Pæle-spærringer fra Vikingetiden

[Emund Slemme]

Flere end 40 pæle-spærringer er kendt i Danmark og ca. 20 er fra Sverige. Hovedparten skulle være bygget i perioden årene 1000–1200, da de vendiske piratoverfald var på sit højeste.

Ældst kendte spærring i Danmark er forsvarsværket Gudsø Vig ved Kolding Fjord. Anlægget blev udbedret år 772 og vedligeholdt løbene til hen i 1400-tallet.

Er det muligt at skelne mellem dansk-byggede og svensk-byggede anlæg? – og er alle de svenske ligeledes fra nævnte vendiske periode? Og hvor findes de?

Danske kilder:
”Sea defence in Denmark AD 200-1300” af Anne Nørgård Jørgensen.
Military Aspects of Scandinavian Society in an European Perspective AD 1-1300 af Anne Nørgård Jørgensen og B.I. Clausen. København 1997.
 “Naval Bases in Southern Scandinavia from the 7th to the 12th Century” af Anne Nørgård Jørgensen.

[Sven lagman]

Fotevikens Museum har gett ut ett stort antal häften om marinarkeologi. Flera är utlagda på nätet. Du finner häftet om spärrade vattenleder nedan med olika exempel från Sverige.
http://www.fotevikensmuseum.se/marinarkeologi/index.htm
Som framgår finns det olika typer av undervattensspärringar.

[Ragnfast]

Stegeborg och Birka i Mälaren har pålspärrar.

[anber]

Sjöfartspärrar och Östergötlands hövdingadöme
http://www.abc.se/~pa/publ/spaerrar.htm
/anders

[Anganatyr]

Till pålspärrarna i Blekinge finns tillhörande böte-platser (vårdkasplatser). Vårdkassystemet var ett varnings- och försvarssystem med signaleringsstationer längs kusten som varnade för fientligt angrepp genom eld och rök. Vårdkasarnas fjärrsignalering gav något andrum för de som skulle mobilisera ett försvar, ta skydd eller fly. För att ytterligare fördröja en angripare använde man tillsammans med dessa vårdkasar en annan försvarskomponent, nämligen pålspärrarna. I Danmark, Norge och Sverige använde man olika namn på dessa vårdkasplatser. I Sverige "böte", i Danmark "bavn" och i Norge "viti".
      Eftersom Slemme i en annan tråd visat intresse för den akademiska nivån, tar jag kortfattat upp den vad det gäller forskningen om Blekinges pålspärrar och böte-platser. Forskningen om Blekinges böte-platser inleddes av professor Ivar Modeér. I hans fotspår fortsatte sedan den dåvarande länsantikvarien i Blekinge län, Ingemar Atterman. Efter detta fortsatte arkeologen/marinarkeologen Fredrik Svanberg vid Blekinge läns museum efterforskningarna om pålspärrarna och böte-platserna. Fredrik jobbade senare vid Riksantikvarieämbetet UV syd i Lund och är nu forskningschef vid Statens historiska museum i Stockholm. Även nuvarande länsantikvarien för Blekinge län Leifh Stenholm har skrivit om Blekinges böteplatser och pålspärrar (tyvärr slutade Leifh som länsantikvarie nu under 2010). Om det är någon som är intresserad av lite dansk litteratur om de svenska böte-platserna, de danska bavn-platserna och de norska viti-platserna har Nationalmuseet i Köpenhamn gett ut en fantastisk bok som heter "Maritime Warfare in Northern Europe" 2002. I denna bok har flera ledande forskare på titelämnet i hela Skandinavien skrivit var sitt inlägg. Här har Christer Westerdahl (samma person som var inblandad i Fotevikens intressanta skrift om pålspärrar) skrivit lite om de tre ländernas kustförsvar (på sidan 178 finns en jättebra karta ). Men det enklaste sättet att sätta sig in i ämnet om Blekinges pålspärrar är nog ändå Magnus Edeklings bok "När blev Blekinge danskt?" som sammanfattar forskningen om Blekinges böte-platser och pålspärar fram till dagens datum.

