Att dra ett skepp

[Sven lagman]

Nedanstående video är en bra inledning till min fråga.
Var någonstans står det i originalkällorna från tiden att nordborna drog sina skepp mellan de ryska floderna? I Håkon Håkonssons saga från 1200-talet finns exempel hur man dragit några skepp mellan norska sjöar men då hade man tillgång till en hel armé och hästar. Bara att dra vårt lilla skepp Erik Emune på 10,5 meter en liten sträcka (även på bar och hård mark) ger en total utmattning för många. Är det allmänt kända faktumet hur nordborna i Ryssland betedde sig med sina skepp bara ett utslag av 1800-talets romaniseringen av den starke vikingen som kunde flytta berg om så behövdes? Om det inte finns samtida källor på fenomenet är det nog så. 

http://www.youtube.com/watch?v=Rqfh-F_jI6c

[Yngwe]

Olav heliges saga kapitel 200

Konung Olav förde sin här framåt och for genom skogsbygder och stundom genom ödemarker och ofta över stora vatten; de drogo eller buro skeppen efter sig mellan vattendragen

Olaus Magnus Carta Marina
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/e/ea/Carta_Marina.jpeg

Lantmäteriet
605 orstnamn som inleds med "drag". Överlag tolkas dragnamnen som dragställe för båtar.

Samtliga tre källor är långt äldre än 1800-talets romantisering och de är tre olika former av källor. En litterär källa, en illustration och en i form av geografisk beskrivning.



Jag skulle vilja ställa en motfråga Sven.  Vad är det som gör att du ifrågasätter dragandet av båtar? (för det är så jag tolkar din fråga)

[Sven lagman]

Att det finns drag på flera platser är ju känt. Vi har ett bara några kilometer från Foteviken på en längd av ett antal hundra meter. Men här är det frågan om en anläggd smal vattenkanal eller ett vattendike utmed vilket man kunde dra båtarna, troligen med hjälp av dragdjur som lokalbefolkningen tillhandahöll. Vi står alltså inför en på plats, av lokalbefolkningen, anlagd "dragstation" som man troligtvis fått betala för att få använda.

Mig veterligen är avstånden mellan floderna i Ryssland betydligt längre än dessa i nordiska ortnam kända dragplatser. Min grundfråga är därför av intresse: finns det överhuvud taget några äldre källor som omtalar att nordborna dragit skeppen i Ryssland? 

[tty]

I varje fall nämner Konstantin Porfyrogenettos i sin "De Administrandu Imperio" uttryckligen att ruserna drog sina skepp förbi dnjeprforsarna (i synnerhet den största forsen Aifor), och att de då ibland angreps av petjenegerna (Frans G. Bengtsson kunde sin historia!). Han nämner också att skeppen kom från Novgorod, vilket väl knappast är möjligt utan andra drag.

[Kungsune]

Det är nog en hel rad olika förutsättningar som vi inte har grepp på idag. Förmodligen hade man under århundraden utvecklat tekniker för detta ändamål som idag är borta. Vi kanske förenklar metoderna alldeles för mycket p.g.a. våra fördomar om äldre teknik. Varifrån kommer idén att man nödvändigtvis rullade på stock överallt? Kanske fick man tillgång till arbetskraft eller/och anordningar(rejäla hjulaxlar el. dyl) på de aktuella platserna dessutom. Man kan också ha anskaffat lättare flodbåtar för ändamålet på plats. Det finns väl inget som säger att man måste ha använt samma båt hela vägen?

[Yngwe]

Jag tror också att i många fall fanns dragstationer som du säger. Det kan ju också ha varit fallet i Ryssland. Även där finns ju motsvarande namn som tolkas som drag eller bärställe. (Volkov)

I följande citat ur Nestorskrönikan nämns dragstället vid Lovot, dock inte uttryckligen att det var nordbor som drog sina båtar där.  Men eftersom dragstället fanns har ju nordborna kunnat använda det också. Jag måste dock reservera mig för översättningen. Ibland tolkas ju texter med allmänna begrepp och kanske har översättaren övertolkat det till dragställe. Kanske menas istället bär eller omlastningställe. Om någon är väl bevandrad i översättningar eller gammal ryska kan dom kanske upplysa om fallet.

