Vikingatida kvinnor - enligt arkeologiska fynd

[Karlfredrik]

Ja, naturligtvis är det svårt att tolka materialet, men man behöver känna både fynden och tolkningarna om man skall kunna diskutera hednatidens sociala struktur.
Tyvärr är de skriftliga källorna från Norden under hednatiden mycket få.
Runinskrifterna från förkristen tid är för få för att göra några tvärsäkra uttalanden.
Nordeuropeiska kvinnor förekommer som anekdoter hos klassiska grekiska och romerska författare:
De fyra Jungfrurna från "folket bortom nordanvinden" som enligt Herodotos med flera slog sig ner på ön Delos 1500-1200 f Kr ( deras angivna gravar är från denna tid)
Germanska "prästinnor" i vita klädnader och gick först i folkvandringstågen.
Beskrivningare av Tacitus med flera om germanernas starka kvinnor.
Al-Gâzals möte med den nordiska drottningen 845
Inte mycket att bygga på, med andra ord.
Jag minns själv skillnaden på 1960-1970-talen med  vad flickor enluigt litteraturen borde tycka-att de (på grund av passivitet och blyghet?) - borde ha en skyddad tillvaro (och underförstått kontrolleras), och vad de  vekligen ansåg..
Många av verklighetens flickor ville hellre slippa skyddad tillvaro/kontroll på den tiden.

[Karlfredrik]

Sammanfattningsvis: vi vet inte så mycket med säkerhet om hednatidens kvinnors arbetssituation och status.
Det är dock sannorlikt att de har arbetat med sömnad, vävning, handel mm

[pentakel]

Det var nog i blygsammaste laget, lite mer vet vi allt. Exempelvis jordbruksredskap, som skäror, är rätt vanliga i kvinnogravar. Den klassiska uppdelningen av arbetet i inom-/utomhusarbete mellan kvinnor och män tycks därför inte riktigt stämma.

Dommasnes har en intressant iakttagelse, nu minns jag inte var jag läst det. Åtminstone i Västnorge har både kvinnor och män regelmässigt fått med sig både köksredskap och jordbruksredskap i graven, om än olika sorters redskap. Ändå fortsätter vi kalla kvinnorna för husfruar och männen för bönder; en kvinna kallas aldrig för bonde. Mycket av tolkningen ligger alltså i ordvalet, vilket kan tyckas självklart men måste poängteras.

[Karlfredrik]

Ja, vi har ju tidigmedeltida bilder av kvinnor som arbetar utomhus, skär havre med mera.
Jag tänkte mera på vilka hantverk de ägnade sig åt.
Kvinnorna var givitvis även völvor, även om isländska sagor påstår att det fanns få kvar av dem på 900-talet.
Medicin är ett annat område.Agneta Conradi mattsson skriver om kvinnlig kompetens när det gällere medicin under tidig medeltid, och detsamma gällde förmodligen under nordisk järnålder.

[Claes]

Är inte hela denna tråd egentligen ett uttryck för mannen – normen? Alltså samma mekanism som gör att vi talar om kvinnliga präster (manliga präster ger helt andra associationer, eller hur?). Det är ju hälften av de vikingatida människorna vi talar om här...

[Lihammer]

Ja, det känns som om det har blivit väldigt mycket kategoriseringar - manliga vikingar, kvinnliga vikingar, kvinnliga doktorander...

Sanningen att säga vet vi väl ungefär lika mycket om de "vanliga" kvinnorna under vikingatiden som om de "vanliga" männen - det vill säga ganska lite. Bilden av vikingatiden styrs än så länge i stor utsträckning av vår bild av den manliga eliten, vilket försätter såväl kvinnor, män och barn i skymundan.

[pentakel]

Tack, Claes och Lihammer - det var just detta jag ville påpeka i början av denna tråd. Tydligen har jag hamnat i min egen fälla 

[Mats Hansson]

Sanningen att säga vet vi väl ungefär lika mycket om de "vanliga" kvinnorna under vikingatiden som om de "vanliga" männen - det vill säga ganska lite. Bilden av vikingatiden styrs än så länge i stor utsträckning av vår bild av den manliga eliten, vilket försätter såväl kvinnor, män och barn i skymundan.

Gravmaterialet säger väl en del om den vanliga människan på vikingatiden, både män och kvinnor. Kanske mindre om barn. För det är ju faktiskt en period när man har en hyfsat stor andel av befolkningen i gravarna som det ser ut (åtminstone här i Mälardalen, kanske inte i fullåkersbygder riktigt). Inte bara högstatusgravar, till skillnad från typ bronsåldern. Men det du säger är kanske att man trots detta vet "ganska lite"? Och att bilden av vikingatiden formats av andra källor. Menar du då "proffsens" bild, eller den allmännt spridda bilden? Eller båda?