[Emund Slemme]

Tak for svar - og et par gode henvisninger fra Sven og Anders.

Anders Högmer giver en fin introduktion til emnet samt godt oversigtskort over "pålspärrar" i Danmark og Sverige.

//karsten

[tty]

Viti- för vårdkaseplats förekommer även i Sverige, t ex Veteklint vid Glan i Östergötland. Där ligger en fornborg som ingår i ett system av inbördes synliga borgar som sträcker sig från Bråviken och Slätbaken inåt land till bygderna sydväst om Roxen.

[Anganatyr]

Jag är inte inläst på Östergötland och kan därför inte ge något konkret svar. Jag har dock några funderingar kring det hela. Finns det någon form av datering av dessa viti-platser? Finns det någon datering av de olika borgarna? Är de samtida? Hur långt tillbaka i tiden är det möjligt att spåra dessa viti-namn? Böte, bavn och viti-namnen användas under lång tid. Finns det någon koppling mellan Norge och Östergötland under denna period? Är de överhuvudtaget "äkta" viti-platser?
      Christer Westerdahl skriver i den bok jag tidigare nämnt följande på sidan 179:

Unfortunately, the dominant position of any such beacon-hill or rock gave rise to a lot of secondary beacon names (bavn, böte, viti etc) on other prominent outcrops, in fact with no foundation in reality. This process continued in fairly modern times, when the system of beacons was definitely "out". The end of the system covers the period from c 1800 up to, and in some cases including, the 1850s (the Crimean War). A contributory factor to new naming was the use of high places for the traditional festive fires for the Walpurgisnacht, Easter or maybe Midsummer, depending on local customs. Also here it is accordingly necessary to get as early an occurrence of the name as possible, at least before 1800.

Kanske någon som är inläst på Östergötland kan komma med fler ledtrådar.

[Yngwe]

tty är nog själv den rätta för detta tror jag     I dessa trakter har vi väl en del intressanta förmodade pålspärrar också, från havsvikar och en bra bit in i landet, misstänkt nära Götavirke.

[matfrisk]

Det finns -- som antytts tidigare i denna debatt -- ett modernt och källkritiskt vetenskapligt arbete om anläggningarna i Blekinge nämligen Fredrik Svanberg: "Marina spärranläggningar i östra Blekinge. Nya undersökningar 1995 och sammanställningar av arkeologiskt arbete 1966--1974", utgiven av Blekinge läns museum 1995.

Allmänt sett var man väl i äldre forskning alldeles för snabb med att lansera samband mellan ortnamn-pålningar-fornborgar-vårdkasar. Gäller kanske också för Birkas del där de pågående undersökningarna tycks visa att tidigare antaganden om en skyddande pålning nedanför svarta jorden inte riktigt stämmer med de lämningar som faktiskt kan observeras! I nästa nummer av Marinarkeologisk tidskrift kommer en rapport om detta, utlovas det.

[Emund Slemme]

Der findes en Ph.d. afhandling af Lisbeth Eilersgaard Christensen (12.02.2010) - ”Stednavne som kilde til yngre jernalders centralpladser”. Her en et par uddrag om - Böte, Bavn og Vitul - fra afhandlingen.

Böte
Substantivet böte, fsv. bøte n. formodes at indeholde betydningen ”udkigsplads, signaleringsplads, bavn” (Modéer 1937:43-44). Som navneled optræder ordet i en tilnærmelsesvis kæde af stednavne langs den østsvenske kyst fra Blekinge i syd og til Uppland i nord samt i de finlandssvenske kystområder. [ . . . .] De ældste böte-navne dateres til vikingetid, men Ivar Modéer understreger, at alle navnene ikke er samtidige, og at et flertal skal tilskrives middelalderen (Modéer 1937:66). [ . . . .]. Böte er ikke registreret som navneled i Danmark.