"När poljanerna levde för sig själva i bergstrakterna, gick det en väg från varjagerna till grekerna, från grekerna åter längs Dnepr, och vid Dneprs övre lopp fanns ett dragställe till Lovot, och när man följer Lovot kommer man till Ilmen, en stor sjö, och från denna flyter Volchov och den flyter ut i den stora sjön Nevo, medan denna sjös mynning går ut i Varjagiska havet"

[sjovik]

När man nämner stockar i samband med båtdragning, förmodar jag att man menar stockarna som ett lågfriktionsunderlag. Att rulla stockarna med båt på kräver så perfekt runda stockar, och ett så slätt (och brett) rullunderlag att jag inte kan föreställa mig att man brydde sig om att bygga det. I ett TV-program för några år sedan visades ett experiment, där man drog båten direkt på sin egen köl. Det går i varje fall fortare än att springa fram och tillbaka och lägga stockar under båten, och kräver inte någon bred dragväg. Det sliter naturligtvis hårt på kölen, men det kan lösas med A) en bastant, slitstark köl, eller B) en köl som är lätt att byta ut, eller C) en "lösköl" som närmast kan jämföras med en smal släde. Det finns ännu i dag gott om exempel på landtransporter med slädliknande föremål, utan att underlaget är snö eller is.

[Yngwe]

Jag är fortfarande undrande vad ifrågasättandet får sin näring ifrån. Man har faktiskt dragit båtar i Skandinavien ända in i modern tid.  Är Aifur projektet bov i dramat?  Genomslagskraften på detta projekt är hårresande.

Jag har granskat viktförhållanden på träbåtar avsedda att ro. Jag har kontaktat tillverkare, kyrkbåtslag och andra båtägare.  Bilden är relativt klar.  Normalt sett är förhållandet <50 kg båt / person i båten. En stadig roddbåt för 3 väger 100 - 150 kg, en kyrkbåt för 20 - 25 drygt ett ton. Vissa båttyper som medvetet byggs lätta har fördelaktigare förhållande ändå och vikt/man kan gå ner mot 25 kg eller lägre. Historiska belägg fär så lätta båtar finns också, bl.a. Hjortspringsbåten 550 kg / 24 man. I praktiken innebär detta att varje besättning kan bära sin egen båt. Och eftersom det inte kan råda några som helst tvivel om att det är lättare att dra båten än att bära den är det helt klart att man kan dra båtar med en rimlig ansträngning.

[Kungsune]

Beträffande den mycket fina filmen kan man kanske invända mot två saker.
Först så verkar det som om man lägger tvärstockar för att minska friktionen
direkt på marken. Att först lägga långa stockar parallellt med skeppet som man sedan
låter stockarna glida på ger mycket mindre friktion särskilt samman med vatten. Sedan kanske jag har fel, men jag får intrycket av att tre eller fyra av männen i inledningen tar i så de skiter på sig samtidigt som sex man mest står och håller i och ser käcka ut. De verkar inte ta i särskilt mycket om man tittar på kroppshållning och ansikten (lika mycket som övriga). Menar inget elakt med det Det skulle i sådana fall ha en betydande inverkan på resultatet.
Man verkar heller inte kommunicera med varandra om när man ska ta i resp vila. Var är rytmen? Det framgår dock tydligt av filmen att det knappast kan vara troligt att man med denna teknik har dragit båtar några långa sträckor.

[tty]

I Nordamerika där pionjärtiden ligger närmare tvivlar ingen på att funnits dragställen. Ett klassiskt (8,5 km långt) dragställe i Minnesota har t o m blivit nationalpark ("Grand Portage National Monument")

[Carl Thomas]

Hällristningar visar ju ”båtlyftare” – men vi vet ju inte riktigt vad de symboliserar – eller syftar till. Viss tradition bör alltså finnas för lyft, eller drag, av båtar.

Jag tror att våra förfäder var tekniskt ganska så kunniga. De förstod hur man skulle hantera stora vikter, de förstod slitageskador, de förstod att minska kraftbehov genom olika konstruktioner. Redan på stenåldern flyttade ju man enorma stenblock – med den tidens material och tekniska kunnande.

En, eller om man så vill två, A-stolar där skeppet befann sig under tvärstrecket i A:et skulle minska kraftbehovet avsevärt. De lyfter skeppet, för det framåt och sätter ned det snällt om det finns rep både framför och bakom stolarna. Inga släp-skador på kölen med andra ord. Beroende på stolarnas höjd kan man säkert förflytta ett skepp 5-10 meter i ett enda ”drag”.

Använder man enbart en sådan A-stol så uppstår släpskador i aktern – så jag skulle tro att man använde sig av två för att lyfta hela skeppet – eller också använde man aktern som ”broms” samt förstärkte kölen med stockar så att inget slitage uppstod på själva kölen.

Det ”tunga” jobbet var att flytta fram A-stolarna steg för steg – men ”de gick ju själva” så att säga. Alltså, ganska få män skulle kunna ”dra” ett ganska stort skepp långa sträckor på detta sätt – och det skulle förvåna mig mycket om våra förfäder inte hade räknat ut detta.

A-stolen fungerar ju som en hävstång. Någon här kan säkert räkna ut villken kraft som behövs för att en, eller två, A-stol skall kunna lyfta ett 5 tons skepp.

