Krossat benkol lades runt järnet i ugnen och när temperaturen kommit upp till +720grader flyttar sig kolet över till järnet och tränger in så mycket som 3 mm i järnet. Detta gör järnet starkt och minskar korrosionen.
Det Terje skriver om här är så kallad "sätthärdning" eller uppkolning av stål. Jag gjorde ett projekt om detta under mitt andra år på smidesutbildningen på Sätergläntan. Man ökar på detta sätt kolhalten i ett stål,
framför allt för att kunna göra det härdbart. Det är alltså viktigt för alla skärande verktyg, men också för hammare, sågar etc. Det finns flera "recept" för detta från medeltiden och framåt, men de flesta går ut på att man som ovan omger järnet (stålet) med kol och värmer upp tills järnet övergår i fas och på så sätt får plats med kol mellan bindningarna. Kolet "vandrar" då in i stålet och när man kyler stålet har man fått upp kolhalten på det. Detta är sannolikt det vanligaste sättet att få upp kolhalten (och därmed härdbarheten) före industrialism.
Det är alltså ytterst praktiskt, och inget man behöver tillskriva någon ytterligare förklaring till.
När Terje skriver:
(Citat av Terje Gansum)"Nu var det nog så att våra förfäder vikingarna inte kände till detta kemiska fenomen, utan att de hade andra avsikter med detta förfarande."
Så tar han inte med de medeltida recept som finns för detta, i ett samhälle som inte heller kände till det kemiska fenomenet, men ändå sätthärdade, för att det hade en praktisk funktion.
Wikipediaartikel om sätthärdning:
http://en.wikipedia.org/wiki/Case_hardeningThe traditional method of applying the carbon to the surface of the iron involved packing the iron in a mixture of ground bone and charcoal, or a combination of leather, hooves, salt and urine, all inside a well-sealed box. This carburizing package is then heated to a high temperature, but still under the melting point of the iron, and left at that temperature for a length of time. The longer the package is held at the high temperature, the deeper the carbon will diffuse into the surface. Different depths of hardening is desirable for different purposes: sharp tools need deep hardening to allow grinding and resharpening without exposing the soft core, while machine parts like gears might need only shallow hardening for increased wear resistance.
Theophilus skrev redan på 1100-talet om hur man sätthärdade i sin bok "De Diversis Artibus". Jag tvivlar på att man visste mycket mer om "
detta kemiska fenomen" än "
våra förfäder vikingarna" som Terje Gansum skriver.