Vilka var egentligen "svearna" under vikigatiden?

[Frågvis Amatör]

Intressant att de få som här hävdar att de har hela världshistorian klar för sig långt före den senaste istiden, bygger detta på tankar från en filosofs idéer från 1600-1700 talet.

Klimatläran!

Kyla, saltstänk och frost härdar och skapar den starkaste individer som lever i en singulär aristokrati uppe i nuvarande Skandinavien från stenåldern eller tidigare.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Charles-Louis_de_Secondat_Montesquieu

Kan vi komma tillbaka till vad som står på runstenarna?


Thomas I

[Ättelägg]

?

[Anders i Uppsala]

Det finns nog många polska byggarbetare i Sverige men än mer i polen och resten av europa. Men alla jag känner är svenskar, inga polacker, de jag hört om verkar mest arbeta på småbyggen, privat. En passus.

Tror inte att någon slog sig ner inom Skandinavien utan godkännande från de besuttna. Torde ha varit tämligen jobbigt att försöka utnyttja resurserna här utan godkännande. Inte ens vallonerna kom utan godkännande från högre makter.

Tänk på att befolkningen var mycket liten på den här tiden, kanske en hundradel av vad den är idag. Det måste ha funnits hela landsändar att slå sig ner i, nästan utan att någon märkte det. Sedan var det knappast gigantiska mängder människor som kom. Storskalig migration är i första hand ett 1800-/1900-/2000-talsfenomen. Den "stora" invandringen av valloner till Sverige på 1600-talet uppgick exempelvis bara till några hundra personer eller max något tusental personer. Å andra sidan kunde små folkgrupper få stor inverkan, så ursprungsbefolkningen i ett område också var liten under folkvandringstiden.

[AndreasE]

Tänk på att befolkningen var mycket liten på den här tiden, kanske en hundradel av vad den är idag. Det måste ha funnits hela landsändar att slå sig ner i, nästan utan att någon märkte det.

90 000 i hela Sverige? Låter alldeles för lågt.

Sen har du helt fel i att det skulle ha funnits "hela landsändar att slå sig ner i". Man måste utgå från att all enkelt uppodlad mark var besutten sedan länge. Det fanns inga "tomma" landsändar att bara slå sig ner i. All jordbruksmark ingick i troligtvis komplexa ägo- och brukningssystem, och detsamma gällde säkert för mycket av utmarken. Befolkningstillväxten under medeltid skedde genom att man skapade massor av marginella torp och hemman i skogsmark som tidigare inte ansetts värd att ens försöka bruka. Dessa torp var också ofta på gränsen till för fattiga för att föda en familj.

[Anders i Uppsala]

90 000 i hela Sverige? Låter alldeles för lågt.

Sen har du helt fel i att det skulle ha funnits "hela landsändar att slå sig ner i". Man måste utgå från att all enkelt uppodlad mark var besutten sedan länge. Det fanns inga "tomma" landsändar att bara slå sig ner i. All jordbruksmark ingick i troligtvis komplexa ägo- och brukningssystem, och detsamma gällde säkert för mycket av utmarken. Befolkningstillväxten under medeltid skedde genom att man skapade massor av marginella torp och hemman i skogsmark som tidigare inte ansetts värd att ens försöka bruka. Dessa torp var också ofta på gränsen till för fattiga för att föda en familj.

Jo, fler än 90 000 var det, snarare 300 000 (se http://sv.wikipedia.org/wiki/Sveriges_historiska_befolkning), men jag håller fast vid att stora områden var mycket sparsamt befolkade/uppodlade fram till yngre järnåldern. Dalarna och övre delen av Norrlandskusten verkar ha koloniserats just under yngre järnåldern, i takt med ökad järnframställning. Sedan tror jag inte att en massa heruler gav sig iväg till Dalarna och Norrland, utan snarare att delar av lokalbefolkningen i Mälardalen sökte sig till nya områden för att komma undan de oroligheter som krigare från kontinenten kan ha fört med sig.

På något sätt tänker jag mig en utveckling där kungar tidigare levt mera jämlikt med sina undersåtar, men att hemvändande krigare från kontinenten (t ex heruler) allierat sig med sveakungen som därmed tagit till sig hårdhäntare metoder från kontinenten. T ex kan kungen ha givit krigarna mark att bosätta sig på mot att de hjälper honom försvara/utöka sitt välde.

