Fast frågan hur mycket som transporterades med vagn mellan bygderna under järnåldern? Annars var det väl gång eller häst som gällde och de kunde nog ta sig fram...
Keltiska vagnar var fenomenala att tas fram med ett vägstråks förutsättningar, men ändå begränsad. Pröva att rida en häst (eller gå) under vårförhållanden rakt över plöjda skånska fält, så får ni en uppfattning om vad de forna träsken kan ställa till med. Dock är det för sent i år skulle jag tro. Då är ju inte all vegetation av buskar, sly, fallna och stående träd inräknat i hindren.
Angående Skälderviken mellan Kullen och Bjäre visar häradsindelningen att Luggude och Bjäre, skiljs åt av Södra Åsbo som ligger däremellan och verkar samla sig runt Rönne Å.
Häraderna kommer långt senare under andra administrativa förutsättningar än de ursprungliga "landen".
Sedan, Vetgirig, jag uttryckte mig otydligt. Jag menade inte att Luggude Härad var daniskt kärnland, men att området söder om kanske var det. Det skulle kunna förklara varför Jordanes inte nämner några västkuststammar söder om Luggude.
Jag drabbades ju av senilitét tidigare. Mitt Kullabygden är alltså Luggude, men upptar bara ca 50% av häradets yta (västra), så som jag beskrev det, eftersom resten var träsk. Däremot anser jag att de ca 110 skeppslagen i SV Skåne, som bildade det ursprungliga Skåne innefattar även Rönneberga, nordlig gräns mitt mellan Landskrona resp Helsingborg. Omfattande delar av de inre nuv häraderna var allmänningar (fälader), som uppodlades (uppdelades)under loppet av sista halvan av 1800-talet och fram till 2. världskriget. Man kan förändringen bl a på de större avstånden mellan kyrkorna i dessa områden. När det inom "Skåne" håller sig till 1,5-2,5 km, så blir det lätt ca 5 km i inlanden. Inte så att det var helt obebygda områden däremellan, men avsevärt glesare.
Vill man förstå något av hur vattensjukt dagens Skåne en gång var, så kan man avvakta en vinter- eller tidig vårdag, ev med tjäle, under vårflod och med regn. Flyger man över terrängen råder det inget tvivel.