Slavhandel och slavpriser.

[Karlfredrik]

McCormick anger priset på en slav i Sydeuropa till 50 gram guld kring år 900 och 150 gram guld i Kalifatet. Han anger slavar som vikingarnas viktigaste exportvara.
McCormick,M: Origins of the European economy-Communication and commerce AD 300-900, Cambridge 2001.
Är siffrorna riktiga måste verksamheten vara mycket lönsam..

[Odinkarr]

Kong Ine til Wessex’s love fra år 688-695 e.Kr. mener jeg giver os prisen på en træl i handel og vandel, opgivet som trællens "wergeld":

Walisisk træl (ðeowne, lov nr. 23) & Waliser uden land (lov nr. 32) = 60 skilling
Somme walisiske trælle (somhwelcne, lov nr. 23) = 50 skilling.

1 skilling = 1 guldskilling. Guldskillingen er gældende møntfod fra år 385-670 e.Kr., hvor den erstattes af sølvpenge, gældende til år 755 e.Kr.

Jeg har fremstillet en omregningsliste gældende i De Gamle Kongeriger i Skandinavien, samt De Nye Kongeriger i Britannien, i tidsrummet år 385-1066 e.Kr.:

 1 guldskilling  =   20 sceatta
 1 guldskilling  =  1/12  pund sølv
 1 guldskilling  ≈  1 unze (ynce) sølv
 1 guldskilling  =  1.2 øre
 1 guldskilling  =  25 sølvpenge
 
Vore faktiske sølvpenge udstedt år 670-755 e.kr. vejer 1.2-1.26 gram.

Jeg har i min samling 1 enkelt guldskilling udstedt år 587-670 e.Kr. på den frankiske handelsplads Wic/Vic Pontio (Broen ved Vigen) ved Etaples, 27 km syd for Boulogne. Denne mønt vejer vejer 1.41 gram.

En walisisk træl bør derfor have en handelspris på 70-85 gram guld, afhængig af trællens fortræffeligheder.

Jeg har også gjort et forsøg på at beregne inflationen fra 600 tallet e.Kr. frem til 1100 tallet e.Kr. Alt andet lige, dvs. renheden af guld og vægten af guldskillingen forudsættes begge uforandret, har inflationen været 60% over 500 år, dvs. i snit 0.1% pr. år eller ingenting.

Hvis du derfor kan finde priser på andre ting i tidsrummet, og det kan vi, så kan du finde ud af købekraftsværdien for en træl. Denne øvelse har jeg ikke lavet, men vi kan se fra  Erik den Rødes Saga (Eiríks saga rauða), at Torfinn Karlsevne på tidspunkt før år 1020 e.Kr. sælger sit dragehoved gjort i Valbirk (valbjörk, Ahorn, Ær), og lavet i Amerika!, for "hálfa mörk gulls" (en halv mark guld). Her er vort pengesystem derfor brudt sammen og vi kender, så vidt jeg ved, ikke omvekslingsforholdene netop i dette tidsrum.

1 Lybsk Mark (dvs. sølvmønt fra Lybæk) bør i begyndelsen af 1400 tallet e.Kr. kunne omveksles i forholdet 1:1 med 1 Lødig Mark (igen en sølvmønt med rent sølv). Forholdet var 1 Mark = 16 skilling = 192 penning. Frem til 1529 er brugen af Lybsk og Lødig Mark kun en bogholderienhed, ikke en faktisk møntudstedelse.

Det bedste er derfor at finde nogle handelspriser fra lidt tidligere.

mvh

Flemming

[Ragnfast]

En walisisk træl bør derfor have en handelspris på 70-85 gram guld, afhængig af trællens fortræffeligheder.
J

Med dagens pris på guld skulle det ge ett pris på mellan 20 och 35 tusen svenska kronor, vilket underligt nog stämmer ganska bra på vad en vanlig svensk löneslav tjänar. Är det fortfarande vad en människa är värd?

[Boreas]

Kong Ine til Wessex’s love fra år 688-695 e.Kr. mener jeg giver os prisen på en træl i handel og vandel, opgivet som trællens "wergeld":

Walisisk træl (ðeowne, lov nr. 23) & Waliser uden land (lov nr. 32) = 60 skilling
Somme walisiske trælle (somhwelcne, lov nr. 23) = 50 skilling.

