Meteoritnedslag

[Jasaw]

Kanske fel forum, både ämnesmässigt och geografiskt men jag försöker.

Är det någon här som kan något om sprickzonsbildningar efter meteoritnedslag och hur dessa påverkar sedimentera bergarter som bildats ovanpå sprickorna?

Anledningen till frågan är den s.k. Chicxulubkratern i nordvästra delen av Yucatanhalvön i södra Mexiko (nedslaget dateras till ca. 65 miljoner år sedan). Geologer har funnit omfattande sprickzoner som sträcker sig utanför själva innerkratern (180 km i diameter). Det är ännu oklart hur omfattande dessa zoner är eftersom vid tiden för och efter nedslaget var området ett grunt hav och kalksten har bildats ovanpå sprickorna. Vissa geologer menar att dessa sprickor orsakat sättningar längre upp i lagren och detta har lett till formandet av grottor och slukor som når ned till grundvatten (s.k. cenoter) under senare tid. I det område (Cochuahregionen) jag undersöker har vi en ”kurvig” frakturzon, som förefaller följa själva kratern. Zonen sträcker sig genom ett område där jag studerar grottors användande under klimatförändringar. Inom zonen finns det gott om slukor men utanför zonen är de inte särskilt väl förekommande. Min hypotes är att denna sprickzon, i kombination med lokala strategier vid klimatförändringar, delvis förklarar dynamiken i bebyggelseförändringarna vi lokaliserat vid trettio lokaler. Jag känner dock att jag behöver mer kunskap om hur kalksten påverkas av sättningar som ligger ett några hundra meter under nuvarande markyta. Någon som känner en svensk geolog som kan något om detta?

[Heimdahl]

Är det någon här som kan något om sprickzonsbildningar efter meteoritnedslag och hur dessa påverkar sedimentera bergarter som bildats ovanpå sprickorna?
Vissa geologer menar att dessa sprickor orsakat sättningar längre upp i lagren och detta har lett till formandet av grottor och slukor som når ned till grundvatten (s.k. cenoter) under senare tid. [...] ...hur kalksten påverkas av sättningar som ligger ett några hundra meter under nuvarande markyta.

Jag är knappast någon expert på detta men som geolog får jag väll försöka svara något. Impactgeologi var något som diskuterades en hel del under geologiutbildningarna, kanske för att Sverige varit förhållandevis starkt innom detta forskningsfält (rätt rikligt med kratrar har hittats här). Dock är jag lite osäker på din fråga. Vad är det du vill veta mer om? Är det själva nedslagets verkan; tektonik i kalksten avsatt över rörelseoner eller är det kanske främst själva grottbildningen som intresserar dig? Som specialinriktningar ligger dessa fält en bit ifrån varandra.

Ett par  geologer som sysslat med impactgeologi i Sverige är Mauritz Lindstöm och Ilka von Dalvik på Stockholms universitet, men jag är osäker på hur aktiva de är nu. De är också duktiga tektoniker och sedimentologer så jag antar att någon av dem borde vara lämplig att fråga.

Min egen kommentar till det du skriver är att det låter rimligt: Att sprickzonen löper koncentriskt med nedslagskraterna låter hursomhellst som ett starkt argument för att sprickzonen verkligen har sitt ursprung i nedslaget, eftersom sprickor då bildas radiellt och koncentriskt. Set är inte ovanligt att djupa sprickzoner bildade efter impacter (och sprickzner överhuvud taget) fortsätter att vara aktiva rörlesezoner lång tid efter deras ursprungliga bildande, så att dessa rörelsezoner skulle orsakat sättningar och sprickbildningar i den senare sedimenterade kalkstenen är också rimligt (och ja, överliggande sediment som kalksten påverkas lätt av underliggande rörelsezoner och sprickbildningar). I sin tur leder sprickbildningar i kalksten till vattentransport vilket öppnar dörren för grottbildning och kartsfenomen av den typ du beskriver.

Är däremot lite osäkrare på hur du menar att bildandet av cenoter skulle ha påverkats av "strategier vid klimatförändringar". Menar du att de delvis formats av mänsklig hand?

[Jasaw]

Tack Heimdahl

Jo, det är framförallt hur sprickorna påverkar överliggande kalksten som är min främsta fundering för tillfället. Grottbildningen generellt sett har jag lite mer kläm på. Just denna typ av sluka (cenote, från mayaordet dzonot) som når ned till grundvatten är extremt väl förekommande inom sprickzonen. Den avtar drastiskt utanför zonen så någon form av korrelation tror man sig ha.

Den litteratur jag funnit har varit specialiserad och jag har ännu inte hunnit sätta mig in i detaljerna kring själva nedslaget så jag får kanske återkomma i den frågan. Det mesta av forskningen kring Chicxulubkratern har helt naturligt haft att göra med huruvida den kan dateras till krita/tertiär skiftet och sålunda vara en bidragande orsak till det senmesozoiska massutdöendet. Nyare forskning indikerar dock att nedslaget inträffade ca. 300 000 år innan K/T gränsen.

