Författare Ämne: Vikingastädernas vedförråd  (läst 246079 gånger)

Utloggad Heimdahl

  • Avslutat konto
  • Veteran
  • Antal inlägg: 634
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #260 skrivet: oktober 29, 2009, 10:41 »
Varför då så enorma lager av aska i Birka?

Träkolsinnehållet i Birkas jord tycks helt normal i jämförelse med hur det ser ut i många medeltida och efterreformatoriska städer. Det finns ingen anledning att betrakta Birka som annorlunda i detta hänseende.

Vi vet också att Birka fanns där i 220 år – och att askan är jämnt fördelad i marken under dessa år.

Vad har du för källa till denna uppgift?

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #261 skrivet: oktober 29, 2009, 14:44 »
Heimdal, om inte Birka skiljer sig åt från andra städer/bosättningar så ser jag det som ytterligare stöd för det jag försöker förmedla.

Men, varför reagerade då de arkeologer som ”grävde ut” Birka för vad de kallade ”enorma asklager”? Om asklagren var normala hade väl knappast någon reagerat?


Källan om asklagren är böckerna om Birka skrivna av Björn Ambrosiani.

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Heimdahl

  • Avslutat konto
  • Veteran
  • Antal inlägg: 634
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #262 skrivet: oktober 29, 2009, 19:31 »
Men, varför reagerade då de arkeologer som ”grävde ut” Birka för vad de kallade ”enorma asklager”? Om asklagren var normala hade väl knappast någon reagerat?

Jag tror att det kan förklaras av flera faktorer. För det första så hade, vid tiden för Birkagrävningarna, mycket lite stadsarkeologi genomförts i Sverige. För det andra så är beskrivningen "asklager" utifrån det jag känner till om Birka, rent tekniskt felaktig, om någon använder sig av den termen så misstänker jag att man antingen skriver populärt och egentligen åsyftar lager som är rika på träkol. Termen "aska" andvänds ju populärt även om träkol. Egentlig träaska bevaras sällan en längre tid inblandad i jord, då den är mycket lättlöslig. (Jag har under tio års mikroskoperande av arkeologiska kolrika jordar aldrig hittat partiklar som jag tolkat som bevarad träaska, istället är (spår av) aska något som säkrast låter sig detekteras med kemiska metoder.) Träkol, å andra sidan, är extremt stabilt och bevaras mycket länge. (Det kan, "för protokollet", vara värt att nämna att olika varianter på urlakade mineraljordar stundom misstagits för aska i arkeologiska sammanhang.)

Men var skriver Ambrosiani att askan är tidsmässigt jämt fördelad i marken under Birkas hela livsid? I mina ögon är det ett mycket konstigt uttalande som det egentligen inte borde gå att tala om, i synnerhet inte eftersom det i praktiken är en omöjlighet att erhålla en sådan  kronostratigrafisk kontroll.

Om det du försöker förmedla är att det gått åt mycket ved till att försörja Birka, och att denna försörjning måste varit välorganiserad, så är jag helt med på det. Jag kan dock inte avgöra i vilken utsträckning dina beräkningsgrunder är korrekta eller ej, varför jag avstått från att kommentera dessa. (Möjligen tror jag att du räknat för lågt med tanke på allt vedkrävande hantverk som lär ha funnits i staden.) Om du däremot menar att vedåtgången i Birka varit för hög för att vinterboende skulle ha varit möjligt eller att det skulle ha bidragit till att avskoga hela omgivningen så håller jag inte med, men det har jag argumenterat för tidigare.

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #263 skrivet: oktober 29, 2009, 23:43 »
Heimdal, Som jag förstått det så finns det i Birka svarta rester av träkol så som du beskriver, dessutom finns det ren aska, från helt vit sådan, genom alla gråtoner, ned till helt svart. Ytlagret i Birka är svart, därav svarta jorden. Det verkar vara de vanliga resterna + mängder av aska och kol. Under detta svarta ytager är jorden i skikt med sand, jord och ren aska ned till, vad jag uppskattar, 2 meters djup. Asklagren är nästan helt vita (tyder på bra förbränning) samt ligger i orörda lager varvad med jord och sand. Ask depositioner finns också. Allt är beskrivet i böckerna om Birka, snittkartor finns så att man se dessa lager.