Att våra förfäder slet med att dra dödvikten av ett skepp på trärullar tror jag inte riktigt på. Någon Smålänning måste väl har delgivit de övriga sina kunskaper om hur man flyttar stora stenar med en trebening? Därifrån är inte steget långt till en A-stol

Thomas

[Yngwe]

Jag håller med dig där Thomas! A-stolar har vi tidigare diskuterat, inte minst kan de vara mycket lämpliga att häva båten över strandbrinken med.

Det man måste ta ställning till är vilken typ av båtar som primärt kan komma i åtanke för drag.  En kyrkbåt med plats för 20 man eller mer väger alltså ett drygt ton. Det är en ganska stor båt som också kan ta en hel del last.  Frågan är om man ska tänka sig större båtar på floderna? Jag tror inte det, istället för att öka storleken är det enklare att öka antalet båtar, det gör färden flexiblare och mindre känslig för förändringar i bemanningen. En mindre båt är i sig flexiblare och kan användas till fler ändamål. Den är dessutom enklare att styra på relativt små vatten med strömmar. I många fall har nog båtarna varit mindre ändå!

När det gäller hjälpmedel vid dragställen finns det sådana kvar. I Piteälven har jag själv sett dom för ca 10 år sedan. Dessa är i form av en liggande stege med någon kilometers längd, avsedda för mindre båtar men konstruktionen i sig kan bära betydligt större båtar. På grund av eländig terräng på platsen med mycket blocksten har man höjt upp stegen till någon halvmeters höjd. Detta har också medfört en jämnare stigning.  Fynd av gamla liknande anordningar har gjorts i Norge.

[Sven lagman]

Intressanta synpunkter. Är dock fortfarande skeptisk. Matematisk uträkning är sin sak men när man själv har testat och t.o.m. på plan väg funnit Erik Emune verkligt tuff att få fram kan jag inte begripa att man för tusen år sedan varit så oerhört fixerad av att ha sin egen båt med på en handelsfärd utmed de ryska floderna. Längre landtransporterna i Norden sköttes ju av skjutshåll så långt tillbaka vi känner - alltså man bytte vagn och kusk i en organisation för vägfarande. Men för att tänka sig denna tanke (nordbor på resa i Ryssland utan eget skepp ) måste man frigöra sig för alla de sentidsproducerade myter som frodas inom just ämnet vikingatiden.

Som Kungsune påpekat är emellertid byte av skepp ett vettigt förfarande även vid flodfärder. Jag tror att man ska skilja på krigståg och handelsresor. Vid krigståg ville man ha med sig sina krigsskepp och man hade betydligt fler personer per båt än vad som gällde för ett handelsskepp. Vid forsarna har rimligen funnits stationer där handelsmännen kunnat hyra in sig på tillgängliga skepp på ömse sidor om forsen; vid landöverfart som inneburit längre sträckor mellan floderna har funnits vagnhåll som man kunnat anlita att frakta sina varor med. Det säger sig självt att den bofasta befolkningen måste ha sett en utkomstmöjlighet i detta. 

[Yngwe]

Vad väger Erik Emune? Hur många var ni?

[Sven lagman]

Heimlöse Rus, en kopia av ett originalskepp från Finland som vi byggde, var 14 meter långt men hade extremt tunna bordsplankor och vägde utan mast etc 800-900 kg. Vi har inte vägt Erik Emune, som är 11 meter, men jag skulle gissa att hon ligger på samma vikt. Eftersom hon är ett litet krigssskepp har hon sju århål på var sida. Detta är nog så viktigt i sammanhanget. Ett handelsskepp har färre hål. Har du få hål i skrovet kan du inte få maximalt grepp vilket t.ex. gör lyftmoment svårare.

[Ti]

Jag tror de drog dem på stora hjul. Kan inte varit speciellt svårt.
Om jag inte missminner mig finns det en kontinental källa som säger
att de drog skeppen på hjul.

[Yngwe]

Har studerat filmen och slitet. Klart är väl att ni inte riktigt funderat på hur det praktiskt ska gå till bla annat trycks båten fram genom av folk med händerna pressade mot relingen medan andra lyfter drar med ett tag om vad dom kan hitta. Eftersom den första skapar en kraf neråt och den andra en uppåt har ni ett mycket avancerat alternativ till armbrytning, festligt men det stjäl nog en del ork....  

