Det är inte helt okomplicerat att ta in amatörer/privatpersoner på uppdragsarkeologiska undersökningar. I det håller jag med Leif och Reuterdahl. Det finns äremot tusentals lokaler där föremålen ligger exponerade för plogen. Liberalisera lagstiftningen och låt amatörerna rädda det som räddas kan där, ungefär som i Danmark där Nationalmuseum får in tusentals föremål varje år. De flesta danska arkeologer uppskattar amatördetekteringen stort.
Men jag vidhåller det jag skrivit många gånger på detta forum; de flesta arkeologiska undersökningar innebär en katastrof för metallmaterialet i ploglagret. Visst ser man allt oftare metalldetektorer i fält, men i många fall saknas den kunskap och systematik som krävs för ett lyckat resultat! Inte sällan begränsas avsökningen till lite planlöst svepande ett par timmar, innan man ger upp. Detta är min uppfattning, baserad på mångårig erfarenhet av uppdragsarkeologisk metalldetektering. Jag ägnar mycket tid åt att lusläsa arkeologiska rapporter om detta, och jag kan bara konstatera att min och Reuterdahls uppfattning skiljer sig åt. Leif har däremot givit en del goda exempel tidigare. Det finns mängder med exempel på grävningar som genomförts utan ordentlig detektering, även under senare år, den som tvivlar på det kan lägga lite tid på att studera utgrävningsrapporter. Allt oftare ser man dock formuleringar som "systematisk metalldetektering" i undersökningsplaner och rapporter, men då man sätter sig in i vad som avses visar det sig inte sällan att det (i bästa fall) handlar om extensiva avsökningar, i söklinjer med 20 meters avstånd. Jag har som experiment lagt ut sådana linjer över lokaler jag sökt av och kan bara konstatera att om jag hade jobbat på det sättet hade jag inte hittat någonting.
"syftet med de flesta undersökningar inte är att finna varje enskilt fynd (artefakt) utan att besvara frågor kring kontexterna i sig"
Det är som jag ser det ett sätt att utrycka det på. Ett annat är; vi banar bort matjorden, och därmed i princip alla fynd, för så har vi alltid gjort.