1 skilling = 1 guldskilling. Guldskillingen er gældende møntfod fra år 385-670 e.Kr., hvor den erstattes af sølvpenge, gældende til år 755 e.Kr.

Tack för intressanta uppgifter och en spännande reflektion om dåvarande handelsekonomi.

Ett springande punkt blir semantiken bakom ordet "wergeld". Finns det referenser som kan bidra till att definiera ordets mening? (Âr "wergeld" ett "vägledande pris", en "ersättning" eller en "bot" (straff)?!)

Beskrivs i övrigt något om orsaken till att man skillde på priserna?

[gangrade]

http://en.wiktionary.org/wiki/wergeld

[Boreas]

Etymology Middle English; wergeld, from Old English wergeld, compound of wer (“man”), + geld (“payment”).

wergeld (plural wergelds)

(archaic) In Anglo-Saxon and continental Germanic customary law, a reparative payment, usually demanded by the surviving kindred of a person guilty of homicide, according to the victim's rank.

weregild (plural weregilds)

(archaic) In Anglo-Saxon and Germanic law, a reparational payment usually demanded of a person guilty of homicide or other wrongful death or other serious crimes.

http://en.wiktionary.org/wiki/wergeld

Man kan alltså koppla ordet "ver" till "skadostånd" och definiera det som "böta". Parallellen i forn-nordiskan hette "manna-bot". Åsikten med bötläggningen är tydligen traditionen att utreda kardinalsynder och avsluta skarpa konflikter - med diplomatiska medel.

Priserna från den wessiska lagen har alltså inte att göra med handel, men med en juridik vi också känner från Norden - där ätternas överhuvuden får ersätta dom skador deras undersåtar ställt tilll. Man får fortfarande vara varsam med att översätta ordet "trel" med 'slav', med mindre man anser forntidens trelar ha varit vikingtidens 'löneslavar' - vilka med tiden blev både 'almoge' och 'arbetarklass'...

[Odinkarr]

Man kan alltså koppla ordet "ver" till "skadostånd" och definiera det som "böta". Parallellen i forn-nordiskan hette "manna-bot". Åsikten med bötläggningen är tydligen traditionen att utreda kardinalsynder och avsluta skarpa konflikter - med diplomatiska medel.

Priserna från den wessiska lagen har alltså inte att göra med handel, men med en juridik vi också känner från Norden - där ätternas överhuvuden får ersätta dom skador deras undersåtar ställt tilll. Man får fortfarande vara varsam med att översätta ordet "trel" med 'slav', med mindre man anser forntidens trelar ha varit vikingtidens 'löneslavar' - vilka med tiden blev både 'almoge' och 'arbetarklass'...

Wergeld og Mandsbod er en og samme sag, og tanken er at alt har en pris. Netop derfor kan wergeld, der nøjagtigt gengiver den monetære værdi af et menneske på det tidspunkt loven nedfældes, være en udmærket målestok for hvad trælle blev handlet til. Wergelden på en træl må antages at være den mindste forsikringssum der erstattes ved tab af liv for trællens ejer. Så vidt jeg kan se må trællens wergeld være tæt knyttet til den pris ejeren har betalt for trællen, eller den værdi trællen bogføres til hos i ejerens samlede Fæ (ejendom).

På dansk kan man sagtens bruge træl og slave indbyrdes da en lønslave ganske ofte har meget træls arbejde. At en træl og en slave i det sydlige Europa havde helt forskellige juridiske betydninger er naturligvis helt sandt.

mvh

Flemming

[Odinkarr]

Jeg har efterset vore tidligste lovkoder fra 600-1000 tallet e.Kr. for at finde frem til købekraften af en guldskilling.

