Varför är inte metalldetektering obligatorisk vid arkeologiska utgrävningar?

[Ragnfast]

Men om du hittar en fornsak, mäter in och rapporterar detta (vilket den ansvarstagande detekteraren gör) då upphör ditt tillstånd. Sedan får plogen göra sitt. Thats the swedish way...

Naturligtvis gör jag det, och kriterierna är väl, något förenklat, att det ska vara ädelmetall äldre än hundra år. Men plogen? Är man inte skyldiga att göra en undersökning av platsen ifråga först?

Känner du förresten till om om upphittaren får någon del i en eventuell hittelön, även om marken tillhör någon annan. Den biten har jag mindre kläm på.

[tty]

Jag måste säga att jag har litet svårt att förstå den aversion mot amatörer som verkar finnas på många håll bland arkeologer. I många andra vetenskaper (ornitologi, botanik, astronomi, paleontologi, geologi...) är amatörer både viktiga och uppskattade. Är det månne den kärva arbetsmarknaden som ligger bakom?

[sockerfri]

Jag måste säga att jag har litet svårt att förstå den aversion mot amatörer som verkar finnas på många håll bland arkeologer. I många andra vetenskaper (ornitologi, botanik, astronomi, paleontologi, geologi...) är amatörer både viktiga och uppskattade. Är det månne den kärva arbetsmarknaden som ligger bakom?

Brukar inte humanister i regel vara ganska "anti" mot amatörer? Min känsla jag fått av historiker, idéhistoriker, språkvetare etc på nätet (både när de diskuterar på forum och när de skriver krönikor, kommentarer etc) är att de har en "du har fel eftersom du inte är utbildad"-attityd mot folk (argumentum ad verecundiam). Kanske inte mot folk i allmänt men när det kommer till diskussioner om just ämnen.

[Leif]

Jag måste säga att jag har litet svårt att förstå den aversion mot amatörer som verkar finnas på många håll bland arkeologer. I många andra vetenskaper (ornitologi, botanik, astronomi, paleontologi, geologi...) är amatörer både viktiga och uppskattade. Är det månne den kärva arbetsmarknaden som ligger bakom?

Det är väldigt mycket både och:

Negativt: finansieringen av dagens arkeologtjänster innebär att vi generellt sett skall finansiera oss själva via olika projekt. Då finns det i regel inget tidsmässigt utrymme att ha speciellt mycket kontakt med amatörerna, annat än om man ändå har ett projekt i ett område där de verkar. I det sista fallet är det tämligen givet att man utnyttjar all den kunskap som dessa personer oftast besitter. Kontakt med amatörer och lokalforskare kan lätt ta oerhört mycket tid i anspråk. Arbetsmiljöansvaret ang amatörer som på ett eller annat sätt deltar i grävningar har redan berörts.

Positivt: få personer kan lika mycket om ett område eller en nisch som lokalhistorikern/amatörarkeologen. De kan ge oerhört viktiga ledtrådar och obeservationer. Det räcker med att se vad Bengt Nordqvist åstadkommer för att inse vilken potential det finns i att samarbeta med amatörer (att jag inte förstår var Bengt får sin tid ifrån är en annan sak).

[Ragnfast]

Brukar inte humanister i regel vara ganska "anti" mot amatörer? Min känsla jag fått av historiker, idéhistoriker, språkvetare etc på nätet (både när de diskuterar på forum och när de skriver krönikor, kommentarer etc) är att de har en "du har fel eftersom du inte är utbildad"-attityd mot folk (argumentum ad verecundiam). Kanske inte mot folk i allmänt men när det kommer till diskussioner om just ämnen.

Jag tror nog att det, åtminstone högre upp, råder större motsättningar mellan akademiker och mellan olika dicipliner är det nästan vattentäta skott. Jag frågade min handledare, tillika studierektor, om det inte vore bra om man kunde ha med sig t.ex. en konstvetare eller religionshistoriker på fältet och han sa "jovisst, men då måste dom veta att det är vi som har tolkningsföreträde".