Ambrosiani reagerade över dessa enorma asklager – i så fall har även jag fel om askan i Birka, jag går på vad han skrivit - och beskrivit.

Ja, jag försöker beskriva vedåtgången och hur eldning i en eldstad på golvet rent praktiskt fungerar – samt vad resultatet blir i årsvedförbrukning. Om man inte förstår detta så förstår man inte heller hur folk verkligen levde under denna tid, dels deras vardag, des årsarbetet med veden.

Ja, jag vill försöka finna svar på HUR man löste vedfrågan. Jag vet ju ATT man har löst den – frågan är hur.

Jag har räknat minimalt och uppgett en minimi-årsförbrukning på 20 kubikmeter staplad björkved – och sagt att jag tror på ungefär det dubbla. Jag har försökt få till en ”standard årsförbrukning” på 35 kubikmeter för ett hushåll – till att börja med. Om vi kunde börja där kan vi beräkna ungefär hur många kubikmeter Birka verkligen använde – samt försöka ta reda på varifrån veden kom.

Under ”ved trådarns” diskussioner har jag läst på om Birka. Asklagren är intressanta för de klentrogna som ”bevis” på ATT man eldade. Jag vet redan att man eldade.

Jag vill inte bevisa någonting om Birka. Ved diskussionerna startade när någon sa att 1.000 personer övervintrade i Birka – vilket jag tvivlade på eftersom det då skulle gått åt minimum ca 5.000 kubikmeter ved– och det fanns ingen förklaring till hur veden kom dit. Inga vedbodar, inga veduppläggningsplatser, ingen vedbrygga. Ingen beskrivning av hur veden kom dit, förvarades osv. Den modell som byggdes visade inte heller någonting, inte heller de böcker som skrivits om Birka. Antingen är det jag pratar om så självklart för alla som det är för mig – eller också har man inte förstått någonting av vad vedeldning får för konsekvenser i ett samhälle av denna typ och storlek – som dessutom ligger ute på en ganska liten ö.

Folk har bott runt Mälaren i tusentals år och tagit sin ved där. Naturligtvis har denna vedhämtning påverkat landskapet – det går inte att undvika – frågan är hur mycket – men för mig är den frågan inte speciellt intressant.

Men, skall Birka under 220 år ha 5 - 10.000 kubikmeter ved för att invånarna skall överleva – så är detta ett stort problem – för någon organisation, för samhället, för den enskilde, eller kanske för trälarna som högg den och fraktade den till Birka. Folk behövs, torkplatser behövs, båtar behövs för frakten, uppläggningsplatser i Birka, vedbodar – osv.
Det är DET som är intressant – men vi har fastnat på 20 kubikmeter ved - eftersom det upplevs för mycket. Suck.

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Sven-Åke

  • Veteran
  • Antal inlägg: 652
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #264 skrivet: oktober 30, 2009, 01:39 »
Oj  -  är svarta jorden ask-lager.  Jag trodde att det var sopor=mulljord. 

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #265 skrivet: oktober 30, 2009, 10:53 »
Sven-Åke, enligt böckerna om Birka är det som jag skrev ovan ”de vanliga resterna + mängder av aska och kol”.

Jag kan bara gå på vad de arkeologer ansåg som grävde ut Birka. De ansåg att den svarta färgen i Birkas svarta jord kom från mängderna av kol.

Har du några andra uppgifter eller erfarenheter som säger annorlunda hoppas jag att du informerar oss så att vi kan göra bättre bedömningar om Birkas svarta jord.

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Heimdahl

  • Avslutat konto
  • Veteran
  • Antal inlägg: 634
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #266 skrivet: oktober 30, 2009, 10:56 »
Heimdal, Som jag förstått det så finns det i Birka svarta rester av träkol så som du beskriver, dessutom finns det ren aska, från helt vit sådan, genom alla gråtoner, ned till helt svart.