1 guldskilling kan i 6-700 tallet e.Kr. købe én af følgende enheder:

1 stk. kvæg
1 føl
1 kalv
4 får
5 væddere
Uld fra 12½ får
1/50 - 1/60 af 1 walisisk træl

Brugen af møntenheden "mark guld" forekommer allerede i fredsaftalen fra år 878 e.Kr. mellem Kong Alfred den Store, lokalkonge af Wessex år 871-899 e.Kr. og den danske Kong Guthorm (Guðrum cing).  På dette tidspunkt er det gamle pengesystem med guldskillinger og sølvpenge derfor brudt sammen. 1 guldskilling er midten af 900 tallet e.Kr. blev devalueret fra i 6-700 tallet e.Kr. at kunne købe 4 får, til kun at kunne købe 1 får; en devaluering på hele 75%.

Fordi vi her havde interesse i hvad købekraft 1 træl havde, og antager vi at trællens wergeld på 50-60 guldskillinger nogenlunde afspejler en handelspris, da svarer 1 træl til 50-60 stykker kvæg eller 200-240 får; en absolut enorm købekraft.

I 1750'erne købtes en mandsslave på Guineakysten for 96 rigsdaler (Christiansborg priscourant) og solgtes på torvet i Charlotte Amalie, St. Thomas for 3-400 rigsdaler. En slavinde med 3-4 børn indbragte op mod 800 rigsdaler. Tabsprocenten under transporten var på dette tidspunkt ca. 16%, hvortil kom driftsudgifter til skib og besætning, samt kost til slaverne under transporten.

mvh

Flemming

[Karlfredrik]

Hoskuld sade ”Vad kostar kvinnan,om jag vill köpa hennne?”
”För henne betalar du tre marker silver,” svarade Gille
”Det tycks mig,”svarade Hoskuld,att du har satt ett bra högt pris på trälkvinnan. För tre marker kan man få tre stycken.”

Laxdölasagan översatt av Hjalmar Alving
800 gr silver för en trälkvinna på 900-talet måste ha varit ett bra pris!
 

[Odinkarr]

Glimrende fundet frem.

Hvilket kapitel i Laxdæla Saga omhandler dette så vi kan efterse den oprindelige ordlyd?

Samtiden er, så vidt jeg erindrer, i 900 tallet e.Kr.

Står der i originalen "3 mark sølv" eller bare "3 mark"? Hvordan ved vi at dette svarer til 800 gram sølv?

mvh

Flemming

[Karlfredrik]

Citatet som angivet ovan- "tre marker silver
Tiden är 900-tal
Avsnittet har i min utgåva rubrik "Melkorkautan kapitelnummer
En mark silver brukar ofta anges som någonstans mellan 208-240 gr silver, jag rundade av
se:
Benedixen, Kirsten: Danske mönt, Köbenhavn 1967
Myntning i Sverige 995-1005, Stockholm 1995

[Boreas]

Laxdølasaga, vers 12 omtalar Harald Gråfäll och ett kungamöte vid handelsplatsen Brännö, där Hòskull hittar 12 bortrövade kvinnor i en tält. En av dom är Melkorka, dotter av irska kungen Myrkjartan (Muirchertach mac Néill). Priset för henne är 3 mark silver, ett pris som uppges tillsvara dom andra 11 kvinnorna samlat. Normalpris för en alminnlig kvinna (trel) skulle i så fall vara 1/4 mark silver.

Håskull får i hop summan och vänder lyckligt hem med Myrkjartans dotter - som blir anmoder till Laxdöla-ätten. Historien om den anonyma prinsessan har tydliga paralleller till andra kvinnliga hjältar - där man understryker hennes ödesdigra vikt och värde i ett större politiskt landskap.    

Melkorka och Myrkjartan är också känt från Magnus Barfötts saga, Njäls saga och irska annaler. Historierna om Håskull och hans förfäder - från hersen Ketill Flatnev - ger för övrigt en sällsynt reflektion av förbindelserna mellan Skandinavia och öarna väst i havet, före vikingtiden.  

* Finns det i övrigt någon referans till handelsplatsen "Brännö"  - och ävt. handlade med slavar?

Handeln föregick i samband med ett vest-skandinaviskt kungamöte, vilket iofs. kan tyda på att man här för-handlat om villkor I verserna 20-21 avslöjas nämligen att hon faktiskt hade en kostlig medgift med sej hemmafrån - redan under nämnda kungamöte.
 