Bavn
Navneleddet bavn, glda. bakæn, optræder i betydningen ”vedstabel o. lign., der antændes som signal i krigstilfælde eller ved andre lejligheder, signalbål” i et stort antal stednavne i Danmark og Skåne. Ordet er et oldfrisisk låneord, som menes at være optaget i det danske sprog i 1300-tallet, og navne indeholdende bavn kan ifølge dette næppe være dannet før denne periode (jf. KLNM bd. 1, sp. 394, Ejder 1962:99, Holmberg 1996:56). [ . . . .] I forbindelse med studier specifikt rettet mod yngre jernalder udgør bavne-navnene ikke et samtidigt kildemateriale. [ . . . .]. Ordet er forholdsvis ungt i det danske sprog, og bavne-navne kan følgelig ikke betragtes som samtidige med strukturer fra yngre jernalder. [ . . . .].

Vitul
Substantivet fsv. vitul er ikke direkte belagt i det fornsvenske sprog, men ifølge nogle forskere optræder det i svenske stednavne med betydningen ”(sø)mærke, bavn”. Som argument for dette fremhæves bl.a. et oldn. vitull, der i sammen-sætningen ávitall eller ávitull betyder ”tegn, mærke, indicium” (Calissendorff 1963:6, 1986:137). Vitul er ikke registreret som navneled i Danmark.

http://nfi.ku.dk/publikationer/phd-afhandlinger/LEC-afh_tekst.pdf/

[Anganatyr]

De ældste böte-navne dateres til vikingetid

Stämmer bra med Blekinge.

[Emund Slemme]

Uddrag fra ”Arkeologi i Nord” af Frans-Arne Stylegar, 30 juli 2004.
http://arkeologi.blogspot.com/2004/07/husebyene-i-norden.html

"Videre har navn som vitner om funksjoner knyttet til tidlige signalsystemer vært gått nærmere etter i sømmene (Westerdahl 2002). Det ser ut til at vi også her skal regne med standardisert navngiving, men i dette tilfellet med ulike termer for hvert av de nordiske rikene. Men det intressante er at spredningsmønsteret synes å vise at systemene har blitt gjennomført først etter de respektive rikssamlinger, eller at det i et hvert fall dreier seg om relativt sene foreteelser. Visst er det slik at betegnelsene iblant har spilt over fra det ene til det andre territoriet som vi kjenner dem, men dette bør i hovedsak kunne forklares som uttrykk for allmenne kulturkontakter, all den stund slike ”anomalier” gjerne opptrer i marginal- eller grenseområder. De tre terminologiene er i hovedsak kystbundne og viser i det svenske tilfellet med Böte-navnene til en fra historiske kilder kjent ekspansjon østover, som vanskelig kan tenkes forut for middelalderen. De danske har stor spredning innenfor det gamle danske riket, som Bavn- og avledede navn. Med visse avvik i navngivingen innordner også Halland og Blekinge seg i dette systemet (note). For Norge med Båhuslen er det viti- navnene (vete, vetta, ve/d/de etc.) som viser en konsekvent spredning langs kysten i eldre tid. Disse navn har fått utbredelse utenfor det norske området. I særdeleshet finner vi dem i det svenske Norrland. Slike varslingssystemer kan være tilfeldige i sin natur. Men for at de skal være effektive i krigstid må de gjennomføres konsekvent uten brudd i kjeden. Beskrivelser i Håkon den godes saga og Orkneyinga saga viser hvor galt det kunne gå dersom ikke ethvert ledd i kjeden av signalsteder var present. Vi vil mene att man når det gjelder dette systemet må regne med en mer eller mindre landsomfattende kongemakt som agerer helt ned på lokalplanet. Det vil altså igjen si tidlig nordisk middelalder."

Note: Et lite antall baune-navn på egnede lokaliteter i Sør-Norge kan kanskje ha sammenheng med den varige danske innflytelsen i de sørøst-norske kystlandskapene – og ikke med f.eks. bauna f. (gno. bønne)?

