grupperar fynden får du ett överskott i Västergötland.

Tror du inte att jag har sett föremålen i östhögen? Säg rakt ut vad du menar. På vilket sätt är min förklaring felaktig?

Sen har jag inte sagt att fragmentet ifråga kommer från en halskrage. Det är en möjlighet, och den bästa parallellen kommer från en halskrage, men som sagt, det består bara av ett mycket litet fragment. Det är en möjlig tolkning.

Jag har gått igenom fyndomständigheterna för varje guldfynd i VG, och visst, det finns några som skulle kunna vara gravfynd. Men majoriteten kan endast karaktäriseras som lösfynd/markfynd utan tecken på gravmaterial. Visst kan vi spekulera i om upphittarna missat andra föremål som skulle kunna tyda på att det handlar om gravar, men i väldigt många fall har förvånansvärt detaljerade beskrivningar lämnats av upphittaren. Karaktären är generellt sett mer lik den man påträffar på Öland och Gotland, där arkeologiska undersökningar visat att det ofta handlar om nedläggningar under golven på hus.

Men ja, en av halskragarna skulle kunna vara ett gravfynd. Den hittades i ett röse. Tyvärr så påträffades dock inga andra föremål, och inte heller några ben. Det skulle kunna handla om att man helt enkelt gömt den i ett äldre odlingsröse. Den andra kragen (Ålleberg) förefaller vara gömd (hittades under en sten i oländig terräng vid en klippvägg, inga andra föremål).

De som enligt källorna kan gissas vara gravfynd: SHM 519, SHM 579, kanske SHM 1653 och SHM 1670, SHM 3248 (Mönehalskragen), SHM 3358, SHM 3891, SHM 4913. Detta är 8 av 54 poster (det saknas några fynd i den lista jag grävde fram just nu). Väldigt många av de andra är typiska deponeringar - små samlingar tenar, spiraler eller trasiga föremål funna i åkermark eller vid grävning i utmark, utan några andra typer av föremål. Om du skulle gämföra detta med Mälardalen så skulle du hitta en betydligt större procent gravfynd.

Visst har VG ett "överskott". VG har ju som sagt även mer guld än förmodligen ännu bättre "connected" områden som de danska öarna och Skåne. Förklaringen kan inte bara vara att man hade "mer guld". Som med allt annat måste man titta på alla variationer. Hur många boplatser är överplöjda i VG gentemot andra delar av landet? Om guldet begravdes under golvet, hur skulle detta påverka bilden? Om guldet kommer från överplöjda gravfält, hur skulle samma skillnader påverka bilden? Vad är skillnaden mellan de faktiska föremålen man hittar i olika regioner? Är det kanske just betal/hantverksguldet som behandlats olika i olika områden? Osv.

[Yngwe]

Yngwe,

det är en mycket intressant formulering från 1200 talet,...

Ättelägg det finns ju fler källor att ta hänsyn till, eller hur?  Ett antal källor som antyder att kungar vistas på Visingsö. >Dessa källor är inte oemotsägliga, men de är faktiskt betydligt klarare än de källor om det vikingatida Uppsala du framhäver. Och dessa "urgamla" traditioner med eriksgata och kröning i Uppsala och annat verkar ju inte så rysligt etablerade då de titt som tätt glöms bort. Det är väl de senaste 10-15 åren ganska väl framfört att under tidig medeltid så är det götalandskapens män som har makten, och vare sig det är sant eller inte ska ändå alla dessa uppgifter vägas mot Snorres ord, vilka alltså framförs i samband med sagoberättande med klara inslag av ren dikt. Om man låter Snorres ord vara sanning så är man enligt mig precis så lättlurad som Snorre någonsin kunde önska.


Men till huvudfrågan, du glömde svara på den. Det egentliga Svitjod som Snorre skriver, vilket är det?  Du behöver inte ge koordinater till alla råmärken, det räcker med att nu nämner vilka socknar det berör...