[Carl Thomas]

Sverige har aldrig haft ett feodalvälde. Att vara en "fri man" genomsyrar hela vår kända historia. Vi är ett av ytterst få länder där feodalvälde aldrig funnits.  Jag tror att det är viktigt för förståelsen av hela vår historia. Vad jag kan se löstes de flesta problemen på tingen, inte med våld. De fria männen som hade rätt att rösta på tinget var mycket medvetna om denna rätt.

Jag har svårt att tro på att en "invasion" med främmande krigare kommit hit och förändrat samhället med våld. Dels är det svårt att utföra eftersom de behöver många och det betyder många skepp, dels att vi inte ser några spår efter något sådant, dels för att vårt samhälle var starkt, alla fria mön bar beväpnade och tränade i att använda vapen och dels genom att det fanns, tror jag, en försvarsstruktur och varningssystem, t.ex. Vårdkasar. Utöver detta har vi vårt klimat, en arme söderifrån skulle inte överleva vintern här.

En väpnad räd under några dagar är möjlig, men stannade de längre blev de nedgjorda.

Däremot tror på droppvis invandring under lång tid, familjegrupper och kanske till och med flera familjer som med de styrandes tillstånd slog sig ned i någon utmark. Ganska snabbt assimilerades dessa in i samhället, efter 1-2 generationer var de en del av samhället. Men, de förde med sig information och kunskap utifrån - på samma sätt som Svenskar förde med sig information och kunskap söderut om oss och vårt tekniska kunnande.

Som jag skrivit ovan, de som invandrade hit kanske fick köpa sig bostadsplats med guld och silver - och det kanske inte är en spännande ärorik förklaring till våra silver och guldfynd, men jag ser det som en alternativ möjlighet.

Våra "fria män" överlevde som fria män in i Bondeståndet och försvann så småningom när rösträtten på tingen ersattes med Tingsrätter och andra Domstolar. Statarna var väl det närmaste livegna i ett feodalvälde vi har kommit under vår historia?

Thomas

[Anders i Uppsala]

Håller med om det Carl Thomas skriver, men det utesluter inte att heruler och/eller andra krigare med erfarenheter från Europa påverkade samhället i en något mera ojämlik riktning.

Jag skulle se dem lite som utländska ägare i företag idag. Bara för att ens arbetsgivare köps upp av ett amerikanskt bolag betyder inte det att amerikansk arbetsrätt gäller, men det påverkar attityder.

[Anders i Uppsala]

-

[Ättelägg]

Carl Thomas, en romantisk syn men vadan alla trälar?

[Anders i Uppsala]

Carl Thomas, en romantisk syn men vadan alla trälar?

Fast det Carl Thomas menar är väl mera att folk i allmänhet varit fria och haft det ganska bra, om inte materiellt så i alla fall rättighetsmässigt.

Än idag präglas det svenska samhället av jämlikhet inom gruppen "vanligt folk", även om det givetvis finns stora skillnader mellan den lilla överklassen och den ganska lilla grupp människor som far illa ekonomiskt och socialt.

[Ättelägg]

Nå, nu var inte trälarna en liten grupp vad det verkar. De var slavar, ofria, så lågt man kan komma. Titta Sarem fynden, en elitman, många stora och några få mindre belottade i egen skuta (liten). Rigstula berättar väl sin historia och inte är den speciellt jämlik.

[Anders i Uppsala]

Jämlik är kanske inte rätt ord, men det finns ett slags bredare gemenskap över olika samhällsgrupper i de nordiska samhällena än på många andra håll. Detta verkar ha djupa historiska rötter. Jag menar inte att alla har/hade ungefär lika mycket pengar, snarare att det finns/fanns en stor grupp människor som har liknande livsstil, värderingar, vanor, etc. Man får inte heller hur som helst glänsa och försöka hävda att man är finare än andra.

[Boreas]

Nå, nu var inte trälarna en liten grupp vad det verkar. De var slavar, ofria, så lågt man kan komma. Titta Sarem fynden, en elitman, många stora och några få mindre belottade i egen skuta (liten). Rigstula berättar väl sin historia och inte är den speciellt jämlik.

En ung landshövding får fem söner. När dessa växer upp blir dom alla häradshövdingar i faderns län. I texterna kallas dessa också för Jarlar.

Nu gör landshövdingens söner nya söner, vilka kallas 'Karlar' och av pappa Jarlen placeras som husherrar (bönder) på dom gårdar som finns i häradet.