Sen tror jag att en högutbildad akademiker kan resignera, kanske inte vill vara med och gräva (skita ner händerna) och inte har samma nyfikna hungriga ögon som den glade amatören.

[Håkan]

Det ska till att du hittar något extraordinärt för att det ska ske en undersökning på platsen, typ en större skatt eller liknande. Annars;

a. du får inte detektera mer på platsen och b. den pågående markanvändningen (dvs jordbruk) fortsätter.

Det är här den stora problematiken ligger och det är också här som en seriös, organiserad hobby skulle kunna göra underverk (som i Danmark). Ta bara fallet med den senaste plundringen på Gotland. Där greps ett antal mörkermän som kan (ingen dom än) bindas till minst en fyndplats där de grävt upp fantastiska föremål ur ploglagret. Den platsen har varit känd sedan 80-talet, men den har ändå plöjts varje år, i likhet med alla andra överplöjda lokaler... Jag har genomfört många detekteringar på exploateringsgrävningar där fyndområdena (ploglager) sträcker sig utanför exploateringsområdet. De fynd vi plockar upp inom exploateringsområdet konserveras för dyra pengar, hanteras med handskar och ligger i syrafria askar. Metallen utanför den utgrävda ytan får däremot finna sig i att plöjas runt och successivt förstöras. Jag vill minnas att det finns 700 medeltida byar i Skåne. Jag har gjort en del detekteringsinsatser i eller i anslutning till några. Det finns mängder med metall (yngre järnålder/medeltid) i de ploglagren men inga arkeologiska resurser - eller änn värre - kunskap och vilja att rädda dem!

Jag har ingen aning om hur det ligger till med ersättningar.

[Marty]

Situationen är precis likadan i Västergötland. Har gått med sökare över en åker med sönderplöjt gravfält (trots att det var känt). Det låg ben från människa på marken och vi gjorde flera metallfynd (varav ett i guld). Direkt efter denna åker sökte vi av en gammal fyndplats från tidig järnålder och kunde lägga till en yxa till fynden. Följande dag sökte vi igenom ett ploglager och fick fram lösfynd i form av en FVT agraff och ett vikingatida mynt och kunde därigenom påvisa att platsen hade kontinuitet längre bakåt i tiden än vad som var känt.Denna insats var möjlig tack vare en ambitiös arkeolog och 10 amatörer. Alla dessa platser plöjs regelbundet och fynden förstörs mer och mer. Så här ser det nog ut på många platser i Sverige. Hur man som ansvarig för vårt kulturarv kan blunda för detta är för mig obegripligt.

[Tobias]

Känner du förresten till om om upphittaren får någon del i en eventuell hittelön, även om marken tillhör någon annan. Den biten har jag mindre kläm på.

Det är upphittaren som har rätt till eventuell ersättning som inlösen av fynd medför, inte markägaren. Naturligtvis står det fritt för markägare och upphittare att komma överens om annat. Reglerna gör inte heller någon skillnad på hur ett hembudspliktigt föremål upphittas.

Hittelön kan fås av den som hittar ett fornfynd i eller vid en fast fornlämning. Sådana fynd ger inte rätt till ersättning genom inlösen enligt lagen, men för att uppmuntra till att sådana fynd anmäls så får upphittaren ofta en hittelön. Ett bra exempel på detta är den medeltida myntskatten från Norra Nöbbelöv.

[Ny Björn]

En litet tillägg till Tobias info: i ärenden där det föreligger misstanke om att någon medvetet detekterat inom registrerad fornlämning brukar det sällan utbetalas ett öre. Typexemplet är den sk "Göteborgsdirektörens" skattfynd från Häffinds i Burs - det plockades upp högst olovandes 1980 men plundraren ångrade sig och skickade fynden till Erik Nylén - med felaktiga uppgifter om fyndplatsen. Ett par år senare visade det sig att han faktiskt gått över området nära fyndplatsen för "Stavarskatten"...
-Han fick inga pengar och tyvärr befinner sig fynden fortfarande i ett organisatoriskt limbo eftersom man uppenbarligen inte kunde följa normal procedur för inlösen och fyndfördelning.