/Mats

[Lihammer]

Oavsett hur gott empiriskt källmaterial man har, så styrs våra frågeställningar av mera övergripande bilder av hur det förflutna gestaltade sig. För vikingatidens - och även resten av järnålderns - del är detta till exempel tydligt i det växande antalet studier av makt, centralitet och krigare. Det handlar alltså inte bara om ifall ett källmaterial finns eller ej, utan också om vilka frågor som appliceras på det.

När det gäller gravmaterial specifikt som källa till hur man levde i olika tider kan det väl debatteras. Gravmaterialet säger ju inte allt och ger inte nödvändigtvis en fullständigt representativ bild av hur livet i stort gestaltat sig. Gravar finns ju för övrigt inte från alla områden, snarast är väl Mälardalen speciellt i det avseendet.

[Kungsune]

Gravar finns ju för övrigt inte från alla områden, snarast är väl Mälardalen speciellt i det avseendet.

Det är något som man faktiskt bör belysa. Mälardalen är väldigt unikt för det rika gravbeståndet. Ex. Birka med alla bevarade gravar i direkt anslutning. Hur många europeiska städer kan egentligen visa upp det. Varför har man lyckats bevara gravlämningar så väl i Mälardalen? Är det det omväxlande landskapet med åker och skog om vart annat och landhöjningen som gjort bortodling onödig? Förlåt det här är en ny tråd

[Mats Hansson]

Lihammer: Jo, du har nog rätt. Gravmaterialet säger förstås inte så väldigt mycket. Många av de "ordinära" högarna/stensättningarna från vikingatiden är ju faktiskt rätt fyndfattiga, och benmaterialet, bränt som det är oftast, är otacksamt för osteologiska analyser av hur människorna mådde på den här tiden.

Samtidigt ger din något dystra bild över kunskapsläget inte mycket hopp för arkeologins framtida förmåga att besvara våra frågor. Ja vi kanske har ställt fel frågor till materialet, men ändå. Om vi inte ens från yngre järnålder, då vi ju har relativt omfattande fysiska lämningar, kan få reda på speciellt mycket om forntida "Svensson" så lär vi väl inte kunna få det från någon annan period heller från forntiden. Det visar väl också på den oerhörda betydelse som varje skriven samtida källa ändå har, hur bristfällig den än må vara, ofta författad på stort geografiskt och tidsmässigt avstånd från händelserna. Eller är detta en alltför dyster bild av arkeologins möjligheter?

/Mats

[Mats Hansson]

Varför har man lyckats bevara gravlämningar så väl i Mälardalen? Är det det omväxlande landskapet med åker och skog om vart annat och landhöjningen som gjort bortodling onödig?

Ja, det ligger nog en hel del i själva landskapet, i kombination med att det sannolikt verkligen var ganska tättbefolkat under yngre järnåldern. Betr. landskapet så är det ju ett sprickdalslandskap, med gott om bergs-stråk och ändmoräner (även rullstensåsar). Samtidigt var åkerytan som kunde användas på järnåldern inte alltid så stor som man kan tro, längst ned i dalgångarna var det ofta för sankt, och en bit upp vidtog bergknallarna och magrare moränjord. Följden blev att man helst lade gravfälten högre upp i sluttningarna på moränbackarna/skogsbackarna, liksom gårdarna, medan åkermarken hamnade något längre ned. Senare tiders bönder tog itu med dalgångarna och hade ingen anledning att plöja upp gravfälten uppe vid moränsluttningarna - det blev betesmark och har bevarats.

/Mats

[Kungsune]

Jag köper dina förklaringar Mats men jag tänkte bara att det kanske fanns lite nya djärva idéer som jag inte tänkt på. Det finns ju områden inte minst i centraleuropa som varit betydligt mer tättbefolkade än Mälardalen och har ett ganska omväxlande landskap men
ändå nästan helt saknar gravlämningar. Det rör ju sig så klart om mycket romartida kremationsgravar under flat mark så merparten har ju inte återfunnits men det verkar också som man haft en annan attityd till lämningarna där. Kanske man kan se ett spår av detta i Skåne och götalandskapen. Många av dessa flatmarksgravfält verkar ha haft markeringar ovan jord "när det begav sig". Vad jag vill komma till är att man kanske måste nå fram till en rejäl samhällsomställning för att kunna rå på (skövla) gamla släktgravar? Vad är det vi bevittnar? och varför inte i så fall i Mälardalen?