Det är möjligt att en del lager helt skulle kunna byggas upp av kalcitkristaller som sekundärt bildats ur aska, intressant isåfall, men jag är tveksamt till att de är så "rena" som påstås. Frågan är isåfall hur dessa lager definierades. Jag har pratat en del med många av dem som arbetade med dessa frågor under och efter Birkagrävningarna, och ingen av dem har velat ha det till "rena asklager", mer sannolikt är att de är blandade med mineraljord och annat. Av det jag ser av bilderna i boken så liknar "asklagren" ler- eller siltlager med kalciumkarbonat, eller kalcitutfällningar(sekundärt ombildade mineral som kan ha sitt ursprung i aska, alltså inte "ren aska") som är vanliga i städer. För mig framstår det som att man nog ska vara försiktig med att dra för stora växlar på beskrivningarna av jordlagren i de populära böckerna (de är mer lämpliga för en allmän orientering). Jag ser dessa beskrivningar som tillkomna innom den tradition som rådde före Svensk medeltidsarkeologi genomgick vad man kan kalla  "den stratigrafiska revolutionen" från mitten av 90-talet till 2000-talets början. Detta märks också på sättet man beskriver vissa lager som "avfallslager". Mer tillförlitliga är serien Birka Studies. I nr 4 av dessa har Torsten Håkansson skrivit en del om innehållet birkas svarta jord, där han nämner aska som en komponent bland många som i blandningar bygger upp jorden. Däremot ställer jag mig frågande till vad "ren aska" som är "helt svart" skulle bestå av. Jag känner inte till någon komponent i aska som skulle uppträda så.

Men detta är egentligen en bisak (men relevant eftersom det säger något om källäget när man ska bedömma resterna efter eldning i svarta jorden). Oavsett hur det ligger till med detta så tror jag inte att det kvantitativt går att få ut mycket av vedåtgången i Birka genom att studera resterna i svarta jorden, men kvalitativ information finns förståss där (vilken ved man andvänt sig av etc.), och det kan nog också säga en del om hur man hanterat restprodukterna av eldningen.

Du kan ha en poäng i att de modeller av birka som gjorts förbisett vedförsörjningen som en faktor, det tror jag många kan skriva under på. Jag tvivlar inte på att du har en relevanta erfarenheter när det kommer till betydelsen av ved och ungefärlig vedförbrukning i något som i viss mån är relevanta förhållanden. Däremot tvivlar jag, vilket jag skrivit tidigare, bland annat på dina utgångspunkter när det gäller vikingatidens materiella standard och normer, skogsekologiska parametrar för uttag av vedvolym och kunskap om hur det vikingatida landskapet såg ut. Detta tvivlande gäller dock inte bara dig. Jag har inte sett att någon besitter denna samlade kunskap idag. För att bygga upp den behöver helt enkelt fler relevanta vetenskapliga studier, och jämförelser göras. Fram till dess får vi nöja oss med att konstatera att vedförsörjningen är en viktig faktor i Birkas försörjning som antagligen krävt en stor organisation och som hittills, i stor utsträkning, verkar ha förbisetts.

Utloggad Heimdahl

  • Avslutat konto
  • Veteran
  • Antal inlägg: 634
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #267 skrivet: oktober 30, 2009, 11:05 »
Oj  -  är svarta jorden ask-lager.  Jag trodde att det var sopor=mulljord.  

"Sopor" kallar jag avfall/biprodukter som inte återanvänds medvetet.

"Mulljord" kallar jag jord med utpräglad lucker smulmikrostruktur (daggmaskbajs). En egenskap som erhålls av en rik och långvarig föerkomst av daggmask.

I den övre delen av Birkas svarta jord finns en mulljordshorisont (sammanfaller bl.a. med ploglagret), men inte i den undre (då skulle inte de olika lagren gå att urskilja). Även soppor och avfall finns inblandat i svarta jorden, men utgör bara en mindre del av den, främst träkol ochäven en del träflis. Den övervägande delen av jorden består av mineraljord. Lera, silt, sand och grus.