Eftersom jag jobbar så tokfokuserat just med detektorundersökningar på Gotland så är det ärenden därifrån jag har koll på - och "Direktör'n" är inte ensam, han har sällskap i arkiven, både av öbor och mer tillfälliga äventyrare som med eller mot bättre vetande prövat lyckan på skyddad mark.

/N B

[Yngwe]

Men om du hittar en fornsak, mäter in och rapporterar detta (vilket den ansvarstagande detekteraren gör) då upphör ditt tillstånd. Sedan får plogen göra sitt. Thats the swedish way...

Till och med en fullkomligt obildad som jag förstår ju att detta är fullkomligt vansinnigt. Varför gör ingen något?  Man kan diskutera svårigheter i lagstifning och problem med ansvar hit och dit och ersättingsnivåer men det finns verkligen inget försvar för en sån flathet ifrån de som arbetar med det här. Men de som har en post törs väl inte riskera den genom att slå näven i bordet!

Eloge åt er som ihärdigt driver frågan här på forumet, ni har mit bifall!!!

[Håkan]

mot bättre vetande prövat lyckan på skyddad mark.

Ordet "skyddad" känns rätt urvattnat i detta sammanhang... En modern jorbrukstraktor kan väga upp mot 10 ton och dra flera ton tung plog efter sig. Flyt- och konstgödsel, bekämpningsmedel sprids även i de "skyddade" områdena. Skyddet är en papperstiger, som fokuserar på ett, men bara ett av problemen/hoten mot fornsakerna!

[Ny Björn]

Visst är det så Håkan, men inget kommer tyvärr att hända med den tigern om inte personer med sakkunskap - som det finns gott om här - organiserar sig och talar til lagstiftare på lagstiftares vis. Johan får ursäkta, men jag har svårt att tro att ansvariga för slika frågor låter sig påverkas av att ett antal fackspecialister sitter och är överens här på AF. Min syn på saken är att ingen politiker kommer att göra någonting utan överväldigande bevisning och brett anslagen opinionsbildning i olika medier, särskillt om det handlar om potentiellt ökade offentliga utgifter. Er artikel i Fornvännen var ett av flera bra inlägg i debatten som framlagts på senare år, men det krävs nog tyvärr betydligt grovkalibrigare don om man skall ta sig in i törnrosaslottet på Helgeandsholmen. Var och en av oss har säkert på egen hand allt för mycket att göra för att driva kampanjer av detta slag - dessutom är flera smågrupper sannolikt lättare att avfärda än en stor med brett anslag och god kompetens. Jag tillåter mig att vara en smula tjatig: organisering är nyckeln - forskare och yrkesverksamma så väl som amatörer (i ordets ursprungliga betydelse) har inget att förlora på det.

/N B

[Marty]

Den svenska lagstiftningen har sin grund från skickligt lobbyarbete från vissa arkeologer. Man för fram argument som att Sverige är unikt och anger Gotland som exempel. Gotland har en unik fynddensitet vilken är helt väsenskild från fastlandet som har samma densitet som exempelvis Danmark. Politiker fattar väldigt lite av dessa frågor utan blir påverkade av  några få så kallat sakkunniga som faktiskt är bovarna i detta drama.

[Kungsune]

Jag håller i princip med dig Marty och tror att du har bra idéer men vi behöver kommunicera budskapet på ett mer välkomnande sätt än du gör för tillfället. Jag tror att de flesta av dina anhängare faktiskt finns inom arkeologifacket och inte bland amatörer. Det framstår ganska tydligt i denna tråd att vi behöver se över delar av fornminneslagen och ffa lst:s tolkning av densamma när det gäller metalldetektering. Med det budgettryck som ligger på arkeologer idag så finns det säkert anledning att snegla på Danmark men som alltid när det gäller omtolkningar och lagändringar så måste man tänka om både en och trettio ggr innan man vet vad man ger sig in på.  Det kan kanske rent utav finnas anledning att bilda en intresseförening som driver denna fråga.