Som nya husherrar blir det dom nya Karlarnas plikt att upprätthålla gårdarnas befolkningsantal. Alltså blir alla nya barn på gården söner och döttrar av samma Karl - och således heradhövdingens egna barn-barn. När dom senare i livt får besöka farfar och farmor - på sätesgården - är dom alla Trällar, som i Tredje-Led. Titeln delar dom med sina många kusiner, dvs. jarlens barn-barn från alla andra gårdar i häradet.

Efter Jarl kommer Karl, efter Karl kom Trell. Så skapas ett ättesamhälle och om det kan du läsa i Rigstulan. Att dom olika stånden har olika arbetsuppgifter framgår också av samma stulan.

Drar man nu alla Landshövdingar i landet i hop - hos en gemensam 'ättefader' - så befinner vi oss i Rigs sal, senare kallat Eriks-salen, Rikssalen och Riksdagen. Därmed finns ett Eriksråd och ett gemensamt E-rike.

Att trelarnas myndighet sen låg under Mor och Far - och sen under Farfar och Farmor - betyder inte att dom gamla häradshövdingar behandlade dom som 'slavar' - men som vettiga barn-barn som skulle bli "samhällsmedvetna och gavnliga människor", ungefär som i dagens folkskola.

Glöm inte att träl-kastet var den stora majoriteten det gamla samhället, som ingen myndighet kunde klara sej utan. Antalet syskon på varje gård kunne ju variera - efter storlek och gröda - från 10-12 till 30 og 40. Antalet Karlar kan man räkna efter antal gårdar och torp, jarlarna efter antal häraden och landshövdingarna efter antral län. Därför heter det att lagen alltid gick i tre - och tredje ledet var det som gjorde lagen - med sina handlingar och sitt förstånd. Sen fick karlar, jarlar och hertigar se till att lagarna vidhölls - till gavn och nytta för både folk och fe.

När den nordiska aristokratin gick till krig mot det tysk-romerska koloniväldet - och inledde vikingtiden - var katolikernas feudala system, med tvångsbeskattning, förtryck och slaveri, den främsta motivationen. Av den orsak förstår alla nordbor - hög och låg - fortfarande värdet av ordet frihet som "frihet från tvång".

Orsaken till att Norge i sin tid ville vbli fritt - från både Danmark och Sverige - var just den frihet dom ville ha till att sköta sej själva, som ekonomi och samhälle. Som garantist för denna frihet ville dom ha sin egen kungsätt - som mittpunkt och stabilitet i samhällets legala och politska konstitution. Att man sen fick rösta på delegater till regionala och nationala ting - och således definiera kungens råd (riksrådet) - var häller inget nytt i landets politiska historia - intill 1030 och 1389.

[Carl Thomas]

Ättelägg, vem har en romantisk syn? Jag?!

Vad är det med trälarna? Jag har inte ens nämnt dem.
Trälar fanns, de fick inte rösta på tinget för de var inga fria män.

Vilka fakta har vi om trälar? Vad jag vet har vi mycket knappa fakta om trälarna. Vi tror oss veta att de fanna men vinhar ingen aning om hur många de var. Vissa historiker skriver att de uppgick till 25 procent av befolkningen, andra säger att det var ovanligt med trälar.

Min tro är att det inte fanns speciellt många trälar. De var inte sällsynta - men fanns inte heller överallt. Sagorna berättar om trälar. Men ett av de få fakta vi har är att de slutligen frigavs av Magnus Eriksson. Vi är då på 1300 talet. Före den källan kan jag inte komma på någon annan källa just nu mer än landskapslagarna.

Nej, jag tror att "fria män" var en särskild grupp i samhället. Jag misstänker att jordägande var ett kriterium, kanske räckte jordägande, eller att man måste öga en viss mäng land - kanske behövdes något annat också? Adel blev ju den som tillhandahöll kungen en ryttare med häst. Kanske kom detta från att jordägande "fria män" ingick, fullt utrustade, i Kungens arme i krigstid?

Det kanske inte räckte med att äga bara ett torp? Eller, kanske räckte det med att man bara ägde mark nog att försörja sig och sin familj och att man hade egna vapen?

Bara fria män hade rätt att rösta på tinget.

Ofria var trälar, det vet vi från lagtexter. Men det bör ha ha funnits en grupp under, eller parallellt med "fria män" de var inte jordägande, hade inga egna vapen, men var alltså inte trälar. Kanske var de Brytar? Arrendatorer? Eller anställt folk?