Utloggad Leif

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 814
  • http://lipoptena.blogspot.com/
    • Älgflugornas herre
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #268 skrivet: november 02, 2009, 14:40 »
Bra när det bringas ordning i terminologin. Det brukar bli lättare att diskutera om alla menar samma sak när man använder specifika ord.
Motsatsen till praktisk är inte teoretisk utan opraktisk.

Bloggar:
http://lipoptena.blogspot.com/
http://lammunge.blogspot.com/

Utloggad Jerrark

  • Veteran
  • Antal inlägg: 797
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #269 skrivet: februari 07, 2010, 17:19 »
När man rekonstruerade långhuset i Gene så gjordes också en del experiment med eldning i byggnaden. Dessa kan man läsa om i Edblom Lena. 2004. Långhus i Gene. Instutionen för Arkeologi och Samiska Studier, Umeå universitet. Umeå.

Ett helt kapitel i avhandlingen behandlar dessa frågor:

Ur innehållsförteckningen:

Citera
Kap 6: DEN RÖKIGA BOSTADENS GÅTA                
Bränd lera  157.
Etnologiska paralleller 159
Skriftliga källor 160.
Försök med innertak och rökhuv 1992 - 96 162.
Experiment med eldning 1996 165.
Slutsats 168.
Vinternatt i järnåldershus 168.
Mätningar och genomförande 171.
Dagbok 173.
Resultat av boendeexperiment 178.
Luftfuktighet och lufttryck178.
Vindar 178.
Temperaturer 178.
Luftomsättning 181.
Koloxidhalt 182.
Vedförbrukning 182.
Sammanfattning 183.
Diskussion och försök 1999 185.
Arkeologisk undersökning i Gene 186.
Försök med omvänd förbränning 187.
Beräkning av värmeförbrukning 188.
Åtgärder 189.
Ventilation och eldningsteknik 189.
Isolering av väggar 190.
Innertak 192.
Rökhuv 193.
Slutsatser 193.

http://www8.umu.se/archaeology/publikation/sauu/edblom2004.html

Utloggad Ragnfast

  • Avslutat konto
  • Veteran
  • Antal inlägg: 982
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #270 skrivet: februari 07, 2010, 20:07 »
Ursäkta att jag kommer in sent på den här tråden och lägger mig i; Men man eldade väl inte bara med ved? Kodynga och ben går alldeles utmärkt att elda med. Hur ser träkolsinnehållet ut i jämförelse med det beräknade uppvärmningsbehovet?

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #271 skrivet: februari 07, 2010, 20:08 »
Intressant!
Registret omfattar i stort sett allt det jag försökt beskriva i denna tråd och som är mine erfarenheter av denna typ av uppvärmning.
Jag skall försöka få tag i avhandlingen.

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Leif

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 814
  • http://lipoptena.blogspot.com/
    • Älgflugornas herre
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #272 skrivet: februari 08, 2010, 11:49 »
Kodynga och ben går alldeles utmärkt att elda med.

Visst. Etnologiskt sett. Men vi saknar mig veterligen arkeologiska belägg för detta från skandinavien.

Hur ser träkolsinnehållet ut i jämförelse med det beräknade uppvärmningsbehovet?

Är det inte i princip det hela tråden har kretsat kring ur lite olika vinklar....

För övrigt så har jag under de senaste månaderan i princip bara värmt mitt hus med aspved. Funkar bra, största nackdelen är att asp saknar efterglöd, dvs inte speciellt ofta ngn glöd kvar på morgonen när man skall tända brasan på nytt. I sista laddningen har jag därför kännt mig tvingad att slänga in ett par klbbar av annat vedslag, just nu al.
Motsatsen till praktisk är inte teoretisk utan opraktisk.

Bloggar:
http://lipoptena.blogspot.com/
http://lammunge.blogspot.com/

Utloggad Sindre

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 007
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #273 skrivet: februari 08, 2010, 13:56 »
Vad jag har förstått så blir det bara problem med rök i ett långhus om man inte använder sig av nån sorts innertak. Så länge man har innertak så fungerar "vinden" som en vindtunnel som tar med sig rök ut.

