Här ligger det nog på den som kommer med påståendet att uppvisa belägg för att det verkligen är så, för man kan väl inte låta en sentida myt (i brist på bättre ord) styra ens uppfattning om historien?
/Johan
Detta var mycket välformulerat, Johan. Ofta verkar det tyvärr vara precis tvärtom, åtminstone för alla dessa hedniska ursprung från de mest avlägsna tider. Dvs. att man automatiskt antar att om en folklig tradition har någon som helst likhet med något som man kan konstatera från många århundraden bakåt i tiden, så är man snar med att anta att ja, här har vi ett tydligt hedniskt ursprung. Vilket i och för sig kan vara riktigt, men som sagt, vem har att bevisa vad här egentligen?
Man glömmer lätt hur lång tid redan 100 år faktiskt är och hur mycket som ändå kan inträffa på en sådan (i arkeologisammanhang blygsam) tidsperiod. Tänk bara på allt som hände under 1200-talet (har just läst Dick Harrisons bok). Och 800 år...? Att automatiskt anta att hedniska riter hänger sig kvar i det oändliga (nåja) är nästan att förneka människans inneboende förmåga till förändring tycker jag. Och förmåga att glömma/överge. Förmågan till förändring är ju väl bevisad och dokumenterad, även i lågtekniska, tidiga samhällen.
"Tomma" tidsrymder utan spår av en viss kontinuitet/tradition bör alltså betraktas med misstänksamhet, om ni förstår vad jag menar.
/Mats