Några tips


1. Dra i rep i fören så att ni kan använda benen åt rätt håll,inte åt sidan som ni gör för då använder ni bara ett ben. Men se till att repet är i rätt vinkel, infästning i båten får inte vara högre än infästning i dragaren, det resulterar nämligen i en kraft neråt som trycker ner båten och ökar friktionen. Lite lyft uppåt är att föredra! Idealt är nog att ha infästning i kölen men det är kanske besvärligt att ordna. (har funderat på om inte en lös slitköl att dra båten på vore väldigt fiffigt)

2. Skaffa störar som går från bord till bord och sticker ut en halvmeter eller så. Passa dom i århålen, lägg dom i armvecken och lyft och skut, ni får en kraft uppåt framåt och om bara relingen håller kan ni säkert lyfta båten så, det blir ca 60 kg per gubbe.  En likadan stör kan vara bra för dragrepen också för att få ett jämnare drag.

3. Koncentrera kraften i framdelen av båten så att ni får lyft där, det är mycket viktigt då det minskar ojämnheters bromsande kraft.

4. Ta en extra besättning till hjälp och låtsas att grannbyn också ska med på färden och att ni hjälps åt vid varje lyft. Ingen far väl till Gårdarike med bara en snäcka?

5. Dra så lite som möjligt i dy, men det antar jag ni redan kommit fram till .



Ser fram emot rapport från ert nya försök!

Avslutar med en liten fråga.  Hur vet ni att det är ett krigskepp?

[Carl Thomas]

Jag skissade på A-stolar bara för skojs skull.
Båtens köl över mark vid vertikal A-stol (ar) (mellanläge under häv) bör ge 2 meter per ”häv” framåt.
Man måste kroka av skeppet från ”kedjorna” som skeppet hänger i, Räta upp stolarna så att de står vertikalt, flytta stolarnas fötter 2 meter framåt, luta stolarna bakåt så att lyftkedjorna går att kroka på igen – och häva igen.

Det hela bör ta ca 2 minuter när man tränat lite. Alltså 2 meter på 2 minuter = 60 meter per timma.
Jag tror inte att man klarar allt ovan på 1 minut, men låt oss säga att 1 minut är möjligt = 120 meter per timma.

Jag skulle tro att man orkar jobba 5 timmar = 600 meter innan man behöver fylla på energi.

Jag tycker att 600 meter på 5 timmar inte är speciellt mycket – men hur långa var dessa drag?
8,5 timmar per kilometer ger ju denna takt.
Det blir dubbelt så lång tid om hävet tar 2 minuter, alltså 17 timmar per kilometer.

Fördelen är ju att ingen precis förtar sig under arbetets gång – naturligtvis beroende på hur många män man är för att sköta det hela.

Det behövs dragare (kan vara en häst eller en oxe eller ett antal män. Det behövs folk som lyfter fram A-stolarna 2 meter för varje häv, det behövs av och på-krokare -och det behövs bromsare som håller A-stolarna i läge när hävet är klart. Naturligtvis kan folk ”springa” fram och tillbaka för att flytta A-stolarna – men då tar varje häv längre tid – men det går åt mindre antal män.

Fördelen med A-stolar är ju att det spelar ingen större roll om det är slät mark eller om det lutar lite. Man kan till och med dra upp skeppet för ganska så branta backar.

Men som sagt, 8,5 timmar per kilometer verkar vara ganska lite – men det var länge sedan jag förhävde mig…

Thomas

[miklagard]

Intressant fråga !

Jag tycker att dragning av skepp är så väldokumenterat att det inte kan ifrågasättas. Jag tycker nog också att ert experiment i Foteviken såg lite ogenomtänkt ut. Ingen rytm och krafter som i viss mån strävade åt fel håll. När man drar på kölen bör man både lyfta och trycka framåt som Yngwe påpekar. Att smörja dragspåret med lera underlättar mycket har jag fått veta genom en person som verkligen vet vad han talar om.

Jag är övertygad om att man genom generationers erfarenheter utvecklade flera sätt att förflytta fartygen. Små och lätta fartyg drogs nog på kölen. Med större och tyngre fartyg fick man ta till hjul eller A-stolar. Rullar på marken tror jag inte alls på då underlaget i så fall måste vara extremt plant. Rullar kan dock fungera då längsgående stockar läggs på mark och sedan rullar läggs ovanpå, men säkert krångligt då rullarna lätt vrider sig. Dragdjur måste i alla sammanhang ha använts om möjligt.

[Mats Hansson]

Tycker ändå att Sven har en poäng här med hela frågeställningen. Man kan ju faktiskt bli lite orolig när man betänker knappheten i samtida källor (arkeologiska såväl som skriftliga) från det ryska området som faktiskt finns och som stöder en av våra mest inarbetade "sanningar" om vikingatiden, nämligen att man släpade sin handelsfartyg när de ryska floderna tog slut. Det mesta kokar ned till att man förnuftsmässigt får resonera sig fram till att, jovisst, det var nog så, men ska vi tuta i våra barn och barnbarn detta som ett faktum?

/Mats