[Skoglar]

Att guldet används olika på Öland VG och i exempelvis Mälardalen visar att man har olika kulturer. Domarringar och andra begravningsformer understryker att det inte finns någon "statlig" norm satt någonstans i Skandinavien under folkvandringstid. Olika regionala indelningar (Härad/Kind- Hundare) och ortsnamnsformer visar att vi inte hade någon samordning från något centralt håll. Allt tyder på självständiga kungadömen fram till sen vikingatid precis som i de flesta europeiska länder. Ingen från Sveaskolan vågar säga rent ut att man bygger sina storsveiska hypoteser på sagor nedskrivna på 1200-talet och framåt. Det är bara sagorna som stödjer idéer om Uppsalakungar som styrt över stora delar av dagens Sverige. Sagor kan dock vara mer eller mindre sanna. Allt annat visar på en fragmenterad region med småriken fram till sen vikingatid. Sen tror jag att det funnits tre huvudspelare när nationerna börjar bildas runt år 1000AD, Götar, Svear och Daner. Svearna kan mycket väl ha varit ett större stamförbund i Östsverige och runt Östersjön med sin ideologiska klanhuvudstad i dagens Uppsalaområde. Götarnas motsvarighet har legat någonstans Gudhem/Varnhem/Skara.

Detta ser jag som en bra sammanfattning.
Vad som förvånar mig i tråden är den stora energi som läggs på att "bevisa" att svearna kan ha varit vad som helst, utom en folkstam i östra Sverige, eller om de möjligen var det så kan de ha levt som som helst, utom i Mälardalen.

Beläggen för att svearna tidigt skall ha behärskat "hela" Sverige (Sveaskolan) är väldigt tunna och det kompliceras dessutom av de många 1000-1100 talskungarna från Götaland.

[Skoglar]

Men till huvudfrågan, du glömde svara på den. Det egentliga Svitjod som Snorre skriver, vilket är det?  Du behöver inte ge koordinater till alla råmärken, det räcker med att nu nämner vilka socknar det berör...

Det där är en slampkrypare. Jag har läst för länge sedan, men tappat bort det, sedan fann jag det igen härom dagen (Stefan Brink) resonemanget om att äldre germanska stammars namn ofta inte utgår från territorium, utan från själva folkstammen. Ex:

"Daner" är inte namnet på det folk som bor i Danmark, utan "Danmark" är namnet på det land där danerna råkar bo.

Först under folkvandringstid/Vendeltid lär den territoriella medvetenheten ha kommit att bli av den art att vi som moderna människor kan relatera till den.

Ett annat klockrent exempel är Svitjod. Svitjod är de facto en benämning på ett folk, inte ett territorium.
"Svea-folket". Ännu idag heter folk "ljodi" på ryska, fastän de skriver förstås ordet med sina besynnerliga tecken.

Vill man fördjupa sig i detta, till den grad att man aldrig kommer upp igen, kan man granska ett antal ortnamn som slutar på -inge, -ingen, -ing och liknande, i de tyska, engelska och skandinaviska språkområdena.

Så, svara på den frågan...

[Skoglar]

Skoglar, jag har Adam av bremen 1984 års översättning plus en engelsk. Har dessutom jämfört med latinet. Har läst igenom så många ggr men jag förstår inte alls vart du vill komma.

Har inte glömt din fråga i denna post eller i den andra posten, men jag ber att få vänta lite med svaret.

[Skoglar]

Självklart gav han Snorre de uppgifter som passade honom själv bäst politiskt.

Jag noterar att du reagerade på att jag ansåg mig veta att det finns kungagravar i GU, hur jag nu kunde få för mig det, samtidigt som du använder "självklart" i meningen ovan... 

[Yngwe]

Det där är en slampkrypare. Jag har läst för länge sedan, men tappat bort det, sedan fann jag det igen härom dagen (Stefan Brink) resonemanget om att äldre germanska stammars namn ofta inte utgår från territorium, utan från själva folkstammen. Ex:

"Daner" är inte namnet på det folk som bor i Danmark, utan "Danmark" är namnet på det land där danerna råkar bo.

Först under folkvandringstid/Vendeltid lär den territoriella medvetenheten ha kommit att bli av den art att vi som moderna människor kan relatera till den.