[Karlfredrik]

För att återgå till genusfrågan: vad jag tänkte på var om traditionen eller lagarna utgjorde något hinder för kvinnorna vid yrkesval, och hur deras juridiska ställning var.
Givetvis kan kvinnor och män räknas som individer, men traditioner och lagar kan ibland utöva hinder för kvinnor (och även för vissa män som  "judar och jesuiter" )
Att undvika vissa kontroversiella historiska ämnen när jag vänder mig till båda könen är väl inte jag ensam om

[Kungsune]

Kanske får förklara mig lite till. Under romersk järnålder och in i folkvandringstid finns pråliga "kvinnogravar" i Skandinavien. Det har ju uttalats lite här och där om tendenser till en utveckling mot allt mer patriarkala strukturer från folkvandringstid och framåt.
Kan det vara så att samhällsomvandlingen gått mjukare i Mälardalen eller rent utav tagit en egen väg?

[Gorm]

Kan det vara så att samhällsomvandlingen gått mjukare i Mälardalen eller rent utav tagit en egen väg?

Om vi jämför med runstensmaterialet så är kvinnlig arvsrätt (eller bakarv) mycket vanligare i Mälardalslandskapen än längre söderut. Dock så är ju källmaterialet minst sagt skevt så jag vet inte hur mycket man kan säga. Jag kan rota fram en referens om det skulle vara intressant.

/Johan

[Lihammer]

Mats, jag har en allt annat än dyster bild av arkeologins möjligheter att belysa människor i det förflutna. Och jag är övertygad om arkeologins förmåga att även utan skriftliga källor ge kunskap om hur livet då gestaltade sig.

Men frågorna kanske behöver utvecklas något? Gravar ger fantastiska insikter i dåtidens traditioner, värderingar och ideologier. Samtidigt de kanske inte är de källor som säger mest om vardagen? Där kanske exempelvis boplatser och den övergripande rumsliga strukturen berättar mer?

Och man kan ju bara förbluffas över tanken på att censurera sina ämnen utifrån om man har manlig eller kvinnlig publik...

[Sindre]

Gravar finns ju för övrigt inte från alla områden, snarast är väl Mälardalen speciellt i det avseendet.

Det är något som man faktiskt bör belysa. Mälardalen är väldigt unikt för det rika gravbeståndet. Ex. Birka med alla bevarade gravar i direkt anslutning. Hur många europeiska städer kan egentligen visa upp det. Varför har man lyckats bevara gravlämningar så väl i Mälardalen? Är det det omväxlande landskapet med åker och skog om vart annat och landhöjningen som gjort bortodling onödig? Förlåt det här är en ny tråd

det finns många förklaringar. Dels ligger inte mälardalen vid ett hav (d.v.s. salt), vilket gör det betydligt bättre rent klimatmässigt för de flesta fynd. Dels exploateras mälardalen friskt i nutid, vilket gör att man får upp mycket fynd. Dels hade man en relativt hög befolkningsmängd vilket ger många fynd. Dels för att det är just ett sprickdalslandskap vilket Mats belyser vilket gör att forna tiders boplatser inte ligger långt från våra tiders boplatser (p.g.a. relativt höga nivåskillnader), till skillnad från t.ex. götalandskapens peneplan, där man flyttat rätt friskt och många forna boplatser nu för tiden ligger i skog (p.g.a. bl.a. jordbrukens nya uppfinningar som gjort det möjligt att bruka bättre jordar).

Som du ser så är det inte bara en anledning, och man får väl vara glad att alla dessa aspekter gått samman på ett bra sätt och därmed ger oss en god mängd fynd att njuta av.

För att undgå att komma för off-topic, så kan jag ju inflika att när vi grävde i Stavanger i somras så hoppades vi på gravar som innehöll fynd som var indikativt för båda könen, då skeletten där helt vittrat bort på grund av det motsatta klimatet gentemot mälardalen, och man får väldigt mycket intressantare diskussioner angående genus när man helt plötsligt står inför att antingen anta att det är en dubbelgrav, eller var en person som helt enkelt var könslös rent socialt. Men vi stötte tyvärr aldrig på nån sån grav, även om vi ett tag trodde att vi hade det, tills vi insåg att spjutet vi hittat var ett vävsvärd..

[Boreas]

"Drottningen från Gausel", just utanför Stavanger, hör dock till en av dom rikaste gravfynd från vikingatiden;   

http://www.gausel.no/gravene/drnmedium.jpg

http://www.gausel.no/rekonstruksjoner.htm
http://www.gausel.no/
http://www.fornminner.no/Fylkeskommunen/33-gausel/storgard.htm

[Sindre]

Hehe och bevisar så att allting har ett undantag.

Nu har jag inte varit på fyndplatsen, men troligtvis är det något i omgivningen som speciellt gynnat bevarandet av "Drottningen från Gausel". Nu hittar jag iofs inget på de sidorna som du länkade som vittnar om ett bevarat skelett..