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #274 skrivet: februari 08, 2010, 14:36 »
Värmen från elden för ut röken ut ur huset. Detta bildar en ”propp” i rökhålet så att kylan inte kan rinna ned i huset.

Eldar jag för lite rinner kylan in och röken sänker sig eftersom kylans neråtgående rörelse blandar sig med uppåtstigande rök, kyler ned den - och kyla sjunker. Alltså bostaden blir rökfylld.

Eldar jag för mycket hinner röken inte ut utan ”rullar” nedåt bredvid den uppåtstigande värmen. Alltså, bostaden blir rökfylld.

Man är alltså tvingad att hålla en viss storlek på sin eld. Inte för liten, inte för stor, den skall vara ”lagom”. Därmed blir vedåtgången konstant.

Så fungerar det rent praktiskt. Det styrs av fysikens lagar - rököppningens storlek och eldens storlek (alltså den värme son stiger uppåt och som förhindrar kyla från att rinna in genom rököppningen).

Om en kåta, eller ett hus, blir rökfyllt kan man alltså ”balansera” elden så att röken dras ut ur huset.

Det hela är en fråga om balans mellan utgående värme/rök som skall förhindra att kyla skall rinna ned genom rököppningen samt de draghål som tillför luft utifrån. Alltså, fysiska lager gäller.

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Krax

  • Veteran
  • Antal inlägg: 533
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #275 skrivet: februari 08, 2010, 17:04 »

Om en kåta, eller ett hus, blir rökfyllt kan man alltså ”balansera” elden så att röken dras ut ur huset.

Det hela är en fråga om balans mellan utgående värme/rök som skall förhindra att kyla skall rinna ned genom rököppningen samt de draghål som tillför luft utifrån. Alltså, fysiska lager gäller.

Thomas


Känner igen problematiken. Har en fäbod där vi eldar i vedspis och samma problem uppkommer om man är för "hetsig" eller för "lam" med att elda. Ett evigt pysslande innan vi fått upp värmen. men väl värt besväret.  ;D
en som tror sig veta allt, vet ingenting

Utloggad gangrade

  • Veteran
  • Antal inlägg: 594
  • Intresserad amatör
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #276 skrivet: februari 08, 2010, 17:31 »
Vad jag har förstått så blir det bara problem med rök i ett långhus om man inte använder sig av nån sorts innertak. Så länge man har innertak så fungerar "vinden" som en vindtunnel som tar med sig rök ut.

Om en kåta, eller ett hus, blir rökfyllt kan man alltså ”balansera” elden så att röken dras ut ur huset.

Det hela är en fråga om balans mellan utgående värme/rök som skall förhindra att kyla skall rinna ned genom rököppningen samt de draghål som tillför luft utifrån. Alltså, fysiska lager gäller.

Gör en "vindtunnel-vind" någon skillnad?
Qui tacet, consentit

Utloggad Ragnfast

  • Avslutat konto
  • Veteran
  • Antal inlägg: 982
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #277 skrivet: februari 08, 2010, 18:26 »
Vi kan nog vara säkra på att de i alla fall kunde betydligt mer om elementet eld än vad vi kan, lite som att eskimåerna har fyrtio ord för olika sorters snö.

Elden ansågs få olika egenskaper, beroende på träslag, men framförallt på hur den framställdes. Så gjorde man t.ex. upp "gnideld" för att bära runt som bot för sjuka kreatur.

Fast nu halkade jag visst in på religionshistoria.....

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #278 skrivet: februari 08, 2010, 23:28 »
Jag har aldrig sett något ”innertak” i någon byggnad och förstår nog inte riktigt vad som menas med detta. Jag tror att det som menas är när man använder 2 st vindögon, alltså en i varje gavelspets. Eldar man i ett sådant hus, alltså ett med 2 st gavelhål, uppstår problem när vinden ligger rakt på i ett av hålen = det blåser in genom ett av hålen. Då bildas ett övertryck i huset.
Har man 2st gavelhål måste man också ha en ”underjordisk” gång  (draghål) utifrån - fram till själva eldstaden som för in syre och luft direkt till elden. Vid övertryck i huset fungerar inte detta draghål och det tar längre tid för röken att stiga uppåt = den kyls av för mycket och sänker sig ned i gen – inomhus = huset blir rökigt, tårarna rinner och hosta uppstår.

