Jag tror inte att det behövs något litterärt belägg. Det är bara att se vad som händer med järn som får ligga vått ett tag jämfört med om det förvaras torrt. Den erfarenheten görs snart. Det var därför jag citerade Shakespeare.
Någon modern sammanställning av äldre tiders korrosionsskydd av järn känner jag inte till. Möjligen kan det finnas något sådant i skrifter av U. R. Evans, som var en mycket stor korrosionsforskare under förra århundradet. En kort biografi hittar man på
http://www.corrosion-doctors.org/Biographies/EvansBio.htmEn modern översikt av atmosfärisk korrosionsforskning presenteras på
http://www.electrochem.org/dl/ma/201/pdfs/0308.pdf.
Den enda äldre sammanställning, som jag kan erinra mig just nu, är skriven av Emanuel Swedenborg i hans bok ”Om Järnet”, som blev översatt till svenska och utgiven 1923, tryckt hos Wahlström & Widestrand. På sidorna 296-297 anger han 14 olika sätt under rubriken ”Sätt att bevara järnet mot rost”. – Jag citerar det 14:e och sista: ”Man tager olja, vari smält bly ofta avsläckts; fårtalg och vax sammansmältes och blandas med oljan och med den blandningen bestryker man järnet. Nu nog om detta.”
Han anger också, bland de 14 sätten, recept på poler-, eller slipmedel för att ta bort rost. Så anger han som 5:e sätt: ”Man tager pimpsten, tennaska och smärgel, allt detta göres till pulver och siktas, och med detta pulver bestrykes en duk eller en trästicka; och så må järnet därmed gnidas.” – Jag har här inte strikt följt översättningen från latinet i vilken det inte står ”tennaska” utan ”tenn, aska”. Mitt skäl till det är att tennoxid i äldre tider kallades tennaska och är ett fortfarande ganska ofta använt polermedel.
Jag har också ett minne av att jag läst att Sven Rinman, i ”Försök till Järnets Historia” från 1782, också rekommenderar blyinnehållande olja för att skydda mot rost. Ännu långt in på 1900talet lär man i industrier ha använt en blysmörja, som bestod av blyvitt och olja och som påstods vara bra för att förebygga rost. Jag tror att den ibland kallades ”vitsmörja”.
Även om de här blyhaltiga fetterna fungerar bra för att skydda mot rost, så lär dagens miljölagstiftning hindra deras användning.
Jag är osäker, men jag tror att det kanske står något om rostskydd också i Peder Månssons skrifter. Om jag minns rätt så var det där det finns beskrivet ett sätt att utvinna olja som man först låtit sugas in i krossat tegel. Det ansågs mycket effektivt mot rost. Min gissning är att det var ett sätt att försöka framställa något liknande petroleum eller bergolja, som man ju utvinner från mineralisk omgivning. Sådant sätt att tänka var nog rimligt kring år 1500. Det var ju 300 år innan den moderna kemin fick sin fasta grund.