[Ny Björn]

Om man inte är nöjd så får man försöka ordna saker - åter igen: vi kan diskutera detta tills solen går upp i väster, men om man inte skrider till handling och på ett (över)tydligt vis talar om för lagstiftande församling att nuvarande system är käpprätt åt skogen så kommer systemet att fortleva i högönsklig välmåga.
Detta system minimerar dessutom kostnader och arbete för berörda instanser och det brukar vara svårslaget i dessa tider av avreglering, upphandling och nedskärning (obeaktat färg på politikernas kavajslag). Jag upprepar det som sagts ovan: Don't mourn - organize!
Även om detektering har potential att vara en givande hobby för mängder av människor så är det knappast ett argument som biter annat än som del i en större framställan där vetenskapliga värden måste lyftas fram på ett sätt som talar för sig självt. Om den här frågan skall komma en millimeter närmare en lösning så måste den ut från internet och in i medvetandet på lagstiftarna. Entusiasm räcker långt, men i det här fallet måste den vässas med empiriska grundstudier samt konserveringstekniska fakta samt kablas ut till nyhetsmedia.

/N B

[Marty]

Förslag:

Man =(amatör eller proffs) lämnar en ansökan till länsstyrelsen. Man anger syfte metod och bakgrund. Man bifogar kartor och accept från markägare. Det finns underskrift från en  ansvarig (som skall vara utbildad arkeolog) och man åtar sig att rapportera in koordinatsatta fynd. Det skall finnas en budget för att konservera de fynd man tar upp. Med en sådan ansökan måste ett tillstånd kunna utföras inom en vecka. Så här kanske det funkar på vissa platser i landet men absolut inte överallt. Detta är ett tyngre och mer byråkratiskt regelverk än i Danmark men det kanske passar oss svenskar bättre.

[Kungsune]

Min syn på saken är att ingen politiker kommer att göra någonting utan överväldigande bevisning

Jag anar en hederlig romantisk akademisk ådra hos dig Ny Björn. Önskar du arbetade som beslutsfattare. Tyvärr är det ju så att tusen goda bevis inte är värt mycket om man inte kan erbjuda något. Man måste ge hunden en korv för att komma in på gårdsplanen utan att bli biten. Myndigheter fungerar enligt pavlovs principer. Ju mer belöning man ger dem desto bättre verkar de. Låt dem förstå att det är dem som gör förbättringar och får synas med sina namn.

[Yngwe]

Ny Björn har helt rätt, det behövs ett rejält tryck med korridorprat och utrymme i media, och för att lyckas få en enad och stark röst måste man vara organiserad, annars finns ingen chans. Tyvärr verkar det inte vara gebietets starka sida att organisera sig och det är väl egentligen det som är orsaken till att en så galen lagstiftning kunnat klubbas i första början.

Men det behövs också att den enskilt yrkesverksamma höjer sin röst en aning då och då och gör ett ställningstagande istället för att bara humma med i bästa fall eller i värsta fall försvarar systemet för att det gagnar honom själv och hans, eller hennes, position.
Och när jag säger höja rösten menar jag inte i soffan inför familjen...

[Kungsune]

Ja, men det är ju bra att vi har haft någonstans att börja annars kan det ju aldrig bli något av något. Underskatta inte sådana här diskussionsplatser. Kunde kanske vara lämpligt om Marty eller Yngwe startar en opinionsgrupp på ex Facebook till att börja med. Vore det inte en grej för någon som jobbar på Raä att sätta ihop ett symposium?

[Yngwe]

Tack för förtroendet , men jag tror att det är betydligt lämpligare att någon med betydande sakkunskaper organiserar det hela.  Mig är det alltför lätt att avfärda då jag saknar rätta erfarenheten.  Jag skall dock gladeligen stödja någon med bättre bakgrund, och tills dess agerar jag blåslampa här på forumet istället!