Det du förespråkar Sockerfri är en individuel undervisning där var och en får utbildning i sin egen takt.
Inte direkt. Jag förespråkar att alla har samma mall att gå efter, men utmärker man sig exemplariskt i
vissa ämnen ska man kunna ha lektioner i det ämnet med likasinnade. Det finns en anledning till att vissa gymnasium i Göteborg år efter år har barnkullar som går ut med väldigt bra betyg, medan andra gymnasium har stora andel som inte ens klarar studenten, trots att man får mer pengar per elev och har fler lärare. Det handlar om en omgivning, vilket man tidigare vägrat inse eftersom man tror att alla kommer överens bara för att de går i samma klass. Jag gick själv på Katrinelundsgymnasiet, ett idrottsgymnasium som är känt för att ha väldigt engagerade lärare och en bra omgivning, men jag hade oturen att hamna i en klass där det fanns gott om folk som tyckte det var häftigare att knappra högt med mobilen och smacka tuggummi samtidigt som man diskuterade det nya häftiga, nämligen "idol", "paradise hotel", "big brother" och whatever. Detta är såklart inte fel att prata om i skolan, men man har raster till sådant.
Begåvade ska kunna klara av hela gymnasiet på ett år om det passar dom.
Ett år vet jag inte, men det finns treåriga och fyråriga gymnasiegångar, förr fanns det väl tvååriga? Det handlar snarare om tid, då varje kurs har ett visst antal timmar. Men klart vissa ämnen tycker jag allt man ska kunna få skriva av - t.ex. matematik - om man själv och lärarna tror man kan klara av det. Andra ämnen kräver närvaro för det handlar om praktiska moment samt diskussioner som är del av betyget.
Man måste hela tiden ta hänsyn till elevens önskemål om hur fort och hur mycket man ska lära sig.
Ja man ska ta hänsyn till elevens önskemål, men eleven får också ta hänsyn till vad skolan kan och inte kan. Men jag tycker allt att skolan kan hjälpa de begåvade inom vissa ämnen att få mer stimulerande uppgifter utan att det ska komma massa skrik från kommunalhåll om att det är "segrerande".
Min uppfattning är att detta bara leder till stress och otrygghet. Barn och ungdomar, och i viss mån vuxna, behöver fasta ramar för att känna trygghet.
Ingen har sagt annat, jag tror du missuppfattar vad jag menar. Jag menar inte att alla ska ha det olika, utan alla ska ha samma grund. Om några sedan utmärker sig inom vissa ämnen ska det tas till vara på inom just de ämnena. Du ska inte behöva sitta och löka på matematik B lektioner eftersom du redan räknat färdigt hela boken och läraren ser dig mer eller mindre som försumbar eftersom han inte kan lära dig mer inom just matematik B, eleven ignoreras då och tappar intresset och hamnar lätt in i oengagemang och brist på seriositet vilket kan påverka andra ämnen. Är det inte då bättre att ge honom matematik C redan en termin före hans klasskamrater?
Dom behöver veta vad som förväntas av dom och veta när dom klarat av det eller när dom misslyckats.
Alla får veta vad som förväntas, man får betygskriterier i början av varje kurs och det diskuteras. Att många av dagens elever också blir sämre och sämre på just matematik visar just att de inte uppfyller vad som förväntas.
fortsättning i nästa inlägg...