Jag skall erkänna att jag inte vet var gränsen går mellan genusstudier, feministiska studier och vanlig historia när det gäller vikingatid och järnålder.
När det gäller en presentation av exempelvis vikingatid ingår detr ju i den "vanliga" historien att presentera män och kvinnors arbetsuppgifter,status, arvsrätt med mera.
Tyvärr kännere vi inte så väl till några namngivna kvinnor från denna tid, drottningar nämns ofta bara knapphändigt, sådana som Agantyrs dotter kan väl sägas vara legendariska.
Från medeltiden är det dock inga problem att presentera kvinnor, min favorit är Elenora av Aquitanien (1100-tal)vi kännere från ett rikt källmaterial hennes bakgrund, åsikter och handlingar.
Vad jag tycker är svårt att presentera, exempelvis för kvinnliga doktorander, är de djupare orsakerna till statusförhållanderna mellan könen, hur kvinnorna upplevde sin situation.
För att ta ett exempel, vi från Foteviken uppförde ett vikingatida rutinskådespel i Normandie.
Intrigen var att en ung man skulle erbjuda sin syster som fredsgåva till fienden, men medlingen misslyckades och det blir strid.
Nu uppfattade tjejen som spelade systern rollen helt annorlunda än både pjäsförfattaren och den fornnordiska förlagen, och menade att kvinnan skulle känna sig kränkt.