Jag menar inte att cenoterna (och andra ”torra” grottor) skapats av människohand utan att de använts på olika sätt under klimatförändringar. Överraskande få arkeologer har noterat kraterns effekter i mänsklig tid. Större bebyggelse i norra Yucatan är ofta koncentrerad till cenoter som i vissa områden formats runt omkring kratern. I själva kratern är cenoter ovanliga, och likaså utanför sprickzonen. Det är dock oklart hur utbredd denna sprickzon är. En koncentrisk ring löper dock genom ”mitt” område så jag har möjligheten att undersöka båda sidor. Intressant nog förekommer förspansk bebyggelse i stor omfattning både inom och utanför sprickzonen. Den koloniala bebyggelsen är dock starkt knuten till sprickzonen. Spanjorerna tvingade befolkningen till platser med permanenta vattenkällor, men det motverkade den strategi vid torka man använt tidigare, dvs att flytta bort från cenoter. Detta kan förefalla som ologiskt, men faktum är att vi har mest utbredd bebyggelse under utdragna torrperioder. Förklaringen är troligen att man spred riskerna över ett större område eftersom torka och häftiga regn kunde vara lokala.

Så enkelt uttryckt; sprickzonen utgjorde gränsen för det spanska kolonialväldet men förefaller ha haft ringa effekt under förspansk tid. Min övergripande hypotes är att kolonial politik och katolicismen ändrade den inhemska vattenkonserveringstekniken i och med att ”torra” grottor förbjöds som hedniska platser. Min forskning är således kritisk mot de paleoklimatologiska modeller som framlagts kring den s.k. mayakollapsen eftersom de utgått från hur nutida och koloniala klimatförändringar påverkat samhällen. Få av dessa modeller bryr sig om det förspanska arkeologiska materialet och de stödjer inte katastrofscenariot. Jag har dessutom turen att mitt material kommer enbart 30 km från en av de sjöar vars analyserade sediment legat till grund för klimatmodellerna.

[tty]

Den s. k. "Cenoteringen" är med säkerhet en realitet och ett välkänt fenomen. Om du googlar "Cenote ring" så får du en hel del referenser.
Cenoteringen ligger tydligen i direkt anslutning till (=ovanför) den gamla kraterväggen. Det är känt att en eller flera förkastningar ("slump faults") ligger i anslutning till kraterväggen i meteorkratrar och en teori är att rörelser i denna långt efter nedslaget orsakat sprickor i den överliggande kalkstenen som sedan påverkat karstbildningen.
För övrigt så är cenoteringen fullt synlig på radarbilder som tagits från rymden och jag har faktiskt en gång också tyckt mig kunna urskilja den under en inflygning till Merida (vegetationen verkade grönare i ett stråk som följde ringen). Det sista vill jag dock inte svära på.
Det där om att Chicxulub inträffade 300000 år före K/T-gränsen skall du inte ta så allvarligt. Det är ett fåtal ehuru högröstade geologer som hävdar det.

[Jasaw]

Jovisst, cenoteringen är ett välkänt fenomen numera men den är nästan helt borta ur arkeologisk diskussion, bortsett från de som studerar offer och liknande aktiviteter i cenoter.

Det finns ett fåtal cenoter i mitten av ringen men den är till största delen tom på cenoter. De lär ha att göra med att kalkstenslagret där är 1.3 km tjockt medan utanför kratern är den betydligt tunnare (och därmed utsatt för mer påverkan).

[tty]

Jag tror nog det har mer med sprickighet och vattenströmning att göra än med djupet på kalkstenslagret. I ett så låglänt område som Yucatan är karsten nödvändigtvis ett ganska ytligt fenomen, även om den väl kan gå ned till ett par hundra meters djup under istiderna.

Det finns förresten en antydan till en yttre cenotering längs en del av periferin.

Det kan nämnas att på Bahamasbanken som är en kalkstensplatå som ligger strax under vattenytan under mellanistider kallas cenotes "blue holes" och i södra Floridas träskmarker som så att säga ligger mitt emellan Yucatan och Bahamas manifesterar de sig som "hammocks", små dungar av träd och buskar som bildas runt och delvis i sluket.

[Jasaw]

Jo det är den yttre cenoteringen som skär igenom mitt undersökningsområde. Om det är den yttersta vet jag inte, geologer verkar ännu så länge osäkra på om t.ex. holboxfrakturen, som är något koncentrisk, tillhör detta nedslag. Det finns dock cenoter utanför mitt undersökningsområde (som troligen inte har formats utifrån sprickor från nedslaget), men frekvensen sjunker drastiskt utanför detta område.

Förresten, förslag på litteratur om rörelser i kalksten efter nedslag?