Var borgare i de tidiga städerna "fria män"?

Thomas

[Anders i Uppsala]

Nej, jag tror att "fria män" var en särskild grupp i samhället. Jag misstänker att jordägande var ett kriterium, kanske räckte jordägande, eller att man måste öga en viss mäng land - kanske behövdes något annat också? Adel blev ju den som tillhandahöll kungen en ryttare med häst. Kanske kom detta från att jordägande "fria män" ingick, fullt utrustade, i Kungens arme i krigstid?

Det kanske inte räckte med att äga bara ett torp? Eller, kanske räckte det med att man bara ägde mark nog att försörja sig och sin familj och att man hade egna vapen?

Detta är ytterligare en parallell till dagens svenska samhälle. 80-90 procent av dagens svenska befolkning bor i en bostad man/familjen själv äger (om man inkluderar bostadsrätt som en form av ägande). Det är höga siffror internationellt sett, i Tyskland bor exempelvis (om jag minns rätt) halva befolkningen i hyresrätt. Dessutom visar undersökningar att det stora flertalet svenskar vill bo i villa, att äga marken man bor på. Kopplingen mellan frihet och att äga sin bostad är stark i Sverige och övriga Skandinavien samt givetvis också Storbritannien, Nordamerika, etc. Det tror jag är ett arv av det Carl Thomas beskriver.

[Boreas]

?

Bara fria män hade rätt att rösta på tinget.

Vilket ting visar du nu till? 

Hustinget, Gårdstinget, Häradsatinget, Lagtinget eller Landstinget?!

Trälarna satt givetvis i varje Hus och gjorde husting. Sen fick man med Karen sätta gårdsting.
Eftersom inga andra fanns att samla till eget gårdsting kunde Karlen knappt neka.

Gårdsting och Husting finns i flera texter än Heimskringlan. Dom var tydliga institutioner i den cirkumfära samhällsmodell som där beskrivs - ikring den axel som kallas "ätten"

Sen fick kararna råda med jarlen på Häradstinget och jarlarna på Lenstinget - och sen valdes endera jarlar ut som "fria agenter" för att stödja Landshövdingens funktioner och bl.a följa honnom til landstinget - i Norrala, Götala eller Svedala eftersom. 

Sen fick man en krigarklass baserad på folk med jarl och karls börd - som kunde frigöras från vardagens civila plikter för att utveckla sina färdigheter som krigare. När Beowulf anländer det post-romrska England beskrivs hans trupp med en form för beundran - som "enbart adelsmän av egen stam - utan trällar eller inhyrda legoknektar".

Ofria var trälar, det vet vi från lagtexter.
Thomas

Eh - vilken då? 

[Carl Thomas]

Jag vet inte hur många av landskapslagarna som tar upp böter för trälar, du får leta själv. Om jag minns rätt tar ÄVG upp böter för att ha ihjäl annans träl, men jag är inte säker. Lagtexten handlar alltså om mansbot.

Thomas

[Odinkarr]

Sverige har aldrig haft ett feodalvälde. Att vara en "fri man" genomsyrar hela vår kända historia. Vi är ett av ytterst få länder där feodalvälde aldrig funnits

Hustinget, Gårdstinget, Häradsatinget, Lagtinget eller Landstinget?!

Som altid i en meget vanskelig gennemgang af vor gamle samfundsopbygning mener jeg man må være strengt opmærksom på rummet "tid" da omstændighederne ændrer sig, og lov og sæder derefter.

Vi har ganske indgående kendskab til urnordisk arveret fra:

Malsta-stenen i Via, Backa by, Rogsta socken, Hälsingland (Hs 14, originalen nu på Hälsinglands museum i Hudiksvall).

Sandsjø stenen (Sm 71), Småland

Hyndluljóð (vers 12, Ældre Edda),

der stadig er fastholdt uændret i Gulathing (Gulaþingslög, Gulating) lovgivningen (for Vestlandet) :

”Nu er þar domr settr. Þeir scole telia til langfeðra sinna. V. er átt hava. en sa hinn sette er bæðe atte at eign oc at óðrle”.

Som jeg oversætter til:

”Nu er der dom sat. Du skal fremsige forfædrene dine. 5 der haver ejet det. End så hin sjette (,) der både ejede i ejendom og i odel”.


