Men jag förstår nog ändå inte vari incitamentet för skogsägarna ligger - vari ligger deras egentliga förtjänst av att inte avverka på dessa områden?
Många små och medelstora skogsägare är även jägare. Att ge dem en möjlighet att använda ytor som uppfattas som "döda" till något som de uppfattar som positivt (dvs en något större viltstam med ökade möjligheter till jakt) bör innebära att man laddar fornlämningen positivt.
För stora statliga skogsägare som har ett krav på att vissa ytor skall avsättas för natur/kulturvård bör viltvårdsmöjligheten på fornlämningar vara positiv då man förhoppningsvis kan såväl nå sina avsättningsmål som styra undan lite vilt för att undvika betesskador.
För jaktlaget som arrenderar jaktmark kan fornlämningen vara enda ytan där man kan få möjlighet att arbeta med viltvård, resten används för skogsodling. Det kan i en sådan mark vara de enda ytor som får hållas öppna för skjutgator.
Det finns exempel på att man börjat arbeta på detta vis på andra "döda" ytor, t.ex. kraftledningsgator. Genom viltvårdsåtgärder där kan betesskador minskas på omgivande skog.
Poängen är att skapa möjliga användningar istället för inskränkningar. Och jag säger inte att man inte skall avverka befintliga träd på dessa ytor. Snarare så tycker jag nog att de bör avverkas och därefter hållas öppna genom viltvårdsåtgärder till nytta för såväl fornlämning som vilt och jägare.