* Skal "3 mark silver" uppfattas som ett handelspris, en lösesumma (wegeld), eller som en antydning om vad man förväntade i morgongåva inom den forn-nordiska kust-aristokratin...?!  

http://www.norron-mytologi.info/sgndok/laxdoel-bm.htm
http://www.archive.org/stream/annalerfornordis01kong/annalerfornordis01kong_djvu.txt

[Karlfredrik]

Tre mark silver nämns ofta i isländska sagorna,exempelvis Bolle Bollasons saga:

Starre sade till skeppsstyraren :
 "Här är en man som jag vill att du tar emot till färd och förpassar honom utomlands. Här är tre marker silver. Dem får du för mödan och min vänskap på köpet."

I båda sagorna är det tydligen fråga om ett handelspris.

[Sindre]

Citatet som angivet ovan- "tre marker silver
Tiden är 900-tal
Avsnittet har i min utgåva rubrik "Melkorkautan kapitelnummer
En mark silver brukar ofta anges som någonstans mellan 208-240 gr silver, jag rundade av
se:
Benedixen, Kirsten: Danske mönt, Köbenhavn 1967
Myntning i Sverige 995-1005, Stockholm 1995

Om sagan skrev ned på 1200-talet, är det inte då rimligt att anta att priset har förändrats för att stämma överrens med den tidens mått?

[Karlfredrik]

McCormicks prislista på slavar (i hans bok Origins of the European Economy, Communication and commerce AD 300-900 ) verkar aningen höga.:
Från 25,5 gr guld för två lokala "infantoli" i Como 807 till 637,5 gr guld för "a beatutiful girl" i Irak på 700-talets slut (sid 757)

[Ragnfast]

Hur många olika beskrivningar på trälar/slavar finns det, och hur pass ofria var de egentligen?
Om man går till till exempel Gutalagen, så nämns ett par gånger att "när träldomen är slut", så är vederbörande fri. I antikens rom fick en slav lön och kunde emellanåt köpa sig fri, eller till och med bli adopterad av sin herre. Vad vet man om liknande förhållanden i Norden?

[Karlfredrik]

FÖRE DETTA TRÄL RESER RUNSTEN 1050
Smeden, fd träl, Toke reste en runsten i Hörning, Danmark, kring 1050  till minne om hans förre ägare som givit honom friheten. Detta är den enda runsten vi känner till som är rest av en fd träl
Sawer, PH: Kungar och vikingar, Malmö 1985 sid 56.
Frigivna trälar nämns också i de isländska sagorna.
Trälar nämns i olika skriftliga källor. Kyrkan friköpte ett antal kristna pojkar som sändes till tyska klosterskolor, erfar vi.
Jag tror vi får dela upp slavarna i treå kategorier:
1. Skandinaviska trälar som hamnat i träldom på grund som krigsfångar, på grund av obetalda skulder mm.
Jag har inte hittat någon källa som tyder på att skandinaver såldes av sina landsmän till utlandet. Germanska slavar i det romerska riket är tydligen krigsfångar.
2. Utländska trälar sålda i Skandinavien.
3. Utländska slavar köpta eller tillfångatagna i utlandet för att säljas av skandinaviska slavhandlare utomlands.
Unga,vackra kvinnor gav större vinst att sälja än män enligt källorna.

[Carl Thomas]

Landskapslagarna säger, om jag minns rätt, att för dödad träl erlades halv mansbot.

Hur stor var en normal mansbot?

Jag förmodar att begreppet mansbot varierade med sammhällsställning.

Thomas

[Karlfredrik]

Ägaren skulle betala 408 gr silver eller 20 s om hans slav hade dödat någon annans slavI  år 798 i frankerriket (McCormick 2001 sid 757)

[Boreas]

Jag tror vi får dela upp slavarna i treå kategorier:
1. Skandinaviska trälar som hamnat i träldom på grund som krigsfångar, på grund av obetalda skulder mm.
Jag har inte hittat någon källa som tyder på att skandinaver såldes av sina landsmän till utlandet. Germanska slavar i det romerska riket är tydligen krigsfångar.
2. Utländska trälar sålda i Skandinavien.
3. Utländska slavar köpta eller tillfångatagna i utlandet för att säljas av skandinaviska slavhandlare utomlands.
 

Vad med dom som blev födda som trälar - jmfr. Rigstula?