Dvs. i urnordisk arveret, der med udvandringen fra Danmark til England overføres uændret til engelsk ret, er det gældende:

1.  Hauld (holder)
2.  Hauld (holder)
3.  Hauld (holder)
4.  Hauld (holder)
5.  Hauld (holder)
6.  Friholder

Således er det stadig med min ejendom i England. Her ejer jeg mit hus og min jord, og er derfor i lov "freeholder". Ejede jeg kun mit hus ville jeg være "leaseholder" fordi jorden ejes af en "freeholder".

I urnordisk retsforståelse er navet at man ønsker at fastholde "sæderne" til arveretten til "odelen".

Fra denne grundforståelse findes en lang række variationer, hvor bønderne, som i dag, leaser/lejer, jord fra en odelsbonde; hvor frigivne trælle er frie, men stadigt bundne (bonded) til at udføre vise arbejder. Begrebet kendes meget sent i dansk ret som "Stavnsbåndet" helt op til 1700 tallet; i Estland helt op til 1800 tallet. I Danmark skal man stadig i slutningen af 1800 tallet have husbondens skriftlige tilladelse til at søge nyt arbejde, hvis man er gårdkarl eller stuepige. Man skal også have byens Politimesters underskrift på at man må flytte fra fødebyen og gården til en anden by.

I mit afsnit "Handsal – håndsalg – mit ord er min ære er min lov" har jeg et underafsnit kaldet "Menneskesalg og handelspris":

http://verasir.dk/show.php?file=chap21-2.html#toc102

Her gennemgår jeg trælle fra den oprindelige forståelse til de bliver værdiløse i 1100 tallet med overbefolkningen.

Angelsaksiske krønike for året 1012 e.Kr. (manuskript C) giver os en viden om hvad et "hustinge” (husthing) er for en størrelse. Det betegner i dansk og angelsaksisk retsforståelse hærens hovedsæde i felten, dvs. huset hvor kongen ( i dette tilfælde Svend Tveskæg) har sæde og afholder thing.

"Gårdsretten" er den gård, typisk kongsgården i landskabet, hvortil kongen kalder til tinge og afsiger domme. Dvs. grundliggende en mobil domstol der sad når kongen var tilstede i syssel eller herred.

Kong Knud I. den Store (regent England 1016, regent Danmark 1018-1035) udsteder ca. år 1031. e.Kr. en ny Skovlov gældende for landskaberne i ”Angliae” (England). Kap. 21 siger:

21. "Poena & forisfactio non vna eadémq; erit liberalis (quem Dani Ealderman vocant) & illiberalis: domini & serui: noti & ignoti: nec vna eadémq...”

Som jeg oversætter til:

”Straf og åben strid ej én og samme vej; de fribårne (som Daner oldermænd kaldes) og ufri: Herre og træl: lært og uvidende: ej er én og samme vej...”

Skånske Lov fra år 1200-28 e.Kr. viderefører i Straffeloven wergeld på manddrab af træl og frihalset, og tager stilling til situationen ”dræper thræl frælsman”. Og en"frælsman" betegner en træl, hvor halslænken er borttaget med trællens frigivelse fra trællestand. Den senere kristne omfortolkning af begrebet er spin og marketing.

mvh

Flemming

[Carl Thomas]

Tack Flemming!

En möjlighet är alltså att en "fri man" blev man när ens släkt har ägt gården i minst 5 generationer. Det låter som en möjlighet. Odal kallas väl själva begreppet,  Odalbonde kallas bonden som driver gården.

Om då en gård klövs och två söner tog över var sin del av gården så blir båda Fria män med rösträtt på tinget eftersom deras förfäder ägt gården i mer än 5 generationer - eller - blev dessa gårdar betraktade som nya gårdar och de måste gå 5 generationer innan dess ägare blir Odalbonde?

Är odalbonde och "fri man" samma sak? Jag tvivlar lite på det. Jag tror det är två skilda begrepp.

Odal innebär ärvd jord i ett antal generationer, antalet är olika och varierar från 3 till 6 generationer för att bli odal. När gården sedan blivit Odalgård gäller andra lagar för denna gård, den fick inte delas, säljas, osv - och bonden fick betalat dubbla böter mot vanlig bonde som inte var odal. Odalmarken var alltså hårt reglerad, så hårt att ägaren inte kunde sälja jord om han så önskade. Han låstes av sitt odal.

Jag tror att fri man har med jordägande att göra, men att  Jordägandet kan vara både odal, alltså ärvd jord, och köpt jord. Själva jordägandet var grunden, plus kanske att man hade egna vapen samt var krigsför. Någonting sådant.