[Anganatyr]

Vad det gäller Blekinges böte-platser i tex östra Blekinge där Brömse sten från "Landamäri I" finns (som vi diskuterat tidigare i tråden "När blev Blekinge danskt?" av Karlfredrik). Längs inseglingsleden till Hammarbyviken (idag Hallarumsviken) finns en kedja av 5 st böteplatser. Inseglingsleden spärras även av två stycken pålspärrar som genom C14-datering började byggas ca år 1000 och underhölls fram till ca 1230 (det första säkra beviset för att Blekinge var danskt finns i huvudstycket i "Kung Valdemars jordebok" som är daterat till 1231, vilket sammanträffande). Den innersta pålspärren bevakades dessutom av en fornborg, så Hammarby måste ha varit en viktig ort. I denna del av skärgården finns dessutom 2 st styrir-platser. Även styrir-platserna finns i mälarområdet och följer Sveriges östkust, där de sista finns i Blekinge. Styrir-platserna finns inte i Danmark. Titeln styrir finns omnämnd på "svenska" runstenar från vikingatiden.
      Man kan även fråga sig vad dessa pålspärrar och böte-platser skulle skydda. Vid Hammarbyviken ligger orten Hammarby. Även Hammarby-orterna finns det många av i mälarområdet och de följer sedan Sveriges östkust där den sista finns i Blekinge (Hammarby-ortena finns inte i Danmark). Mellan Hammarbyviken och Hammarby finns ett gravfält som gett vikingatida fynd som pekar norrut mot mälarområdet.
      Jag har nu lagt fram flera omständigheter som pekar mot att Blekinge hörde till svearna (bla i tråden "När blev Blekinge danskt?"). Vad har du själv lagt fram som stöder din tes att Blekinge blev danskt efter slaget vid Svolder år 1000?
      Du har inte lagt fram någonting som stöder din tes.

[Emund Slemme]

Tak til alle for deltagelse – og relevante debatindlæg. Formålet med denne tråd var at belyse emnet og ikke fortsætte diskussionen fra tråden om Blekinge. Afslutningsvis oplistes min vurdering af essensen i tråden.

Allmänt sett var man väl i äldre forskning alldeles för snabb med att lansera samband mellan ortnamn-pålningar-fornborgar-vårdkasar.

Bemærkning: Jeg har helt den samme holdning.

Edekling avhandlar även de "svenska" böte-platserna med tillhörande pålspärrar i Blekinge. C14-dateringarna av spärranläggningarna visar att de började byggas ca år 1000 och underhölls fram till första halvan av 1200-talet. Var är de danska bavn-platserna?

Citat fra Ph.d. afhandling af Lisbeth Eilersgaard Christensen: ”Ordet (Bavn) er et oldfrisisk låneord, som menes at være optaget i det danske sprog i 1300-tallet, og navne indeholdende bavn kan ifølge dette næppe være dannet før denne periode.”

Citat Frans-Arne Stylegar: ”Men det intressante er at spredningsmønsteret synes å vise at systemene har blitt gjennomført først etter de respektive rikssamlinger, eller at det i et hvert fall dreier seg om relativt sene foreteelser.”

Bemærkning: Der er rejst begrundet tvivl omkring begreberne Böte, Bavn og Viti (Vitul) og hvilken periode de repræsenterer.

//karsten

[Anganatyr]

Vad det gäller Blekinges pålspärrar pekar det mesta mot att de är vikingatida. Jag har svårt att se hur endast pålspärrarna skulle kunna utgöra ett försvar, utan vårdkasarna med sina böte-vakter. Då kan en fientlig flotta helt obemärkt ta sig till spärrarna och ta sig igenom. Helt plötsligt har du dem på gårdarna. Med böte-platserna ser vakterna seglen redan på långt håll och kan tända sin vårdkase, och kedjan drar igång. Här har en del forskare varit inne på att man då så snabbt som möjligt tog sig till pålspärrarna för att försvara dem. När fiendeflottan försökte ta sig igenom regnade det pilar och sten över dem. Förhoppningsvis fick detta dem att tänka om, annars fick man fortsätta vid nästa spärr. Hela tanken är att man skall stoppa eller fördröja fienden så mycket det går (man vill inte att striden skall stå på det egna gårdstunet). Åtminstone så länge så att kvinnor, barn, gamla (kanske även boskap) skall kunna sätta sig i säkerhet i skogen, fornborgen eller vad det nu kan tänkas vara.
      Pålspärrarna i Blekinge blir i stort sett verkningslösa utan ett fungerande böte-system.