Ett annat klockrent exempel är Svitjod. Svitjod är de facto en benämning på ett folk, inte ett territorium.
"Svea-folket". Ännu idag heter folk "ljodi" på ryska, fastän de skriver förstås ordet med sina besynnerliga tecken.

Vill man fördjupa sig i detta, till den grad att man aldrig kommer upp igen, kan man granska ett antal ortnamn som slutar på -inge, -ingen, -ing och liknande, i de tyska, engelska och skandinaviska språkområdena.

Så, svara på den frågan...

Får bli ett torrt och tråkigt svar grundat på grammatik. I är en preposition som påvisar befintlighet. Utan tvekan avses alltså i citatet en geografisk term och därför kvarstår min fråga sålänge du inte kan påvisa en felöversättning.

Tiundaland är det förnämsta och bäst bebyggda landet i egentliga Svitjod.

[Marty]

Visst har VG ett "överskott". VG har ju som sagt även mer guld än förmodligen ännu bättre "connected" områden som de danska öarna och Skåne.


Under vikingatid är kanske VG bättre connected än Mälardalen för att ta del av Danagäld. Ändå är det mycker mer gäld som når MD än VG. Under FVT är omständigheterna omvända. Västgötarna har nog varit med i några mycket framgångsrika krigståg. Bra connected handlar nog inte bara om hur mycket romerska influenser och arkeologiska fynd en region har. Kanske har kontakter och samhörighet med specifika grupper på kontinenten varit avgörande. Fynden i VG ger inte en enhetlig bild. Möne-Röse, Jättene-hantverksområde-vid sten, Djurgårdsäng-smedsfynd, Väring - i vatten, Vittene - smedsfynd/hantverksplats. Glöm inte att oerhört få rika gravar från FVT är grävda i VG. Guldet hittas oftast nära viktiga centralplatser fast inte i själva centralplatsens mitt utan i en "sattelit". I Alvhem finns guldet i Frövet och Ramstorp. Runt Gudhem finns guldet i Jättene och Ålleberg. Möne hör nog till Hov i Hällstad (med kammargravar mm).

[Skoglar]

Får bli ett torrt och tråkigt svar grundat på grammatik. I är en preposition som påvisar befintlighet. Utan tvekan avses alltså i citatet en geografisk term och därför kvarstår min fråga sålänge du inte kan påvisa en felöversättning.

Naturligtvis överfördes betydelsen ganska tidigt. Så när dagens islänningar talar om Svitjod menar de landet, inte inbyggarna. Men det var inte bara för att retas jag skrev så, syftet var ett annat:

Namnets faktiska betydelse är en väldigt tydlig signal på att svearna vid någon tidpunkt var en tydligt urskiljbar stam/grupp av stammar. Ungefär som apacher, cherusker eller kabyler.

[Skoglar]

De som enligt källorna kan gissas vara gravfynd: SHM 519, SHM 579, kanske SHM 1653 och SHM 1670, SHM 3248 (Mönehalskragen), SHM 3358, SHM 3891, SHM 4913. Detta är 8 av 54 poster (det saknas några fynd i den lista jag grävde fram just nu). Väldigt många av de andra är typiska deponeringar - små samlingar tenar, spiraler eller trasiga föremål funna i åkermark eller vid grävning i utmark, utan några andra typer av föremål. Om du skulle gämföra detta med Mälardalen så skulle du hitta en betydligt större procent gravfynd.

Kan man med ledning av det vi vet idag om guld i VG och MD säga om något av dessa områden var mer eller mindre benäget att lägga guld i just gravar? Eller är underlaget ännu för litet för att dra slutsatser?

Jag tänker att gravplundrare i alla tider har väl varit mer intresserade av just gravar (och därför stulit mycket gravguld) än slumpmässigt valda platser i naturen eller husgrunder?

En reflektion jag gör är att gravguld speglar rikedom (det är i någon mån konsumtion av guld) medan nedgrävning av skyddsorsaker delvis står för något annat. Det är därför jag undrar