Befolkningen i städer, var de fria män? Hade de rösträtt på tinget - eller hade de ett eget ting, ett Stadsting - till skillnad från det traditionella Landstinget? Var stadsbefolknkngen också "fria män"?

En borg behöver ett landområde till sin försörjning, detta landområde kallades för Län. Bohus fick  Elvsyssel som försörjnngslän och namnet ändrades till Bohuslän. Bohuslän var alltså södra delen av nuvarande Bohuslän, gränsen gick ungefär cid Munkedal, norra delen hette Viken. Borgar behövde stora landområden till sin försörjning av mat och ved.

Hade de tidiga städerna också ett försörjningsområde? Vad kallades detta - och sträckte sig Stadstingets makt ut över detta område också - eller gällde Stadtingets beslut enbart inom staden?

 Har du tankar om detta Flemming?

[Odinkarr]

Är odalbonde och "fri man" samma sak? Jag tvivlar lite på det. Jag tror det är två skilda begrepp.

Det er jeg helt sikkert enig i.

Runen "*oþila, Otael" (lydværdi "o") betyder "arv, ejendom". En odelsbonde er altid en fri mand, men en fri mand er ikke nødvendigvis en odelsbonde.

Urnordisk retsforståelse, og alle dialekter af urnordisk, har brugen af "u" som en nøjatigt modsat betegnelse for samme ord uden brug af "u". Derfor, pr. definition, må det modsatte af en "ufri" (på latin "illiberalis" hos Kong Knud) være en "fri" (på latin "liberalis" hos Kong Knud), som jeg i lovens sammenhæng oversætter til "fribårne".

Kong Knuds retsforståelse opstår ikke  som ny tanke, men er videreført fra langt ældre lovgivning. Sammenhængen forekommer også i nogle af de mest berømte sætninger vi kender til, herunder Rollo’s svar ca. år 912 e.Kr. til frankerkongen hertug Rainold’s budbringere og vikingen Hastings, der boede i Chartres, da de ved floden Eure tilspurgte Rollo, hvad han ville dem:

Dani, ait, sumus, equali dominio fungimur, terrae huius colonos extirpare venimus, vestrae ditioni patriam subdere cupientes.

På nudansk:

Vi er daner, vi er ligestillede fribårne. Vi er komne for at bortjage bønderne fra denne jord og vil skabe os et fædreland ved at underlægge os jeres land.


Kilde: Vilhelm af Jumièges : Om danernes og normannernes oprindelse og bosættelse i Frankien, skrevet ca. år 1070 e.Kr.

Det blev så til Normandiet.

I Kong Knuds Skovlov kan vi se at for Kong Knud er "frie mænd, fribårne" hans vælgere; alle de mænd og kvinder der har adgang til tinget. Og vi erindrer at det faktisk har en betydning fordi kongen skal vælges, og kan vrages, på tinge.

Kong Knud forklarer os formålet med lovgivningen:
 
1. "Sint tam deinceps quatuor ex liberalioribus hominibus, qui habent saluas suas debitas consuetudines.....
 
Som jeg oversætter til:

”Fra fribårne mænd er det i høj grad utvivlsomt at vor trivsel skyldes vore forne sæder .....


Som er helt klart i Rígsþula (Ældre Edda) forudsættes en "fri mand, fribåren" er være "vidende" (hvor den "ufri" er "uvidende"), dvs. kan sæderne, herunder alle love. Det er denne dannelse der giver dem historisk ret, og pligt, til tinget.

Og denne tanke er faktisk helt konsekvent. Det første Julegilde (jólaveizla) vi har kendskab til i skrift finder sted  i Víga-Glúms Saga (kap. 1, 3 og 4) ca. år 918 e.Kr.

Eyjafirði/Eyjafjörð på Nordlandet (Norðurlandi) på det nordlige Island har dette år en lokal høvding og Gode der hedder Ingjaldur. Han er skyldig af afholde og bekoste et Julegilde for herredets fribårne (skyldi vera jólaveisla fjölmenn).

Kong Alfred's Domme fra år 871-901 e.Kr. siger i Lov nr. 43 (39) om den gamle Juletid:

Eallum frioum monnum ðas dagas sien forgifene,
butan þeowum monnum & esnewyrhtan:
.xii. dagas on gehhol...

som jeg oversætter til:

[Til] alle frie mennesker, lad disse dage blive givet,
men ej til tjenere & daglejere:
12 dage ved Jul...


mvh

Flemming