[Emund Slemme]

”Böte-namnen kan också kopplas till svearnas expansion eftersom den danska motsvarigheten till böten är båk med varianter som bagn, baken, bång (Stenholm 1986:80-83)”.

Teksten fremgår af en præliminær analyse, B-uppsats, "Tecken på handel mellan Blecinga eg och andra sidan Östersjön under vikingatid" af Jan Åke Andrén, Institutionen för arkeologi och antikens historia, Lunds Universitetet 2007. Analysen beskriver samtlige kendte tilstande og del-problemstillinger fra vikingetid - og eventuelle scenarier synliggøres.

Jeg har undersøgt en del svenske studier med næsten samme ordlyd og omhandlende vikingetid. Med reference til den nævnte danske Ph.d. afhandling af Lisbeth Eilersgaard Christensen 2010, er forfatterne dog lovlig undskyldt, da den danske afhandling er helt ny. Fortolkningerne vil sikkert rette sig ind over tid. Jeg har forgæves søgt efter en svensk pendant til den danske afhandling?

Pæle-spærringerne mellem Östra og Västra Skällö - kaldet Klintagölen - er dateret til perioden 977-1291, kalibrerad ålder (Svanberg 1995:36,83).

Bavn-problematikken ændrer dog lidt på validiteten af tidligere svensk/dansk bevisførelse, hvor böte og bavn sidestilles som værende fra samme periode. Det er lidt som at sammenligne æbler og pærer. Et fravær af bavn-navne i Blekinge kan ikke anvendes som bevis for tilhørsforholdet.

Anganatyr’s (= Magnus Edekling) udmærkede ovenstående redegørelse må henlægges til middelalderen, da jeg tillægger arkæologen Frans-Arne Stylegar’s uddrag større vægt end Edeklings. Stylegar er fylkeskonservator i Vest-Agder, deltog September 2006 på konferensen “The Vikings and Scotland, Impact and Influence, Report of a Conference”, The Royal Society of Edinburgh - efter at have deltaget i Kaupang undersøgelsen.

[Emund Slemme]

Det fremgår af Edeklings bog side 284, at der findes fem pladser på Blekinges kyststrækning med danske Båken-navne. Båkenberget (Matvik), Båknahall (Elleholm), Båkenberget (Svanevik), Båknaviken (Aspö) og Eneskärvsbåkenet (Karlshamn) [re.: Ivar Modéer].

Citat: Blekinge är det område där bavn-systemet och böte-systemet anses mötas [ . . .].

Oprindelsen er det oldfrisiske ”baken”, på oldnordisk bákn (bakke). Begrebet udviklede sig til de gammeldanske ord bakæn og baake(n) - som ses anvendt i stednavnene i Blekinge. Der var stor frisisk påvirkning i Sønderjylland i perioden 700- til 900-tallet, hvor friserne holdt til i hele kystområdet op til Ribe – og måske endda højere op i Jylland. Fra den første halvdel af 700-tallet er der - i Sliaswich, Sliesthorp - fundet en gravplads, hvor der er udgravet frisiske gravtyper [re.: behandles i min bog].

Denne tidlige form - bakæn, baaken, båken - er åbenbart indført fra Jylland til Blekinge engang i løbet af Yngre Jernalder. Hvis begrebet først indførtes senere - i middelalderen - skulle man umiddelbart tro, at det senere danske bavn-navn ville optræde i stednavnene.