Alla har väl sett en torvkåta? Från dörren leder 2 stockar fram till eldstaden. Mellan dessa stockar, invid eldstaden, förvarar men veden för dagen. Draghål finns vid dörren (innanför stockarna) samt vid köket som ligger mitt emot dörren.
Luft utifrån (kall) dras in genom dessa draghål, ”rinner” mellan stockarna fram till eldstaden, samma sak sker från köket (denna ”kyla” kyler även ned matförrådet). Sittplatserna på båda sidor av elden är alltså inte belägna i detta drag från draghålen. Värmen från elden stiger rakt upp och tar med sig röken (som är varm) ut genom rököppningen i precis lagom takt så att kylan inte har någon plats att rinna ned genom rököppningen. Det hela styrs alltså av fysiska lagar. Eldar man för lite rinner kylan ned, kyler röken och kåtan (huset) fylls av rök. Eldar man för mycket trycks röken ut från värmen och ”rullar” tillbaka ned i huset – som fylls med rök.
Eldar man bara lite för mycket sänker sig röken nedåt mot golvet. Det skall vara rökfritt ca 140-150 cm från golvet – men om elden blir för hetsig sänker sig röken ned till kanske en meter (eller lägre) vilket är obehagligt. Det är alltså viktigt att man eldar rätt - och lagom.

Rököppning ovanför elden fungerar bra – men det regnar in vid kraftigt regn. Ett försök till att slippa detta kan vara att man försökte sig på dessa vindögon i gavlarna – och löste tilluften med ett underjordiskt draghål. Problemet blir då över/undertryck inne i huset. Man måste kunna täppa till dessa vindögon (ett av dem) där vinden ligger på (då blir det undertyck i huset) om man inte gör detta blir det alltså övertyck i huset.

Min undran är lite vilken erfarenhet man utgick ifrån i långhus försöket. Tror man att det är dagens rumstemperatur man eftersträvade och försökte få upp en sådan så eldade man alltså för mycket i sitt försök att uppnå rumstemperatur. Eldar man för mycket blir det mycket rökigt. Förstår man inte varför - så söker man nya konstruktioner som t.ex ett ”innertak” eller annat.

Jag tror att de flesta förstår att har man hål i taket, oavsett var det finns på huset, rinner kylan in så fort man slutar elda - och medan man eldar så värms man av eldens strålningsvärme – inte av någon ”rumstemperatur”. Genom draghålen tillförs hela tiden kalluft. Draghålens placering är sådan att draget inte kommer bakifrån på de platser de boende sitter – men lite drag blir det ändå om ryggen. Man eftersträvade alltså ingen rumstemperatur, men det var ändå varmare inne än ute genom strålningsvärmen som träffade väggarna och sedan avgav denna uppsamlade värme - där inte folk ”skuggade” bort denna strålningsvärme. Alltså – ju fler som samlas vid elden, ju mer strålningsvärme till väggarna skuggades bort och ju kallare blir det på ryggen.

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad Leif

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 814
  • http://lipoptena.blogspot.com/
    • Älgflugornas herre
SV: Vikingastädernas vedförråd
« Svar #279 skrivet: februari 09, 2010, 08:08 »
Jag har aldrig sett något ”innertak” i någon byggnad och förstår nog inte riktigt vad som menas med detta.

Det förekommer ju en del diskussioner om förhistoriska hus kan ha varit bygda med en/ett vind/loft/ränne. Jag misstänker att det är ett sådant som avses när man skriver innertak, men jag vet naturligtvis inte. I senare bebyggelse så är innertak något annat, t.ex. började de pappspännas under andra halvan av 1800-talet.
Motsatsen till praktisk är inte teoretisk utan opraktisk.

Bloggar:
http://lipoptena.blogspot.com/
http://lammunge.blogspot.com/