[Yngwe]

Att använda dessa ortsnamn som argument för den ena eller den andra centalmakten håller inte.  Det kan mycket väl vara så att danskar haft ett namn på dessa platser innan de hamnat under danskt överhuvud. Danska sjöfarare som paserat kan mycket väl använt platsen som riktmärke, särskilt om man åstakommit en tändning av varningseldarna.

Att de danska namnen sedan blivit beständiga kan enkelt förklaras med att när skriftspråket slår rot på allvar är det under danskt styre. Eventuella tidigare namn kan då möjligen ha försvunnit i glömska. 

Det omvända skulle givetvis kunna sägas om de "svenska" namnen men då blir det mer krångligt då det dröjer innan svenska blir det dominerande skrivspråket.

I vilket fall lär det vara mycket besvärligt att visa att dessa namn var de som användes av lokalbefolkningen redan under yngre järnålder. Om man trots allt kan göra det är det ju ett starkt argument för det ena eller det andra!

[Anganatyr]

Denne tidlige form - bakæn, baaken, båken - er åbenbart indført fra Jylland til Blekinge engang i løbet af Yngre Jernalder. Hvis begrebet først indførtes senere - i middelalderen - skulle man umiddelbart tro, at det senere danske bavn-navn ville optræde i stednavnene.

Ivar Modéer (som du själv tidigare refererat till) skriver på sidan 87 i sin bok "Namn- och ort-geografiska studier följande om båken-namnen:

De blekingska Båknahall i Elleholm, Båkenberget strax norr om Svanevik i Ronneby sn och Båknaviken i Aspö sn torde däremot innehålla båken i betydelsen "kummel tjänstgörande som sjömärke", ett i senare tid gjort inlån, vilket också återfinns längre norrut längs kusten; jfr t.ex Båknet i den småländska skärgården, Modéer Smål. Skärgårdsnamn, s. 24, 44, 252.

Då jag lägger större vikt vid Ivar Modéers ord än dina Emund Slemme så går jag helt på Ivars ståndpunkt. Dessutom finns det inga båkenplatser i östra Blekinges skärgård där Brömse sten från "Landamäri I" finns (som vi diskuterat tidigare i tråden "När blev Blekinge danskt?" av Karlfredrik). Längs inseglingsleden till Hammarbyviken (idag Hallarumsviken) finns en kedja av 5 st böteplatser. Inseglingsleden spärras även av två stycken pålspärrar som genom C14-datering började byggas ca år 1000 och underhölls fram till ca 1230 (det första säkra beviset för att Blekinge var danskt finns i huvudstycket i "Kung Valdemars jordebok" som är daterat till 1231, vilket sammanträffande). Den innersta pålspärren bevakades dessutom av en fornborg, så Hammarby måste ha varit en viktig ort. I denna del av skärgården finns dessutom 2 st styrir-platser. Även styrir-platserna finns i mälarområdet och följer Sveriges östkust, där de sista finns i Blekinge. Styrir-platserna finns inte i Danmark. Titeln styrir finns omnämnd på "svenska" runstenar från vikingatiden.
      Man kan även fråga sig vad dessa pålspärrar och böte-platser skulle skydda. Vid Hammarbyviken ligger orten Hammarby. Även Hammarby-orterna finns det många av i mälarområdet och de följer sedan Sveriges östkust där den sista finns i Blekinge (Hammarby-ortena finns inte i Danmark). Mellan Hammarbyviken och Hammarby finns ett gravfält som gett vikingatida fynd som pekar norrut mot mälarområdet. Det är så mycket mer än bara böte-platserna som pekar norrut Emund. Man kan inte göra som du gör och bara ta en liten detalj ur sitt sammanhang för att på så vis försöka försvara sin tes. Man måste se till helheten. Det finns för mycket som pekar norrut i Blekinge.
      Från vilken källa har du fått att båken skulle vara en tidigare form av bavn? Vad baserar du antagandet att båken blev infört till Blekinge (från Jylland ) under yngre järnålder? Är detta ytterligare en tes du kommit fram till själv?